Jag menar inte att man ska lösa ut frågan, bara uppmärksamma överordnade på situationen.
Det vinner alla på, även den som är junior.
Om det är mobbning det handlar om, vilket jag inte vet, så är alternativet om man inte kan förändra den problematiska människan att “plocka bort” den problematiska människan. Helst avskeda den men om det inte är möjligt omplacera den.
Ja, men det märkliga är ju att strulisarna går hålla på från början. Hur uppstår mobbing och är första åtgärden att tänka avsked?
Nej. Dessa situationer upploppet pga brist på feedback!
Om man tydligt ger återkopplingen att personens insats på arbetsplatsen är negativ och att arbetsgivaren hellre skulle se att arbetstagaren sa upp sig så är det få som stannar eller inte på något sätt förändras.
Ja, det finns ett fåtal psykopater som inte bryr sig, men absoluta merparten av människor vill göra rätt för sig, bidra och bli uppskattade. Det är ren snällhet att ta dessa åt sidan och förklara hur andra uppfattar läget. Av välvilja.
De flesta chefer tycker att de är tydliga med sånthär. Att man sänder signaler om att inte vara nöjd osv. I dessa situationer kan man inte bli övertydlig! Ofta är det just att man inte uppfattar subtila signaler som är grunden till problemet. Då krävs tydlighet.
För få säger ifrån.
Min första tanke är att få personen att bättra sig men om det inte går, avsked direkt om det går. Mobbare förtjänar inte att ha ett jobb.
Om man tycker att att “trycka ner” den som man tycker gör ett dåligt jobb är bästa lösningen så är man en mobbare. Det finns inga ursäkter för det, tycker jag.
Men att “trycka ner” tycker jag inte räknas som snällhet.
Sorry om jag var otydlig. Menar att mobbare i första hand ska få höra vad de ställer till med och vilka konsekvenser det får. Då har man skapat insikt och förutsättningar för förändring. Om förändring uteblir kan man börja prata om varningar, personliga skäl etc. Aldrig innan dess.
Min kommentar gällde om man inte kan förändra den som mobbar, det skrev jag när jag först nämnde att mobbare borde avskedas.
Vad gör en junior analytiker? Finns det bara en sak i världen som kan analyseras?
Jag har varit med i en sån kultur. Försök skydda dig genom att hitta en sköld. Prata t.ex. inte direkt med mobbaren, utan gå via andra om möjligt.
Jag hade samma problem med två bråkande team leaders (i mitt fall två produktägare som hade varsin produkt, men vi var ett gemensamt utvecklingsteam som skulle utveckla åt båda). Jag försökte få dem att samarbeta, men det… gick åt helvete. Slutade med att en av dem försökte - och lyckades - kasta mig framför bussen (ljög ihop saker till chefen) för att få sin vilja igenom.
Man kan inte vinna över mobbare med logik eller vänlighet, det enda som fungerar är att gömma sig eller att krossa dem (t.ex. gå med i en falang med mer makt). Försök lista ut vem chefen gillar mest.
Ja. Du bör nog inte i panik byta jobb nu, men jag skulle börja leta efter några månader. Efter något år borde du kunna byta utan problem.
Det är en ENORM skillnad i hur enkelt det är att hitta andra jobbet än det är att hitta första jobbet.
Känns ju taskigt att vara så hård mot en junior person.
Men… är det verkligen helt otänkbart att personen kanske på riktigt är dum i huvudet och obildbar? Om den seniora personen inte ser någon framtid hos junioren så är det ju faktiskt till viss del förståbart att det leder till frustration. Människor som är rejält kassa på sina jobb kan dränera ett projekt på all sin energi.
Tycker personligen inte att alla vi junioer är “dumma i huvet”, självklart kommer mycket vara oklart för oss, men som Jan brukar säga, “vi gör så gott vi kan, så fort vi hinner”, och min gissning är att den teamledaren tycker att kollegan inte jobbar tillräckligt bra/fort i och med massa deadlines som skulle hinnas innan jul/nyår (det var många av oss i avdelningen som jobbade 10-12h varje dag, för att hinna allt).
Jag jobbar med den “goda” teamledaren som har absolut inget emot att förklara saker och ting två gånger om det skulle behövas, mycket är ju trots allt nytt för oss junioerna (detta är första kostym-jobbet för 4/5 av alla junioer…)
Tycker absolut du ska köra ditt eget race. Tror inte heller det du beskriver är något speciellt för “kontor” - Du skriver själv att du inte har så mycket erfarenhet av att jobba i grupp?
Har du en bra chef? Om du har det så då tycker jag allt annat är skitsamma. Det är det viktigaste.
Att arbeta på ett startup är nog det största problemet här. Ett startup har oftast inte hunnit bygga en företagskultur, man har oftast en mer platt organisation. Man har ju oftast också en annan press på sig, om man exempelvis är beroende av investerare för att överleva.
Har du inte en bra chef, men ändå trivs så skulle jag sitta i båten. Du kan ju söka andra jobb nu, det skulle jag nog göra oavsett då det alltid är bra att ha en “plan B” och du har alltid större chans att byta jobb om du redan har ett…
Sen tror jag du måste vara lite tuff också, man måste lära sig att inte ta skit. Dessutom bör dubygga relationer med alla kollegor så folk vet vem du är. Det vinner du på i långa loppet
Jag gjorde nyligen överlämning till en ny person som skulle jobba 100% för oss och som enligt min chef har den person tungt CV.
Jag valde hela tiden hålla tyst om jag tyckte. Vad jag kände att den personen bara kunde lära sig om t.ex steg 1, steg 2, steg 3 men kunde inte förstå vad var syfte. För svåra uppgifter var jag tvungen att förslå min chef att jag skulle lämna till någon annan istället. Orsaken var att ”det är svårt för en ny person att kunna göra den här uppgiften direkt”. Jag jobbade 80% och fick lämna uppgifterna till 4 personer.
Sista dagen på jobbet fick jag höra att den person inte kunde kontoplan (vi jobbade med ekonomi och var controller för verksamhet er och hade ansvar för verksamhets finansiella rapporter). Jag blev förbannad på chefen. Det var som tur min sista dag på jobbet. Annars skulle jag ha gått till chefen och pratat.
Jag måste säga att det är jobbigt när chefer väljer personal med fel kompetens. Konsekvensen är att andra personal får belastning.
Jag hoppas att det inte var så med din kollega som fick sparken.
Jag har jobbat en stor del av min karriär i internationella sammanhang och i min erfarenhet är “kontorspolitiken” du beskriver väldigt mild i Sverige.
-
Den är mild till fördel för att kunna prata om problem och implementera effektiviseringar. Bekvämt och fungerar bra så länge folk inte börjar lata sig.
-
Ett hårdare klimat sätter mer press på individen, jag upplever fördelen vara att det är mer vinnarskalletänk och att INTE vara den som drar ner gruppen.
Mitt bästa tips för att klara dig bra på en tuff arbetsplats (inget jag blir populär av att säga, men från egna erfarenheter som sagt ). Se till att det inte finns något att klaga på i ditt arbete och tänk efter innan du frågar något, behöver du fråga så beskriv först hur du redan har försökt lösa uppgiften så blir du inte tagen för lat/korkad… Och var förberedd, vid något tillfälle testar chefen dina gränser framför dina kollegor, tänk igenom några snärtiga svar i förväg som du kan dra fram vid tillfälle. Då har du gjort dig till ett svårt byte och arbetet kan fortgå i balans, alla glada! 
Lycka till!
Börja sök annat vid sidan av och lämna fort som f a n när du hittat något. I en sådan arbetsmiljö kommer du aldrig passa in eller bli långvarig med dina värderingar. Sådana arbetsmiljöer fungerar bara för den typen av person som saknar empati och kan tänka sig sparka på andra för att ta sig fram. Jag jobbade på en sån arbetsplats, lärde mig väldigt mycket men på bekostnad av mitt välmående. Välj en arbetsplats som representerar dig och dina värderingar, det är viktigare!