Det är arbetsgivarens som har ansvaret att se så du har en hanterbar arbetsmiljö.
Återhämtningen är viktig, men att du måste hoppa in för någon annan är en risk för oreglerad belastning.
Strategierna är att återhämta sig kan vara pauser, säga nej!!
Kunna påverka och planera med lugnare arbete efter dom intensiva arbetsinsatserna.
Räcker inte det kan man ta flexledigt en halvdag och prata med din arbetsgivare.
Börjar du sova dåligt tappa minne, fokus och energi har det gått lite för långt.
Men som sagt din arbetsgivare äger din arbetsmiljö och det första steget är att kommunicera med dom.
Jag har hanterat det genom bland annat de-briefing och handledning, krisstöd nån gång, och genom att vara i skogen. Det beror såklart på vilken typ av stressiga situationer man möter men jag har haft jobb med både mycket hot om våld och faktiskt våld, samt tex suicidriskbedömningar och jag kan tyvärr inte skaka av mig sådan stress med att det värsta som kan hända är att jag får sparken - för det är det inte. Det värsta som kan hända är att jag gör en felbedömning och någon annan eller jag själv kommer till skada. För mig hjälpte det mycket att prata om det och sätta ord på vad som satte igång i mig själv och vad jag kan göra av det liksom. Jag hade tex mycket lättare att hantera att möta en viss typ av klient/patient när jag kommit på varför jag påverkades så himla mycket av just dem.
När det gäller mer normala konflikter upplever jag att stressen ofta kommer från rädslan man kan uppleva när man tar en konflikt, vissa kan bli rädda för att man har erfarenheter av att konflikter leder till uppbrott eller våld, för andra är det bara väldigt hotfullt att ha en konflikt för att man är rätt att uppfattas som tex elak.
Sån rädslo-betonad stress tycker jag funkar bra att få ur kroppen med att tex springa fort som fan eller träna lite aggressivt. Eller städa med hardcore i lurarna!
Jag har enstaka kollegor som skiter i allt. De bryr sig inte om sitt rykte, diplomati, källsortering, relationer, karriärmöjligheter eller ens sin hälsa. De gör “the bare minimum” och utnyttjar alla möjligheter att stanna hemma. Vab, sjukledighet, semester, allt.
Sådana människor är väl inte direkt inspirerande, men man ser ju att man har en bra bit kvar till bottnen. Att de uppenbarligen överlever trots allt är ju också ett slags bevis på att man kan slappna av lite.
Sedan tar jag inte jobb jag inte trivs med. Jag optimerar allt ifrån pendling till arbetsuppgifter och lagom mycket kontakt med kollegor och chefer. Det är bara att säga; Nej, det här är inte för mig.
Brukar påminna mig om hur “små” våra problem ofta är brukar tänka på att vi är små myror på en planet som även den är liten som en microskåpisk ärta som svävar i rymden och att vi enbart lever en superkort tid på denna planet för att sedan glömmas bort helt och allt fortsätter utan oss.
Tänk på att det finns andra jobb och andra branscher. Du är inte låst på det jobbet och du är inte ditt jobb. Har hjälpt mig vid stor jobb-press. Sök nåt jobb bara för att om det går för långt.
Träning oslagbart på fritiden anser jag.
Jobba både på en kort- och långsiktig lösning parallellt. Fungerar inte den långsiktiga lösningen får man överväga byta arbetsplats.
Kommunikation är alltid lösningen och eller brist på kommunikation är nästan alltid problemet. Särskilt att man inte pratar om det man borde ha pratat om.
Sedan tänker jag ofta ett tips jag läste från någon amerikansk ammunitionsröjare: “Ett andetag / steg i taget”. Ingen mening att i en högstress-situation tänka på mer än just det man har framför sig.
Det här är mitt tips också. Koppla bort ditt jobb från din person och ditt värde som människa. På de flesta arbetsplatser så är det anmärkningsvärt få runtomkring som kommer märka skillnad på om du är 100% eller 80% engagerad (min observation). En jobbig insikt (för mig iaf), men hjälpsam för balansen.
En annan sak som jag jobbar på just nu är energifördelning. Jag vill helst ge min familj och mina vänner min bättre energi, inte lägga just den på jobbet. Jag vill orka vara en bra dotter, syster, partner, vän och medmänniska. Det är viktigare för mig än att vara en “duktig” arbetare. Är inte i mål med det här än men jobbar på det.
Det jag säger betyder inte att jag inte vill göra ett bra jobb för det vill jag men kostnaden måste vara rimlig. Jag är långt ifrån oersättlig. Dör jag imorrn så kommer säkert mina kollegor sörja mig en tid men företaget kommer att tillsätta någon ny inom månader, eventuellt med en tillfällig resurs på plats inom nån vecka.
Att träna bli mentalt starkt är viktigt för att klara av sådana situationer. Jag skulle rekommendera Igor Ardoris poddar, böcker och ljudböcker. Personligen började jag med IA:s övningar, sen gick jag hans kurs då jag var chef med mycket krävande position i väldigt utsatt bransch och det hjälpte mig att kunna bygga upp mental styrka och orka samt få ner stressen. Jag kör övningar från hans podd fortfarande, ffa inför stressiga eller krävande situationer. Man ska underhålla sin mentala träning precis som med muskler och fysiska träning.
Annat tips är att skaffa sig en mentor och ventilera med denne under en promenad och få ur dig det som stressar dig. Du måste få ur dig det som stressar dig annars “äts du upp inifrån”.
För mig hjälper träning där min puls kontinuerligt är höjd i minst 30 min. När jag börjar bli trött så tänker jag på situationen som stressat upp mig och tar i lite till tills jag kan tänka på ämnet utan att känna obehagskänsla/stresspåslag i kroppen. Ser det som en biologisk reaktion. Förr när stresspåslag var på liv och död (tänk jagad av ett vilt djur) så användes funktionen att springa och på så sätt bryta ned stresshormoner i kroppen till hälslosamma nivåer igen. På mitt skrivbordsjobb blir inte en enda stresshormon nedbruten och då är det naturligt att jag bär med mig lite för många sådana hem emellanåt
Sen, som flera nämnt, finns det såklart ohälsosam stress och att hitta sätt som gör att man inte får samma stresspåslag från början och det är också goda råd. Tänker att man ska ha så många verktyg för innan, under och efter som möjligt. Så får man plocka fram det man behöver utifrån tillfälle!
Oftast är organisationen viktigare för människan än människan är för organisationen. Då blir det människan som anpassar sig mest. Ibland är det tvärtom.
Jag hamnar ofta i stressiga situationer på jobbet. Har dock ett gäng friskfaktorer som hjälper att klara av det i form av:
En fantastisk handledare som jag berättar allt för. Inklusive mina misstag.
Ett grymt gäng med prestigelösa kollegor i samma position som jag. Vi delar friskt med oss av med- och motgångar och stöttar varandra. Helt ovärderligt.
En hund som inte bryr sig om nåt annat än att få ta en lång skogspromenad när jag kommer hem oavsett vad jag varit med om på jobbet.
En trädgård.
Jag tror en del handlar om kollegor/arbetsmiljö/ledarskap. Utöver det om vad vi gör under tiden vi inte är på jobbet.
Återkoppling: Efter att ha läst den här tråden, fick jag modet och gick till min chef, i övrigt är hen väldigt erfaren chef. Berättade min arbetssituation att jag har varit tvungen att göra en kollegas ansvarsuppgifter och jag har önskan att bli kompenserad för detta. Hen uppmanade mig att skriva upp mina gjorda timmar via HR systemet.
Efter mitt samtal verkar som att min chef fick en insikt att jag gjorde en hel del för organisationen för att den skulle fungera och att jag kommer att förflyttas i organsationen så detta inte kommer att ske igen.
Tack forumet, efter detta fick jag insikt att jag inte kan göra allt och att alla människor på en arbetsplats inte har viljan att ta ansvar för organsationen.
Jag tänker i mitt eget arbete på skillnaden mellan stress som handlar att ha för mycket att göra på tiden som ska räcka till kontra belastningen som kan uppstå för att arbetsuppgifterna till sitt innehåll är psykiskt tunga. Det hjälper mig att sortera. Jag arbetar med samtal och en del av mina arbetsuppgifter är att möta föräldrar som förlorar barn under graviditet. Har jag flera familjer i gång samtidigt kan jag känna mig enormt belastad även om det inte är problem att ”hinna med” på arbetstimmarna. Jag kan komma ifrån en visning och ha arbetat 3 timmar och vara helt slut. Detta är hur tungt och maktlöst jag än känner mig lättare att hantera än när jag inte räcker till med att göra arbetsuppgifterna på arbetstiden.
Blir det för mycket och ledning inte tar sitt arbetsmiljöansvar byter jag jobb, livet är för kort och värdefullt för att leva i ständig stress. Mitt yngre jag bet ihop och satt halva natten för att lösa allt. No more, finns många lugna arbetsplatser och goda chefer därute.
