Otrivs på mitt jobb som chef, tips?!

Vardagsekonomi Jobb, karriär och lön
1

Jag var så nöjd när jag fick min tjänst för ett år sen. Spännande ledartjänst med bra lön och förmåner. Men det var något som skav mellan mig och min chef redan från start. Magkänslan sa ifrån men jag lyssnade inte. Samma gäller min närmaste kollega.

Jag har jobbat på och det har fungerat relativt bra, jag har löst mina arbetsuppgifter. Men vårt samarbete har inte fungerat trots flera försök att närma mig så känns jag fortfarande den nya som inte vet nått. Det kan jag leva med, men när det samtidigt finns en ovilja att lära och hjälpa när man frågar känns det lönlöst. Jag frågade mycket i början, men efter flera härskarfasoner både från chef och kollega kändes det enklare att lösa problemen på annat håll. Ju mer jag kommer in i jobbet ju mer tid går åt till administration/byråkrati och jag känner att personalen inte får den fokus de behöver.

Det är många fler faktorer, för mycket för att skriva här. Vissa saker har jag lyft i arbetsgruppen och jag verkligen försökt vara öppen och lösningsorienterad.

Efter en kort tids sjukskrivning så funderar jag om det verkligen är lönt att fortsätta på denna bana. Har dessutom börjat få tungt att somna på kvällarna. Känns som ett recept för väggen för min del. Det är dags att prata med min chef än en gång och diskutera min fortsättning. Men det lutar mot att byta jobb, känner mig inte så sugen på en ledarroll igen. Jag trodde verkligen lönen skulle motivera en ur detta men det verkar inte så. Går gärna ner i lön och börjar som hederlig tjänsteman så man får mer lugn i vardan.

Jag kommer inte ha problem att hitta andra jobb som jag vill ha då jag är erfaren och jobbar i en bransch med kompetensbrist. Har även tankar på eget företagande inom samma bransch.

  1. Har ni nått tips kring hur jag kan gå vidare? Just nu vill jag bara säga upp mig egentligen utan plan på framtiden. Men samtidigt vill man ju avsluta på ett snyggt sätt. Jag skulle också kunna fortsätta tillsammans som anställd med mina nuvarande underställda med en ändå rimlig lön. Men jag vet inte om det är smart eller om min arbetsgivare vill det, är det någon som har erfarenhet av detta?

  2. Är det så här att vara chef, maktspel och härskartekniker? Isåfall så fortsätter jag min karriär som specialist.

Man ska aldrig underskatta magkänslan.

3 gillningar
2

Dags att byta.
Det ärninget nederlag att vara kort tid på något. Var öppen med att du vill vidare och erbjud dig vara tillgänglig för din efterträdare.

Lycka till :slight_smile:

4 gillningar
3

Jag skulle byta jobb ställe då…
Chef är inte vidare stimulerande när de kommer skit både ner å uppe ifrån… Enda chef är om man sitter högst upp på företaget…
Som chef får man ändå gå efter chefen ovanför…

4

Har varit i samma situation.

Jag stod ut i 5 år för pengarnas skull men jag tog samtidigt psykologisk skada av arbetsmiljön.

Jag skulle inte rekommendera någon att göra som jag gjorde. Har du börjat få sömnproblem är det dags att gå vidare till ett annat jobb nu. Det kommer inte att bli bättre med tiden, utan värre.

7 gillningar
5

Ja; i en dysfunktionell organisation som premierar sån skit.

I en bra arbetsmiljö som kan attrahera bra kompetens och aktivt sålla bort dåliga ledare är risken mycket lägre.

10 gillningar
6

Jag har samma erfarenhet som du. Jag har tidigare haft en chefsroll som var bra på pappret men inte i verkligheten. Jag lämnade den efter mindre än ett år. Sedan dess har jag inte haft någon chefstjänst och varit nöjd med läget så.

Det finns inget sätt att ”rätta till” den situation du beskriver. Det enda möjliga är att byta arbetsgivare så fort som möjligt, innan du kraschar fullständigt.

4 gillningar
8

Låter som en ganska osund och giftig arbetsmiljö. Jag skulle omgående börja söka nytt jobb på annan arbetsplats.

1 gillning
9

Jag brukar välja jobb efter chef lika mycket som position. En toxisk chef kan förstöra en hel karriär.

13 gillningar
10

Tycker det låter som att du bör säga upp dig direkt och föra arbetslivet i en ny riktning. Signaler som utbrändhet bör man ta på allvar. Särskilt eftersom du själv säger att du har lätt att få nytt jobb verkar det inte finnas någon betydande nersida. Lycka till!

4 gillningar
11

Ungefär så kanske man kan säga. Människor är sådana. Men det är mycket personberoende.

Och i privat sektor städas mycket produktivitetsänkade beteende bort. (Dvs de företag som INTE städar bort det går under. Och då är det borta.) Offentlig sektor däremot kan ha hur mycket som helst av oduglighet. Finns inga incitament att städa bort sådant. Om det är där du befinner dig är enda långsiktiga lösningen att flytta till privat sektor.

Sedan bör du vara medveten om att en utomstående betraktare kanske inte skulle beskriva saken som du gör. Det är väldigt ofta som människor har en skev bild av sig själv och sina egna beteendeyttringar.

En annan sak att begrunda är att bara en liten andel av befolkningen har en personlighetsprofil som passar för ledarskap. Alla andra som försöker sig på kommer att vantrivas eller göra ett kasst jobb (även om dom själva kanske inte inser det).

En sak som kanske händer är att din chef delegerar ett jobb på dig. Och du konstrar och har dig, för du ser kanske vissa orimliga konsekvenser. Varvid din chef blir förbannad över ditt skit-beteende. Det ingår nämligen i ditt jobb att säga ja. Sedan har dugliga chefer olika sätt att hantera hopplösa jobb de får på sig.

Som underchef är det ditt jobb att implementera det lagret ovanifrån skickar på dig. Kan ju vara så att du inte agerat efter det.

Sedan kan det vara så att du beslår din chef med logiska fel och inkonsistens. (En del klarar inte det. Bara se vilka reaktioner det blir här i forumet när jag gör det. Trots att jag är extremt försiktig med det). Och då blir din chef förbannad på dig (istället för att vara tacksam vilket är det rimliga).

Du är i gott sällskap. Det är många som försökt chefsrollen och kroknat.

2 gillningar
12

Har du funderat på att skaffa en eller flera mentorer? Tänker att det kan hjälpa hur de skulle hantera de situationer du står inför.

Det beror nog på, för mig låter det som att din chefs nivå är relativt högt upp. Ju högre upp desto mer politiskt spel blir det. Tips är att tänka i banorna “under promise and over deliver”.

1 gillning
13

Tråkigt att du känner att det inte funkar med chef och chefskollegor.

Jag är i en liknande men annorlunda situation. Chefskollegor och chef har funkat skitbra. Samarbete, förtroende och utbyte. Drag under galoscher också. Jag har dock en annan bakgrund både gentemot kollegor och dem jag är satt att leda.

Dilemmat nu då är närmare 45 medarbetare som går skift och är spridda i terrängen. Svårt att alls få till dagliga samtal och extremt svårt att kompetensbedöma inför de där 45 medarbetarsamtalen och de 45 lönesamtalen. Administrationen i verksamhetsplanering/utsättning och i kvalitetssystem, personalsystem mm och arbetsresor till ledningsmöten mm tar precis all tid från ledarskapet.

Merparten av medarbetarna är fantastiska, men så finns det en klick kungar och drottningar som gjort sig till informella ledare som gladeligen kör kniven i mindre erfarna kollegor, ledningen och aktivt arbetar för att en chef ska hålla sig på mattan

Resultatet att jag inte sov, var förbannad och tjatade jobb all vaken tid med alla och med min familj gjorde att jag tog tjänstledigt ett år för ett uppdrag i min egen specialitet. Under den ledigheten blev jag då också sjuk och det blev några månaders frånvaro. Svårt att svara på om det beror på ett par års svårt stress och ilska, men jag har fått nog.

När tjänstledigheten nu är påväg mot sitt slut har jag bestämt mig för att det inte är värt det. Varken för mig eller familjen. Kanske klarar någon annan uppdraget, men inte jag åtminstone. En total prestigeförlust…men jag är mig själv och min familj närmast. Jag kommer att sakna ledningsgruppen och själva verksamheten, men man kan inte få allt. Jag har mängder med chefs- och ledarkunskaper i bagaget. Dock så är jag ganska uppgifts- och lösningsorienterad och inte överdrivet intresserad av relationer och myspys på jobbet. Så nej, jag är kanske inte den ledare som förväntas i vissa verksamheter. Jag har fattat det, och gör mig nog bättre som specialist.

Ta ordentligt hand om dig själv, om inte för din egen skull så för dem du bryr dig om.

Men en tjänstledighet om det är möjligt, för distans och reflektion är något jag kan rekommendera. Men undvik helst att bli sjuk. Det är svindyrt att vara sjuk länge (Då du behöver din buffert :grin:)

Det ser nu ut som om jag måste tillbaka som chef en tid, men kommer då ta det lungt, inte försöka lösa några strukturella eller beteendemässiga problem e.d. Och så lägger jag ut många krokar på andra jobb jag faktiskt vill ha. Men inga chefsjobb av den här storleken. Och jag har en dialog med min chef under tiden.

2 gillningar
14

Det känns som att du blandar ihop chefsrollen med dålig arbetsmiljö, dessa två behöver inte hänga ihop. Jag skulle ge det ett nytt försök någon annanstans - en gång är ingen gång.

3 gillningar
15

Är det inte chefens job att fixa till arbetsmiljön?

16

Jag skulle göra två saker. Dels få en extern parts syn för att få nya infallsvinklar och lite distans. Dels ta ett ärligt snack med din chef där du frågar vad den förväntar sig. Kanske har du missuppfattat ditt uppdrag? Om du inte gjort det låter det som en osund miljö.

Jag skulle inte säga upp mig utan att ha något att gå till. Det är inte du som ska fara illa ekonomiskt för att organisationen fungerar dåligt. Hitta ett nytt jobb först och säg sedan upp dig.

1 gillning
17

Tack för all peppning och intressanta berättelser. Jag gillar verkligen detta forum, även @Quantifierad :wink:

Jo jag har väl i stort bestämt mig men vill ändå ge det lite tid. Dock med hälsan i första rummet, vill inte dra det så långt att jag blir mer sjuk. Det är så onödigt.

Jag ska säga att jag har en öppen dialog med min chef, och ”extern” part är på väg in i form av HR och VD. Men känner ändå att man är och trampar på gränsen till att va en jobbig jävel. Jag har tankar på att prata med fler i arbetsgruppen för att höra hur de ser på saken och deras relation till chefen. Ser ändå att man kan nyttja situationen för att lära sig mer om hur man hanterar sånt här. Facket är väl också en väg att gå, men har inte riktigt landat hur jag ska göra där.

Jag tycker man ska kunna lösa sånt här vuxet och jag vill verkligen inte hamna i en situation där det slutar med att jag bara var gnällig och inte klarade chefsjobbet. Det är alldeles för många situationer mellan oss där det är ord mot ord och de kan neka eller säga ifrån sig.

Det kan vara så att jag är känslig men en annan faktor är att jag inte accepterar att bli behandlad hur som helst. Och personer som upprepat beter sig konstigt och oacceptabelt undviker jag gärna att ha och göra med. Tyvärr kan jag inte tvinga någon att sluta så jag hellre ett steg tillbaka själv och söker en annan tjänst.

Sen om man bortser från relationerna så är jag i grund och botten inte säker på att jag vill fortsätta med den roll jag har, då arbetsbelastningen är så hög att jag inte hinner med att va ledare. Här kan de va så att jag måste bli bättre på att prioritera och stänga av. Själva ledarskapet funkar bra, och min avdelning gör bra resultat, det är ljusglimten i det hela. Uppskattar jag det? Ja ibland, men just nu är det svårt att se.

3 gillningar
18

Det ska jag ta med mig. Har haft sådana samtal men tror jag behöver va tydligare. Är lite osäker om min chef inte vet vad hen vill ha eller om hen undanhåller saker i nån konstig rädsla att överbelasta mig. Har lite misstankar om det.

1 gillning
19

Nej, det är arbetsgivarens. Ibland kan det vara samma sak men i större bolag så är det svårt att lasta en mellanchef för allt skit som flyger runt.

5 gillningar
20

Arbetsmiljön är allas ansvar på en arbetsplats. Bara när folk tänker så kan man få till en riktigt bra arbetsmiljö.

3 gillningar
21

Ja, chefen har ansvaret för arbetsmiljön. Däremot uppfattar jag nu strömningar inom ledarskapsgurubranschen att tilltron till den omnipotente självklara starka ledaren börjar vackla.

Lite mer åt att - i en bra verksamhet klarar ganska många av att vara bra chefer…i en dålig verksamhet klarar nästan ingen det. Ansvaret för arbetsmiljön är chefens, men chefen är chanslös om inte resten vill förändra situationen.

Arbetslag som äter chefer och /eller verksamheter som misshandlar chefer får tillslut de chefer de förtjänar, typ sociopater (nej jag är inte expert i psykologi)

3 gillningar