Bakgrund:
Jag jobbar idag heltid med ett “bra” jobb. Jag tjänar bra för min ålder och utbildningsnivå. Det finns en del möjligheter att arbeta på distans i perioder och jag har ca 6 veckors betald semester om året. Problemet? Jag är less på det. Jag känner mig inte motiverad och det är en kamp att ta mig upp ur sängen på morgonen. När jag kommer hem är jag för trött för att kunna njuta fullt ut av timmarna som är kvar. Helgen används mest för att återhämta mig inför nästa arbetsvecka och inte för att njuta av min lediga tid.
Jag finner helt enkelt inte min tillvaro tillfredsställande. Skulle jag dö imorgon och kunna se tillbaka på hur jag levt mitt liv så hade jag förmodligen inte varit nöjd.
Det är inte så att jag jobbar överdrivet mycket heller, utan jag brukar hålla mig runt 40h i veckan men jag finner det ändå väldigt påfrestande.
Idag är jag på relativt god väg till FIRE (financial independence retire early) men det är fortfarande många år kvar och jag känner att jag behöver göra något för att leva och njuta av nuet istället för att skjuta upp allt till en morgondag som inte ens är garanterad.
Jag är övertygad om att mitt mående inte har med mitt sparande i sig att göra. Jag behöver inte särskilt mycket för att må bra. Det handlar mer om att jag inte vill leva ett liv där jag drar mig för att kliva upp på morgonen, där jag är för trött för att ens ta tag i disken och där min lediga tid ägnas åt återhämtning för att ens palla med nästa arbetsdag.
Frågeställning:
Hur hade du hanterat en liknande situation? Jag vill nog mest bolla idéer och tankar kring detta.
Jag har identifierat några alternativ. Ett är att helt enkelt fortsätta som jag gör och hoppas att jag återfår motivation och livsglädje. Ett annat är att spara undan under en tid alternativt sälja av en del av portföljen och ta ett sabbatsår för att bara leva och tänka efter vad jag egentligen vill göra med mitt liv. Ett annat alternativ skulle kunna vara att gå ner i arbetstid och se om det avhjälper något. Till sist skulle jag kunna leta efter ett annat jobb men just nu känner jag mig inte sugen på detta.
Just nu lutar jag mest åt idéen att ta ett sabbatsår. Jag tror inte jag kommer få tjänstledigt men det skadar inte att försöka. Antingen får jag sälja av lite av mina innehav eller spara undan pengar en period. Bara tanken på att ha ett kortsiktigt värdefullt mål som detta göra mig lite piggare. Jag är dock lite orolig över att inte hitta ett lika välbetalt jobb framöver, men sånt löser sig säkert.
TLDR:
Jag är i en tillvaro som jag inte trivs med. Det känns inte som att jag lever livet fullt ut utan bara existerar. Dem senaste gångerna jag verkligen känt mig närvarande har varit när jag varit ute och rest. Bör jag ta en paus från allt som har med jobb och göra för att återhämta mig och tänka ut vad jag vill få ut av livet eller bör jag bara vara tacksam över möjligheterna jag har och kämpa på för att få det bra i framtiden?
Om någon varit i en liknande situation får ni gärna dela med er av era erfarenheter.
Jag var där under slutet av 2021. Tog beslut att jobba 80% under 2022.
Kändes bra / bättre, men löste inte mina “problem”.
Sa upp mig nyligen och startade bolag. Förhoppningsvis kommer det lösa vissa av mina bekymmer. Om inte får jag ta tag i det då. Kan inte påstå att det är rätt lösning för dig.
Kanske bättre att ta sabbatsår och sen fundera på hur du gör med jobbet?
Tja.
Ser ut som du redan tagit ditt beslut.
Kör, vad är det värsta som kan hända? Du har ju kapital för just sådana här tillfällen.
Mitt råd, då jag varit i liknande sits.
Hitta något annat och kör inte 100% ledigt.
Det är skönt i två veckor, så hitta någonstans du kan vara “ibland” dra in lite pengar men träffa nya människor och se världen ifrån ett nytt perspektiv.
Lev livet, se vad som kan hända på ditt nya äventyr.
Det här låter som en varnings signal. Kolla upp lite om CFS / ME bara så du inte ligger i farozonen för detta. I så fall handlar det om att stressa ned läget snabbt! Oavsett så hade jag nog funderat lite runt stressnivån på jobbet.
Om det känns lugnt runt sjukdom så kan jag tycka att är OK att tröska på, givet att det finns sätt att komma vidare i karriären. Jag gjorde rätt många tuffa jobb år som faktiskt lönade sig.
Om du är på slut sträckan på karriären kanske det är dags att satsa mer på privatlivet än jobbet. Trappa ner ansvar/ stress på sätt som funkar.
Jag har varit (och är till viss del) i exakt samma situation, och det här är tydliga varningssignaler att det inte står rätt till.
Och “att inte göra något” kommer isåfall bara göra det värre, och du kommer sluta med att du inte alls kommer komma upp från sängen.
Så det första du bör göra är att få professionell hjälp. Och sedan var i princip det enda som hjälpte mig var att ta ledigt (bli sjukskriven).
Jag gick sedan tillbaka till jobbet, men det kändes inte helt bra och jag kände att jag kommer hamna på samma plats igen, så nu i vår har jag tagit ledigt från jobbet för att fokusera på mig själv. Hur det går och vad som händer sen får vi se.
Ja just nu lutar det åt ett sabbatsår. Ska fundera lite mer på det.
Lycka till med bolaget och måendet!
@Stor
Jo mer eller mindre har jag nog gjort det. Känns lite som att man “kastar” bort bra möjligheter dock vilket är trist. Tack för din uppmuntran!
@Fnorrbart
Tack för ditt svar, ska kika på CFS/ME. Tidigare har jag mått såhär men då var det just efter stressiga perioder. Just nu tycker jag ändå att det är rätt lugnt på den fronten men måendet reflekterar inte det riktigt.
@jonhi
Har också varit i liknande situation för något år sedan. Då gjorde jag inget och resultatet blev panikångest, hälsoångest och lite till, så det vill jag helst undvika den här gången. Då sökte jag hjälp via vårdcentralen och gick i KBT.
Hur gick du tillväga för att bli sjukskriven? Det kom aldrig på tals när jag sökt hjälp tidigare utan då var det KBT och/eller antidepressiva som var rekommendationen mer eller mindre.
Tack för ditt svar, hoppas du mår bättre framöver.
Sabbatsår låter fett, det kan nog vara en bra ide. Min input: lyssna på senaste avsnittet av podden Deep questions och särskilt frågan från någon som känner sig uttråkad på sitt jobb - inte riktigt samma sak som för dig men åt samma håll. Disruption och djärva drag lockar alltid men kan nog vara lite av en hägring om man inte vet vad man ska till, bara vad man ska bort från. Fundera på vad du vill spendera din tid på, ta steg åt rätt håll och bygg det liv du vill leva.
Det är din tillvaro som inte är tillfredsställande. Lätt att säga “jobbet” och ibland är det kanske lösningen men överväg att skifta fokus bort från jobbet. Vad vill du göra mer av? Vad är det som egentligen hindrar dig? Låt inte ditt jobb, bra eller dåligt, definiera dig. Du är mer.
Har ni någon företagshälsovård via jobbet? Isåfall hade jag kontaktat HR och bett om att få ett möte där. Det var min väg till en välbehövlig sjukskrivning som triggades av liknande tankar kring sätt att komma iväg från jobbet som du har.
Likt många andra rekommenderar jag att du söker hjälp från vård/företagshälsovård etc. Det är viktigt att du inte skönmålar hur du känner / mår, jag tror att du behöver vara sjukskriven ett tag parallellt med behandling.
Studieledighet kan normalt inte nekas som jag förstår det (osäker på hur lång heads up man måste ge). Kanske finns något som har öppen antagning redan nu till vårterminen.
Jag har känt som du när jag var anställd (och jobbade i stort sett med liknande uppgifter som jag fortfarande gör). Jag startade eget 2008 och har kört det på heltid i mer än 10 år nu.
Att bestämma över sig själv gör det i alla fall för mig lite enklare, jag har dock fortfarande en del återkommande problem men det har blivit mycket bättre. Mycket tack vare att jag har en helt fantastisk chef och att vi har jobbat på att förbättra våra arbetssätt.
Vetskapen att jag alltid kan säga “nej” och kliva av med kort varsel är värd mycket. Jag jobbar också mot en FIRE-plan och jag har 10 år kvar ungefär.
Just nu kör jag kompetensutveckling en dag i veckan (kurser på universitetet) och “jobbar” mån-tor. När studierna är klara planerar jag att köra vidare på mån-tor så långt det är möjligt.
Det glömde jag, vi har en bra sjukförsäkring via jobbet där jag fick KBT. Fick också en väldigt reducerad arbetsbelastningen så för mig var kontakten med HR en väldigt positiv upplevelse.
Byt jobb, det kan vara en bra nystart. Att lägga hälften av sin vakna tid på något urtrist skapar grogrund för ohälsa.
Ta annars tjänstledighet för studier. Åk utomlands några veckor och plugga något som är roligt när du kommer hem.
Fundera även på om det finns sätt att använda dina pengar som skulle skapa mer välmående. Det är trots allt investeringar i dig själv att skapa upplevelser.
Tjänstledighet för studier (finnns krav för vilka som godkänns) kan inte nekas MEN företaget har rätt att begära att du ansöker 6 månader i förväg.
Kan för övrigt om man väljer den vägen rekommendera folkhögskolekurser vilka är lite mer praktiska och i mitt tycke inspirerande på ett annat sätt än teoretiska universitetskurser.
Men återigen viktigt för dig att inte förhasta beslutet och fundera på vad du egentligen behöver.
Med tanke på att du även tidigare haft problem med stress och panikångest bör du definitivt göra en förändring.
För personligt/psykiskt välmående hade jag absolut träffat en psykolog/terapeut för att prata om känslor, tankar etc. Även om man har familj och vänner man kan prata med är det värt att ta professionell hjälp.
Yrkesmässigt hade jag ev tagit tjänstledigt eller gått ner i arbetstid under en period. Det finns mer i livet än jobb, och att må bättre i livet som helhet gör även att man levererar bättre i sitt jobb. Familj, vänner, träning, fysisk/psykisk hälsa etc?
Vad som passar för just dig beror på hur du är som person, vad du prioriterar, mål etc. Jag personligen hade börjat med att träffa någon att prata med innan jag hade gjort större förändringar med mitt jobb… Tänk Root Cause Analysis - Att ta tjänstledigt är bra, men utan att ta professionell hjälp för att hantera känslor, tankar etc. är det kanske egentligen bara ett symptom på något annat? Ett sätt att under en begränsad period förtrycka underliggande problem…?
FYI. Själv är jag <30, extremt karriärfokuserad och målinriktad, jobbar långa dagar som mgmtkonsult med hög lön, men har gått igenom flera operationer senaste åren med risker som hade kunnat döda mig. Återhämtning och fysisk/psykiskt välmående har varit direkt avgörande för mig, och även om alla i min omgivning ser mig som en väldigt stark människa har jag för första gången i mitt liv tagit hjälp av psykolog/psykiatriker.
Tror du måste fundera över vad du skulle göra om du tog ett sabbatsår? Om du inte gör det finns det ju risk att du ligger i soffan och funderar på vad du ska göra, men inte kommer på något.
Det låter också lite som, här kanske jag iofs. har fel - att du vill fly från något? Det brukar ju heller inte hjälpa.
Att resa kan få en att känna att man verkligen lever. Jag kan erkänna att jag har ett rätt tufft jobb (fast mindre tufft nu än tidigare) och jag reser kanske mer nu än jag gjorde förut. Jag har som mål att resa varannan månad, fast då lite kortare resor på någon vecka. Det hjälper såklart, men när man sen kommer hem så faller man lätt tillbaka in i vardagen.
Om du har en plan för vad du ska göra året du är borta, har råd att göra det och har en plan för vad du ska göra när du kommer tillbaka så absolut.
FIRE är ju lättare i teorin än praktiken då få kan fullt leva på utdelningar eller generell avkastning, visst har du 100 MSEK under madrassen så går det ju
Många rekommenderar att kontakta vården och det är såklart ett bra steg men jag skulle börjat med att prata med chefen. Om hen inte lyssnar så prata med någon annan chef om möjligt. Det brukar (såklart inte alltid) finnas mycket att göra och det kan vara svårt att se alla alternativ. Det kan handla om att byta tjänst, byta arbetsuppgifter, ta in avlastning, går ner i tid etc. Jag upplever att arbetsklimatet har blivit mer öppet och man i större utsträckning tillåter tjänstledighet av olika slag eller andra lösningar. Det kan först heta att det är omöjligt att jobba med en viss tjänst på deltid men sedan går det oftast att lösa ändå genom att ändra, hitta avlastning etc.
Med det sagt så är det såklart svårt om jobbet är helt oinspirerande och då är det förmodligen bäst att byta.
