Vad är era tankar kring att köpa boende utan att behöva låna pengar?
Någon som har erfarenhet av detta?
En nära vän till mig lever väldigt sparsamt för att slippa ta ett bolån. Han menar på att det är bättre för honom att spara aggressivt i två år än att köpa nu och betala ränta.
Hur tänker ni?
Om man kan spara sig till att dega en bostad på ett par år är man sannolikt extremt kreditvärdig och då är det en no-brainer att ta bostadslån så det är extremt fördelaktigt i Sverige med ränteavdrag osv.
Det finns rätt många trådar kring belåningens vara eller icke-vara om du söker på forumet. Många brukar referera till det här inlägget.
Personligen är jag av motsatt uppfattning än din vän. Säg att din bolåneränta landar på 2,37 % idag. Efter ränteavdraget motsvarar det 1,66 %. Att “slippa ränta” kan vara skönt men det är inte rationellt när det till och med finns riskfri avkastning som är högre.
Personligen maxade vi vårat bostadslån för att ha så mycket som möjligt kvar på börsen. Jag övertygar mig själv att börsen kommer avkasta mångt mycket mer än vår subventionerade bolåneränta över tid.
Jag föredrar bostadsköp utan lån av den anledningen om man har dom pengarna.. Varför låna när man har pengarna..
Nuvarande hus köptes utan lån å föregående va oxå obelånade..
Jag har ägt bostäder utan lån. Skönt att slippa se räkningarna från banken, men nu vet jag bättre och lånar och investerar som de flesta andra här. Har man råd att äga ett obelånat boende så har man sannolikt råd att ta risken. Men det gäller ju att man investerar på lång sikt så att man kan ta hög risk och få avkastning som tänker räntan.
Alltså jag håller inte med och det är det nog få som gör här. Jag skulle kunna köpa mitt hus kontant fem gånger om men varför skulle jag det? Någon idiot har lånat ut till 2,7% ränta låst på 30 år åt mig här i USA. Inflationen ligger högre än så… Det är i princip gratispengar.
Funderar ofta på vad det är för genier på Wall Street som tyckte det var en klok ide att låna ut till de villkoren. Kommer aldrig ge upp mitt lån, det får gärna följa mig i graven.
Jag känner personer som köpt hus utan att låna. Visst ointresse från banken av det skälet.
Man kan behöva en mäklare för det man köper med ok bankkontakt. Hen fick betala 5000 för banktjänsten eftersom inget lån behövdes.
Se till att alla pengar är på plats och alla papper är i ordning och accepteras av bankmannen i god tid. Banken kräver dokumentation som visar varifrån pengarna kommer bra nog.
I ett fall jag känner till behövde dokumentationen kompletteras så sent som dagen före transaktionen pga att bankmannen var sent ute.
Annars brukar man säga att ha bolån till ca 50% belåning är ekonomiskt “lagom” säkert även om du inte behöver. Om du placerar långsiktigt på aktiemarknaden i breda globala indexfonder slår du typiskt bolåneräntan med säg 2 % årligen efter skatter och avdrag med pengarna på ISK.
Dessutom har du extra likviditet om du skulle behöva det plötsligt.
Att få allra bästa snabb cancervård kan kosta en miljon av dina pengar . Jag känner en person som efter en elakartad cancerdiagnos var glad över sitt sparande på >1MSEK om det skulle behövas för mer avancerad privat vård utomlands.
På grund av ojämna inkomster, och heller inte särskilt höga, har jag (och min familj) alltid prioriterat att vara lågt skuldsatt. Kanske har det också med uppfostran och allmän livshållning att göra. Jag har haft bolån vid några tillfällen, men de har varit på låg nivå, och jag har betalat av dom när det har känts lämpligt. Idag äger jag två boenden helt skuldfritt; en central br i en av våra storstäder och ett hus på landet och har ändå ca fyra mkr över placerade i guld, aktier och räntor. Visst, det hade säkert varit fördelaktigt att maxa lånen och investera, men 2008 brände jag mig oerhört hårt på börsen; hade jag då varit högt belånad så hade jag pajat familjens ekonomi.
Jag är nöjd med detta valet; för mig representerar ett banklån en garanterad utgift, medan en investering däremot är en förhoppning om framtida vinst utan garantier. Jag har därför, om än inte helt konsekvent, valt skuldfrihet först och att investeringarna kommer sen.
Allt beror väl på vad man värdesätter och hur mkt pengar man har.
Jag tillhör också kategorin som hellre strävar mot skuldfrihet under förutsättning att jag har en bekväm buffert/investeringar.
För mig finns det inget egenvärde i att maximera avkastning. Så länge jag har det jag behöver är jag mkt nöjd med att vara skuldfri.
Hade bolån från 32-48års ålder. Kändes superskönt att kunna plocka bort alla lån.
Var därefter utan ett par år men något skavde.
Så när vi flyttade för 5 år sedan skaffade vi åter bolån, (även fast vi skulle kunna vara utan). Dock har vi en relativt låg belåningsgrad på ca 30%.
Nu när jag närmar mig 60 års strecket så beslöt vi även höja bolånet lite. (Vilket inte visade sig vara helt lätt)
Så jag står med vardera fot på vardera sidan i frågan. Så definitivt inget ”fel” vara utan bolån men heller inte så dumt ha ”lagom” belåning. Sen kan det dessutom finnas +/- i olika skeden i livet.
Jag tänker att det beror på vilken ålder man är, hur mycket pengar man redan har och hur mycket man kan spara på 2 år.
Sen är det nog bara magkänslan som är bättre att vänta.
Annars är räntorna så pass låga, så om hen lånar 2M (antar att det inte är mer eftersom hen ska spara in pengarna och tjänar annars löjliga pengar och då är detta resonemang helt verklighetsfrånvänt), så betalas det 2.5% ränta, med 30% ränte avdrag, endast 40 000 i ränta första året, och om hälften betalats av till år 2, så är räntekostnad endast 20k.
Jag hade flyttat imorgon, men mår någon bättre av att betala ur egen ficka, go for it.
Det är en risk man tar men i mitt fall där jag har en liknande summa i lån som jag har på ISK så har det senaste åren varit EXTREMT lönsamt att ha lånet, avkastningen har lätt snittat 10.000:-/mån mer än om jag löst lånet.
Visst jag kan få dåliga år men det skall bli rejält illa innan lånekostnaden kommer ikapp avkastningen jag haft på sparandet.
Jag ser lånet som “hyra” , mitt hyra + lånekostnad är ändå lägre än vad en hyreslägenhet hade kostat så jag ser inte bolånet som ett “lån” bara en “extra hyra”
Det är i regel irrationellt att inte ta bolån men det spelar ju mindre roll om det är en bostadsrätt i en avfolkningskommun för 100ksek än om det är en villa i Stockholm för 10msek, så det beror lite på.
Tar man inte lånet så lämnas pengar på bordet då alternativa investeringar över tid sannolikt avkastar bättre än den insparade bolåneräntekostnaden.
Dessutom binds väldigt mycket likviditet upp i onödan vilket inte heller är positivt.
Det kan finnas specialfall där man har extremt dåliga räntevillkor eller är FIRE och inte ens får ta ett lån eftersom man inte har någon löneinkomst, men bortsett dessa specialfall gäller ovan.
Exakt så känner jag också. Jag har mycket hellre väldigt låga utgifter och möjlighet att spara en massa i min skuldfrihet än att maximera avkastning.
Det där beror väl lite vad man är i livet, hade jag varit 25år hade jag nog betalat av mer på lånet och haft tid att “börja om” med sparandet. . men som 54åring har jag hellre pengarna på ISK än låsta i bostad
Här är en galen ide: Det finns ingenting i den vardagliga världen som är så dyrt som att bo. Det finns säkert de som önskar all lyx världen har att erbjuda, men sån är inte jag. Det kanske är en konstig grej att säga på RT, men jag är mest intresserad av privatekonomi för att jag är så ointresserad av privatekonomi. Jag skulle helst optimera bort så många faktorer som möjligt. Har man en boendekostnad med ränta, amortering och avgift som man sen ska jonglera med olika investeringar så har jag hellre ett större låst kapital och låga utgifter. I det fallet kan man ju klara sig med bara ett deltidsjobb och ha en massa fritid på det viset.
Beror inte det lite på om bostaden kostar mer eller mindre än man har? Alltså i frågan om cancerbufferten. Min kritik mot svenskens belåning har mest att göra med hur höga priserna är jämfört med nettoförmögenhet. 50/50 är ju drömmigt i sammanhanget.
Det förutsätter i så fall att lånet är 0kr för det blir inte direkt mindre jonglering bara för att lånet är mindre.
Ang. deltidsjobb så är förutsättningarna för det bättre med ett större bolån och alternativa investeringar som ger bättre likviditet och ränte-/avkastningsnetto.
Men jag kan köpa argumentet att det känns enklare och blir mindre att tänka på. Det blir bara ganska dyrköpt att göra sig fri från det på det sättet.
Om lånet är litet spelar det mindre roll.
Jag har själv ett CSN-lån på mindre än 100k som på sätt och vis känns löjligt att ha kvar men jag tjänar mer på att ha det.
När det blivit mindre kanske jag omvärderar.
Nej varför skulle man köpa en bostad utan lån ? Det är ju ekonomiskt självmord.
Jag pratar i sammanhanget om 0kr lån, annars kvittar det ju i förhållande till hur omständigt det är.
Det blir också bara en ”alternativkostnad” ifall man tappar möjlighet att leva som man vill pga den missade avkastningen. Hela investeringsdansen blir ju annars en emotionell alternativkostnad, beroende på personen.
När vi pratar om ifall man borde casha eller inte pratar vi ju om en person med den möjligheten. Självklart lånar man om man måste. Bland de som kan är det ju bara viktigt vad som känns tillräckligt: låga utgifter eller avkastning på förmögenheten över lång tid.