Ja, att förstå matte. Det finns säkert redan svar på den fråga jag vill ställa, men kanske är den så enkel att det faktiskt inte finns något tydligt svar.
Här kommer den:
Om man vill leva av avkastning av sitt kapital enligt 4%-regeln - innebär det att man använder 4% av den kontanta summan varje år tills den krympt till noll? Ska man alltså, när man vill börja använda pengarna, föra över den sparade summan till ett säkert sparkonto och inte ha kvar något i fonder?
Eller ska man ha kvar pengarna i fonder och sälja av dem lite då och då för att få den kontanta summa man räknat ut att man behöver (jag vet att det är risk för stora svängningar på börsen)?
Tanken är att man låter allting vara investerat, och säljer av 4% av värdet varje år när man vill leva på avkastningen. Skälet till att vi tar 4% istället för 7% (snittavkastning på börsen över tid) är för att ta höjd för just de stora neråtsvängingarna på börsen som kommer då och då.
Skälet till att det är just 4% som rekommenderas är för att när man kollar historiskt så fungerar 4%-regeln oavsett när man börjar leva på sitt kapital (pengarna räcker i mer än 30 år, sannolikt mycket längre). Sedan är det såklart ingen garanti för att det kommer att funka framåt, men å andra sidan kanske det är värt att ta den risken. Man kan ju alltid skaffa en inkomst eller sänka sin konsumtion om det skulle vara på väg utför. En till grej att ha i åtanke är att 4%-regeln inte tar hänsyn till ISK-skatt. Om du har kapitalet i Sverige bör du räkna ISK-skatten som en del av ditt uttag för att gå enligt 4%-regeln. Med andra ord hade du detta år tagit ut 3,2% eftersom ISK-skatten är 0,8%.
Räkneexempel:
Antag 5 miljoner investerade i Sverige. 3,2% av dessa är 160’000. Om dessa fördelas över månaderna får du 13’333 kronor per månad att leva på. Om ISK-skatten ligger kvar på 0,8% skall du varje år (oavsett uppgång eller nergång) skall du sälja av 160’000 (dock inflationsjusterat).
Tack så mycket! Är alltså tanken att kapitalet man har med hjälp av börsen räcker längre än om man bara hade knaprat av det från ett sparkonto?
Och hur tänker man “inflationsjusterat”?
Nej, det är ett typisk missförstånd när man pratar om 4%-regeln i den mening som den diskuteras inom förmögenhetsförvaltning och gamla historiska analyser.
I den kontexten handlar 4%-regeln om att om man börjar med ett kapital år noll och tar ut 4% av detta kapital som man anser sig kunna leva på, och sedan räknar upp kapitalet man tar ut med inflationen, så förväntas man inte dränera sitt kapital. Tanken är alltså att du förmodas klara av att ta ut med konstant köpkraft (givet att du har en solid avkastande portfölj, typiskt 60/40 aktier/ränta i gamla räkneexempel). Detta ska jämföras med den typiska missuppfattningen att man tar ut 4% av kapitalet (som man också kan göra om man vill, men lämpligen inte kalla det 4%-regeln), där man får en köpkraft som beror på ditt kapital som kan variera pga sättningar och uppgångar i börsen etc.
Exempel, du har 10 miljoner. och bestämmer dig att börja leva på pengarna efter regeln. År 0 tar du alltså ut 400’000. Till år 1 är det 10% inflation, så år 1 tar du ut 440’000. Detta görs alltså helt oberoende vilket kapital du har.
I praktiken är man naturligtvis mer flexibel i uttag, och det är ju ingen slump att det handlar om runt 4% då det är lite under vad som är förväntad långsiktig realavkastning på en balanserad portfölj. Och man kan diskutera i evigheter om 4%-regeln är för optimistiskt, pessimistisk, bra eller dålig.
Ok, nu slutade jag fatta igen. Vilket av ovanstående är ett typiskt missförstånd? VIken är missuppfattningen?
Jag får också probem med matten igen. Pengarna måste väl ta slut mycket fortare om man räknar upp så att man tar ut 440 000 istället för 400?
Skulle bara så gärna vilja veta hur man rent praktiskt går till väga och hur man kan räkna ut hur länge ens kapital räcker. Det sägs ju allt mellan 20 och 30 år men jag förstår inte hur det inte kan bero på hur mycket man har från start.
Matten, alltså.
Missuppfattningen är att man år X använder 4% av det kapital man har år X
Skulle man räkna upp sitt uttag med inflationen, samtidigt som man har en portfölj som inte ens lyckas slå inflationen så kommer det naturligtvis snabbt börja dränera kapitalet och antagligen leda till att pengarna tar slut. Analysen handlar dock om att man har en portfölj som slår inflationen, och att man statistiskt sett kommer att kunna hantera ned- och uppgångar på investeringar. Har man alla pengarna på ett sparkonto kommer man inte kunna ta ut mycket pengar då man inte ens slår inflationen historiskt, dvs då man behöver ta ut allt mer pengar varje år, samtidigt som pengarna inte växer särskilt mycket, så blir det snart tomt.
Självklart kommer kapitalet minska mer/växa långsammare om du inflationsjusterar, men samtidigt så är det ju inte särskilt kul att inte inflationsjustera uttaget eftersom det skulle betyda att du har allt mindre (realt) att röra dig med, dvs du skulle gå från medelsvensson till fattighjonsnivå på 30 år i köpkraft om du höll fast i det initiala uttaget.
Hur menar du att det inte beror på hur mycket du har från start. Om du behöver 400´000 om året för att klara dig, så behöver du 10 miljoner i kapital för att våga börja strategin (och om du då då börjar ta ut med denna strategi så säger historisk analys att du med typ 95% sannoliket inte kommer bli luspank utan tvärtom mer sannolikt ha mer pengar än vad du startade med efter 30 år)
Viktigt att komma ihåg att 4%-regeln säger att kapitalet inte tar slut innan 30 år har gått. Det kan vara slut efter det.
Jag tycker det är lättast att förstå om man räknar upp ursprungliga kapitalet med inflationen. Då behöver man bara komma ihåg ursprungliga siffran, och kan använda en vanlig inflationskalkylator på nätet. ”Om jag hade 10 000 000 år 2010, vad är det i dgens penningvärde?” Sedan tar man 4% av det.
Det lät begripligt. Tack.
Det kan ta slut innan det också.
Enligt simulering så ger 100% aktier ~15% risk att pengarna tar slut inom 30 år.
50% aktier / 50% obligationer ger ~5% risk att pengarna tar slut inom 30 år.
Klarar portföljen de första 30 åren så kommer man i de flesta fall klara 30 år till.
Och i de flesta fallen är man rikare än innan man började ta ut.