Jag är en 40 årig man som hela mitt liv levt enligt devisen ”att inte spara är fult”. Sen jag fick mitt första studielån har jag försökt lägga undan lite pengar och i takt med att löner gått upp har sparandet ökat. Jag har sett det som ett självändamål att spara varje månad, att inte göra det vore ju ett tecken på ett osunt ekonomiskt förhållningssätt, lite så. Hursomhelst har jag nu gjort som många i Stockholm gör, jag har köpt ett dyrt boende och har för första gången i mitt liv vågat ta i lite i mina kalkyler. Det innebär också att jag kommer ha betydligt högre boendekostnader än tidigare, ca 30 procent av min nettolön. Jag räknar med att jag kommer ha ca 40 000 kvar av efter att fasta kostnader kopplat till boende är betalda och inser att om jag på detta dessutom ska lägga undan pengar i sparande måste jag göra avkall på en del nöjen som jag tycker skapar livskvalité för mig. Min fråga är, är det ok att helt enkelt sluta spara och bara leva upp min lön, gör jag en ekonomisk missräkning på något sätt, genom att göra detta? Kan tillägga att jag har ca 3 miljoner i sparande som ligger placerat på börsen. Jag har ett barn som jag försörjer och jag behöver inte spara för pensionen. Tacksam för svar till en notoriskt ängslig sparare.
Det låter som att du själv har kommit fram till att du inte vill prioritera sparande just nu. Du har 3 miljoner på börsen, det är en större summa än de flesta någonsin kommer ha i sin ägo och än mindre i snabbt åtkomliga pengar.
Ja, det är ok att sluta spara.
(Det är ok att börja spara igen senare också om du vill det!)
För att sparandet ska bli bra över tid tycker jag personligen att det är viktigt att sätta ett mål. Jag har därför olika mål med olika konton, när målet är uppfyllt slutar jag sätta in nytt kapital på det kontot. Känner du dig trygg i situationen kan det vara en god idé att pausa under en period innan du kanske kommer på ett nytt mål. Sparandet ska inte var ett krav, utan man måste leva också.
Är väl just det att jag inte kan avgöra vad som är en sund ekonomisk hållning kontra slösaktighet eftersom jag levt ett helt vuxenliv utifrån tanken att ”spara måste man ” och att hela lönen absolut inte får konsumeras, då har man budgeterat fel. Har oroat mig över att jag inte kommer kunna spara så mycket tills jag plötsligt insåg att jag kanske inte behöver spara. Som någon påpekat måste ju sparandet ha ett mål och givet att jag inte har några sparmål utan sparar bara för att jag är trygghetsnarkoman kanske jag ska omvärdera behovet av att spara. Därför skapade jag tråden.
När värdeutvecklingen är tre gånger så stor som det faktiska sparandet, ja då kan man ju undra…
Om du inte gör någonting är chansen stor att tre miljoner utvecklats till 15 miljoner innan du fyllt 60.
Ok enligt vem? Enlig mig? Ja jag vill att du konsumerar maximalt, det är bra för ekonomin.
Skämt åsido. För mig är livet för kort, jag äter efterrätten samtidigt med huvudrätten. Låt oss vara ärliga, alla lever inte till pensionen så vore jag du skulle jag inte neka mig själv glädjeämnen här och nu om det i sig inte gav mig mer att göra så. Jag gillar själva känslan av att fortsätta spara trots att vi troligen har vad vi behöver, därför fortsätter jag ändå att spara.
Du får ut 57.000 kr varje månad. Dela det i tre delar. Det nödvändiga 19.000 kr, spara 19.000 kr, lev upp 19.000 kr. När du är 50 har du 10 miljoner. Då kan du sluta spara.
Låter som att du har det bra. Tror du har marginaler till att spara, men ditt sparande är redan mycket fint så du kan definitivt lätta på gasen om du får tid/glädje av det
Jag har slutat månadsspara tillfälligt och tycker att det är OK. Och har “bara” två årslöner på banken. Är drygt 45 och ensamstående med två barn varannan vecka.
Orsak? Mina barn är tonåringar och kommer kanske inte att bo hemma så många år till. Jag vill hellre spendera pengarna på att göra roliga och trevliga saker tillsammans med dem och låta dem njuta av tillvaron. När jag är 55 så kommer de med största sannolikhet att vara självförsörjande och jag kommer med lätthet att kunna betala av huslånen och bygga på sparandet lite mer innan pensionen. Så ja - man behöver inte spara.
I TS situation så hade jag snarare ställt frågan vad man vill ha ut av livet och tillvaron. Hur kan framtiden se ut? Träffa en partner? Skaffa fler barn? Umgänge med barnet? Ge barnet pengar/startkapital? Och vilket kapital är önskvärt då? Pengar är ett medel, inte ett mål.
Du kan fortsätta spara och fortsätta göra roliga saker och fortsätta ha en sund hållning till ekonomi.
Fortsätt ha en sund vardagsekonomi, spara till dina investeringar och håll reda på hur mycket pengar du satt in. Det är din pengamaskin.
Fortsätt göra roliga saker för avkastningen på dina investeringar. Allt utöver det du satt in är avkastning avsett att förbättra livet.
För varje insättning blir pengamaskinen större och ger mer avkastning. Och de roliga sakerna du gör kommer alla att va betalda av pengar du inte behövt jobba ihop.
Sen måste du inte göra åt all avkastning varje år. Åren kommer ju va olika i både avkastning och behov.
Sund inställning till vardagsekonomin. Det ska gå plus.
Sund inställning till sparandet. Pengamaskinen ska växa.
Och sund inställning till livet. Det ska va gött å leva.
Grattis till en fantastisk ekonomisk situation. Efter fasta kostnader har du mer kvar än bruttoinkomsten för mediansvensken. Om du inte vill gå i tidig pension är det svårt att se motiv till att spara mer pengar.
Jag är i en liknande situation och anser att det är en bra kompromiss att växla från nysparande varje lön till att huvudsakligen låta penga maskinen växa utan att det tas ut något de kommande 10-15 åren.
I mitt fall planerar jag att anpassa arbetstiden/ lönen till mina utgifter under denna perioden.
