but that pushes up the prices of stocks, which again makes the mixed fund want to invest more in stocks, which pushes prices up, and so on.
Menar du att den stämmer eller håller du med mig om att det är felaktigt?
Eller det kanske är jag som misstolkar vad de menar? Jag tänker att det som händer är att fonden till exempel köper aktier för $100, värdet på aktierna den äger går upp ytterligare $10 och fonden då säljer aktier för $2, osv, i en självdämpande oscillation.
Jag håller med om att det är vanligt, och att argumentation ofta kommer från aktiva förvaltare som har pengar att tjäna. I det här fallet kommer ju argumentationen från en professor som gjort en studie, och ingenstans i artikeln uppmuntras till att man ska göra något annat än att investera i indexfonder. Det är ju fullt möjligt att båda dessa saker är sanna:
Indexfonder har en negativ effekt på aktiemarknaden i som helhet.
Indexfonder är den bästa strategin för en individuell investerare.
Det är ju samma logik som, säg, överfiske. Varje individuell fiskares bästa strategi är att fiska så mycket som möjligt, trots att om alla följer den strategin så utarmar man fiskbeståndet, vilket sabbar för alla.
Nu säger jag inte att den här artikeln har rätt och att det här är ett verkligt och allvarligt problem. Bara att det är skillnad på vad som händer på aggregerad nivå och vad som är bästa strategin för den individuelle investeraren.
Det den säger är att stora fonder och institutioner som har fastställda mandat på andel aktier kan ha en prisdrivande effekt om multiplikatoreffekten från flöde existerar, vilket de anser de har empirisk evidens för. Indexfonder är ett trivialt exempel, men även en aktivt förvaltad lång aktiefond.
Rent marknadsviktade fonder handlar dock inte på upp och nedgångar[1], de handlar bara när fondandelar skapas eller förstörs[2].
Det kan hända att fonden har limits på max-vikter som orsakar handel, och det handlas när aktier kommer in/åker ut ur indexet fonden följer, men detta är undantagsfall. ↩︎
När nettoflödet in/ut i fonden är skilt från 0. ↩︎
Deras flödesteori handlar om när det kommer in nytt kapital från obligationsmarknad till en fond som måste investera i aktiemarknad., och sålunda få någon annan att sälja och flytta ut motsvarande kapital.
Någon slags effekt torde inträffa pga de tvingande mandaten eftersom det är påtvingade flöden mellan olika tillgångsklasser. Jag tror dock de främst tittat på att denna multiplikatoreffekt förekommer inom just aktier (men jag kan minnas fel där)
Deras teori är väl om att kapitalflöden skapar en prisändring som inte kan förklaras utav fundamentaändringar, utan av just flöde av kapital, och att denna prisändring sedan i teorin ska korrigeras tillbaka av de som ser att det skapades en felprissättning pga flödesmultiplikatorn, och att det således finns en volatilitetkomponent i marknaden som beror på flödet
Det gäller generellt och inte specifikt för indexfonder då? För inflöde och utflöde på marknaden sker ju hela tiden, av väldigt många olika anledningar.
@CarlJohan Men vilket flöde? Om fonden vill köpa aktier. Så är det ju andra aktörer som säljer till exakt lika många Dollar som fonden köper för. Så var är flödet?
Nej, som jag skrev ovan så är detta en effekt som de beskriver kommandes från alla fonder eller institut som har tvingande mandat på andelar och således måste övertyga någon annan att sälja/köpa andelar.
Det finns ett företag i hela världen med 90 aktier, och tre fonder
UggleFonden har 50 aktier värderade till 1 kr styck
Callemixfonden har 40 aktier i företaget och 10 kr i obligationer.
Callefegfond har 20 kr i obligationer.
Marknaden (du och jag) tycker alltså att en korrekt värdering av företaget är 90 kr/1 kr per aktie.
Nu kommer min kund Bosse och säger att han vill flytta 10 kr från fegfonden till min mixfond. Nu har jag 10 kr i obligationer som till viss del måste säljas så att jag totalt får 80/20. Klassisk teori skulle säga att du direkt utan tvekan säljer 8 av dina aktier till mig och att mixfonden således får 48 kr i aktier och 12 kr i obligationer och rätt fördelning och marknaden är helt oberörd. Teorin som diskuteras är att du inte nödvändigtvis är så sugen på att sälja dina aktier (du vill ju äga det korrekt värderade företaget och har dina kunder att tänka på) och sålunda kräver en premie för att sälja.
Men vi har ju derivat handeln och ren blankning. Jag behöver ju inte sälja.
Det räcker att det finns någon aktör som ser en liten premie i förhållande till utstående optioner. Från det kan de blanka fram fler aktier utan att ta risk (om priset faktiskt drivs upp märkbart).
Detta låter mer som en likviditetsfråga på kort sikt.
Exemplen här är mina tolkningar av deras förenklade undergraduate example. Argumentation om huruvida effekten på makronivå faktiskt är statistikt säkerställd och felaktigheter i vad de funnit samt deras argumentation om att de reglerande moteffekter som borde existera kan vara för monetärt svaga på kort tidsskala är nog bäst att ta med författarna,
Fast är det rimligt att någon plötligt måste köpa över 10% av börsvärdet utan att kunna använda cert/trackers och andra omvägsmetoder?
Det finns ju tusen anledningar att någon behöver in på börsen, och lika många anledningar för att någon behöver kliva ut. Det är en stor mix av sånt varje ögonblick på börsen. Att någon vill byta fond som i ditt exempel händer ju hela tiden. Det blir inte nödvändigtvis netto av det, med tanke på alla andra som är in och ut i fonden samtidigt.
Fonderna har så vitt jag förstått metoder för att negera behovet av handel vid temporära nettopucklar, så som att blanka en del av det man äger, köra via fakepapper osv tills puckeln försvinner eller man sakta kan ersätta fake med faktiska papperna.