Nu suger livet! Har mist två familjemedlemmar inom loppet av två veckor. Det var oväntat och det har rört upp väldigt mycket känslor hos mig. Jag har börjat fundera på och ifrågasätta mina livsval..
Jag trivs med mitt jobb men känner mig understimulerad. Jag känner att livet är så oförutsägbart samtidigt som det är ett ekorrhjul.
Jag vet inte hur jag ska göra för att skapa ett meningsfullt och innehållsrikt liv. Ett som jag kan se tillbaka på med glädje när det är dags att vandra vidare, oavsett ålder..
Jag vill plugga men vet inte om det är värt att skola om sig, då jag redan är över 40..
Nu börjar portföljen växa till sig, ibland tjänar min portfölj mer på en dag än vad jag gör på en månad. Den kan självklart droppa lika mycket men det gör mig lite omotiverad.
Jag fattar att det inte finns något rätt eller fel men vill bara ha lite input.
Yrkena jag är intresserad av är inom vård och omsorg och är oftast lågavlönade så som sjuksköterska eller arbetsterapeut och liknande. Så om du jobbar inom dessa yrken får du gärna dela lite info om löneutveckling och arbetsvillkor.
Vad har ni andra för strategier när livet känns innehållsfattigt?
Yrkena jag är intresserad av är inom vård och omsorg och är oftast lågavlönade så som sjuksköterska
Medianlön för sjuksköterska är 44700 i 2024 års löneläge. I och med att medianlön i sverige för alla arbetstagare var 37100 kan nog inte sjuksköterska kvalificera in som låglöneyrke. Möjligen går det att tycka att en lång utbildning skulle ge ännu mer, men det är väl något som många yrken i Sverige är drabbat av.
Det är en tuff situation som du beskriver. Utöver att jag önskar dig och de dina som berörs styrka och värme, så blir min spontana reaktion: i nuläget kanske det viktigaste att göra är att bara vara med det som är? Inte försöka lösa något problem, eller för den delen, försöka fylla livet med mening och innehåll. Utan vara med det du beskriver som
Det tror jag är det viktigaste. Att vara med det du känner. I varsam samvaro med dig själv. Kanske skriva av dig, eller prata med någon, eller måla, eller dansa, eller simma längder i simhallen, eller… vad helst nu är ditt sätt att låta dig vara med det som är, till dess det släpper sitt grepp på dig, och/eller passerar, i någon mån.
Min terapeut sa till mig i somras när jag var i en situation som rört upp väldigt mycket känslor hos mig, att det viktigaste för mig att göra var att känna. Punkt. Varken mer eller mindre. Utan bara vara med mig och det jag känner/erfar/upplever.
Inte alltid lätt, inte minst eftersom saker och ting kan ta tid, behöver ta tid.
Det är aldrig försent att skola om sig. Det går att göra meningsfulla saker på flera sätt. Tänk ideellt arbete. Ett arbete som är bra betalt gör att du kan gå ned i arbetstid och få mer tid till att göra det du vill.
Jag letade aktivt och strategiskt efter det jag kände att jag saknade, familj, och under tiden köttade jag på i övriga delar av livet bäst jag kunde för att skapa ok förutsättningar. Mkt träning.
Är du säker på att ditt liv är innehållsfattigt? Eller är det den känslan du fått mitt i all sorg?
Som Tankespjärn skriver, så behöver du inte lösa några problem idag, du behöver inte ta några livsförändrande beslut just nu, troligen behöver du tid att landa i sorgen och bearbeta den. Innan du gör något annat.
Hur man gör det bäst är olika för alla, men natur, rörelse, prata av sig, skriva av sig och jobba med händerna kan vara en början.
Jag ska inte låtsas ha några bra råd, men jag håller på att mista en familjemedlem nu och beklagar verkligen sorgen. Det är jättesvårt och livet känns obehagligt skört när något sådant sker.
Om portföljen mår bra kanske en ny riktning inom vården ändå funkar rätt bra? Lönerna går ju verkligen att leva på, och om du dessutom kan se dig själv spara under de förutsättningarna känns det verkligen som en värd trade off för att göra livet mer drägligt.
Tänker att du är 40 år och låt oss säga att du arbetat i 15 år om du pluggat något efter gymnasiet eller liknande. Du har 25 år kvar minst i arbetslivet. Känns det lika konstigt nu att studera vidare? Du har ju längre tid kvar än du redan jobbat. Tänk om du känner exakt samma känsla när du är 50 och 55 och 60 år. Jag hade tagit tag i pluggandet om du känner minsta sug till det.
Jag jobbar som ambulanssjuksköterska. Jag har läst sjuksköterska 3 år och sedan ett år specialist till ambulanssjuksköterska. Detta är otroligt givande rent arbetsmässigt. Vi jobbar dessutom typ 3 pass i veckan, 33.20 h/v. Nackdelen är dag, kväll, natt och helger. vi måste lägga 9 helgpass på 10 veckor och för att komma ner till 33.20 h/v minst 9 nätter på 10 veckor.
Lönen är inte dålig och som grundlön har jag idag 43 500 och med pass på kväll, nätter och helger hamnar jag på ca 55 000 kr i månaden. Om det är lågavlönat eller inte får du bestämma själv Normala år kan man dessutom ta extrapass, ett i månaden ger ca 5 - 6 000 kr extra och på sommaren har vi fått extra ersättning utöver kvall-övertid. Så kan räkna med ca 100 000 kr extra per år bara i extrapass om man kan tänka sig jobba 1 pass extra i månaden och kanske 2 pass extra i månaden juni, juli och augusti. Så årsinkomst runt 700 - 750 000 kr baserat på viljan att jobba extra.
Om du tycker sjuksköterska verkar intressant så tänk inte så mycket på var du kommer arbeta när du är klar, jag tror du kommer ändra dig flera gånger om under studietiden. Utan plugga och se vad som är intressant.
Jag beklagar dina förluster. Andas. Var i känslorna och försök göra något varje dag som du mår bra utav. Gå en promenad, lyssna på musik, baka bröd eller vad som helst. Ta hjälp om du känner att det är övermäktigt. Ställ inte en massa krav på dig. Tänker på dig.
Beklagar din förlust. Jag är inne på samma linje som bl a Melwa ochTankespjärn skriver. Du behöver inte ta några beslut här och nu, sorg tar tid och även en enorm energi och ja man börjar ifrågasätta/ se saker och ting annorlunda, Sorgen har sina olika faser och resor och du tycks vara mitt i det. Jobb, skola, det kommer du att bli klokare på hur du ska göra, och du har fått många kloka råd här inne, men just ny tycks det vara viktigt att ta en sak i taget så kommer du att “landa” i vilken väg du ska fortsätta på. Sorg kan även bränna ut en. Styrkekramar!
Beklagar sorgen. Som många varit inne på kanske ditt inlägg ska delas i två. steg ett är nog att bara vara i sorgen och låta det få ta sin tid.
Gällande att växla karriär. Jag gillar din tanke om att senare i livet växla till någon som ger mer mening. Dessutom tror jag man göra ett väldigt bra jobb med den livserfarenhet man kan bära med sig.
Jag kan skulle tipsa dig om att klicka in på Kriminalvården eller Polisen. Det finns massas tjänster som verkligen är viktiga.
Om du är 40+ kan du göra som jag och söka omställningsstöd på 75 % , jobba upptill (max 25 %), har omställningsstöd i 1.5 år på detta viset. Omställningsstödet är också pensionsgrundande (mest bidrag, lånedelen är minimal), så man förlorar verkligen inte mycket alls. Jag som jobbade i låglöneyrke innan får ut ungefär samma peng som jag fick när jag jobbade. Sjuksköterska kommer du definitivt få omställningsstöd för.
Fatta inga viktiga beslut när du är i en livskris. Risken är att det blir dåliga beslut som färgas av den sinnesstämning du är i nu. Ta det lungt, fundera, reflektera.
Överväg att justera din karriär istället för att byta yrke rakt av. Titta runt på lite olika jobb som finns lediga eller som vänner eller kollegor har som verkar roliga och intressanta. Fundera på vad som skulle krävas för att gå från ditt nuvarande jobb till ett annat jobb. Det kanske är en kombination av erfarenheter och annat som saknas. Säg t.ex. att du vill jobba med hälso- och sjukvård. Då kanske du kan gå en massagekurs, starta bisyssla, vidareutbilda dig till massageteraput och sedan starta en friskvårds- och hälsokostverksamhet?
Har du barn och familj? Det brukar vara mera meningsskapande än jobbet. Jag skulle hellre lägga fokus där.
Jag känner igen mig mycket i det du skriver från tidigare perioder i mitt liv. En period där jag gick genom en livskris efter att en lång relation avslutats och i direkt anslutning till det så hade vi två dödsfall i släkten. Den andra för 3 år sen när en nära familjemedlem gick bort. Dessa hanterades lite olika delvis beroende på att man blir äldre och drar lärdom av tidigare erfarenheter, men gemensamt för de båda var att jag precis som du började fundera på vad jag ville göra med mitt liv, såväl arbetsmässigt, socialt och boendemässigt.
I den fas du befinner dig i nu så är det en normal reaktion att vilja fly från allt, men man kanske inte riktigt landat i vilka saker det är man faktiskt vill fly från på riktigt och vad man bara vill fly från för att man där och då mest vill bort från allting. Att inget känns kul eller stimulerande är ju inte konstigt alls. När allt är på topp i livet har man ändå någonting som egentligen inte är bra alls, men det tänker man inte på då. Likaså finns det saker som är jättebra även under de tyngre perioderna men de sakerna tänker man inte heller på, för allt är bara tungt. Själv hade jag i båda kriserna en reaktion som gick ut på att jag skulle flytta till en annan stad, och kanske då också passa på att byta jobb. Men jag hade också fått tipset under den första krisen att inte ta stora livsförändrande beslut och det är jag glad för eftersom det i båda fallen i slutändan visat sig att jag egentligen inte alls ville flytta. Jag ville bara komma bort från det tunga som pågick men det hade ju hängt med i flytten också.
Så mitt tips blir detsamma som du redan fått från andra här, ta dig genom åtminstone den här första fasen där allt känns skit genom att lägga fokus på att bearbeta det som hänt och utöver det fokusera på de saker som funkar, oavsett om det handlar om jobbet eller vänner/familj, att det just nu inte känns stimulerande betyder inte nödvändigtvis att det inte gör det när du tagit dig genom den värsta perioden. Kör vidare i de djupa hjulspår som finns istället för att ta en de-tour som du inte vet vart den leder, det kan absolut leda till något bättre men det kan också skapa tillkommande problem som du antagligen inte behöver här och nu. Känner du när den värsta perioden är över och du börjar hitta tillbaka till något slags normalläge, att det fortfarande känns rätt att byta inriktning på arbetsliv eller annat så ta det beslutet då istället, så är det grundat på att du faktiskt vill göra en förändring för att den i sig tilltalar dig, och inte för att du bara vill hitta ett sätt att komma bort från det jobbiga.
Mitt råd utifrån mina erfarenheter som du får ta för vad det är men tänk iaf hellre till en extra gång än en gång för lite om du känner att du absolut måste förändra något här och nu.
Håller tummarna för att det blir bra i slutändan vad du än landar i!
Instämmer verkligen! Stanna kvar i ångesten, fly inte från den.
Jag har på nära håll bevittnat motsatsen; en familjemedlem tog stora och drastiska beslut mitt i en livskris. Det skapade kaos, följt av både materiell och psykisk kollaps.
Normala år kan man dessutom ta extrapass, ett i månaden ger ca 5 - 6 000 kr extra och på sommaren har vi fått extra ersättning utöver kvall-övertid. Så kan räkna med ca 100 000 kr extra per år bara i extrapass om man kan tänka sig jobba 1 pass extra i månaden och kanske 2 pass extra i månaden juni, juli och augusti. Så årsinkomst runt 700 - 750 000 kr baserat på viljan att jobba extra.