Min poäng är att lån KAN göra en mer sårbar. Särskilt i ett ekonomiskt klimat där man själv behöver ha täckning för diverse stora utgifter. Men många i Sverige sitter inte i den sitsen. Vi kommer inte exempelvis plötsligt åka på att behöva betala 10 000 i månaden för någon livsnödvändig medicin. Vi har mer trygghet och behöver inte säkra upp på samma vis för framtiden som man kan behöva i USA.
Jag tycker generellt sett att många lyssnar för mycket på amerikanska influensers utan att ta med detta i beräkningen.
“Grundläggande värderingar” är väl inget frikort från debatt. Tror heller inte att det inte går att omvärdera sina “grundläggande” värderingar, de är ju något som har skapats och inte något man fötts med.
En utmaning med att prata om värderingar är att bakom det till synes enkla ordet belåning kan dölja sig ordentligt skilda situationer, t ex:
Lånat belopp finns inte kvar. Exempelvis att man har ett privatlån med 6% ränta som man köpt förbrukningsvaror för. Önskar man betala tillbaka lånet kan man inte göra detta med mindre än att man först på något sätt skaffar aktuellt belopp.
Lånat belopp är sparat. Exempelvis att man har ett bolån med 2,47% låneränta sparat på ett sparkonto med 2,75% sparränta. Önskar man betala tillbaka lånet kan man göra det med hjälp av det sparade beloppet.
Lånat belopp är investerat. Exempelvis att man har ett bolån med 2,47% låneränta investerat i boende/aktier/fonder/etc. Önskar man betala tillbaka lånet kan det hända att investeringarna efter likvidation inte räcker, eller också räcker de och blir över.
Det är lätt att medvetet eller omedvetet fokusera på en viss situation när man uttrycker värderingar till belåning. Vare sig det gäller någon som formulerat sig i detta forum eller någon som formulerat sig i bibeln.
Ja. Det är ett dogmatiskt svart och vitt-tänkande. Svart och vitt-tänkande är destruktivt då det begränsar vad du kan tänka och hur du kan leva. Verkliga världen är full av gråskalor. Begränsa dig inte till svart och vitt.
Ja, det har du nog rätt i. Samtidigt handlar det också om att jag aldrig riktigt har haft behov av att ta lån, vilket i sig är ett slags privilegium. Under mina studier hade jag ett extrajobb vid sidan av, vilket gjorde att jag klarade mig utan att låna pengar. Dessutom bor jag i en kommun där hyrorna inte är särskilt höga. Samtidigt inser jag nu att jag kanske går miste om vissa möjligheter med det här sättet att tänka…
Nu hoppar du till andra diket i ditt tänkande. Att du försvarar att du aldrig har haft lån. Som att det är något fel att du inte har lån.
Du ska försöka stanna i mitten. I gråskalan. Ibland gör omständigheter att det är bra att ta lån. Ibland gör omständigheter att man det är bättre att inte ta lån. Lån som koncept är inte rätt eller fel. Bara för att du inte gör något så blir det inte automatiskt fel att göra. Bara för att du inte har haft en omständigheter hittils betyder det inte att du inte kommer få de omständigheter i framtiden. Svart och vitt tänkande cementerar ens värderingar, vilket aldrig är bra. Eftersom man ofta har fel. Och cementerar man sina värderingar och åsikter kommer man inte upptäcka att man har fel och inte kunna ändra sig vid behov.
Som många före skrivit så är lån ett verktyg för att skapa värde. Precis som en hammare låter dig bygga ett hus låter det dig samtidigt använda det som ett vapen. Om du sett många bli hjälklubbade av hammare så kanske det ändrar din inställning till hammare, men det gör inte att ordspråk som “den som använder hammare är aldrig fri” innehåller någon användbar sanning.
Rätt verktyg ska användas till rätt jobb. Det handlar bara om kunskapen att använda verktygen.
Jag brukar säga till ungdomarna. Enda lånet du får ta förrutom studielån är bostadslån och då ska du verkligen räkna på kalpen inte titta på hur mycket du får låna utan bredda kalpen så att säga.
Enda gången du får ta ett lån är på allra första bilen du äger om det är en förutsättning för att kunna jobba på ditt jobb. Dvs du behöver investera för att kunna tjäna pengar. Annars spar pengar till bilen. Busskort är billigt och de allra flesta i landet bor så att man tappar max en timme om dagen jämfört med att köra egen bil.
Amerikansk social security är rätt lik den gamla svensk ATP pensionen (rätt generös men ofinansierad).
Typiskt har du som medelklassamerikan under din livstid mer potentiella kostnadsbumpar (barn 0-4 år, i viss mån barn 4-12, barn i högskoleutbildning, sjukvård speciellt från 50-65 innan medicare kickar in, i viss mån sjukvård som inte täcks av medicare samt äldrevård).
Jobbtryggheten är för medelklassen ungefär lika stor i USA och Sverige. Visserligen så kan en arbetsgivare i USA per kontraktet sparka dig på dagen med två veckors uppsägningstid men i praktiken så är processen väldigt lik den svenska även om den kanske är något mindre utdragen (beslut inom några veckor istället för några månader och kanske någon eller ett par månader mindre avgångsvederlag).
Det amerikanska husfinansieringssystemet kommer från New Deal och är ett sätt att lösa problemen under depressionen när väldigt många husägare inte kunde få nya lån alls eller till rimliga räntor när de gamla lånen skulle slutbetalas.
Jag håller inte med om att de amerikanska trygghetssystemen motsvarar tex LAS och svenskt pensionssystem och erbjuder samma typ av trygghet. Mycket mer i privatekonomin i USA kräver egen finansiering och egna försäkringar.
Även om de svenska skyddsnäten urholkas på vissa fronter så klarar man sig som vanlig svensson. Jag skulle säga att de flesta i Sverige behöver inte spara till pensionen för att klara sig tex.
Har du provat på att bo och leva ett tag i USA eller vad baserar du dina åsikter på?
Det finns utan tvekan områden där det är väldigt stor skillnad (t.ex. finansiering av universitetsutbildning, sjukvård, dagis, föräldraledighet) men om vi pratar om LAS och pensioner för medelklass så är skillnaden inte gigantisk enligt min erfarenhet av att faktiskt bott och jobbat i båda länderna.
Skulle för egen del troligtvis inte skuldsatt mig om jag inte varit “tvungen”. Har CSN-lån och bolån av den enkla anledningen att jag ville utbilda mig och sedan gick det inte att få en hyresrätt när jag flyttade till Sthlm så blev ofrivillig bolånekund. Såhär i efterhand har boendet gjort mig till miljonär bara på att bo men det visste jag ju inte när det begav sig. Hoppas den dagen kommer då jag är skuldfri
Det är många som är för stolta för att be om hjälp när de behöver det, men jag tror de flesta av oss är överens att det i grunden är ett självdestruktivt beteende och mänsklighetens stora styrka är att vi kan samarbeta och hjälpas åt. Man skulle kunna säga att denna sociala interaktion är det som gör oss till människa.
Att ta ett lån är på samma sätt att du får hjälp med pengar från någon som inte behöver dem för tillfället. Att kategoriskt säga att lån är dåliga och försöka undvika att stå i skuld till någon är därmed att avsäga sig sin mänsklighet.
Jag tror att ganska många år som du, man är lite rädd för lån och har tanken att man inte ska behöva “hjälp”/sälja sig till andra för att exempelvis köpa sitt boende. Det är nog en fullt normal tanke initialt men det är nog som med mycket annat i livet att man är osäker innan man provat.
Åka slalom(bolån) är ju skit läskigt innan man provat men när man lärt sig så är de svin kul. Sen bara för att du kan åka slalom kanske du inte behöver åka offpist på de brantaste stället(blancolån)?
Egentligen hela ens liv baseras ju på erfarenheter och principer man fått och tagit del av genom livet, vissa försvårar för en, visst förenklar. Det som kan vara svårt är nog att vara objektiv och inte vara helt inrutad även om de flesta människor har rina ramar så ska man kanske inte bygga för höga murar.
Är det något förutom dina erfarenheter av närstående som det gått dåligt för som gör att du har den inställningen du har?
Jag tänker på om du jämför dina personlighetsdrag/ tankar med dom och därför är rädd för att just du kan hamna i samma sits?
Desto mer man lär sig om sig själv så tror jag att man mer eller mindre rädd för olika situationer. Tex om min pappa varit alkoholist och jag märker att jag har liknande personlighetsdrag så kommer ju jag vara mer restriktiv/uppmärksam på just dom situationerna/beteendena.
Jag tycker personligen att det är ovärdigt att stå i skuld till någon, inklusive banker. De tar sig rätten att syna ens ekonomi, kan ha krav på vilka försäkringar man har osv, kan säga ja eller nej. Man får stå där med mössan i hand och be om allmosor typ.
Så jag undviker lån så mycket som möjligt (köper bil kontant till exempel).
Men bostadslån till låg ränta, som i Sverige, som dessutom är subventionerad (ränteavdrag) bör man inte tacka nej till. Där skulle jag svälja min stolthet. Räntan efter avdrag ligger ju knappt över inflationen och att pumpa in ett antal miljoner i en bostad istället för på börsen vore ju rätt vansinnigt rent ekonomiskt.
För vissa som mig symboliserar pengar frihet, då är det rimligt att genom lån öka sin frihet. Men för andra symboliserar det trygghet, i det fallet så ökar ett lån inte ens trygghet snarare tvärtom.
