Jag jobbar som junior analytiker på ett start-up med runt 100 anställda, jag ingår inom ett team med ca 10-12 kollegor, detta är mitt första “kostym jobb” så jag rätt novis men jag märker snabbt att det råder en stark kontorspolitik, både inom vårt team men även överlag inom företaget.
T.ex. så märker jag hur en mer senior analytiker som har jobbat här ett tag försöker hela tiden “trycka ner” en annan junior analytiker som började samtidigt som mig, min gissning är att senior analytiker inte gillar hur han jobbar och att han inte lyckats hänga med det höga tempot inom företaget, men istället att lära upp kollegan försöker han sprida dålig rykte om att den kollegan är dålig kodare och “dum i huvet” o.s.v. för att få teamet att vända mot han så att han sparkas av chefen.
Ett annat exempel är hur två av våra teamleader har väldig tydligt två olika synpunkter om hur vi ska jobba framåt och vilka projekt vi ska prioritera, gissningen här att båda vill att teamet ska jobba med “deras” projekt för att snabbare bli befordrad/få ny position på ett mer prestigefyllt företag.
Jag har endast jobbat med “blåställ jobb” där man har mycket ansvar över sig och jobbar ensamt, har aldrig behövt tänka eller varit med om kontorspolitik. Hur ska man tänka här? Borde jag faktiskt spela med för att skydda mig själv? Eller ska man bara försöka ignorera allting och köra sitt race när man ser att det de gör är “fel”?
Jag personligen hade aldrig klarat jobba på en sådan arbetsplats där man ser sådant taskigt beteende och fjanterier. Låter inte som en trevlig arbetsplats med bra arbetsklimat/miljö. Jag hade bytt jobb.
Jag är inte bekväm med att än så länge skriva rakt ut hur man kan hanterar det men logik och öppen diskussion biter långt ifrån på alla. Förhandlingstekniker, maktdemonstration samt diplomati kan samtliga tillsammans skapa lösningingar.
Och sen att lära dig att det är sällan är dig eller din kollega personligen som de attackerar.
Jag rekommenderar att läsa några böcker inom förhandlingstekniker samt att inte stänga dörren för en ny arbetsplats.
Ett konkret tips är att alla ni som har samma moraliska kompass och tex är emot översittandet pratar ihop er. Ni bli bra stöd för varandra.
Jag vet inte riktigt om jag vågar byta jobb, dels tycker jag att mina arbetsuppgifter känns belönande och relevant till att jag har utbildat mig för, sen vill jag inte gå igenom processen att söka jobb igen… tror jag hade 60-70 ansökningar innan jag blev anställd, kanske är det annorlunda ut nu när jag har ett relevant jobb… Det är så klart tråkigt att en kollega blir utsatt för toxic beteende och det stör mig, men hur säkert är det ens att nästa arbetsplats inte är likadan?
Du beskriver flera av mina tidigare arbetsplatser. Du kan glida med och vara osynlig tills det inte längre går. Då kanske det helt plötsligt är du som står med strålkastarljuset i ansiktet och får oförtjänt kritik non-stop. Det hände mig på mitt senaste jobb och det var min gamla chef som gjorde det mot mig. Efter att ha pratat runt förstod jag att alla andra som tidigare slutat utan förklaring också varit utsatta för samma sak. Det tog inte lång tid innan jag skaffat nytt jobb efter den insikten.
Vill du inte spela spelet rekommenderar jag dig att börja söka nytt jobb omgående. Så länge cheferna godkänner detta beteende kommer det fortgå och kanske växa till sig i omfattning. Det kommer riva itu företaget inifrån. Ett tidigare jobb led av detta. Där var omsättningen på utvecklingsavdelningen cirka 50% per år. Totalt ohållbart och efter mycket om och men avskedades de personerna som var roten till den dåliga arbetsmiljön.
Alla har ju olika personlighet, något som funkat för mig och gjort att jag hittills inte blivit måltavla för intrigmakare är att skaffa många vänner och folk som gillar det jag gör. Beröm och hjälp andra, gör ett bra jobb, var ödmjuk. Visa vad du gör men upphöj också andras insats i gemensamma projekt.
Om folk i allmänhet har ett gott intryck av dig och gillar dig så kommer skitsnacket falla platt när nån försöker. Hjälper inte det är det nog för stor mängd intrigmakare så att det inte är värt att vara kvar.
Största faktorn är nog i ärlighetens namn att min närmsta chef är väldigt bra, och också pratar väl om mig inför andra.
Det räcker med 1 intrigmakare som sitter i maktposition över ett område.
Hur du är som person/arbetare kan vara helt irrelevant. Även om du gör exakt som intrigmakaren önskar och slår alla förväntningar så kan du ändå bli attackerad för att “reglerna” har ändrats över natten.
Låter som att ledarskap och HR har lite att arbeta med på din arbetsplats.
Om jag hade varit chef över individer som beter sig som du beskriver hade jag velat arbeta väldigt intensivt med den frågan. Jag skulle vilja prata om företagets gemensamma mål och att dom individuella frispelen inte bidrar till helheten. Beteenden som inte gynnar arbetsplatsen som helhet ska få direkta konsekvenser. Inte nödvändigtvis avsked, men det ska vara tydligt för varje arbetstagare när man gör rätt och när man gör fel. Feedback.
Tyvärr är det oerhört vanligt att strulpellar på jobb får hålla på år ut och år in utan att någon (helst chefen) tar dom åt sidan och förklarar läget. Och hur ska man kunna sluta vara en strulpelle när man inte ens får höra att man krånglar? Ett enkelt samtal skulle kunna se ut såhär:
När du gör si eller så så ger det konsekvensen X eller Y. Det kommer jag som chef att behöva ta hänsyn till när jag fördelar arbetsuppgifter/reviderar lön/lämnar referenser osv. Jag vill istället att vi ska jobba genom att … Det kommer att vara bra för oss båda.
Men som ny och underställd är det naturligtvis en fight man inte vill eller ska ta. Jag hade vädrat frågan med min närmaste chef. Typ såhär:
Jag ser att det finns en kultur (alternativt individer):
Där man inte hjälper nyanställda, utan snarare försöker att befästa sin position genom att göra livet surt för andra.
Där projektledare inte har fått tydliga direktiv för vilket projekt som ska prioriteras, alternativt ignorerar de prioriteringar som ledningen har gjort.
(Här är det inte fel att beskriva mer genom dina tydliga exempel.)
För mig personligen har dessa frågor påverkat min trivsel på arbetsplatsen och jag tror att det påverkar bolagets prestation på ett negativt sätt. Jag tycker inte att det känns bra.
Har du uppmärksammat dessa beteenden? Håller du med om att det är ett problem?
Arbetar ni med att få ordning på detta?
Om ja, hur?
Om nej, varför inte?
På så vis har du skapat lysande förutsättningar för chefen att göra sitt jobb i att skapa förutsättningar för ditt arbete. Misslyckas chefen så är det nog dags att byta arbetsplats, då är miljön kass. Lyckas chefen är ju allt löst.
Byt jobb. Låter som en genomsunkig kultur. Ställ frågor på kommande jobbintervjuer om hur medarbetarna trivs, hur man jobbar med gemenskap och god arbetsmiljö och hur kulturen är. T ex hur det hanteras om någon har råkat göra fel på jobbet.
Ush! Snart ska ni väl göra ett personlighetstest och grupparbete också så kan era teamledare verkligen fiska upp era svagaste individer. Känns inte som jobbet är av särskild vikt på din arbetsplats och jag hade bytt omgående.
Är på ungefär samma plats i arbetslivet som du som startat tråden, och upplever liknande saker. Har dock hängt med i några år och kan bara instämma i det som redan sagts - om du trivs med delar av jobbet och vill maxa erfarenheten, bygg socialt kapital på arbetsplatsen. Bygg relationer med de kollegor som känns vettigast men utan att sänka andra eller delta i skvaller/skitsnack. Jag brukar tala väl om människor som inte är i rummet och än så länge har det lönat sig.
Framför allt: har du intuition/magkänsla, lita på den. Det är bättre att byta jobb efter en tid än att gå till arbetet med oroskänslor. Som väl sägs i RT-podden ibland, det finns bara fördelar med att söka nya jobb även om du redan har ett.
Många relevanta synpunkter i tråden. En av de mest centrala erfarenheterna jag har gjort när det gäller arbete i stort är vikten av ett gott ledarskap. Det handlar inte om en enstaka högsta chef utan om en kultur som genomsyrar alla nivåer.
Ett gott ledarskap syns inte och som ny på arbetsmarknaden är det lätt att uppfatta det som ett ett allmänt normalläge. Allt verkar typ funka som det ska, folk beter sig normalt och det är fritt från överraskningar.
Ett dåligt ledarskap märks på förekomsten av intriger, konflikter, tabun och revir. Ofta har det dåliga ledarskapet föregåtts av att en hel del vettiga personer i ledande ställning slutat. De som är kvar är ett negativt urval. Ofta kan de delas in i tre kategorier: passiva och rädda personer som gör allt för att bevara sina privilegier, mobbare som befordrats i det aktuella klimatet och enstaka vettiga personer som försöker övervintra och agera vettigt trots dåliga förutsättningar.
Ovanstående beskrivning är alltså baserad på egen erfarenhet. Jag skulle idag aldrig överväga att arbeta på en arbetsplats präglad av sådana förhållanden. När jag gjorde det hade jag precis “blivit bränd” och hade inget riktigt val.
Att ledarskapet är oerhört centralt är en generell sanning och väldigt tydligt för alla som har varit på arbetsmarknaden ett tag. Det är alltså en helt legitim orsak för att byta jobb och inget som kommer att läggas dig till last. Tvärtom kan det lätt vändas till din fördel, om du bara reagerar snabbt och inte försökt hålla dig kvar.
Jag skulle om jag var du inte göra annat än att byta jobb eller försöka ignorera. Det är väldigt svårt att förändra personer som ligger över en i hierarkin. Det du kan göra är att prata med personen som blir utsatt och se om du kan stötta hen.
Det som kan vara viktigt att veta om kontorspolitik är att ingen person i en organisation har hela bilden, vilka diskussioner som förs och varför. Ibland ser något ut som något helt annat än vad det är. Att någon kritiserar en anställd kan vara en kritik av ledningen och hur de rekryterar. Det kan också vara specifika händelsersom ligger till grund där något har hänt som inte alla känner till.
Det andra jag tänker är att man behöver inte oroa sig för att ingen märker vad som pågår och att man därför behöver vara den som larmar. De allra flesta märker, även om de låtsas om som att de inte gör det. Det får i någon slutände konsekvenser, men det är inte säkert att dessa heller syns öppet inför gruppen.
Kan verkligen inte hålla med om detta. Kulturen är allas ansvar. Ofta när organisationer havererat visste alla att det var något lurt, men ingen högre upp hade fått konkreta exempel eller insikt om att det var så illa. Kanske nån känsla som inte riktigt går att sätta fingret på. Ofta kompenserar de fungerande medarbetarna för de ofungerande, av ren ansvarskänsla. På så viss sjunker inte prestationen så tydligt som den borde.
För att hålla organisationen sund och ren måste alla reagera på avvikelser, helst tidigt.
Det handlar inte om att vara en skvallerbytta, det handlar om att på ett sakorienterat sätt bidra till arbetsplatsen som helhet.
Om du var högsta chefen, hur skulle du då vilja att dina medarbetare agerade?
Uppmärksammade problemen och gav ledningen en chans att komma till rätta med avvikelser.
Eller
I tysthet lämna bolaget utan att ha förklarat sitt missnöje.
Det där låter som något jag inte skulle finna mig i utan att göra något åt det. Vet kanske inte tillräckligt men som det låter skulle jag inte kunna ignorera det.
Vet inte säkert vad som kan göras. “Anmäla” uppåt? Det är inte junior analytikern som ska riskera sparken, det är självklart senior analytikern som ska bort!
Som sagt, jag vet inte tillräckligt mycket men det där är min spontana tanke.
Mobbning, om det är det, är aldrig okej och ingen ska blunda för det.
Jag tror att det är viktigt att skilja på vad man med sin placering i organisationen kan förändra och vad man inte kan förändra. Min erfarenhet både som ledare och som fackrepresentant är att det är mycket svårare än vad man kanske tror att förändra människor som är problematiska. Att göra det som junior person är i princip omöjligt. Där får man fokusera på sitt eget agerande.
