Tack för alla fina svar
Mycket tänkvärda och kloka råd! Ska försöka vara i nuet och landa lite så får jag se vad som händer sen.. Tack!!
vi hejjar på dig!
Beklagar sorgen!
Förstår att det är tungt, jag skulle rekommendera i din sits att bara ta småsteg i taget och gör inga livsförändrande beslut nu. Ta dagen som den kommer, det är okej att må dåligt. Det blir lättare jag lovar!
Sköt om dig!
Hm - hur menar du? Är det några minuter med barn i allmänhet eller just dina barnbarn? Om det senare - vad är det som skapar känslan av mening - att dina gener lever vidare i dem? Eller att du känner just dessa barn bättre för att du träffar de oftare. Om du t.ex jobbade med barn på daghem och därmed kände de ganska bra skulle det skapa samma mening för dig?
Jag kan känna igen mig till viss del i din livssituation. Kanske inte känslan av att förlora flera närstående på så kort tid - även om jag förlorade min far i cancer för några år sedan - men känslan av att vilja omvärdera sina karriärsval och livssituation.
Det här är absolut inget råd för att göra något förhastat. Mer av en inblick i att det aldrig är försent att göra nya val.
Är själv 40+, har jobbat hela livet i statlig tjänst. Har helt ok snittlön de senaste åren runt 50.000kr. Jag har dock tröttnat på min arbetsgivare och kommit till insikten att livet är mer än att spendera 40h i veckan för någon som inte riktigt bryr sig om sina anställda.
Jag fick höra talas om en utbildning i Åre, Äventyrs- och vildmarksguide som flera talat väldigt gott om.
I och med att jag alltid tyckt om friluftsliv, ledarskap och äventyr märkte jag att denna utbildning var perfekt för mig. Sagt och gjort. Jag har nu tagit tjänstledigt, fått omställningsstudiestöd (CSN ersättning (skattepliktig) + CSN-lån + kompletterande studiestöd från min omställningsorganisation) vilket ger runt 25.000 i månaden efter skatt, hyr ut mitt hus i en mindre ort i södra/mellersta Sverige och flyttat till Åre i minst 14 månader.
Med det sagt, förstår jag att man inte bara flyttar hur som helst om man har familj mm. Men jag mår flera gånger bättre av att få vara i naturen om dagarna. Och även om utbildningen leder till ett betydligt mer lågavlönat jobb känner jag mig mer motiverad att få börja jobba med nåt jag brinner för. Att byta ut vardagsjobbet mot mina nöjen och passion är mer än väl värt ett mindre lönekuvert i slutändan.
Diskuterar gärna mer om livsval och kvalitet i livet för att få höra hur man kan göra förändringar som ger en mer i livet.
Sköterska eller lärare. Våra viktigaste yrken. Vore det något? Skillnad för så många
Mitt tips är att ta inga avgörande beslut nu när du är i en krisreaktion. Oftast kommer mkt annat upp så man tror att om man ändrar på det här och nu så blir allt bättre. Men så är det sällan.
Ta ev tjänstledig ett halvår (du verkar ha en god finansiell situation) och ta hand om dig.
Sorg och kris tar tid och man tar sällan bra beslut under den tiden.
Jag tycker att du ställer riktigt bra frågor. Jag fokuserar på den som rör mening eftersom du redan fått många bra svar på övriga frågor.
När vi har problem med sorg, nedstämdhet, brustna relationer osv går vi till terapeuter, psykologer och andra professionella som hjälper oss med olika behandlingsmetoder som tex KBT. Det är bra och något man ska använda sig av.
Min upplevelse är dock att de där existensiella tankarna (som i och för sig gärna dyker upp när man har ovanstående problem) som rör meningen med livet, syfte osv är svåra att “behandla”.
Jag läste ett antal HP i filosofi när jag hade passerat 40. En fråga man började med var ontologi, dvs hur världen är funtad. Filosofin ger egentligen inte svar utan mer en uppsättning verktyg för att själv kunna ta ställning till vad man tänker om världen, vad det är att vara människa och i förlängningen vad som har ett värde, mening och syfte. Det är lätt att bara köra på i samma stil som sina föräldrar och för många innebär väl det att man har en uppfattning om att vara en schysst person som tar hand om nära och kära samt sköter sitt jobb. Det finns dock så mycket mer av komplexitet i livet.
Jag skulle vilja rekommendera både dig och alla andra här att dels orientera sig i filosofi, det är lättast med stöd av en lärare men numer finns det ju även många onlineresurser att ta hjälp av. Det andra jag alltid rekommenderar den som upplever livets motgångar är sommarprataren Tomas Sjödin. Han är författare och präst, lyssna på några av hans sommarprat på P1 eller läs någon av hans krönikor från GöteborgsPosten. Krönikorna finns också samlade och utgivna i bokform. Jag har ingen koppling till honom och vill inte göra reklam här i forumet, jag tycker bara att han talar och skriver bra.
jag har varit rejält utbränd och var nära att stryka med i Corona, med en då 1-årig dotter. Det har fått mig att omprioritera rejält. Jag jobbar mindre och värdesätter de mjuka värdena i livet (vänner och familj, matlagning, resor osv). Man vet aldrig när man rycks bort. Ta vara på tiden och med dina nära och kära i första hand är min livserfarenhet. Tiden kommer inte tillbaka och kan inte göras om.