Beklagar situationen. Jag förstår att det är svart och tungt för dig!
När du säger att du har 1000kr över, inkluderar det nysparande, eller är det helt utan sparande? Om det är helt utan sparande så tror jag nog att det kan vara rimligt med att amortera. Men då skall du ha kvar kapital efter så du har en buffert. Om det är med nysparande så kan det vara rimligt att minska sparande och låta pengarna tugga på tills din vinst täcker ditt lån.(500k á 3% ränta = 1250kr/mnd(875kr efter avdrag))
Du har säker redan kikat på det, men vill fråga ändå då saker ibland missas. Kvalificerar du dig för bostadsbidrag också? Om du inte har kikat på det så gör det, om det är 1000kr extra där så kan du “äta kakan och ha den kvar”.
Är helt klart psykiskt. Krav på att få ihopa minst 3 miljoner för att inte var fattig pensionär som behöver bidrag för att klara sig. Pressen av att lägenheten måste total renoveras. Pressen av att man nog måste skaffa el bil. Även när det går plus känns det fel och ta ut
Förstår, låter som en tuff situation och bra att du klarar hålla näsan över ytan. Jag förstår att det känns tryggt att öka sina marginaler lite genom att betala av lånet. Man kan se det på olika vis.
Du skulle ju t.ex kunna ta ut 12000 per år för att kunna stötta din månadsinkomst med 1000kr/mnd(samma som att betala av lånet). Du skulle då kunna göra detta i 41 år innan du kommer upp i 500k. Under tiden så ger du även pengarna chansen att återhämta sig på ditt ISK.
Mitt råd skulle vara att inte betala av lånet utan stötta ditt liv med pengar från ditt ISK. Det ger dig en hävstång på ditt pensionssparande(du kommer nog inte kunna låna upp igen som sjukpensionär) och ekonomiskt så är det nog rimligare att göra små uttag över ett större för att på så vis ge dig själv störst chans för att börsen återhämtar dina uttag.
Hur börsen går från år till år är ju dock inte relevant och det vet du ju själv, förstår att de emotionella säger en sak och det logiska en annan. Man måste ju någonstans prioritera både nuet och framtiden, att spara för framtiden, visst men unna dig något nu också, räkna på vad du skulle få istället vid 5-6 % avkastning (att du plockar 1-2 % per år). De blir pengar det också kanske mindre men då har du iaf levt. Jag tror du måste tillåta dig själv att se investeringen som en liten del inkomst, även om den går upp och ner från år till år. När snöbollen börja ticka på lite mer i framtiden så kommer du inte behöva ta lika mycket heller (procentuellt).
Har haft tankar om det. Bland annat lekt med tanke att sätta allt på lysa och starta ett automatiskt utag på 1-2%. Men vetskapen av att mellan 2020 till idag hade det på en miljon get ungefär 200 tusen mindre lockar inte direkt. Får hoppas att det vänder snart.
Förstår dig helt. Men samtidigt så är ju frågan vad ett löpande uttag skulle minska tillväxten med kontra att du tagit ut 500K på ett bräde?
Man pratar ju om time in market. Och ju mer du kan hålla på börsen över tid ju mer ger det över tid, så vill du behålla värdet(rent matematiskt) så är det sämsta du kan göra att ta ut 500k för att betala av lånet. Det bästa du kan göra är att lida genom din situation, och mellan läget är ju att plocka ut lite här och där för att stötta din vardag.
Gränsen går när du inte klarar av att ta en förlust av de pengar du har investerat. Går jag till mig själv tänker jag att pengarna som är investerade kanske ska användas på något sätt om 20 år, eller 30 eller kanske aldrig. Om allting kraschar och de blir värdelösa imorgon känns det förstås onödigt, men det skulle inte påverka min vardag varken denna vecka eller om 5 år.
Om du inte klarar dig utan pengarna, då bör du nog amortera istället. Sedan är det förstås inte svart eller vitt, men det låter i ditt inlägg som att du är alldeles för känslomässigt engagerad i de pengar du har investerade.
Det sistnämnda angående känslomässigt stämmer. Men det är svårt och komma ifrån och här är varför.
Jag har alltid haft oddsen emot mig. Men alltid rest mig starkare
Mobbad hela skolan. Men noll psykiska problem och idag skrattar åt det.
Svårt att få jobb. Men lyckades.
Uppsägnings regler ändras så jag blir uppsagd när man inte skulle bli. Men kom tillbaka till bättre betalt jobb.
Varit mer arbetslös än arbetat. Ändå lyckas få bra lägenhet. Ny bil utan lån. Och lyckas bli miljonär.
Hade sådana stor kompetens så jobben ringde mig. Pengarna bara rullar in. Och så får jag ms.
Jag har sedan 7 års ålder Varit i slagsmål med vad ödet ha velat hur mitt liv ska bli. Och än så länge har jag spöat skiten ur mitt öde. Jag har 2 strider kvar. Behålla vad jag lyckats med. Och förhindra att min pension bli bara att sitta och vänta på att dö för man bara ha garanti pension.
Vet att det låter som besatthet. Men det är lite som att om jag lyckas med dessa 2 sista målen. Då har jag vunnit. Jag har besegrat ödet som konstant försökt få mig att vara olycklig och deprimerad. Jag har då vunnit över oddsen för hur personer i min situation ska leva och må.
Nu när jag skriver detta så inser jag att du har rätt. Jag är extremt känslomässigt i mina investeringar. För de är på sitt sätt min sista strid till ett någorlunda normalt liv där man inte behöver vara rädd för att inte klara hyran för man tankar bilen.
Du utgår från att det finns en vinnare och en förlorare i förhållandet mellan bank och kund. Det är inte så svartvitt:
Lån kan vara ett fantastiskt verktyg att öka sitt totala kapital - det finns en anledning att ultrarika har stora lån trots att de egentligen inte skulle behöva det.
Banker har i regel en affärsmodell som bygger på låg risk, det betyder inte att det inte finns andra affärsmodeller - som t.ex. du kan applicera - som också är bra. Ta t.ex. skillnaden mellan en klassisk storbank och Bluestep - båda affärsmodeller fungerar bra men storbanken vill ändå inte gå in i segmentet högrisk (där Bluestep verkar framgångsrikt). Banken vill inte heller spekulera på bostadsmarknaden - som du kan göra framgångsrikt.
Tycker ett ord i din sista mening säger allt ”spekulera”.
Om du vill bli rik eller fortsätta vara rik bör du inte ta lån, det är inte bästa sättet att uppnå det målet. Kan man bli rikare om man tar lån? Ja självklart men sannolikheten minskar och eftersom så få lyckas är strategin inte att rekommendeea. Det finns miljardärer som förlorat allt pga lån.
En ansenlig andel företag har ju lån för att de kan generera mer vinst per krona än vad kostnaden är för samma lånade krona. Vad man gör med de lånade pengarna är givetvis helt centralt. Om de Investeras i något som genererar mer än de kostar så är det en bra affär. Man behöver vara lite smart bara
Det är helt okej att tycka att lån inte passar en själv för att man sover bättre utan osv, men påstå inte att lån kategoriskt är dåligt och att banken är den enda vinnaren för att de är bättre på att riskkalkylera. Om någon tvingas sälja sitt boende för att räntan går upp har personen tagit för stor risk och levt över sina tillgångar. Det är inte lånets fel, det är personens fel.
Tyvärr är det tvärtom, jag håller med om att företag har lån, det är blandannat därför vi kallar investeringar riskfyllda. Lån har ett annat namn vilket är överkonsumtion, överkonsumtion leder till bubblor. När du som individ lånar för att investera så skuldsätter du dig i flera led. När ett negativt ekonomiskt scenario inträffar skadar det vanligtvis alla dessa led samtidigt (räntor stiger, aktiekurser faller, jobb försvinner) det är marknadens sätt att balansera sig och minska trycket på bubblan. Det är skulderna, de falska upptryckta värderingarna som marknaden försöker göra sig av med, och marknaden bevisar gång på gång att den kan uppnå detta.
Det jag säger är därför jo kategoriskt, statistiskt och logiskt. Lån försämrar dina chanser att bli rik och behålla din rikedom. Om det inte är ditt jobb att låna ut pengar naturligtvis.
Om du vill bli rik eller fortsätta vara rik bör du inte ta lån
Mycket tveksamt råd. För att bli rik krävs generellt att man tar risker på ett eller annat sätt, man blir inte rik av en säker anställning där pengarna sätts in på sparkonto.
Sen gäller det att ta bra risker, kanske inte blancolån och köpa bitcoin bull x10, men att exempelvis maxa CSN-lånet, ha en relativt hög belåningsgrad på bostaden för att investera i breda indexfonder, och sen en mindre värdepappersbelåning på det, gör väldigt stor skillnad i hur mycket pengar man har 30 år senare.
Hur ser du på att placera lånade pengar på sparkonto? Med ett sådant arrangemang förbättrar jag mina chanser att tjäna pengar ju mer lånade pengar jag kan placera. Och jag har möjlighet att betala av på lånet om jag av någon anledning i framtiden skulle vilja sluta med arrangemanget.
Att överkonsumera, dvs låna till utbildning, bostad och investeringar är raka motsatsen till rik. En sådan person kommer gå hela liver utan förmågan att faktiskt bygga/behålla förmögenhet.
Förmögenhet ÄR resultatet av underkonsumtion, dvs du spenderar mindre än du drar in. Det överskottet bildar din förmögenhet.
Alla kända genvägar är spel och innebär en större risk än nytta då oddsen ligger hos dom stora institut som tillhandahåller spelet.
Beteende är 80% av ekonomisk förmåga. Dom sista 20% av matten måste även ta hänsyn till inflation, tid och livet i övrigt vilket är omöjligt för de flesta. Så skuldfri är basen innan man kan bli rik på riktigt.
Det finns en väg till att bli rik. Ingen vill dock ta den utan de flesta letar en ursäkt för att bibehålla en överkonsumtion och undra varför dom inte lyckas.
För egen del har min utbildning, som möjliggjorts av CSN-lån, gjort mig “rik” (hur vi nu ska definiera det). Att lånet inte tvärtom gjort mig fattig ser jag inte som en lycklig slump.
