Behöver tips och råd i ett ämne som grämt mig en längre tid. Jag har funderat länge och väl men kommer inte fram till vad som känns rätt och fel i den här frågan.
Det är så att jag är lite sugen på att byta jobb. Problemet med det är att jag med största sannolikhet gör ett nedköp genom att byta jobb, både i arbetsuppgifter, frihet och delvis lön. Upplägget jag har nu är svårslaget i min bransch. Jag har det bra, helt enkelt.
Problemet är att jag känner mig felbehandlad och förbisedd i en ganska viktig fråga på mitt nuvarande jobb. Låt oss säga att jag i princip var lovad en befordran som inte blev av. Trots att jag har det bra på jobbet och att det inte är en pågående konflikt på något sätt så påminns jag hela tiden om detta svikna löfte. Eftersom jag är en relativt viktig kugge i organisationen så skulle det verkligen vara skönt att “ge igen” genom att sluta. Samtidigt straffar det tyvärr delvis mig själv också i det här fallet, då jag inte har möjlighet att byta till något objektivt bättre. Jag har länge brottats med dessa tankar nu och vet inte hur jag ska värdera “bitterheten” i relation till det andra.
Är det verkligen rimligt att “byta ner sig” jobbmässigt för att straffa den nuvarande organisationen, eller ska man bara bita ihop och glömma? Förstår att detta är individuellt, men tankar och förslag uppskattas. Ingen som varit i samma sits?
Det bästa för mig bör vara att stanna, och jag håller med i sak.
Däremot så handlar det om ett litet företag där min arbetsinsats är en stor del av utfört arbete och personen som förbisett mig har en stor ekonomiskt vinst av att jag är kvar samtidigt som den har en ekonomiskt vinst av att det inte blev som utlovat.
Tror du låst dig i tanken, du har antagligen inte sveriges bästa jobb, klart det finns bättre jobb att byta till, det finns det nästan alltid. Och finns det inget bättre, då ska du förstås stanna!
Detta och andra liknande situationer kommer nog att hända många fler gånger under ditt arbetsliv, oavsett arbetsgivare.
Rent konkret tycker jag att du skall ta upp den missade befodran vid nästa utvecklingssamtal istället för att handla i affekt.
Nej, så kan det vara. Jag jobbar dock i en mer hands-on bransch där det inte finns så mycket diffusa tjänster att byta mellan. Låt säga att jag är målare. Jag måste måla på alla firmor, däremot har jag full frihet att måla när jag vill och till en bättre lön än genomsnittet där jag är. Det är svårt att klå det om jag ska vara i samma bransch.
Alternativen är två: att du stannar kvar eller att du byter jobb.
Om du stannar kvar så accepterar du villkoren som arbetsgivaren satt. Det du kan göra är att resonera med chefen men om du anser att det inte går får du acceptera att du inte kommer få den där befordran
Om du byter jobb så är det bästa du kan göra är att hitta ett så bra jobb som möjligt. Kanhända måste du gå ett steg bakåt för att i framtiden gå två steg framåt. Men börja söka nu och gå på intervjuer. Lägg fram ditt löneanspråk, kanske finns det någon som vill matcha det du har idag
Det finns inga andra alternativ. Du tycks redan ha bestämt dig för att stanna kvar. Inget fel med det men då får du stå vid ditt val. Ingen annan kan övertyga dig om bästa valet eftersom det inte finns något rätt svar. Valet är helt och hållet ditt.
Ok, låt oss säga att det är ditt alternativ och att du inte kan tänka dig någon annan typ av tjänst så tvivlar jag ändå på du inte skulle kunna få lika bra eller bättre villkor någon annanstans eller så startar du din egna målerifirma. Det är så lätt att bygga ett fängelse till sig själv och utgå ifrån att man nått vägs ände, har oftast med självförtroende att göra, om du nu är en sån fantastisk resurs varför skulle du inte kunna vara en lika fantastisk resurs någon annanstans?
Du verkar redan vara fast besluten att sluta, med tanke på dina svar i tråden. Så, sluta då? Annars gör du nog bäst i att släppa dina sårade känslor och fortsätta göra ditt bästa för framtida chanser, samt hålla en dialog med din chef.
Vissa säger att jag är fast besluten att stanna och vissa att sluta. Bör betyda att jag verkligen är kluven mao
Vill påpeka att allt jag sagt är totalt påhittat då jag inte kan avslöja de exakta detaljerna. Därav har jag även gjort denna anonyma användare. Det gör att vissa råd inte riktigt går att applicera men jag är ändå tacksam för input. Önskar att jag kunde vara mer specifik då det hade varit kul att få input på de verkliga omständigheterna.
För tillfället lutar jag nog mer åt att sluta faktiskt. Helt enkelt ta smällen att gå ett steg tillbaka för att sedan förhoppningsvis ta två steg fram.
Jag skulle inte fokusera på att straffa någon. Vad är poängen med det? Däremot skulle jag omedelbart lämna en arbetsplats om det blivit tydligt att jag inte betraktas som ett ”framtidsämne”. Vissa personer är aktuella för olika uppdrag, andra inte. Är du inte en av de utvalda - lämna då genast.
Kan du få det sämre där du är nu om AG vill bråka eller har du så stark ställning att det som sämst borde bli oförändrat? Om det inte kan försämras så börja sök jobb och var öppen med det, kanske är vad som behövs för att lösa upp situationen
Strunta i det du kallar objektivt. Om du mår dåligt när du går till jobbet, så har du ju inte ett objektivt sett bra jobb.
Frågan är: Trivs du på din arbetsplats och får du utvecklingsmöjligheter? Om svaret är nej (och du upplever dig attraktiv på arbetsmarknaden) så kan du antingen:
Prata med chefen, tydliggöra att du vill utvecklas och fråga hur hen ser på din framtid i företaget.
Eller
Byta jobb.
Att bita ihop och känna sig bitter som du verkar göra nu är ju ingen hållbar lösning. Och att sluta på jobbet för att man blir illa behandlad är för övrigt inte “fel” skäl, det kan vara ett väldigt bra skäl att sluta.
Jag tolkar det som att ni har haft samtal men inte lyckats lösa knuten. Min utgångspunkt har alltid varit att om jag inte " lirar" med närmsta chef eller att min närmsta chef inte lirar med sin chef, då har jag sett till att röra på mig efter ett tag. Antingen internt i sidled (om det varit en huvudsak bra arbetsgivare och möjlighet finns), eller vidare ut på marknaden. Men kan ju vara knepigt om man är väldigt nischad…
Oavsett hur du väljer att göra - bränn inga broar, avsluta värdigt om du kommer fram till det. Om du får möjlighet till check-outsamtal ska du så klar vara tydlig och ärlig. Och värdig - du vet aldrig om/när/hur ni kan mötas igen.
Jag har tagit flera steg i sidled och tillbaks under alla dessa år jag har jobbat. Tänk vad många nya möjligheter det har inneburit och massor av nya härliga kolleger och erfarenheter det har medfört. Jag är tacksam för allt det inneburit för mig, även om det för stunden känts jobbigt och som ett “nerköp”…
