Hoppas forumet kan hjälpa mig.
Jag (M32) jobbar idag hos en av Sveriges mest omtyckta arbetsgivare och har en relativt hög lön (ca 57000) för en personalvetare. Har varit här sedan min examen för 7 år sedan. Privat har jag under dessa år hunnit bli tvåbarnspappa (2019 & 2022).
Bakgrund
Jag har vantrivts de senaste åren och tänkt med jämna mellanrum att både byta karriär eller arbetsgivare. Tyckte i början att en corporate miljö var roligt men idag helt dränerande. Dessutom upplever jag inte ledningen inspirerande och stjälper företagets utveckling.
Jag kommer från en familj där man knyter näven i fickan och kör på men känner nu starkt för att säga upp mig utan en vidare plan bara för att tvinga fram en nödvändig förändring i mitt liv.
Jag dagdrömmer om att bli egen konsult eller starta eget företag.
Ekonomiskt (om relevant) har jag:
cirka 700k i diverse aktier
3,4 milj lån (hus skriftligt värderat till 5,7 innan Ryss-ukr, nu runt 5)
inga andra lån
räknat med åtminstone 10k mindre i lön om jag byter arbetsgivare (såvida jag inte börjar i DK)
månadsbudget på 30 000 för 2 vuxna och två barn (kan skära ner på rörliga kostnader)
Är också villig att pausa min “ekonomiska frihetsplan” för att kunna ge mig chansen att vara lycklig här och nu.
Vad tror du? Jag är definitivt inte unik i min situation, så jag är nyfiken på att höra dina erfarenheter. Tack.
Ta tjänstledigt och prova att bli din egen. Stor risk att du inte upplever gräset som grönare på andra sidan staketet och vill tillbaka. Om du misstänker att arbetsgivaren kommer knorra, säg att du ska plugga. Behöver bara presentera en studieplan.
Vi är nu på andra sidan av en organisationsförändring, ny set-up, team och scope. Allt som sagts kring hur vi ska arbeta, innan och under förändringen, backar man från och går tillbaka till hur det var innan förändringen (dvs ingen förändring förutom att säga upp massa folk). Var utomlands i veckan där vår högsta HR chef på bolaget var med på ett möte som invitee, och hon bekräftade allt jag har haft på känn i snart 6 månader.
Är luttrad från tidigare förändringar, så det handlar inte om var jag befinner mig i förändringsresan. Snarare stannade jag kvar under förändringen tack vare löften om framtiden som inte infrias nu.
Hur intensiva är dagarna? Hinner du lite vid sidan av eller under tiden starta upp ett AB och kanske få in nån första kund så kan du ju “spara” nån månads uppstartstid. Sitta o vänta på att få ett orgnr o företagsnamn etc. Rätt mycket dötid i början.
Låter som mycket är kopplat till nuvarande organisation. Kanske gör mycket att gå på ett par intervjuer med andra och höra hur de verkar ha det.
Tycker absolut du ska prioritera lycklig nu på bekostnad av pengar med dom marginalerna. Men ser inte att du behöver förhasta något. Så fort man påbörjar förändring därifrån kan man släppa nuvarande lite.
Kanske se det som att dom får betala full lön för halva din effort som “straff” för att de backat från sitt ord. Under tiden du lägger och genomför din plan.
Står i liknande situation och mående. Slutsteg påväg mot annat jobb i samma bransch.
Säg absolut inte upp dig innan du har en annan inkomst. Du har åtaganden till din fru och dina barn.
Min erfarenhet av arbetslivet är att förändringar inom organisationen går i cykler. Man gjorde nåt för några år sen som man ändrar sen tar man tillbaka det efter något år. Allt går i cykler. Det är vanligt.
I din situation hade jag checkat ut mentalt för mitt nuvarande arbete och bara gått på rutin. Gjort minimum av det som krävs. Fokusera på andra delar av ditt liv, familj, intressen, hobbys.
Sedan hade jag startat upp den verksamhet jag vill vid sidan av mitt vanliga jobb, alternativt sökt andra tjänster. När sidoverksamheten går bra och jag får in en trygg inkomst så hade jag sagt upp mig.
Idag har jag sparat två jobbannonser som jag troligtvis söker i veckan. Innerst inne vet jag att jag inte tar förhastade beslut, har inget track-record av det hittills iaf. Kanske söndagsångesten som talar.
Jag gör minimalt med jobb just nu, så jag skulle kunna göra något vid sidan om. Får reflektera på ditt förslag. Eftersom jag har familj, går min fria tid till att städa, laga mat, hämta och lämna osv. Per automatik lägger jag min tid och energi åt fru och barn.
Önskar dig ett stort lycka till, och att du hamnar någonstans du kommer att trivas!
Exakt så här jag känner också. Vill lägga till att det väl inte alltid är skitkul att jobba, har nog aldrig hört det från någon. Du får betalt för att vantrivas lite, du kommer inte tycka att något arbete är skitkul i längden är jag rädd, då skulle de inte behöva betala dig ens väl? Du skulle ju vilja göra det ändå, du får ju betalt för att det suger i perioder.
Att vara konsult är ett helvete, testa och se själv, du kan förvänta dig inkomst först om några månader från att du börjar, ifall kunden inte strular, vilket de ofta gör. Ständig ångest och nästan alla pengar du tjänar ska gå till skatt, ifall du ens hittar ett uppdrag i denna extrema lågkonjunktur. På min LinkedIn söker flera hundra människor uppdrag just nu.
Tror att min omotivation en söndag som denna talar litegrann. Behövde sanity checka och jag tackar för ditt svar.
Håller med om förändringar i cykler men jag upplever att cykeln i detta fall inte har gjorts (utifrån org. centralisering vs decentralisering perspektiv).
Gör mitt bästa för att balansera hälsa, relationer till vänner och familj. Tack för påminnelsen.
Jag förstår vad du säger, att det finns de som förväntar sig att allt ska vara kul. I mitt fall är det inte där skon klämmer. Den förändringen av min roll som görs, tar bort möjligheten för mig att utvecklas - jag får gå i princip bak till 2018 för att hitta en liknande roll jag haft. Så två saker vill jag förmedla: 1. Jag anser mig vara ung i karriären och vill utvecklas snabbt. 2. För mig är jobb förknippat med passion och engagemang, det är min personliga preferens.
Konsultande kan vara så, jag har själv varit en. Har också större/andra tankar kring eget bolag, dvs annat än att sälja min tid bara.
Alla gör ju olika.
Jag sjölv hade sålt bostaden gjort mig kvitt med alla lån sett till att ha så låga fasta kostnader som möjligt sedan funderat på byte av jobb etc.
Så länge man har “kedjorna” runt sig med lån så blir åtminstånde jag sjukt stressad med att få in en bra inkomst varje månad och då väljer man ej alltid sina val med hjärtat.
Jag får enklare att tänka klart när jag ej sitter i en “pressad” situation.
Jag var i en liknande situation. Jag blev till slut för less på min inre missnöjda gnällspik och för två år sedan sa jag upp mig bara för att tvinga mig ut ur bekvämligheten.
Så här i efterhand var det absolut bra att jag gjorde något nytt, jag landade på fötterna men jag gjorde det ju inte lätt för mig. Trots att jag sedan dess hunnit testa på att driva eget, breddat mitt nätverk och fått ett stärkt självförtroende – hade jag nog ändå gett rådet att se uppsägning utan plan som den sista utvägen.
Men sluta ödsla tid! Försöker ibland påminna mig om den banala insikten i att jag kommer dö och att livet är NU, då blir det lättare att försätta sig i ett action state of mind.
Som personalvetare vet du att nu är det högsäsong på att rekrytera inför hösten. Hittar du ett jobb nu så kan du ta sommarsemester under en stor del av uppsägningstiden. Sen kan du komma tillbaka utvilad till ett nytt jobb.
I min erfarenhet så hjälper det otroligt mycket med motivationen bara det att man bestämmer sig för att lämna. Då kopplar man bort mycket av sin känslomässiga investering i företaget/jobbet och kan i mycket bli mer effektiv under tiden man har kvar, men främst får energi och mentalt utrymme att söka annat. Man vet att det finns ett slut liksom.
Du är helt klart på rätt spår. Jag önskar att jag själv insett detta betydligt tidigare i livet.
Om du tillåter dej att ta reda på vad din lycka och tillfredsställelse i livet är, är allt vunnet skulle jag säga.
Det handlar inte om sparkvoter och månadslön. Du har ju redan nu en trygg ekonomi.
Ta tjänstledigt, och byt jobb, karriär, eller bara fundera ett tag.
Om du efter det inte känner för att gå tillbaka till jobbet, säg upp dej.
Så hade jag gjort.
I undersökningar som gjorts vad som är viktigast på jobbet för att man ska trivas så är det ofta bra kollegor, bra chef, utmanade arbetsuppgifter, bra arbetsmiljö, att man tillför något positivt till samhället mm. Skaver någonting av ovan så är min erfarenhet att man inte trivs på jobbet och börjar fundera på alternativ. Lägg märke till att lön inte är på listan eftersom det inte ens vara på topp 5 i den typen av undersökningar. Inkomster och utgifter är också en vanefråga som man kan anpassa sig till. Eller skapa fler inkomstkällor som konsulta men där är jag inte rätt person att ge råd.
Det man behöver göra är ett val. Jag behöver göra det ca en gång om året då jag är låg på jobbet. Vad är positivt och negativt- vad kan jag ändra för att det ska bli mer bra. Än har jag alltid landat i att vara kvar och då kan man jobba 6 månader till utan att känna stress. Att göra val hjälper mycket. Man kan också söka lite jobb och vara extremt kräsen - ska jobbet vara intressant att överväga så ska det uppfylla alla saker på en kravlista. Företaget har kravlista vad för kandidat som är aktuell att anställa och personer som söker kan ha liknande för att det ska vara aktuellt att byta. Bara det att man tittar på annonser och går på någon intervju så kommer man få känsla över ifall man är beredd på att ta steget.
Trivs man inte behövs en förändring - antingen på jobbet man har, någonting vid sidan om eller ett annat jobb. Lycka till.
+1 på den. Gör bara detta ifall hälsan, mentala el fysiska (elle båda…), hotas allvarligt. Sånt händer om man stannat länge och “kämpat” under flera cykler i en stor org som har kroniska strukturella problem.
Bara anekdotiskt: när jag provat uttrycka min besvikelse till olika chefer genom åren p.g.a. dåliga om-org har en av dessa 3 saker hänt.
Inget svar alls; glider undan (alias “varför.väljer du att vara missnöjd”)
“Det kan ju jag inte göra nåt åt.”
“Jag håller med, det här blev inte bra” (alias sitter i samma båt, men säger ingenting uppåt)
Det enda mina chefer faktiskt gjort i denna situation, med enstaka undantag under typ 2 decennier, är att själva sluta – lämna organisationen för nån annan del av (stor)företaget.