Först vill jag påpeka att jag inte vill sluta amortera så jag kan festa mer. Idag extraamorterar vi till och med. Jag har en fråga som kanske kräver lite matematik, och det är säkert ni här bra på!
- Ingves vill ha 2% inflation/år. När jag var liten kostade piggelin-glassen 4 kr, nu kostar den 8 kr. Men jag tror inte att vi köper färre glassar nu än förr. Vi får ju löneförhöjning för att täcka inflationen. Enligt ekonomifakta så har det funnits en reallöneökning till och med, men den bortser jag från i detta räkneexempel.
- 1,02^35 ≈ 2. Så efter 35 år med exakt 2% inflation så borde dina pengar kännas som att dom blivit halverade. (d.v.s. pengar som räckte till 1 piggelin nu bara räcker till 0,5 piggelin).
- Många kan få ett bolån med ~1,4%, vilket typ är 1% efter ränteavdrag.
- Om vi förenklat säger att vi har 100 kr i bolån, då har vi efter 35 år betalat 35 kr i ränta.
- Men efter dessa 35 år har ju inflationen "halverat våra pengar", så vårt bolån känns som 50 kr (eftersom allt i ekonomin inklusive vår lön borde dubblerats)
- Så vi betalar 35 kr och för det går vårt lån från 100 kr till 50 kr.
- D.v.s. vi har "tjänat 15 kr".
Jag har ofta hört att det kan vara bättre att investera i aktiefonder istället för att amortera eftersom aktiefonder på sikt absolut borde generera mer än 1%/år. Vi har hittills både (extra)amorterat och investerat. Vi ser amorteringen typ som en räntefond med stadig låg avkastning, eftersom den sänker framtida kostnader på bolåneräntan.
Men om jag har rätt i min kalkylering så är till och med 0% sparkonto bättre än att amortera. Detta kan väl inte stämma?