Jag kommer från en familj där 2 av 3 ägda bilar köpts nya från fabrik. Den ena köptes -98 och den andra -02 och båda börjar närma sig slutet och ska väl skrotas inom något år.
När jag själv nu går i biltankar (första bilen) med frun så tänker jag just på hur mycket prat det är om att nya bilar tappar 40% av värdet under första 3 åren och sånt men… När ni köper bil - räknar ni då med att ni också ska sälja bilen?
Är det någon som gjort kalkylen vad det skiljer mellan säg en ny Polestar för 600k över 15 år (? Vet inte vad som är en rimlig livstid för en ny elbil. Batteriet ska väl bytas nån gång också gissar jag på) jmf med att ha 5 begagnade bilar man äger 3 år åt gången?
Vaför bara äga de begagnade bilarna 3 år?
Vår Volvo V70 som var 7 är gammal när vi köpte den har vi ägt i 12 år nu. Och den har vi inte börjat prata om att byta ännu. Ungefär samma ägandetid på de tidigare begagnade bilarna.
Tänker att det blir ett antagande hur länge du själv tror att den håller, byta batteri behöver du nog inte tänka på om inget särskilt händer då bilen troligtvis är färdig för skroten innan batteriet. Finns flertalet elbilar som rullat som taxi långt över 40 000 mil på samma batteri.
Om vi antar att den håller 15 år och du köper den kontant, så blir “värdeminskningen” till 0 kronor 3330 kronor per månad, däck är nog rimligt att tänka 1 ny uppsättning vinter/sommar var 3e år om du inte kör allt för mycket och det är dyra dimensioner så kanske 30 000 var 3e år ca 800 per månad, service vet jag inte men säg 6000 var annat år så snitt 250 per månad. Reparationer är väl högst oklart och ränta på ränta effekten vad pengarna hade kunnat avkastat på annat håll om du leasat bilen räknar jag inte med.
Men runt 4500 per månad + reparation + skatt/försäkring besiktning + alternativkostnad om du investerat dessa 600 000 istället. Kan nog snabbt bli minst lika dyrt/dyrare utslaget över 15 år som att leasa en elbil. (såg exempelvis sommarkampanj på ID4 för 4995 per månad).
Tror inte någon har en bra uppfattning om vad just den bilen är värd om 15 år, om den ens rullar fortfarande.
Till kärnfrågan: om du låter någon annan ta första och största värdeminskningen slipper du den själv, oavsett om du tänkt behålla bilen 3, 5 eller 15 år.
Såna gamla sanningar stämmer inte riktigt längre.
Jag köpte en ny Tiguan (diesel) 2017 och sålde tre år senare, den tappade under 30% (vilket för all del fortfarande är en ganska stor värdeminskning, men inga 40%).
Elbilar tappar vad jag sett ännu mindre än så länge.
Varför köpa en ny bil om du ändå är beredd att åka i en gammal bil? (Som den ju kommer vara säkert 20 år under tiden den är i din ägo). Det enda som lockar med en ny bil är väl just att den är ny, eller?
Bilens värdeminskning är ju oerhört exponentiell så det kommer i stort sett alltid löna sig att ha en gammal vs en ny bil, oavsett vad som går sönder på den.
Jag tror generellt att jag velar för att det känns som att vi är vid brytpunkten. Jag vill egentligen inte köpa bensinbil när det känns som att vi står precis vid slutet för bensinen. Samtidigt är ju begagnatmarknaden horribel för elbilar så det blir typ ekvationen ny elbil vs tre år gammal bensinare.
Tror en del av mig bara försöker hitta sätt att rättfärdiga nybilsköp på
För mig gäller inte det där, jag tjänar pengar på att ha en ny bil. Om jag inte skulle ha en ny bil skulle jag inte pendla till det jobb jag har nu och då skulle jag få nöja mig med ett jobb med lägre lön.
Jag läste precis artkel om en man, som har kvar bilen han köpte ny när han jobbade i Tyskland 1991, Mercedes-Benz (W201) 190E 2,6, dvs inte coupe/cab. Bilen har gått ca 23000mil, och det är i väldigt bra originalskick, har varit servad hela tiden i märkesverkstad och har varit garagerad. Det har varit hela tidens familjens enda bil. Senaste försäkringsvärdering var ca 185000 kronor. Ovanligt fall, men värdeminskning kan vara liten om du äger bilen länge, och har möjligheter att ta gand om det.
Jag läste en gång om en gubbe som hade ägt den första modellen av Porsche 911 på samma sätt. Han gick plus på sitt bilägande. Inte helt representativt för hur bruksbilsekonomi funkar, det heller.
Jag köper gärna en lågmilad 5-åring, sen räknar jag att värdet är 0:- år10. Då är bilen 15år.
Den förväntade vinsten är precis som allt annat obefintlig tills den faktiskt är såld.
I dagsläget har jag en 12:a som köptes 17 och den går bra så jag ser inga problem med att den ska kunna fungera i fyra år till, eller t.o.m längre.
Fördelen är att bilen är körbar, inte på verkstad för att garantiärenden eller barnsjukdomar är åtgärdade och den första stora värdeminskningen har den första ägaren tagit.
Skall du göra så måste du börja sköta bilar bättre. 20 år är för dåligt.
Rostskyddsbehandla och byt olja var 800e mil.
Byt också automatväxellådsolja och tro inte på att det inte skall göras.
Byt också andra vätskor. tex bromsvätska vart annat år.
En sak jag tycker att man får ”på köpet” vid rätt begagnatköp är all utrustning som gör att bilen känns mer trivsam.
Bocka i lite utrustning typ bättre klädsel, infotainmentsystem, ljud, ljus, klimat, assistans, annan färg än svart eller vit, dragkrok och roligare motor så brukar det sluta på 100- 150 tkr extra vid nyköp. Tesla som saknar tillval exkluderat
Sen visst, det kan kräva lite väntan/bevakning innan ”rätt” bil dyker upp men jag tror det tar kortare tid än att få hem en egenspecad nybil.
Om man bortser från den emotionella delen med att äga något nytt och möjlighet att välja färg etc. ( inget jag uppskattar mycket . Man blir så sur när repor och stenskott börjar dyka upp och allt pling och plång och pip från diverse varningar etc gillar jag inte.
Mycket smartare ekonomiskt att istället köpa säg 3 år minst gammalt fordon. Mindre risk för fel dessutom när garanti fått ta hand om initiala sådana och fått plåga första ägaren med dyr service etc.
Sist jag köpte 3 årig bil fick jag betala endast 50% av nypriset och bilen hade gått endast 3500 Mil. Stor combicoupe med bensinare och manuell växel när det var lite svalt på marknaden.
Jag har nu haft den i 10 år.
Om man slår ut värdeminskingen blir den om man gör på detta sätt nästan halverad genom att man låter slipper smällen på 50.000 per år värdeminskning första tre åren.
Under dom säg 17 år jag kommer äga den kommer den minska i snitt med kanske 9.000 per år om jag sätter restvärde 0 Kronor.
Tycker också att det låter märkligt att ta värdeminskningen för att sedan åka gammal bil i en herrans massa år.
Skulle dom extra pengarna den nya bilen kostar vägas upp av att du vet hur bilen är körd/servad? Jag hade lagt dessa 100’+i en verkstadsbuffert för begagnad bil istället och hoppats på att casha ut i slutet.
Jag inser att jag varit alltför vag i mitt öppningsinlägg. Det var mitt misstag och jag ber om ursäkt!
Om jag får vara lite mer specifik så är mitt huvudbry specifikt kring ny elbil vs begagnad bensinbil.
Jag tycker det känns avigt att i dagsläget köpa en bensinbil när jag ser en framtid där det bara går i en riktning - elbilarna kommer få det bättre (bättre infrastruktur, möjligtvis politiska beslut som går i elbilens favör om vi byter regering, billigare i drift, färre delar som kan gå sönder, osv) men problemet är ju att begagnatmarknaden för elbilar är rätt kass.
Jag och min fru har god ekonomi och skulle inte ha något problem med att köpa en ny bil kontant för 5-600k men det är ju inte en utgift jag skulle se fram emot direkt.
Så mitt huvudbry handlar inte om ny bensinbil vs begagnad bensinbil utan mera “elbil vs begagnad bensinbil”
