Tjena gått folk. Är i ett dilemma med tanke på hur börsen varit de sista 3 åren. Där av denna fråga.
Vi vet alla att det är mer lönsamt att investera än och amortera. Men var egentligen går gränsen när man borde amortera istället.
Som tex i mitt fall. Varje månad går jag pluss 1000 eller jämt. Utan lån på 500 tusen hade jag kunnat få garantera 2000 över per månad. Men om börsen snittar som vanligt offrar jag ungefär 5000 i månaden för 1700-2000 i månaden.
Visst det låter självklart. Men sista året pga dålig börs från global,teknik och usa. Har jag överlag bara överlevt. Ej levt så att säga.
Så var ska man sätta gränsen. Bara när man går minus. Eller måste spendera vart 3-5 år med att bara betala det som behövs för att överleva
Vad hade du gjort om du haft dessa tusen kronor extra, dvs är det ett problem i dag eller en faktisk förlorad möjlighet? Eller är det bara lite FOMO.
Livet är kort. Om du behöver få loss kapital nu för att följa en dröm, eller för att minska stress eller oro - gör det!
Och om du inte behöver det nu, så kommer du få bättre marginaler över tid. Men det är ju inte värt så mycket om tajmingen är fel (barnen är stora, höften har pajat etc.)
Vad jag hade gjort kan jag inte säga direkt. Men hade nog känts mer fritt, även om man tjänar mindre på det.
Men detta året har man känt sig helt låst. Sjukersättning är plus minus noll. Våga inte ta ut pga sur börs. Våga inte unna mig något som netflix för då blir det svårare att spara ihopa till extra utgifter som sjukvård. Medicin. Tanka.
Är inte det att man inte klarar sig. Men att man är låst eftersom man inte vill öka förluster på börsen
Det låter som att du känner att du gör rationellt rätt för dig, men att det också har baksidor som över tid känns sura. I det läget kanske det skulle kännas bättre om du satte upp ett mål? Låter lite fjantigt men om du har ett mål som du vill till och som du kan påminna dig om, varje gång som den sura känslan kryper fram, så blir det inte en fråga längre om att älta utan om att påminna dig om varför du har offrat något och det positiva i ditt beslut.
Tycker det handlar lite om hur mycket pengar man vill ha att röra sig med. Tycker 2-3% amortering skulle kännas jobbigt så därför körde vi på 70% belåning. Finns väl kanske något att diskutera för 60% belåning för att få bättre räntor men mer än så känns för mycket. När vi köper en dyr villa så kommer det nog handla om hur vi får ihop våra månadskostnader främst men osäker.
Det stora problemet är att jag har inte gjort något med min lägenhet sedan jag flytta hit för 14 år sedan. Alla väggar behöver fixas. Dörrar och karmar bytas. Nya köksstolar osv. Allt behöver jag betala folk till att göra. Pluss press på att spara till en hyfsad pension med garanti pension. Press och köpa elbil bil i framtiden osv. Det är därför garanterad 2 000 extra per månad lockar. Då är jag i alla fall på väg. Trots jag vet att om 10 år med tanke på trump så tjänar jag mer på fonder. Men det är lång väntan
När jag var medlem i aktiespararna sa en gång en av de mer livserfarenhet herrarna under en fikapaus att man slutar först amortera när man amorterar av halva värdet på bostaden. Vad han menade med detta är väl lite svårtytt, antingen menade han att man ska amortera motsvarande dagens värde (vilket jag tror är svårt att mäta) eller så menade han motsvarande vad det kostade att köpa bostaden.
Jag har en bekant som var skuldsatt flera år efter att han sålde sitt hus efter 90-talskrisen. Jag vet inte hur hans amorteringar såg ut, men för varje amortering minskar risken att man säljer bostaden med skuld kvar efteråt.
Personligen ska vi enbart amortera till 50% och bygga upp resterande summs på lånet på ett eget ISK så man kan betala av det sista när man vill. Det är först om 20 år dock så planen kanske ändras.
Förutom avkastning har amortering vs investering olika ”egenskaper” som är viktiga att ha koll på.
Amortering är garanterad avkastning eftersom det minskar räntekostnaden. Nackdelen är att pengarna du amorterar är låsta i bostaden.
Om du investerar istället så är pengarna tillgängliga när du vill men du måste anpassa din risk/avkastning mot hur sannolikt det är att du behöver pengarna tidigare än ca 10 år. Avkastningen är inte heller garanterad bara mycket sannolik särkilt över längre tid.
Det är aldrig en bra ide att ha lån. Banken är bättre på lönsamhet/risk kalkyler än resten av oss. Ordet risk är inte ”det finns en chans att” utan ”hur många gånger” kommer vi få ogynsamma förhållanden. Börsen faller som en konsekvens av att det finns för hög risk och tvingar stora massor att sälja till lägre värderingar.
Tips är att göra Monte Carlo istället för att jämföra räntor och avkastning och komma ihåg att för att få långsiktig lönsamhet måste din ekonomi överleva dom värsta stunderna.
Jag gjorde det omvända betalde min bostad kontant för några år sedan och började från noll att investera månadsvis. Tror du jag ångrar att jag köpte den kontant för några år sedan och inte investerade istället? jag har gått i tankar om att sälja för att frigöra (kan inte ta lån nu då jag är student).
Mam måste inte alltid göra antingen eller. Man kan göra både och. Det är ett bra slternativ när man känner sig osäker. Kanske skulle kännas bra för TS att lägga hälften på amortering och hälften på investering?
TS, jag blir lite orolig när du skriver att börsen går dåligt? De flesta indexfonderna gick plus förra året. Börsen både kan och kommer att gå mycket sämre enskilda år i framtiden. Hur har du investerat?
Tror att det hela landar i om du tror att din situation kommer ändra sig eller inte. Kommer du börja jobba/vara frisk 100% eller är du i en situation där du kommer få rulla på din sjukersättning fram tills pension?
Matematiskt så kommer du alltid tjäna på börsen över tid. Men det är ju viktigt att ha nån form av kvalité över de åren också. Om du snittar 7% så kommer de 500k som du behöver för att betala av din lgh att ha dubblats på 10-11år och vara “gratis”. Så frågan är, kommer du kunna leva med nån form av kvalité under denna tid? Om Ja, då är det bättre att låta det ligga. Om Nej, då är det bättre att betala av och försöka hämta hem det som går över tid när du mår bättre och har det bättre.
Är i den situationen att fk, AF, steg till arbete alla har sagt att det bästa är att jag blir full sjukpensionär. Tyvärr sluta min doktor samtidigt så det fördröjer det hela
Är det inte lite psykologin bakom som gör att du har dessa tankar, lågt sparande, portföljen rör sig inte, tänk om börsen går ner. Du har ju trots allt en riktigt bra portfölj som du ska vara stolt över du har gjort jobbet. Att de går ner någon dag kommer ju definitivt hända, MEN de kommer också gå upp efter det och överträffa nuvarande ATH igen. Snöbollen du har skapat är ju det som kommer ge dig friheten att göra vad du vill och göra de saker du vill. Jag hade nog tom övervägt att ta kanske 1-2 % av portföljen per år om de något jag faktiskt vill göra eller kan göra som en resa man kanske tänkt på?
För dem som ogillar volatiliteten med investeringar på aktiemarknaden så finns även det tredje alternativet att placera lånade pengar på sparkonton, speciellt bundna fasträntekonton.
jag har gått i tankar om att sälja för att frigöra (kan inte ta lån nu då jag är student).