Hur hanterar ni stressen av tuffa situationer på jobbet?

Vardagsekonomi Jobb, karriär och lön
1

Senaste veckorna har jag haft det extra stressigt på jobbet. Jag märker av att jag blir extra stressigt när jag möter konflikter på arbetsplasten, som jag måste medla om eller att jag blir beodrad att hoppa in för någon annan.

När jag har löst konflikten upplever jag fortfarande stressen av konflikten som har skett och hamnar i obalans. Exempelvis på kännetecken är att: jag går extra snabbt, jag blir extra känslig för emotionell påverkan av andra människor, jag tappar lätt fokus på vad jag ska göra och blir mer trött än vanligt.

Detta gör att jag upplever mig sårbar vid stressiga situationer och att jag glömmer av att varva ner.

Hur hanterar ni stressen av tuffa situationer på jobbet?
Har ni några strategier för hantera stressiga situationer?

7 gillningar
2

Även om det nog inte går att applicera på alla så brukar jag se framåt, kanske har jag en semestervecka planerat och då försöker jag bita ihop.

Min medicin är att bryta loss semestern och ta 4-5 1veckors semester istället.

1 gillning
3

Träning.

Det bästa är Submission Wrestling / Brasiljansk Jiu-Jitsu. Lite som en ofrivillig yoga, där skillnaden är att någon försöker bryta ner dig så du tvingas vara här och nu på ett helt annat sätt.

Långa promenader (utan att lyssna på något) eller att gymma (lyssna på musik med hög volym) fungerar också.

4 gillningar
4

Meditation
Natur
Tystnad
Musik
Se till att alltid ha inbokad ledighet, för min del hellre flera perioder a 1-2 veckor än en sommarsemester

2 gillningar
5

Andas ut, planerar och prioriterar på jobbet, delegerar bort det som går.

Blickar framåt mot ledighet eller planerade aktiviteter och annat jag tycker är roligt.

1 gillning
6

Jag tänker att det värsta som kan hända är att jag får sparken. Ingen kommer slå mig eller tillfoga mig någon form av skada. Ingen kan röra min verklighet utanför arbetsplatsen.

18 gillningar
7

Viktigt också att kommunicera om arbetsbördan är orimligt hög. Är det mer än vad som står i din befattningsbeskrivning?

8

Jag har koll på befattningsbeskrivningen, men jag tror att jag svårt att säga nej ibland. Ung med mycket visioner på hur verksamheten ska fungera.

Yngst i personalgruppen med min yrkestitel, det finns yngre personal men som inte har en längre utbildning som jag har.

9

Brukar tänka på min egen litenhet och hur man själv som person i det stora hela inte är så himla viktig. Solen kommer att gå upp imorgon oavsett vad som händer. Det sätter egentligen vilken typ av situation som helst i en annan kontext som kan uppfattas som oviktig, missförstå mig rätt.

Säger inte att man ska gå full nihilist och skita i allt men dina problem är troligen inte viktiga och du är med största sannolikhet inte den första att befinna dig i situationen och har någon annan klarat det före dig så är det självklart att du också kommer att lösa det.

Det finns en anledning varför du har den rollen du har på den arbetsplatsen du är på och det är för att en person med troligtvis mer kunskap om företaget/arbetet bedömt att du klarar det.

Så som Goggins säger, stay hard!

3 gillningar
10

Har du personalansvar och/eller arbetsledande roll?

11

Nej inte riktigt men jobbar som lärare, delvis är det arbetsledande roll :joy:

1 gillning
12

Ett tips förutom träning och allt de andra du har fått är inte vara så engagerad och investerad i ditt arbete.

Ta det som de kommer och allt löser sig alltid. Det blir aldrig liv eller död såvida du inte är kirurg i princip.

Man måste på något sätt förminska sin roll att oavsett om du varit kvar eller inte så hade det funnits någon annan som gjort jobbet.

Detta tips har jag fått från högsta chef alltså som har ansvar för 12 miljarder i budget och leder en enorm organisation. När jag frågade honom hur han alltid kan vara lugn i alla situationer oavsett vad som händer.

7 gillningar
13

På lite längre sikt bör du nog försöka hitta en bättre arbetsplats, antingen inom samma område eller kanske något annat. Man mår väldigt dåligt av långvarig stress och i värsta fall kan man gå in i väggen.

Det kluriga med stress är att det är svårt att märka när man är mitt i det. Oftast är det först efteråt som man förstår hur pass illa det faktiskt har varit. Jag minns när jag lämnade en trasig arbetsplats (narcissistisk chef, stor personalomsättning, gråtande kollegor). Det var först efter några månader som jag fattade hur illa det faktiskt hade varit. Och jag är mycket tacksam att jag lyckades ta mig helskinnad därifrån.

4 gillningar
14

Brukar man inte säga något i stil med:

Antingen så bryr man sig mindre, eller så bränner ut sig.

Kan nog vara relevant för lärare, poliser och folk inom sjukvården.

2 gillningar
15

Jag har svårt att säga nej och finner mig ganska ofta i en övermäktig situation. :slight_smile: När det blivit för mycket har jag lyft det och fått avlastning.

Regelbunden träning gör att min stressnivå blir väldigt hög men allting har ett tak.

16

Ja det borde vara huvudregeln, många tror att deras jobb står och faller på dom och tar allt superseriöst vilket får dom att gå in i väggen. Men de borde lära sig att verksamheten kommer gå runt oavsett om man är där eller inte. Inte gör sig själv för viktig.

2 gillningar
17

Man blir säkrare med åldern. Du kan tänka att stressen är en sorts växtvärk. Man kan inte utvecklas utan att det är obekvämt.

Men det är inte bra att stressen får ligga kvar. Enligt all expertis är det bästa sättet pulshöjande träning. Det hjälper inte med vila och meditation och sånt om man behöver rensa systemet från hög stress, det hjälper isf mer för att förebygga.

2 gillningar
18

Ser mycket bra tips ovan.

Har själv ett stundtals oerhört stressigt yrke. Ett litet tips är att ha ngn form av ritual för att återkoppla till verkligheten när du hamnar i akut stress. Jag har en variant som består av ca 15 sek av egenmassage av händerna, tänk handtvätt a la covid. Något jag gör efter ett stressmoment. Återför mig till verkligheten och sänker pulsen.

Det finns massor av den typen av taktila mikromeditationer att ta till för att man ska minska den akuta stressnivån.

1 gillning
19

Lagar god mat
Försöker sova i tid
Pratar mycket om stressen med sambon och dom i min familj
Tränar mycket
Snusar…
Spelar lite dator som avkoppling

Typ så :sweat_smile:

1 gillning
20

När jag var ung och helt uppslukad i min karriär berodde det här ofta på dålig planering. Någon satte orimliga deadlines och jag jobbade dygnet runt för att hinna ikapp. Jag beskyllde mig själv när jag missade en deadline och hamnade lätt i en ond cirkel där pressen bara ökade och ökade.

Med facit i hand så berodde det på helt orimliga deadlines. För att ge en bild över hur vi hade det så kunde man under tuffa veckor sova 3 timmar om natten (på jobbet) och jobba resten. Åkte ibland endast hem för att byta kläder, inget annat. Vår VD hade vant sig att det var så här och det hade väl egentligen vi med. Det var en norm och jag försvarade det med att jag utvecklades snabbare.

Mitt stora mentala skifte var att börja inse att allt inte borde landa på mig. Kanske är det någon annan som borde planera bättre om 8 timmar om dagen inte räcker till. Sedan går världen oftast inte under om man missar en deadline heller även om man kan tro det när man i ny i spelet. Det här sjunker in med tiden även om det kan vara svårt när man befinner sig i en kultur där alla sätter arbete och karriärer först.

Ett annat mentalt skifte är när man kommer upp lite i karriären och inte hela tiden känner att man har mycket att bevisa. Det är samtidigt svårt att gå hem kl 17-18 när de flesta går hem långt senare. Då kanske man helt enkelt borde byta miljö.

Har ni några strategier för hantera stressiga situationer?

Jag vet vad som inte fungerar.

För några år sedan hamnade jag i en extremt pressad situation. Tänk dig en tech-launch som inte riktigt höll när tiotusentals användare kom in exakt samtidigt. Jag ledde hela projektet med flera team involverade och när det gick åt skogen gick min telefon varm. Min chef och vår VD ringde med jämna mellanrum, en arg kund ringde och alla i teamen ha uppdateringar var 5:e minut. Sömnbrist på det så ville jag bara iväg.

När allt var över gick jag till närmsta resebyrå och sade att jag bara ville komma iväg. Det enda kravet var att det var varmt och fanns en strand. Det slutade upp med att jag åkte ensam till Dominikanska Republiken. Bodde i Nederländerna på den här tiden och hamnade på ett hotell där alla talade franska eller nederländska.

Perfekt. Ingen kommer att störa mig. Nu ska man bara ligga på beachen varje dag och varva ned. Japp… Det var kul i 3 dagar sedan blev man uttråkad och ville börja göra saker. Underligt hur man fungerar…

Nej, idag är det annorlunda. Jag sätter inte längre jobb och karriär över allt annat i livet. Det gjorde jag verkligen förr. Fick även hälsoproblem under några år efter vad som med all sannolikhet berodde på stress. Är numera konsult och pappa där man inte kan jobba hur som helst. Perioden med hälsoproblem vill jag aldrig uppleva igen så man får göra andra prioriteringar i livet.

Har som konsult varit i miljöer där man mer eller mindre är först om man går hem före kl 18. Då får det vara så. Ingen betalar mig för att stanna och det är jag trygg i.

Sedan några tankar man kan ha med sig när pressen är som absolut värst.

  • Som @Anonym var inne på. Ställ dig själv frågan vad det värsta som kan hända är?
  • Är ansvaret enbart ditt eller har projektet (eller vad det nu är) planerats fel?
  • Är din stress verkligen befogad?

För att utveckla den sista punkten. Jag kan bli stressad när jag upptäcker ett stavfel i ett mail till en viktig person. Befogat? Nej, livet går vidare. Världen går inte under. Det är så här man måste börja tänka. :wink:

3 gillningar