Varför är egentligen bolåneräntan skattesubventionerad? Skulle inte bostadsmarknaden vara rimligare utan det?
Blir inte Sveriges bostadsägare farmade på ränta av bankerna med statens hjälp? Lyssnar gärna på en förklaring.
Varför finns inte amorteringskrav efter 50% heller? Det är ju som upplagt för att man ska spekulera på bostaden. Klart det har varit en bra ide att inte amortera under förutsättningarna att regeringen gör allt för att hjälpa skjutsa upp priserna. Gött för alla som köpte förut, eller nu jämfört med senare, men det kommer ju på bekostnaden av alla bostadsköpare framöver.
Jo sett till samhällsnyttan är det jättedumt att blåsa upp bostadspriserna. Men både M och S har som valstrategi att de till den villaägande medelklassens särintresse av höga bostadspriser.
Dum grej att införa eftersom de som gynnas av det aldrig kommer rösta för nedvärderingen utav deras dyrbaraste tillgång och de som vill köpa kommer kortsiktigt vilja ha lägre utgift och långsiktigt bättre värdeökning. Lose lose.
Menar du varför ränteutgifter är avdragsgilla i kapitalbeskattningen ? Från början tror jag att lagstiftaren försökte uppnå någon slags logik med skattepliktiga inkomsträntor och avdragsgilla utgiftsräntor.
Ja, det menar jag. Det känns ju bara som att svensken kommer dra på sig större lån som täcker diffen, vilket ökar bostadspriserna. Nationalekonomiskt verkar det som ett drag som skuldsätter befolkningen mer över längre tid och tjänar bankerna. Lite baklänges prioriterat.
Ja, ränteavdragen kunde ha börjat fasas ut under åren med NIRP/ZIRP. För likformighet borde då även beskattningen av inkomsträntor trappas ned i motsvarande grad.
Jag förstår vad du menar och möjligtvis att det uppfattas så, men jag skulle inte säga att avund eller bitterhet är något jag känner. Relativ köpkraft utav alla nödvändigheter har har blivit sämre med tiden och det är intressant, men man kan i varje fall få en stor tv till bra pris! Såna här beslut som ränteavdrag kanske hade god anledning att finnas, men det bara verkar så konstigt…
Jag är inte så orolig för egen del. Jag äger nästan min bostad i Stockholm helt, men kommer behöva flytta till större snart. Jag anser snarare att jag har all anledning att vara tacksam för förutsättningarna jag lyckats skapa. Jag har heller inte ”missat” något eftersom föräldrarna och mor- och farföräldrarna hängde med på bostadsresan långt innan jag fanns. Detta genom att föräldrarna har ett värdefullt fritidshus (som vi ändå aldrig kommer vilja sälja, men skulle inte gå att köpa för dem idag. Köpt innan jag fanns). Jag missunnar nog ingen sin framgång på bostadsmarknaden, utan ifrågasätter mer bostadspolitiken- eller bristen därav!
Ett Sverige där vi rör oss mot större ekonomiska klyftor och ökande belåningsgrad som endast ger tecken på att fortsätta i den riktningen är väl för mig lite makroekonomiskt oroväckande. Den frustrationen skiner kanske igenom lite i mina svar och inlägg.
Ursäkta mitt långa svar… Jag är nog bara intresserad och hör gärna vad andra tycker om ämnet och andra ämnen, oavsett hur mycket man håller med varandra. Då får man ju något att tänka på!
Jag kan inte tala för hur det var för någon annan eller om hur det var vid någon viss tidpunkt, men det är lite tufft att se många bekanta och vänner bo hemma tills 30+, sparandes till sin kontantinsats bara så de kan bo i en etta halvlångt bort med lån upp till öronen, utan möjlighet att hyra något rimligt eftersom andra hand är dyrare än bostadsrätten de inte har råd med och förstahandskontraktet är 10 år bort för ytterligare en lägenhet långt bort (men som skulle tagits omedelbart!). Jag får lite ”survivor’s guilt” över att jag klarar mig. Det är ingen kritik mot hur svårt det varit eller inte för godtyckligt antal år sen, bara att jag besväras en del utav det lidande som alla jämnåriga går igenom, eller egentligen vem som helst som vill köpa oavsett ålder.
Hur mycket eller lite jag amorterar är en fråga mellan mig och banken. Jag har bostaden som säkerhet så jag borde få låna en stor del av det värdet. Enda skälet till att ha ett amorteringskrav är för att tvinga folk att ha lite buffert. Men staten ska inte tvinga folk i onödan.
Du har möjlighet att göra avdrag då inkomsten beskattas i senare led. Utan den möjligheten skulle ränteinkomster beskattas i flera led. Så kan man ju vilja ha skattesystemet uppbyggt - jag är inte jättesåld på idéen.
Att svenskar är högt belånade per capita i förhållande till andra länder skapar en sårbarhet i samhället. Det finns alltså ett intresse att få ner lånen som ligger utanför dig och din bank.
Jag anser att staten borde göra betydligt mer. Man kan ju börja med att fasa ut ränteavdragen och sedan inse att man inte löser några problem genom att hälla bensin på elden nästa år (lättnader i amorteringskraven samt lägre krav på kontantinsats).
Då vore en större frihet om alla fick välja själva hur mycket de skulle låna och vilken ränta de ville ha. Varken banken eller staten skulle behöva lägga sig i och alla skulle kunna få pengar insatta på sitt konto, så mycket de behöver, och endast betala den ränta de känner är rimlig.
Det skulle ge mycket större frihet än dagens system.
Ja och därför har vi amorteringskrav ner till extremt låga 50%. Det räcker där. Tvingar man folk att amortera så får man också sårbarheter och minskad samhällsnytta. Så låt folk ha friheten att belåna sina tillgångar, så länge någon annan är villig att låna ut.
Skärp dig. Ingen har sagt att bankerna ska vara tvingade att låna ut pengar.
Du missförstår, banken behöver inte vara involverad. Varje person skulle ha friheten att få pengar insatta utan bankens inblandning. Inga gatekeepers som begränsar friheten helt enkelt.
Varje person skulle bestämma själv vad som är bäst för den personen i fråga.
Ränteavdraget infördes på 1970-talet för att göra det lättare för privatpersoner att köpa och äga sin bostad genom att sänka den faktiska räntekostnaden.
Så man ville göra det ännu svårare för alla kommande generationer istället
Obs jag har bostadsrätt men tycker ändå det är fel att ha kvar det.
Idag har vi det väl främst för att det vore politiskt självmord att ta bort det. Skulle nog krävas ett blocköverskridande samarbete för att sänka ränteavdraget på sikt, vilket ingen av sidorna kommer gå med på. Infördes ursprungligen för att mildra totalkostnaden för att äga boende när fastighetsskatten var högre.
Personligen tycker jag man hade kunnat ta bort det befintliga ränteavdraget helt och infört ett enbart för personer inom en viss ålder, säg 18-40. Ni som är äldre än det har redan fått ta er del av kakan, och tillhör dessutom inte den gruppen som har svårt att hitta bostad idag, eller har behov av att bo större för att bilda familj.
Sedan kan man ju också vända på det att säga att tycker vi inte dagens unga par som skaffar barn ska ha möjlighet att köpa en villa? eller vilka ska bo i villa? pensionerade par som inte ens utnyttjar sina rum?
Jag tror att du själv vet svaret på frågan. För min del kan man dra frågan ännu längre, varför ha massa RUT- och ROT avdrag. Varför ska man som företag både fakturera med moms och betala moms. Hade man inte istället kunnat ha en platt skatt och göra livet betydligt enklare för många. Den teorin som hjälpt mig att förstå sånt här (och en stor del av världen) är denna:
Det finns så jävla mycket paradoxer i samhället. Man kan läsa rubriker som “Bilar dödar vår planet” blandat med “Kris i bilbranschen, få bilar som säljs och det är katastrof”.
Senast igår läste jag någonting om att det var dåligt att subventionera sparande (ISK skattefriheten) då det påverkade konsumtionen och jobben, samtidigt har man ju i åratals hört röster om hur dåligt rustade många svenska hushåll är rent ekonomiskt…
Det bästa man kan göra är väl att försöka leva här och nu och skita i allt “brus”.
