Vi har brist på bostäder i Sverige. Där största problemet ligger. Dessutom alldeles för många singelhushåll.
Varför inte införa nya lagar där man förbjuder folk att flytta ut ur föräldrarnas bostad fram tills de är 25+ och flyttar ihop med en partner? Samt förbjuda singelhushåll överlag.
Skulle frigöra många bostäder.
Nja, vi har brist på bostäder som folk vill bo i och är beredda att betala för.
Ja, det blir samma sak. Om bostäderna ligger på fel plats eller folk inte har råd med dem så har vi brist på bostäder.
Tillgång och efterfrågan - om vi hade haft bra tillgång så hade priserna varit lägre och folk kunnat/velat betala för dem.
Hade vi haft brist om alla som bor i villa ensam hade flyttat till en säg etta /tvåa?
Missade du min text?
Räntereduktionen var historiskt mycket högre eftersom räntor före skattereformen 1991 drogs av mot marginalskatten, som ofta låg mellan 50 och 80 procent. Det gjorde att många hushåll i praktiken fick just 50–80 procent tillbaka av sina räntekostnader.
Efter 1991 ändrades systemet och ränteavdraget sattes till 30 procent (och 21 procent över 100 000 kronor i räntekostnader), en nivå som har varit oförändrad sedan dess och är den lägsta räntereduktionen Sverige haft i modern tid. Man kan alltså säga att vi aldrig haft så låg subventionerad ränta som nu och att tidigare generationer fick tillbaka en mycket större del av sina räntekostnader, ofta i storleksordningen 50–80 procent beroende på marginalskatt.
Skulle du resonera likadant om inkomstskatterna?
Historiskt sett har vi haft mycket högre inkomstskatter, tidvis 3 gånger så höga. Därför borde ingen klaga på att vi har höga skatter i det här landet. Att det är skadligt för ekonomin spelar ingen roll, det är ju mindre skadligt idag än på 70-talet.
Är det verkligen extremt lågt med 50%? Jag förutsätter att du menar i ett internationellt perspektiv här.
Jojo, principiellt är jag med dig om friheten, men det känns jättekonstigt att vi har eviga lån i Sverige. Det är kanske bara en annan principsak. Skulder ska betalas tillbaka. Mitt förslag är inte att konkret införa amorteringskrav eller att ta bort ränteavdrag eller ens öka insatskravet. Jag vet inte vad som skulle fungera bäst, men jag tycker alla beslut som uppmuntrar den kortsiktiga ökningen av bostadspriser är just det: kortsiktiga.
@Petedameat Du menar att utan avdraget betalar du med skattade pengar och sedan får banken skatta på sina inkomster utav avdraget? Jo, att ex statligt anställda ens betalar skatt med lön från skatt är ju liksom överflödigt pappersarbete. Finns mycket sådant.
@firreb Skämt? Fattar inte hur man ska ”välja” ränta… Styrräntan har ju en uppgift. Skulle inte alla välja 0%, lol. Helst negativ ränta så jag får pengar när jag lånar.
@Vitamin_K Ja, samma sits för mig. Den här frågan är ju makro. Att individuellt ha lägre utgift känns väl bra i stunden men alla andra får betala för det. Villafrågan är intressant som diskussion, ännu mer om man tänker på typ Kalifornien. Min brors svärföräldrar med stor avbetald villa utanför Göteborg kan ju typ inte sälja för att det skulle öka deras utgifter. Varför sälja, från deras perspektiv? Sedan tycker jag också som många att det inte är en rättighet att bo stort eller i innerstan. Man kan ha barn och bo mindre än en villa. Så kommer det vara för mig, åtminstone när barnen är små. Jag är beredd att bo lite trångt för att mina barn ska få existera alls. Däremot är jag kritisk över beslut som ränteavdrag som aktivt spär på med bensin på elden som är bostadskrisen.
@Rewzen Du får räkna på det om några år! Sparat det mesta som företagare på kort tid. Nästan bitit av hela lånet eftersom nuvarande lägenheten kommer vara kontant för den större 3-4 år efter jag köpte första. Den amorteringen är mellanspar för att sänka mina utgifter tills nästa, vilken hink det nu blir. Jag förstår belåningsspelet och får bara spela med för att ha råd med 70+kvm i sthlm. Det ändrar inte min skepticism mot överbelåning per capita på samhällsnivå.
Infon om ändringen i ränteavdrag är ju ändå rörelse i rätt riktning, synd att det gått 30 år sen dess… Såna här svar är ju ändå varför jag frågade!
@AimHigher Det är ju ändå inte lättare för någon att köpa pga ränteavdrag i över 50 år… Äldre population, färre barn och fler singlar är såklart andra problem, och där har jag desto färre tankar på lösningar! Inga interventioner som andra länder testar verkar särskilt effektiva och alla former av tvång är ju dystopiska.
@axs skillnaden är väl att jag tycker räntefrågan är direkt pengaöverföring till banken bakom illusionen av billigare bostad. Hur man personligen känner om hur skatten samlas in och i vilken grad så är det en helt annan typ av fråga. Skatten ska in, oavsett om man endast vill att den ska underhålla minsta möjliga försvar eller subventionera allt i hela samhället. Jag har nog tänkt mest på att låg inkomst borde skattas mycket lägre, tex första 100-200k/år. Finns fler åsikter såklart, men jag skulle hellre se lägre skatt överlag än att del av kakan går förlorad till banken på bekostnad av framtida bostadsköpare. (Svårt att svara kort om frågan, men du kanske fattar vad jag menar)
Man får kanske tänka på att om man börjar på 90% belåningsgrad och amorterar 2 procentenheter varje år så skulle det ta 45 år att betala av lånet.
Hur många bor kvar i samma bostad så länge? Sägs att man byter bostad i snitt 9 ggr under en livstid. Så det spelar kanske ingen roll om staten tvingar oss att amortera ner till 50% eller inte. De flesta hinner aldrig dit om de inte medvetet amorterar snabbare.
Källa till 9ggr:
Så du tycker att en belåningsgrad på 50% är extremt lågt i ett internationellt perspektiv? I Danmark och Finland tror jag att det är krav på att amortera ditt lån på 30 år så i det sammanhanget känns det inte som att Sverige utmärker sig genom stränga amorteringskrav.
Boende är ju bra mycket större än förr, ffa där jag bor. Folk blir arga när man är Stockholmcentrisk, men där är det värre än i landet sett. Det skulle vara intressant att se hur livsmedelspalten ser ut på 2020-talet som vi ändå lever i, eftersom priserna där är närmre det dubbla sedan 2010-tal.
Tittar man på realräntekostnaderna tänker jag mig att det till och med var så att många fick betalt för att låna?
Ökat ja. Dubbla nej.
Sen har lönerna ökat rätt ordentligt i Stockholm med, så jag skulle fortfarande vara försiktig med att påstå att andelen av inkomsten som läggs på mat är dubbelt så stor nu som 2020 (eller ens 2010, även om graferna visar 10-tal totat sett, och inte 2010).
Det som ökat kostnaderna mest för hushåll i Stockholm generellt är sannolikt ränteuppgången.
Vad jag tycker har ingen betydelse.
Det som betyder något är ifall folk kan klara av att betala 3% av lånebeloppet plus räntan eller inte. Om de betalar, hur påverkas deras ekonomi och köpkraft? Samt hur påverkas bostadspriserna?
Jag gissar på sämre köpkraft, vilket leder till mindre konsumtion, vilket leder till att företagen går sämre, vilket leder till nedskärningar. Dvs folk blir av med jobben.
Bostadspriserna går väl ner vilket gynnar de som vill köpa, medan alla som redan äger sitt boende kommer lida.
Allt detta trots att det inte sänker riskerna på lånen då bostäderna redan står som säkerhet och bankerna ska ha räknat på KALP etc. So what’s the point?
Min poäng är att jag inte anser att amortera till 50% är ett extremt krav. Om det är ett krav i våra grannländer att amortera hela lånet på 30 år så känns det inte som att vi i sverige har extrema krav.
Varför? Det finns en säkerhet för lånet. Jag fattar verkligen inte varför lånet tvunget måste betalas tillbaka.
det är just detta. Lån och finansiering har blivit så vardagligt och underförstått att det inte ens ifrågasätts. Jag tror det har mycket med mina föräldrars syn på lån, att jag känner så det gamla tänket att skulder är dåliga och något man är skyldig att betala tillbaks för att det är rätt. Principiellt tycker jag väl att det är ett konstigt upplägg att saker är så dyra att bara den som är villig att ligga ute med mest ”har råd”. Jag har svårt att sätta ord på vad jag menar, men jag är lite emot konceptet.
Att maxa lån och investera istället är ju matematiskt förmånligt som det ser ut, och det verkar räcka för folk att stanna där i tankarna. Jag själv lånade ju för att bo, och kommer behöva göra det igen. Jag är inte emot att spela med i spelet som erbjuds. Det är ju enda sättet att vara med i svängarna ekonomiskt. Det är bara lite perverst och rör sig ju mot större och större belåning. Det spricker ju till slut och det känns som att problemet bara skjuts upp.
Saker låter så jäkla allvarligt i skrift🙃 Jag försöker bara få fram min känsla kring det hela. Är öppen för andra tolkningar och helt oprovocerad av andra åsikter.
Mm - det är ok att vara emot lån som en princip. Men principen att är att du lånar en summa som du idag inte kan hantera men du kommer att kunna hantera det på totalen med din framtida intjäningsförmåga.
Jag har svårt att se att detta skulle vålla några stora moraliska bekymmer om man inte är muslim. Att lånen betalas tillbaka är legio och detta hade synts i bankernas redovisningar om så inte skedde. Att DU vill att återbetalningen ska ske på kortare tid är just DIN preferens.
En hint i all välmening är nog att sluta bry sig så mycket om vad andra gör. Om du vill leva utan skuld så är det helt upp till dig. Men att gå steget längre och bestämma vilka förhållanden som ska gälla för övriga låntagare är bara befängt. Imo.
