Jag hade låtit personen välja själv och inte brytt mig. Dvs låt person två får stugan som enskild egendom (om hen vill).
Ang. inkomsten hade jag sett till att båda hade samma efter utgifterna.
Och sist så tycker inte jag något har med det andra och göra mer än att samma personer är involverade. Börjar man deala med varandra här så är risken, enligt mig, att man ska få mer pengar för längre pendling, mer städning, vems kompisar som är mest på middag mm.
Jag har svårt att förstå varför man i ett äktenskap skulle vilja ha olika ekonomiska förutsättningar.
Att ha ett fritidshus som enskild egendom låter krångligt. Fritidshus har ju en förmåga att komma med extra utgifter. Då behöver väl delar av den totala ekonomin också bli enskild.
Är det inte bättre att skriva ett avtal om att den som ärvt fritidshuset får rätt att köpa ut den andra parten vid en separation?
Med det resonemanget, varför existerar ens begreppet äktenskapsförord överhuvudtaget?
Och även för de som inte har äktenskapsförord, så måste det ju bestämmas hur ”man ska dela på allt”. Hur gör man med privata utgifter för endast ena personen exempelvis. Är det ok att handla dyra handväskor, motorcyklar, manikyrbehandlingar, gamingdator, etc som gör att det blir mindre pengar till den gemensamma potten? Eller ska båda parter alltid stämma av och gemensamt godkänna även sådana personliga inköp?
Såklart är detta ytterst individuellt och viktigast är väl att prata tydligt med varandra… Vad gäller att hålla fritidshuset som enskild egendom:
Jag skulle nog fundera på hur det påverkar person två’s syskon vid en eventuell skilsmässa. Att hålla fritidshuset som enskild egendom kanske minskar risken att andra drabbas?
De löpande kostnaderna för fritidshuset skulle jag dock se komma från parets ekonomi förutsatt att man tänker vistas där.
I det fallet hade jag låtit person 2 som fått arvet bestämma själv. Har tidigare själv haft äkteskapsförord på ärvd fastighet.
I övrigt hade (och har) jag valt gemensam ekonomi fullt ut trots avsevärt större skillnader i inkomst än i det här fallet. ETT gemensamt lönekonto som båda tar fritt från osv.
Frågan är hur det är uppsatt, det kan ju vara så att det testamenteras som enskild egendom. Då krävs det ju ett aktivt val från den som ärver att dela med sig mot föräldrarnas vilja.
Samma sak gäller ju för övriga syskon som får ytterligare en ägare till det gemensamma om dem skiljer sig.
Ser inga konstigheter att stugan är enskild så länge den ägs i familjen gemensamt.
Säljer man så avgör man ju själva hur pengar i familjen hanteras när det är utbetalt till syskonen. Samma sak om man köper ut de övriga syskonen, då kan man ju sätta upp ett gemensamt ägande mellan makarna.
Det är ju rätt dyrt att förvalta en stuga och de pengarna lär ju komma från det gemensamma så så jag kan förstå om en partner vill ha en liten del av ägandeskapet. Samtidigt har stugan ett ett större affektionsvärde för arvingarna så det är väl rimligt att de ska ha råd att köpa loss det vid en skiljsmässa.
Ett sätt är ju att låta en del vara enskild egendom. Så har vi gjort när vi köpte loss en stuga från syskonen.
I övrigt- vad tycker syskonen om att ha fler delägare? Det kan ju lätt bli rörigt med många kockar i soppan.
Eftersom stugan även ägs av ett syskon så antar jag att enskilt ägande på pappret är att föredra. Syskonet skall inte drabbas i händelse av en dålig skilsmässa.
Vi har liknande upplägg där det står att släktens stuga skall ärvas som enskild egendom av alla tre syskon.
Vi delar på alla inkomster och har bara gemensamt sparande etc, vilket har känts självklart för oss oavsett inkomstskillnader (som varierat över tid). Är gifta också med barn.
Vad gäller just sommarstuga som ärvts tillsammans med syskon så kan jag dock se fördelar med att det är enskild egendom just för att det lätt kan bli knepiga ägarförhållanden vid separationer eller dödsfall annars. I vårt fall ärvde jag och mina syskon en fastighet som funnits i släkten i flera generationer och som inte kommer att säljas, pga värdet skulle det kunna vara svårt att lösa ut partner vid skilsmässa.
Nu testamenterades den som enskild egendom så vi behövde inte göra något aktivt val. Kommer att göra på samma sätt i förhållande till mina barn.
Någon lyfte i inlägg ovan frågan om finansiering av underhåll etc, och det blir ju relevant om man har gemensam ekonomi. I vårt fall ärvde jag även en större summa som gick in i våra gemensamma tillgångar och utifrån det har min partner inga synpunkter på att jag lägger pengar på renovering av sommarhuset.
Ni bör ha ett gemensamt samtal ihop med din makes/makas syskon (och dennes eventuella partner). Så att alla är överens om upplägget och så att båda syskon hanterar det likadant. Om systern/brodern är gift, eller gifter sig med någon i framtiden. Det är ju eventuella skilsmässor som man bör förbereda för.
En viktig del i beslutet är nog om syskonen har stort intresse av att vara i sommarstugan, och/eller stor känslomässig anknytning till den, så att de gärna vill bevara den i släkten. Eller om den mest ses som en ekonomisk tillgång.
Jag kommer en gång att få ärva en sommarstuga ihop med mina syskon, en som är viktig för oss, och mina föräldrar har varit tydliga med att det ska vara enskild egendom.
Jag är verkligen ingen expert, men jag tror det föreligger lite missförstånd om äganderätt och äktenskap:
När man är gift har man samma rätt till enskilt ägande som precis alla andra, man behöver inte ens skriva äktenskapsförord för att det ska vara så. Det är enbart vid skilsmässa och bodelning som det kan bli tal om att dela på t.ex. en fastighet. På pappret kommer halva fritidshuset tillfalla syskonet i relationen eftersom det hen som ärver. Vill ni dela på huset redan innan bodelning är det nog viktigt att komma överens om det med det andra syskonet eftersom det kan påverka möjligheten att behålla fastigheten. Vid bodelning kan fastighetens värde komma att ingå i bodelningen och det kan bli tal om att sälja om man inte har råd att kompensera för detta om det inte finns äktenskapsförord.
En annan lösning som kommit upp är att värdera fastigheten och skriva ett avtal på att vid en eventuell skilsmässa ska personen som ursprungligen ärvt fastigheten köpa ut den andra parten för mellanskillnaden mellan värdet vid tidpunkten för skilsmässan och den ursprungliga värderingen (alltså vad fastigheten är värd idag).
På så sätt skulle person 1 få ta del av en eventuell värdeökning som skett under åren samt att alla de utgifter för underhåll med mera som uppstår delas lika. Skulle värdet ha sjunkit eller vara det samma får person 1 glatt nöja sig med att den haft fina stunder i stugan
Fördelen med ett sånt upplägg är ju att risken minskar för att person 2 (som ursprungligen ärvde stugan) inte skulle ha råd att köpa ut person 1.
Kom gärna med synpunkter detta upplägg. Är det nåt viktigt som jag missat i denna tanke?
