Ibland är det så lätt att ta saker för givet. Att fastna i de små detaljerna och bry sig om kronor och ören fast det egentligen inte spelar så stor roll. Livet händer och ibland kommer det lycka och ibland olycka. Ibland är det som verkar lyckosamt i själva verket något dåligt och vice versa.
Jag själv kommer genomgå en separation. Det blir min andra i livet men min första där ett barn finns i bilden. Det kom inte som en blixt från klar himmel, men jag kan ändå känna att mitt fokus har legat på fel saker. Tänkt för långt i framtiden, nagelfarit mig själv och mina val och fokuserat på det som ska blir bättre, på det negativa, att allt ska vara perfekt.
Nu står jag inför ett helt nytt liv där flera delar ligger utom min kontroll och jag kan bara acceptera läget, även om det kommer kännas svårt ibland. Jag önskar jag hade kunnat finna en inre förändring innan det var för sent, men det blev inte så denna gång. Jag är inte ensamt skyldig men jag svarar för mina egna känslor och mitt eget fokus. Kanske är det värt att träffas på en lunchdate även om det kostar “onödigt” mycket. Kanske kan en helg borta tillföra något och husets väggar inte måste målas. Kanske framtiden löser sig utan att det behöver finnas en ständig oro. Kanske var inte denna relation något som var tänkt att hålla för alltid, men när man fastnar i en excel så försvinner också en del av livet. Tanken är inte att bara leva i nuet, men fundera på var du lägger din energi, tid såväl som resurser. För mig börjar ett nytt kapitel. Hoppas att kunna skriva något fint i boken framöver, men det finns en sorg att jag skulle kunnat ha agerat annorlunda.
Vet egentligen inte varför jag skriver här, men kanske jag kan väcka någon att åtminstone för ett ögonblick släppa fokus på världsliga ting och fokusera på det som är viktigt.
Jag försöker tänka så varje dag numera sen jag fick barn. Ta vara på varje dag, möjlighet att göra saker med barnen, man vet aldrig vad som händer.
Barnen kommer aldrig tacka en för att de skulle få X antal mer miljoner var i arv.
Det är sakerna man gör med dem och som familj som betyder något i slutändan.
Barn är intensivt och det moderna samhället ställer stora krav på föräldraskapet, helt andra krav än någon tidigare generation föräldrar haft på sig. Det resulterar enligt mig i många olyckliga skilsmässor.
Jag kan ärligt säga att vårt äktenskap nog inte överlevt, med fyra intensiva småbarn, om vi båda hade lönearbetat. Energinivån på våra barn är hög (som min) och det är ofta ganska kaotiskt! Det leder lätt till ganska mycket stress.
Jag vet inte om något om ditt liv eller ditt förhållande men en skiljsmässa måste inte vara oåterkallelig, man kan backa bandet. Man ska aldrig vara principfast eller inte kunna släppa sin prestige.
Fint skrivet och bra att du tar tid att faktiskt självransaka dig själv och dina egna val!
Ett litet tips för framtiden om du verkligen behöver, mår bra av och gillar det där excellbladet. Budgetera för och öronmärk pengar för förhållandet .
Vi har gjort så att vi har en summa pengar som ska gå till gemensamma upplevelser, öronmärkta pengar som måste användas på årsbasis. Mental bokföring.
Ha en rad för allt du vill prioritera, livspartner, tid med barn, hälsa etc etc. Få saker som verkligen visar vad man prioriterar i livet som sina bankutdrag
Lycka till i livet allt kommer lösa sig. This too shall pass. Allt ligger inte inom din kontroll men hur du hanterar den här situationen kommer ha betydligt större påverkan på framtiden än det som är utom din kontroll!
Mycket självrannsakan och en del insikter redan i din text. Det är en bra start, men lägg inte allt på dig själv och försök inte utse en skyldig. Sedan är det okej att må skit och peta i såret ibland också såklart.
Det jag kan säga, som en som varit där också: Det blir bättre. Tack för att du delar och lycka till på vägen framåt.
Ja, en skilsmässa med barn i bilden är en riktig shit-show. Har varit där själv, och även fast det var rätt och nödvändigt, så är det det absolut värsta jag har varit med om. Men ute på andra sidan är jag starkare, och livet är så mycket bättre än innan. Även för barnen.
Du verkar ha en stor dos självinsikt. Det kommer att hjälpa dig genom den här tiden, och göra att du landar på en bra plats när du är ute ur tunneln.
Det bor ca 8,14 miljarder människor på jorden så du utgör en 0,000000012285% av människoarten. Lägger man till alla andra levande arter blir det ännu fler decimaler till höger.
Man tror även att jorden har existerat 4,5 miljarder år och om du lever till 100 år i en tidsräkning som uppfunnits av den pyttelilla arten vi kallar människor kommer du bara ha varit med och vandrat på denna plats i 0,00000222% av tiden den funnits.
Hur mycket du än vrider och vänder på det kommer du att lämna ett väldigt litet avtryck till eftervärlden och de flesta kommer att bara se dig som en mikroskopisk lort i det stora hela. Därav viktigt att inte ta sig på för stort allvar och oro är bara ett uttryck för att ha ett för stort ego.
Att vara ärlig mot sig själv är det viktigaste och det svåraste. Kanske skulle du ta en lunchdate, måla en vägg eller så kanske du ska göra precis tvärt om. Gäller att hitta vad du själv mår bra av!
Själv ska jag gå att läsa en bok, om pengarna växter på kontot samtidigt är det trevligt om börsen kraschar totalt och jag blir helt utblottad tar jag tag i de praktiska problem som uppkommer när de väl sker, inte när tanken på dess potential eller förödelse vidrör min hjärnbalk.
.
