Hej!
Jag är helt nybörjare och har lite frågor.
Att spara ser inte jag som det stora problemet -det har jag koll på men mitt problem är hur jag ska tänka när jag sparar klart och ska börja använda pengarna.
Om man har sitt kapital på global indexfond och säljer av 4% varje år +inflationen -räcker det då livet ut fast man tar ut även vid nedgång ? Jag har läst att det räcker i 25 år men då kan man ju lika väl ha pengarna på vanligt bankkonto och ta 4% varje år så blir det också 25 år. Måste ju finnas en poäng att ha de på börsen ?
Är det någon skillnad att istället ha de på utdelnings aktier? Tänker för att man blir beroende av enskilda och de kan stoppa utdelning plus man måste ha mer koll för vissa delar ut månadsvis och andra årsvis.
Jag letar alltså efter ett sätt att ta ut pengar utan att de tar slut -även vid nedgång gör pengarna finansierar ju mitt liv då.
Finns ingen poäng att spara om man inte kan börja använda och leva av pengarna.
Båda dessa är fel. De räcker till hög sannolikhet (>95%) i minst 30 år. Du kan inte räkna med att de räcker livet ut. Detta kallas för SWR på utrikiska (Safe Withdrawal Rate). Om du vill ha pengar som räcker för evigt utan att minska så kallas det ibland PWR (Perpetual Withdrawal Rate) och har ansetts ligga på runt 3,5%.
Alla dessa siffror kan modifieras lite beroende på vilken studie, vilken fördelning av aktier+räntor, vilken marknad (USA eller världen), men det är typ där vi hamnar. De klassiska studien som gav upphov till tumregeln gjordes på amerikanska aktier och med … 40% räntor? Eller 50%? Minns inte. Men den utgick från att man börjar behöva pengarna när man är 65 och lever tills man är 95. Har man tre spänn kvar efter 30 år så räknades det som en framgång.
Så jämfört med att sätta in dem på bankkonto så räcker de 5 år längre, och du har fortfarande en hyfsad chans att ha en hel del pengar kvar (men antagligen inte lika mycket som du började med). Och bankkontot måste ju leverera lika mycket ränta efter skatt som inflationen, vilket knappast är garanterat.
I teorin ska det inte vara någon skillnad. Utdelningar ska inte spela någon roll, och företag som delar ut mer pengar har mindre kvar i bolaget och deras bolagsvärde sjunker därmed mer än ett företag som delar ut mindre eller inte alls. En del företag delar inte ut överhuvudtaget utan köper istället tillbaka aktier, vilket får deras aktievärde att öka. Det är totalavkastningen (utdelningar+värdeförändring) som räknas. Sedan kan det ibland spela roll för beskattning eller växlingsavgifter, och höga utdelningar tenderar att associeras med värdebolag, vilka historiskt haft en bättre avkastning (med en massa diskussioner om huruvida man kan förvänta sig att det sambandet kommer att hålla i framtiden), så på det sättet kan det spela lite roll. Men om vi inte går in på smådetaljer så kan du utgå ifrån att utdelningar inte spelar någon roll. De kommer ur företagets kassa, så när företaget delar ut pengar så sjunker dess värde med lika mycket, så det har samma effekt som att sälja aktier från ditt perspektiv.
Nästan. Om du tar 4% + inflation så är chansen hög att pengarna räcker i 30 år, även justerat för att du fortsätter ta ut pengar i nedgång! Läs på om den så kallade 4%-regeln. Den fungerar så här:
År 1 tar du ut 4% av ditt ursprungliga kapital.
År 2 tar du ut samma summa (alltså 4% av ursprungssumman) + uppjusterat för inflation
År 3 tar du ut beloppet från föregående år men justerar även det för inflation
osv…
Det är på dessa förutsättningar med en portfölj på 60% aktier och 40% räntor som den ursprungliga 4%-regeln är baserad. Den säger då att historiskt så är det ungefär 95% chans att pengarna räcker i 30 år - trots svängningar på börsen under tiden. Vill man leva på pengarna längre än 30 år behöver man troligen justera ned sitt uttag till närmare 3%.
Det finns massor skrivet kring nyanserna här. Hur man minimerar risken att pengarna tar slut, om man kan ta ut mer än 4% av ursprungsbeloppet eller om det borde vara mindre. Osv…
Siffran 25 har du nog fått från att 4%-regeln innebär att du behöver 25 gånger dina årskostnader vid starten. Men tiden som pengarna ska räcka enligt den ursprungliga studien är alltså 30 år.
Men som du märker är det stor skillnad på ovanstående och att ha pengarna på ett bankkonto. Det är fel antagande att pengarna på banken räcker 25 år, du måste justera för inflation och då räcker kanske pengarna i praktiken bara i 15 år eller så om du har dem på banken. Därför behövs börsen för att öka risken men därmed också den förväntade avkastningen.
I exempelvis en indexfond är ju utdelningarna inbakade som en del av avkastningen, så det finns ingen anledning här att jaga utdelningar specifikt. Det bästa du kan göra för att lyckas med 4%-regeln är att investera i en bred globalindexfond (och kanske ha lite svenskt index som komplement), samt fundera på hur riskvillig du är. Vill du ha hög avkastning, men också behöva utstå större svängningar, är 100% aktier rätt, annars har man ofta med en andel räntefonder i mixen som i den ursprungliga studien.
Det finns så otroligt mycket man kan läsa på detta område. Jag brukar länka til den här killens artiklar som jag tycker ger en bra förklaring.
Nu förstår jag varför det är bättre med bred fond tex global indexfond än bankkonto för tänkte inte på inflationen där.
Är det med 4% helt säkert att pengarna är slut efter 30 år. Visserligen är man pensionär då men lite kul att ha lite pengar kvar då också fall man nu är pigg då.
Annars menar ni man ska räkna 3-3,5% och hur länge täcker de då?
Ytterligare en fråga är om man råkar börja leva på dessa pengar och säljer av precis när det är krasch . Hur ska man få tänka för man vet ju aldrig helt när det blir.
Tanken är att jag ska fortsätta jobba (men på egna villkor ) + ha 2 årslöner på ett konto som en säkerhet. Då kan jag sämre år bara låta det återhämta sig och inte sälja av de åren. Är det smart eller dumt tänkt för att pengarna ska räcka längre ?
Vissa av dessa frågor kräver långa svar och där får jag uppmuntra till lite självstudier Att leva helt eller delvis på kapital är ett stort beslut och det är bra att känna att man har en solid grund att stå på där man själv förstår detaljerna och avvägningarna.
Nej, 4%-regeln säger inget om hur mycket pengar du har kvar efter 30 år, bara att de med ca 95% sannolikhet inte är helt slut. Kika på avsnittet om “rich, broke or dead” här. så ser du ett exempel på hur kraftigt utfallet kan variera. Hur det slutar beror på hur djupa dalarna är, om börskrasher kommer tidigt eller sent under din pension, hur hög inflationen blir osv.
Du får titta på de olika studier som finns, bland annat den jag länkade i mitt första svar.
Precis! Det du frågar efter har ett namn, “Sequence of return risk”. Om dina uttag inleds med en djup och långvarig nedgång på börsen ökar risken för att dina pengar tar slut i förväg eller att du har mindre kvar i slutet av perioden. Att som i ditt fall ha 2 årslöner på ett sparkonto är ett bra exempel på hur man kan minimera den risken, genom att kunna ta av de pengarna under nedgångar.
Om du tar 4% av ditt investerade kapital, har 2 årslöner på banken och är beredd att jobba till och från så tror jag du har en solid och bra plan!
Nej, med 95% sannolikhet har du mer än noll kvar. I vissa fall kanske du har mer än du började med, till och med justerat för inflation. I de flesta fall har du antagligen en hel del kvar, men mindre än du började med. Börsens avkastning är väldigt oförutsägbar; det går inte att veta. Att de räcker i 30 år är liksom värsta utfallet.
Vissa har räknat på att med uttag där någonstans så kommer pengarna med stor sannolighet räcka för evigt, alltså att efter 30 år har du fortfarande hela ditt kapital kvar. Börsen avkastar över lång tid någonstans runt 5-7%+inflation, men man kan inte ta ut så mycket eftersom den är väldigt volatil, och när börsen dyker och man fortsätter att ta ut pengar så skadar det portföljen och den kanske inte har tillräckligt kvar för att återhämta sig. Det är därför mängden du kan ta ut är lägre. För att minska volatiliteten kompletterar man med räntor/obligationer, men de drar också ned avkastningen.
Siffran ökar dock om du tar ut en fast %-andel, så till exempel 5% av portföljens värde varje år. Då räcker den också i all evighet, men du får istället rejäla svängningar i hur mycket du kan ta ut varje år, så om börsen dyker, som nu, så måste du dra åt svångremmen och leva på mindre.
Lite oavsett om du lever på pengarna eller inte är det generella rådet att inte agera beroende på vad marknaden gör, utan ha en plan som funkar oavsett vad marknaden får för sig. Det kan vara lättare sagt än gjort, för det är lätt att få panik och sölja när det dyker, som nu. Men risken med det är att man säljer när det är som värst och missar när det studsar upp och så har man förlorat en massa pengar. Försök aldrig att förutse marknaden, utan sätt istället ihop en plan som funkar öven om marknaden kraschar (för det kommer den att göra).
Sedan kan du behöva justera din plan på grund av andra faktorer, eftersom livet händer. Du vill gå i pension tidigare eller senare än beräknat, du vill köpa ett hus, du gifter eller skiljer dig, får barn, och så vidare. Alla dessa saker kan ändra på planen, men om du ändrar på planen när börsen kraschar så hade du fel plan från början.
Det här kan man argumentera om, men det är antagligen bortom nivån för den här tråden. 4% av kapital plus två årslöner på banken betyder ju att man inte alls tar 4%, utan 1/26=3,85%, så det är såklart säkrare. (Eller ännu mindre, i och med att en årslön förhoppningsvis är mer än en årsutgift.) Men om man nu har 26 gånger pengarna är jag inte övertygad om att det där med att stoppa en del av sin portfölj på bankkontot är säkrare. Vill minnas att jag läst en studie om att hinkmetoden ökar risken.
Detta är dock detaljer som TS inte behöver bekymra sig om, och som man kan nörda ned sig i om man börjar gräva. 25 årsutgifter har historiskt varit mycket säkert, och 26 årsutgifter är såklart ännu säkrare.
Du har absolut rätt! Det är ju en välgjord men relativt ny studie som jag tror du hänvisar till. Minns ej författaren. Det den studien inte tar hänsyn till (men bekräftar i ord) är den beteendemässiga risken i att agera fel om man har svårt för de stora rasen. Då kan pengar på banken eller i räntor minska den risken och öka livskvaliteten längs vägen. Jag har exempelvis själv valt att ha ca 20% räntor trots att jag vet att det på riktigt lång sikt kanske i praktiken ökar risken. Finns ju också exempel där man håller lite räntor i början av perioden för att minska SoRR och sedan åter växlar till 100% aktier.
Men som sagt, detta är egentligen en lite annan diskussion och överkurs här.
Ah, nej, inte den studien. Och jag menade inte att man ska vara 100% aktier; det tror jag inte är en bra idé för de flesta (även om det är så jag själv planerar att köra). Jag menade att ha bankkonto/cash och att ha det som en “hink” där man håller den orörd tills det blir en nedgång, istället för att bara ha det som en del av portföljen. Det var en studie av Javier Estrada jag tänkte på. Hittade den här: https://blog.iese.edu/jestrada/files/2019/07/BucketApproach.pdf
Samtidigt finns en del andra som gjort simuleringar och säger sig ha hittat fördelar med en hinkapproach. Jag vet inte, min gissning är att det antagligen är lite hugget som stucket.
Ni är så snälla som svarar mig.
Ni har helt rätt i att det sista är överkurs för mig för där hänger jag inte med alls
Men jag känner ändå att jag förstår helheten och förståss kan man inte förutspå hur det är när man börjar ta ut men om det skulle råka vara mitt i en solig tid så kan msn ju välja att faktiskt inte ta utan jobba lite då eller ta av sin sparade årslön som msn satt undan. Sen vänder det ju och man kan börja ta då. Så är man typ i ”mitten ” inte dåliga tider och inte på toppen. Efter botten är man ju på väg mot toppen sen blir det botten igen,
Är det rätt tänkt eller jag är ute och cyklar?
Jag ska kolla på en video av rika tillsammans där han går igenom 4 olika uttagsstrategier men om jag vill ha det så enkelt som möjligt så borde det vara så som jag tänkt, 4% regeln eller blir det ännu enklare med 4 % av kapitalet ? Dock så kan ju kapitalet då ibland vara mycket mer än ursprunget och ibland mycket mindre men få kan man ju ha sparat undan från när det är mer och använda de när det är mycket mindre?
Jag vill ändå inte komplicera det eller tänka så mycket utan mer veta att jag har en bra plan som räcker ett bra tag. Jag hade inte tänkt sluta jobba helt som sagt utan mindre och mer flexibelt så år det är under ursprungs beloppet kan jag i princip använda jobb inkomsten så det aldrig är under ursprungssumman. Alltså bara sälja 4% när det är över ursprunget . Är det konstigt tänkt ?
Hej, tänk på att skatten på isk ska ingå i dom 4% också, har du 25 årsutgifter, ska knega lite extra och en eventuell pension att plocka från innan dom där 30 åren gått så ska du ha bra förutsättningar att lyckas.
Mitt upplägg jag funderar på är följande, 2-3 årsutgifter på räntekonto, låsta på olika tider beroende på vilken ränta som erbjuds och 3 månader på räntekonto rörligt, resten på lysa med 5% uttag av värdet, under sämre år får jag ta från räntekonto och bra åren fyller jag på sparkonto.
Kommer förmodligen dra in en del pengar som inte är inräknade samt att när pension blir tillgänglig så går uttagen att sänka så blir det en bra slant till arvingen också.
Hoppas du förstod mitt upplägg
Enklast är att bara tänka så här: Om du är en typisk medelålders människa som hittat dina rutiner och intressen och där livsstilsinflationen slutat (dvs som en annan) så varierar inte utgifterna så mycket längre. Om jag i år gör åt säg 20000 i månaden, så kommer jag göra det även nästa år, men kanske att det går åt lite mer pga inflation. Du kommer alltså i princip använda 4%-regeln med inflationsjustering om du bara fortsätter leva som du gjort tidigare om du börjar med rätt nivå, dvs att din nuvarande årskostnad motsvarar ungefär 1/25-del av din kapital.
Ja, en grundplan modell 1A för att leva på sina pengar i 30 år ser väl ut typ såhär:
Samla ihop 25 årsutgifter, men räkna på 1% skatt på ISK, så 33 årsutgifter exklusive skatt.
Investera 60% i en bred global aktieindexfond med låga avgifter, 40% i en räntefond med löptider någonstans runt 3-5 år eller så.
Ta ut 4% första året, justera därefter upp uttaget med förra årets inflationssiffror varje nytt år. Bry dig inte om portföljens värde överhuvudtaget.
Ta ut pengarna så att du går i riktning mot 60/40-fördelningen. Så har du 65% aktier, sälj aktier. Har du 52% aktier, sälj räntor.
Sedan finns det en massa grejer man kan göra för att optimera detta:
Att köra depåkonto istället för ISK minskar risken och därmed mängden pengar man behöver ha sparat ihop.
Att ombalansera regelbunder kan hålla risken mer konstant och eventuellt dra nytta av en ombalanseringsbonus som kanske finns.
Att gå ifrån breda globalfonder för att vikta aktierna lite mot Sverige och kanske småbolag eller värdebolag kan bättra på stabiliteten.
Att slänga in lite långa räntor och kanske lite guld kan också minska risken.
Att ha en mer komplicerad uttagsmetod (obligationstält, prime harvesting, styrräcken, Bogleheads VPW …) kan ge mer flexibilitet och kanske låta en ta ut mer i början eller höja uttagen när börsen går bra.
Att köra Monte Carlo-simuleringar kan hjälpa till att planera kring andra inkomster, som arbete, pension och arv, och ta hänsyn till dessa.
Och så vidare och så vidare. Men allt det är egentligen överkurs och saker de lärde kan tvista om, och grundplanen ovan är någon sorts bas där det inte är fel att börja.
Har tittat på podden uttagsstrategier och blir både klokare och inte.
Ber om utsökt i förväg gör jag är så förvirrad.
4% regeln med inflation så är det 60% sannolikhet pengarna finns kvar efter 35 år. Dock kan man ju ta av sina undan sparade årslöner eller jobba de år det går neråt för att höja sannolikheten att pengar finns kvar. Dvs det räcker att ta ut summan man behöver i 30 år men efter dessa år är sannolikheten att de finns kvar pengar 61% minst och högre om man gör dom ovan ?
Hybridmodellen var komplicerad att räkna varje år men inte så komplicerad att det inte går om den nu är bäst. förstår dock inte helt vad man vinner på den om man redan har reserv pengar och tänker jobba åren det går dåligt och då inte ta något. Denna blir väl endast bra om man måste ta ett minsta belopp varje år för man inte tänker jobba eller har reserv då? Sannolikheten var större att de fanns kvar efter 30 år för den var 85% men denna procent kan man ju själv höja om man har reserv /jobbar. Så visserligen bra för kan alltid ta ett minsta belopp och ändå ha större chans pengarna finns kvar efter 30 år. Är denna ändå bättre än nr 1?
4% av portföljens värde varje år men denna innebär att vissa år får du typ inget och det funkar inte. Men hjälper det att man de år det går bra sätter undan pengarna som är över det man behöver och kompletterar med dem de år man inte får så mycket ? Tex man måste ha 40000 och startar med 1000000 men vissa år kan man ta mer än 40000 och det är man kan ta mindre kompletterar man med pengarna man fick över? Om man gör som jag beskriver -liknar den mest nr 1 eller hybridmodellen ? Och hur tänker man med inflation här för jag behöver 40000 år 1 men efter 10 år hur vet jag vad 40000 motsvarar i summa då så man tar ut rätt ?
Sen är ju frågan med inflation för jag förstår det som han räknade 2% av start summan man behöver hela tiden ? Dvs 2% av 40000 är 800kr men år 2 för mig ska man räkna 2% av 40800 då eller fortfarande av 40000?
Sen har jag en fråga till som är om reserv pengarna . Ska man ha det på globens fonder med eller sparkonto. Tänker att dessa används aldrig förutom de år det går dåligt. Dvs man låter den huvudsakliga kapitalet återhämta sig när det är dåligt och tar inget av det men istället tar man av reserv pengarna då. Så reserv pengarna tar man de år det går dåligt men de år det går bra tar man ju inte av dem. Kan man ha dem på globala fonder då med eller på bankkonto ?
Sist: hur gör man rent praktiskt? Ska man sälja varje år ett belopp för att få nr 1? För döljer man procent blir det väl nr 3? Och ska man ha det på lysa eller det är bara något som är inne nu och kanske inte ens finns om 15 år.
Säljer man varje år ett belopp och msn ser det gått minus så kan man ju låta det vara och inte ta alls och bara jobba det året för att få mer än 30 år.
hur ska man tänka med skatten? Ska man räkna 33x det man behöver istället för 25 då eller kan man tänka att 10000/år/miljon är skatt. ?
Det du egentligen pratar om med reservpengar och flytta pengar etc, är inget annat än det som kallas balansering när man har en portfölj som består av en del ränta (dvs sparkonton, kontanter, räntefonder och andra lågriskinvesteringar) och en del aktier (mer volatila tillgångar), typiska 60/40-portföljer och liknande som ofta blir en rimlig allokering i dessa analyser. Dvs det du pratar om görs redan.
Att börja lägga till att jobba etc så har du flyttat hela analysen till något helt annat. Självklart räcker pengarna längre om du inte använder dom eftersom du jobbar istället. På samma sätt så kommer ju en pension helt ändra analysen eftersom den täcker stora delar av dina utgifter så en 4%-kalkyl utan den medtagen är våldsamt konservativ för de flesta.
Inflationsuppräkning är ju i praktiken, som jag skrev ovan, något som du inte nödvändigtvis gör explicit egentligen. Visst, du kan ju gå in på scb i januari och räkna upp din månadsbudget med scbs rapporterade inflation för föregående år och säga till dig själv att du i år ska leva på 20456 kronor istället för 20000 som var budgeten förra året. Att man räknar upp budgeten med inflationen är ju en metod i den matematiska analysen för att kunna simulera utfall med en person som inte ändrar sina reala omkostnader nämnvärt. Om du vet att du inte byter ut kalles kaviar mot rysk kaviar och folkölen mot champagne så har du ju redan koll på att du kommer få ungefär en inflationsuppräkning på dina utgifter.
missade att du hade svarat under tiden…
Att leva helt eller delvis på kapital är ett stort beslut och det är bra att känna att man har en solid grund att stå på där man själv förstår detaljerna och avvägningarna.
