Jag förstår inte riktigt den här argumentationen. Det är självklart att det alltid är enklare att skära i utgifterna än att öka inkomsterna - oavsett inkomster. Det gäller dessutom företag såväl som privatpersoner, låg- som höginkomsttagare, gamla som unga. Det är ju därför företag ofta lanserar sparpaket snarare än “höja omsättningen/vinsten”-paket.
Men hur hjälper man andra genom att påpeka det som alla andra påpekar? Då tar jag hellre positionen - “tjäna mer pengar” / “höj inkomsterna” som skapar en spänst och ytterligare en spelplan. Det är ju inte ett antingen eller spel. Idag intervjuade vi en vän till mig Elisabeth som t.ex. gjorde det på annat sätt, hon jobbar på E.On. och tjänar extra pengar på att hyra ut sitt hus på Airbnb, har ingen bil, då hyr hon parkeringsplatsen, köpte ett hus med två lägenheter istället för en och gjorde sig ekonomisk fri på det sättet. Hur hade det hjälpt henne att jag tjatat på henne att sänka utgifterna?
Jag har verkligen full respekt för det och alla kanske inte ska eller bör starta företag. Men allvarligt talat, jag gissar att du och andra har många i ert liv som inte pushar i den riktningen, avråder från företag och inte själva heller kan eller har ökat inkomsterna. Är det verkligen så fel att jag är den som hejar på er, säger att alla kan göra det och promotar en icke-konsensus syn?
Dessutom upplever jag att ni glömmer bort att jag ofta säger:
Börja med att förhandla upp lönen…
(Men det är också mycket enklare att säga att det inte går än att faktiskt göra).
Hmm… var inte meningen att jag skulle fastna i denna tråden, men det ämnet engagerar… Har en känsla att den här tråden kommer bli ett intressant poddavsnitt i nästa vecka.
Jag blir ju så nyfiken - med risk att jag återigen är verklighetsfrånvänd - att ni är så många som håller er tillbaka. Att istället för att ställa oss frågor såsom:
Hur skulle det vara möjligt?
Hur skulle jag kunna göra det på mitt sätt?
På vilka sätt skulle jag kunna göra det?
Vad behöver jag hjälp med för att ta steget
Vad skulle det innebära om det gick?
Vad är den faktiska risken jag tar?
Vem behöver jag be om hjälp?
etc.
Så hamnar vi i en konversation om verklighetsfrånvändning, att det inte är möjligt, att det inte går, att alla inte kan eller borde. Det som jag upplever klurigt från mitt håll är att det många gånger är svårt att urskilja vad som är fakta och reellt mot vad som är en (relevant) rädsla eller farhåga.
Som Elisabeth i dagens inspelning (kommer nästa vecka) där vi pratar om just det här. Jag “tjatade” på henne i nästan 3 år innan hon startade eget. Min miss i hennes fall var att det handlade mycket om rädsla och självförtroende. Jag kunde varit mycket mer stöttande och det är tyvärr en brist jag jobbar på. Fråga bara @carolinebolmeson som tyvärr ofta får sig en släng av “det är bara att göra”.
Sant att det inte är många som pushar i den riktningen. Men faktiskt inte någon som avråder heller.
Självklart ska du pusha för att man kan spara pengar BÅDE genom att dra ner på utgifterna och att öka inkomsterna. Eftersom du är bra på att hitta sätt att öka inkomsterna är det självklart inte fel att dela med dig av det. Och som du själv brukar säga så “finns det ingen begränsning i hur mycket pengar du kan tjäna”. Jag personligen har bara mycket enklare att snabbare fatta och ta till mig av sina tips om att strukturera din privatekonomi som tex 4 hinkar principen.
Men hur mycket man tjänar har absolut betydelse för hur mycket man har möjlighet att lägga undan.
Det finns absolut många som tjänar 50000 netto varje månad utan att spara något alls men de finns också de som sparar 30000 varje månad, Det kan man inte göra om man har en nettolön på 20000.
Jag tror dels att diskussionen om ökad intjäning, entreprenörskap och de oändliga möjligheterna det erbjuder skaver mot vissas personers självkänsla och världsuppfattning, även på ett forum som detta. Inte skulle väl jag kunna löneförhandla aggressivt i min position? Inte skulle väl jag kunna starta ett framgångsrikt företag? Inte kan väl gemene man göra X och Y?! Lite jante helt enkelt
Men ovanpå det tror jag genuint inte att det är tanken att alla ska starta och driva företag heller. Jag tror det har mycket att göra med personligheten och den kulturella bakgrunden man har. Det finns någon religiöst med företagande bland de som praktiserar det. Det är lite som aktivt förvaltade fonder VS indexfonder. De som valde Ny Teknik och utpresterade index vill stolt proklamera hur enkelt det var att slå index medans vi “rationella” vet att majoriteten av aktiva fonder underpresterar index efter avgifter, o.s.v
Det kostar i genomsnitt kanske för mycket tid, energi och pengar att börja med företagande beroende på var man befinner sig i livet och vilken typ av person man är.
Spännande, då har du faktiskt en väldigt stöttande omgivning. Det är nämligen inte normalfallet är min upplevelse. Testa säga till kollegorna, vännerna eller familjen att du ska säga upp dig och starta eget…
Så är det för många (även för mig), men den förklaringen (hittar jag på) att det är enklare eftersom det är rationellt och inte kräver att man går utanför sin komfortzon.
Min tro att det är en genväg till rikedom / ekonomisk frihet att se på pengar som ett resultat av sitt beteende. Det vill säga att genom att utmana sin tro om ekonomi (som t.ex. att öka inkomster) så accelererar man resan till sina ekonomiska mål. Det är ju bara att ta en ränta-på-ränta-räknare och se vad som händer om man kan spara mer varje månad eller har ett högre startbelopp.
Att siffran 45000 figurerar är mest för att råden kan ändras om man tjänar mer, typ “det är inte värt att löneväxla… förutom om du tjänar över 45000 för då kan det finnas skattefördelar”. Att inte nämna undantagen vore synd tycker jag. I mångt och mycket är råden desamma oavsett hur mycket man sparar/har sparat.
Angående det där om att de med låg lön skulle ha lättare att spara till FIRE såg jag som en ren felsägning. Jag tror man helt enkelt bara ville belysa att de utgifter man har om man inte haft livsstilsinflation blir en mindre totalsumma att spara ihop. Inte att det är lättare att spara med en låg lön. Uppenbart fel tänker jag, inte “sjukt provocerande” som andra.
Jag vill för övrigt lägga till att jag tycker du ändå gör en nettopositiv skillnad på det här planet i en svensk kontext @janbolmeson. Men det är ju rätt uppenbart att det ger upphov till diskussioner!
Jag vill nog sticka ut hakan och påstå att man pratar för lite om specifikt företagande i Sverige, inte minst i skolan. Jag har nog själv en viss företagarådra men den har aldrig fått luftas då jag inte skolats eller vuxit upp till att utöva den. Du har inte enskilt fått mig att börja bejaka den men du har definitivt spelat en del i det, och det är jag personligen tacksam för!
Spännande ämne! Jag som alltid jobbat inom offentlig verksamhet, har svårt att se mig starta företag, framförallt eftersom jag vet hur hårt man får jobba för att få en vettig inkomst för att inte tala om semester. Jag uppskattar mina 35 dagars semester, och den någorlunda trygga vardagen. Jag har dock jobbat hårt för att komma upp över 45000, och ingen av mina medarbetare är där, även om det finns dom som är det på arbetsplatsen och inte är chefer. Inom det offentliga är lönerna generellt låga, och det är svårt att få upp den eftersom vi inte ska vara löneledande.
En person med låga inkomster lär ha låga utgifter (i paritet med utgifterna)
En person med höga inkomster lär ha höga utgifter (lifestyle creep och här bortser vi från FIRE-människor och andra som har höga sparkvoter då det inte är det normala)
Om vi då antar vidare att vi ska ha ett ekonomiskt frihetskapital, räknat på 4 procentregeln (grovt) så betyder det
Ekonomiskt frihetskapital = totala utgifter per år / 0.04 = totala utgifter per år * 25
Det vill säga att beloppet som en person med låga utgifter ska komma upp till är betydligt lägre än en person med höga inkomster och höga utgifter.
Skiljelinjen kommer att komma nu:
a. Utgår vi från att personerna i fråga HÖJER sina inkomster, eller
b. Utgår vi från att personerna i fråga SÄNKER sina utgifter
Ja, det är kanske lättare för höginkomsttagaren att sänka sina utgifter, men jag skulle inte satsa mitt liv på det. @Monica som sålde sitt hus i förra avsnittet är ett undantag. Men om låginkomsttagaren höjer sina inkomster så har hen procentuellt sett en mycket större uppsida. Särskilt om hen klarar av att hålla utgifterna på samma nivå. För mig är det en kombo av matematik och svårigheten i beteendeförändring.
Om man kör simuleringar som t.ex. Robert Kiyosakis Cashflow 101-spel, så blir ovan smärtsamt tydligt. Jag står således vid att den generelle läkaren kommer i verkligheten ha det svårare att bli ekonomiskt fri än den generella sjuksköterskan.
Det är därför jag älskar Ung företagsamhet och blev så glad i Draknästet som går nu där det är flera personer som kommer från UF. Tror det på sikt kommer gör en enormt stor skillnad både för Sverige och samhället.
Således, kan ni stötta UF-företag och ungdomar. Just do it.
Tack. Och du kan ju gissa vad jag kommer säga; testa! Vad är det värsta som kan hända? Jag tror att alla som sitter i det här forumet är ansvariga individer så det finns liksom väldigt liten nedsida. Eller som Nassim Taleb hade sagt, nedsidan är begränsad och uppsidan är oändlig. Värt att ta ett bet på.
Vill först och främst säga att jag älskar rika tillsammans, Jan och Caroline är mina jobbarkompisar på dagarna! All kärlek och heder till dom. Älskar Jans nörderi och Caroline som ifrågasätter och vill gå till djupet med knepiga termer osv!
Det jag känner är att man inte känner sig tillräcklig med en ” vanlig lön” . Man tipsar om att skaffa maximala lönen osv men alla kanske inte har den möjligheten. Det var min tanke. Att höra lite mer vanliga ” vardagstråkiga” liv. Man vabbar, är föräldraledig , sjukskriven osv.
Kanske tips om att känna vardagslyxen fast man inte tjänar de där 45 000kr per månad. Eller så är det kanske vi som får acceptera att det är såhär livet är. Man kanske ska vara nöjd? Att man faktiskt har möjligheten att spara överhuvudtaget.
Jag tror att jag blir fartblind och vill så enormt mycket att jag inte ser mina delmål. Man vill bli bättre och bättre hela tiden.
Aja det var några av mina tankar. Hoppas ingen känner sig kränkt eller att jag på något sätt inte är tacksam för det här forumet eller podden! För jag älskar det!
Ja, jag vet och inser det. Det hänger ju också ihop med att vi generellt är otränade i att bara “hänga i frågan”. Det är inget som kräver eller förväntar sig ett snabbt svar. Det är ett otyg vi har i samhället idag, allt ska vara så snabbt, typ “3 snabba tips”. Men alla inser ju att det inte fungerar.
Jag tränar på att försöka bära med mig den här typen av frågor i veckor eller månader. Ibland kommer det bra svar ibland inte. En av mina coacher påstod vid tillfälle att:
Kvaliteten på ditt liv avgörs av kvaliteten på frågorna du ställer dig.
Om vi nu ändå har en hjärna som gillar att gå och tänka på frågor/problem. Varför inte unna sig att ställa sig frågan: “Hur kan jag öka inkomsterna?” snarare än att ställa sig frågan: “Hur kan jag dra ner på kostnaderna?”
Korrekt. Där har jag en hel del kvar att växa och utvecklas inom.
Det är ju därför feedback från dig och andra är så värdefull. Även om det alltid suger lite att få feedback, särskilt när man inser att den är relevant.
Preaching to the choir här . Jag menade bara att poängen i min mening var att låga utgifter är viktigt och att jag därför inte upplevde det provocerande på det sätt som andra uppenbarligen gjorde (tidigare inlägg).
Det är väl inget fel i det? Det enda jag ser är att du väljer bort företagalternativet som en väg till ekonomisk frihet.
Det är väl fullt rimligt, man får ju själv definiera vad som är ekonomisk frihet för en själv. Vill man inte driva företag, jobba röven av sig och kanske få extremt höga inkomster så behöver man inte. Ekonomiskt frihet kan väl vara att ha det så gott ställt att kan välja att vara kvar på sitt jobb och välja bort en liten potentiell löneökning?
Exakt. I mångt och mycket upplever jag ju att det handlar om att medvetet välja. För det är ingen poäng i att ha mer än man behöver. “Nog” är, enligt min upplevelse, extremt underskattat.
Det är självklart att det alltid är enklare att skära i utgifterna än att öka inkomsterna - oavsett inkomster. Det gäller dessutom företag såväl som privatpersoner, låg- som höginkomsttagare, gamla som unga. Det är ju därför företag ofta lanserar sparpaket snarare än “höja omsättningen/vinsten”-paket.
Har en känsla att den här tråden kommer bli ett intressant poddavsnitt i nästa vecka. 
Och du kan ju gissa vad jag kommer säga; testa! Vad är det värsta som kan hända? Jag tror att alla som sitter i det här forumet är ansvariga individer så det finns liksom väldigt liten nedsida. Eller som Nassim Taleb hade sagt, nedsidan är begränsad och uppsidan är oändlig. Värt att ta ett bet på.
. Jag menade bara att poängen i min mening var att låga utgifter är viktigt och att jag därför inte upplevde det provocerande på det sätt som andra uppenbarligen gjorde (tidigare inlägg).
