Man ska väl göra skillnad på belånade tillgångar och konsumtionsskulder?
Hög belåning av bostaden som ändå är en motsvarande tillgång à la Sverige, eller obetalda kreditkortsskulder som bara växer och förräntas utan att någon motsvarande tillgång finns à la USA?
Även om det inte är någon skillnad på skuld och lån så behöver en hög listplacering inte i sig vara ett problem, som författaren själv skriver:
“Hög skuldsättning är inte automatiskt ett krisetecken. I länder som Schweiz uppmuntrar skatteincitament och bolåneregler husägare att behålla sina lån länge, vilket driver upp genomsnitten utan att nödvändigtvis återspegla ekonomisk stress. Vilket är delvis relaterbart till Sverige med där vi har ränteavdrag och amorteringsfrihet vid belåningsgrader under 50 procent.”
Som du verkar vara inne på så är en betydligt intressantare siffra nettoförmögenheten, dvs summa tillgångar minus summa skulder. Nettoförmögenheten är vettig att hålla reda på för ens egna hushåll, men också intressant att försöka få grepp om för ett helt land i genomsnitt.
Om jag köper en massa guld med lån är det positivt eller negativt då?
Bostad som man bor i är ingen produktiv tillgång värdeökning är ingen naturlag för bostäder faktiskt har det genom historien visat sig att bostäder kan prestera riktigt dåligt under väldigt lång tid.
Många kommer bränna sig eller har bränt sig genom att belåna sig högt på bostäder tyvärr. Klart finns det några vinnare men det finns även vinnare i casino.
Den som är satt i skuld är inte fri.
Finns även en anledning att de flesta religioner är starkt emot att man ska sätta sig i skuld.
Lån är ett verktyg i stil med en hammare. Man kan krossa tummen med den om man gör fel.
Det innebär inte att hammaren inte varit viktig för mänsklighetens framgång i stort.
Är inte Svenskarna också väldigt bra på att spara? Att bara ha en rubrik att vi är belånade känns som klick bite.
Sen är väl lån svårt.
Jag har ett bolån men min lägenhet är värd 1 miljon mer än lånet.
Men skulle jag ta ett privatlån för att köpa en sportbil eller stereo för 1miljon känns det som ett “värre” lån än mitt bolån.
Skulle jag sen ta ett SMS lån för att resa eller köpa nått ser jag det som LÅNGT värre än bolånet.
Så att bara vara “belånad” finns väl det olika nyanser av?
Skuldsättning i kronor/dollar behöver ju sättas i relation till förmögenhet. 56000$ är väl antagligen snittskuldsättningen? Det kan sättas i relation till snittförmögenheten som i Sverige är 334,391$.
För övrigt intressant läsning i denna UBS Global Wealth Report 2025
Snittförmögenhet: 334,391$
Medianförmögenhet: 89,430$
Detta är inklusive tjänstepension om jag tolkar rapporten rätt.
Synd bara att de flesta använder verktyget fel.
Lån är ett enligt mig väldigt farligt verktyg där det borde krävas en licens/utbildning på.ett par veckor minst innan man får använda verktyget.
Så pass illa att de flesta använt verktyget så fel så att de har en oro över vad räntan blir härnäst etc kan ej vara ett roligt.liv att leva.
OK, motorsåg då.
Jag skulle inte gå ut i terrängen med en sådan. Livsfarlig.
Men det går att utbilda sig/lära sig och ha mycket nytta av den.
Efter utbildning och certifikat skulle jag hellre använda den än gå med en handsåg för att ta ner träden.
Du har inte fel men jag påstår att väldigt få använder lån korrekt och att det vore mer positivt för majoriteten att strunta i att ta lån helt än att försöka använda det som.verkyg.
Och jag säger att det är bättre att lära sig än att ha onödig skräck. Vi är förmögna att lära oss massa saker och bli bättre på livet. Man måste inte vara nyfödd hela livet.
Jag påstår att de flesta underskattar den psykologiska friheten att ej vara slav till en bank 
Tror vi har skillda åsikter här
Jag antar att du då inte har körkort eller kör bil? Att köra bil är ett enormt ansvar över eget och andras liv som är så vardagligt att de flesta inte tänker på det. Det är lätt att ha ihjäl folk om man inte gör rätt.
Det går att avdramatisera även farliga saker, att lära sig att använda dem rätt, och ha nytta av dem utan att göra illa sig och utan att gå och oroa sig.
Misstänker att de inte syftade på bolån och värdepappersbelålning dock. Fanns ju inte precis några kreditinstitut med högavlönade experter inom riskbedömning och en granskningsmyndighet som ser till att kreditreglerna följs.
Skulder på den tiden var snarare synonymt med spelproblem, alkoholproblem, köp av konsumtionsvaror på krita och förskott på lön.
Går att argumentera hur mycket som helst om det här. Jag tror där du och jag skiljer oss är inte på excelbladet där är jag med dig att lån kan ge bra utkomst över tid.
Där vi skiljer oss från varandra är den psykologiska aspekten kring lån.
Jag anser att för att känna äkta frihet som människa så kan du inte leva under stora lån där du varje månad måste amortera på lånet. Här kanske du inte håller med mig om men det är min filosofi om det hela.
Jag äger rätt mycket bankaktier så för egen del vill jag att andra gärna lånar så mycket som möjligt från mina banker inget mig emot
Jag har hellre hög nettointäkt än inga utgifter. Det är totalen som räknas.
Det är få som säger ”Men tänk om du kör ihjäl någon!” när man säger att man har körkort, men så fort det pratas lån vrålar någon ”Den som står i skuld är inte fri!”
Det går att ta sig förbi den där tankefängslet och förstå det på ett djupare plan och känna sig lika fri som om man inte lånat.
Jag kände mig fri tidigare tack vare mitt lån, eftersom jag kunde få en bra bostad utan att vara beroende av andrahandskontrakt och annat strul. Man är inte så fri om man inte har någonstans att bo.
Sedan gjorde min utökade likviditet att jag kunde använda pengarna för att gå FIRE tidigare, och jag kan använda de fria pengarna innan jag dör. Att leva oberoende av arbetsgivare är en mycket större frihet.
Det går att tänka om, man måste inte låta sig bindas av okunskap och gamla klyschor.
Vi är fria, tänkande varelser som kan lära oss nya saker, inte djur som går på oföränderlig nedärvd instinkt.
Fast det är lite ”det råkade hända” vs ”jag tog ett aktivt beslut”. Om man är passiv så så kan det gå både dåligt och bra beroende på tur. Genom att sätta sig in i det kan man styra så det stämmer mer med sina mål.
Det kan vara rätt att amortera, inte amortera, öka lånen. Att bara låta det vara som det är utan vidare insikt minskar chansen för bra utfall.
Det är inkongruent att tycka det är ok att investera lånade pengar i ena fallet och inte andra, bara för att pengarna du har i handen nu ursprungligen lånades med annat syfte.
För mig kan lån å skuld vara någe helt annat än pengar, å samtidigt helt olika saker oxå..
Man har typ lånat någons släpkärra som ska lämnas till baka, å om man får hjälp av någon med typ trädgårdsskötsel har man en skuld å hjälpa tillbaks..
Lite svårt med gränsdragningen mellan dessa två.
Säg att du tar ett konsumtionslån för att byta ut vitvarorna hemma. Det innehåller ingen säkerhet men indirekt kan du (hoppas på att) få igen pengarna om du säljer huset.
Vi har väl också relativt stora studieskulder i Sverige (vilket är bra!). Ska det ses som konsumtionslån i traditionell bemärkelse? Förhoppningsvis ökar ju detta inkomsterna.
Håller med om att det är olika saker, på samma sätt som statistik och analys av statistik är olika saker.
Kollar man bara på rådatan så ser det dåligt ut, med analysen ovanpå ser det bra ut.
Vilket ofta särskiljer rubriken från brödtexten, precis som här.
För att adressera frågan i rubriken. “Skuld” och “lån” betyder inte samma sak nej, men den som tar ett lån har då en skuld, så “hög belåning” och “hög skuldsättning” blir ju i stort sett samma sak.
Man kan såklart skilja på olika typ av belåning. Som jag ser det så innebär det inte per automatik att ett lån till en bostad inte är ett konsumtionslån. Om man köper en fastighet för att bo i den, så konsumerar man den, oaktat det faktum att den kan gå upp i värde, det är för egen konsumtion. Om man köper en fastighet för att hyra ut så konsumerar man den inte, utan har som syfte att få avkastning och det bör då ses mer som renodlad investering, med hävstång om den belånas.
Konsumera måste ju alla göra i högre eller lägre utsträckning och om det är till något nödvändigt som bostad så är det såklart inte fel i sig att låna till det, bara man gör en rimlig bedömning av risk etc, men man bör enligt mig inte kalla det för investering utan konsumtion. Till skillnad från majoriteten av konsumtionsvaror så går fastigheter ofta upp i värde, eller som i många fall bara låter inflationen äta upp lånebeloppet (alltså om fastigheten inte gått upp mer i värde än inflationen så har den inte gått upp i värde, men lånebeloppet krympt relativt till fasthetens värde och ens lön/inkomster). Så det är ju skålart ett avsevärt bättre lån än majoriteten av andra konsumtionslån.
Sverige har en hög belåning relativt till många andra länder där lånekulturen är en annan. Om det är bra eller dåligt är kanske inte en helt svartvit fråga. Men aspekter av det vittnar enligt mig om en inte helt sund inställning till lån, inte bara den allmänna uppfattningen utan också de generösa lånevillkor som varit rådande fram till ganska nyligen, med extremt låga räntor och inga amorteringskrav. Det kan driva upp priser artificiellt och göra marknaden sårbar för skiftande omständigheter, vilket blev tydligt 2020-2022 då bostadsmarknaden vek ner efter höjda räntor mm. I en marknad där räntor redan är på botten, krav på egen kapitalinsats och amortering är väldigt låga, så finns heller inte mycket uppsida då det inte går att stimulera mer.
Jag bor i ett annat land där räntor och övriga villkor är betydligt striktare, med en annan lånekultur och betydligt lägre belåning. Jag observerade hur bostadsmarknaden i Sverige vek ner under nämnda period, medans den i stort höll stadigt här. Och är idag på betydligt högre nivåer, medan den i Sverige knappt återhämtat sig till nivåerna före 2020 på många håll. Ska tillägga att jag inte följer svensk bostadsmarknad i detalj eller i alla områden och segment, men det är uppfattningen jag har.
Med den informationen kan man göra vad man vill, men Sverige har varit ett undantag snarare än regel med sina generösa lånevillkor. Sådant ställer högre kvar på individen att ta större ansvar och ökar risken för marknaden och samhället i stort. Alla vet att hävstång kan slå åt bägge hållen, och om det är klokt att ha så lösa tyglar och ge ett så stort ansvar till en befolkning som gärna konsumerar och unnar sig det lilla extra, låter jag va osagt. Men var och en bör va medveten om detta, och riskerna det potentiellt innebär.