Jag har lurat lite på det här med alternativa investeringar/spekulationer efter att det börjat nämnas viner.
Vart går gränsen?
Jag har ju redan nämnt att jag har ett klistermärke i ett spel som är värderat till ungefär $1´000. Jag gråter lite inombords över att jag klistrat ett annat klistermärke, på ett skin. Det klistermärket är värderat till ungefär $20´000. Det är så galet att det knappt känns sannolikt, men folk betalar ju, oavsett hur sjukt det är. Hursomhelst är det använt och jag skulle kunna sälja skinet med märket på för ca 2-10% av märkets värde.
Never mind. Jag har inte lyckats förmå mig att lägga in dessa digitala värden i mitt excelark över mina tillgångar. Först när något osannolikt är sålt känns det som att det varit en tillgång. Samtidigt sitter jag med några tusen i krypto, någon som har en dumstrut till övers?
Det som slog mig igår var när jag var inne på discogs för att kolla över en detalj i min skivsamling. Discogs är, för den som inte redan vet, som ett bibliotek över utgiven musik. Varje press kan i princip skiljas åt i databasen, det ser användarna själva till. Man lägger till vilket media, vilken utgåva, vilket skick konvolut och skiva har och då skapas ett värde. Sett till tidigare försäljningar genom siten kan man se hur skivans medelvärde, lägsta värde och högsta värde är. Det jag upptäckte nu, var att hela samlingen fått ett motsvarande värde. Eftersom jag är en sådan idiot som älskar att se till att varje skiva är korrekt graderad, att exakt rätt utgåva är reggad osv så känns den här samlingen mer rimlig att peta in som en tillgång. Mycket av mitt musikintresse riktar sig mot smal punk och visor, medan min fru älskar rock ala Hellacopters och Backyard babies. Hennes ex sålde av hennes originalutgåvor med Hellacopters och Backyard babies för att finansiera sitt spelmissbruk och jag skulle så gärna vilja få ge tillbaka dom till henne. Om jag/vi räknade in skivorna som en investering så skulle det kännas mer rimligt att punga ut några tusen för en skiva. Det är också ganska enkelt att uppdatera samlingens värde i dokumentet då marknaden sköter det åt mig (så länge jag inte förstör några plattor.)
Vi använder sedan tidigare LP-ramar till våra emotionellt viktigaste skivor och det vore inte besvärligt att skaffa några till till dom lite dyrare i samlingen.
Så, vart går gränsen för vad man bör ta upp i sina rullor? Jag gillar inte riktigt att armbåga in saker som investeringar. Jag menar mina köksknivar har kostat mig runt 20k, men dom har jag ju inte med. Mitt barskåp har jag inte med, för jag har ju liksom (likt med mina skivor) ingen intention att sälja från förrådet. Skillnaden är att när jag konsumerat en flaska punsch är den förbrukad, medan skivan med kärlek läggs tillbaka i sitt konvolut för att kunna åtnjutas ånyo. Jag behöver verkligen hjälp att reda ut det här, för jag är rädd för att jag kan komma att 1. investera mer i skivsamlingen om jag räknar det som ett tillgångsslag. 2. börja räkna mer och mer som tillgångar.
Hur idiotisk tyckte inte polarna jag var när jag köpte en begagnad singel av en skolkompis för 35 spänn 1988, när nya kostade 20? (Idag finns det en enda av denna till salu på Discogs och 895 spänn vill de ha.) Men det är fortfarande musiken graverad i spåren i kombination med design av omslag och historierna runt som driver samlaren i mig.
