Har du (@Hamid) jobbat tillräckligt länge o uppfyller kriterierna för Omställningsstudiestödet är det en idé. Att plugga nåt intressant på halv- el helst heltid då, slippa arbetsplatsen ett tag och utvecklas på det viset. Sen tillbaks och så får du se.
Ett problem fortf är de hemskt långa handläggningstiderna på CSN, det hela funkar nästan inte alls (ännu).
Jag trodde först att det var mitt egna inlägg jag läste. Sitter ungefär i samma båt, men har mindre skulder och betydligt mer sparat. Har även lägre lön.
Jag har varit aktiv på arbetslivet i +25 år (anställd konsult), och är senaste året extremt less på det jag gör (sitta vid datorn och knacka hela dagarna). Arbetsgivaren är det inget fel på det är själva tillvaron som jag tycker är… tja… tråkig helt enkelt. Hela tiden nya projekt, nya problem, en massa tekniskt trassel och krångel innan saker och ting fungerar. Dåliga kravställningar som kräver en massa extra arbete, och sen är det alltid nån gaphals som ska hetsa på mot slutet när någon deadline närmar sig.
Jag är inte alls säker på att jag blir mer “lycklig” om jag säger upp mig. Det är ju mitt egna ansvar att fylla tiden jag inte arbetar med något mera meningsfullt, om jag nu tycker sittandet vid datorn är själsdödande. Jag har intresserat mig mer och mer för usability, frontend, att designa saker istället för att koda logik, och det är ett intressant spår jag vill fortsätta att utforska, kanske med ett antal högskolekurser. Sen kanske man använder sin erfarenhet i branschen till att starta ett eget bolag.
Du bör först utforska varför du vill bort från detta företag. Är det en tillfällig svacka, eller är du som jag genuint less? En tillfällig svacka kanske går att bota med en konferens, mini semester? Jag kunde bli less på jobbet för 10 år sen också, men en konferens eller härlig after work gav mig massor med ny energi att återgå till jobbet med ny kraft. Idag funkar sånt inte alls, gillar inte konferenser längre, de känns meningslösa och ett slöseri med tid. Är färdig med detta jobbet helt enkelt.
Ta tjänstledigt, studera ett antal kurser. Vill du testa något nytt spår, sök dessa kurser. Du kan ju vara tjänstledig i många fall av “personliga skäl”, ta 6 månader, gå hemma och räfsa löv, meka med bilen, känn hur du mår. Kommer du att börja känna en längtan tillbaka till ditt jobb, arbetsuppgifter, eller känns det bara härligt att slippa hela altet? Testa och känn efter. Säg inte upp dig utan att åtminstone ha gjort detta.
Sen finns det ju såklart massor med möjligheter. Skriv in dig på AF, och låt de hitta något. Sök själv tjänster. Motionera, prata med samtalsterapeut/coach, kanske finns det något i bakhuvudet som orsakar detta, eller har du helt enkelt hamnat på “fel plats” och att det nu helt enkelt inte går längre…? Ofta har man via sin tjänstepension, gruppliv ett telefonnummer man kan ringa till psykolog och liknande. Det kan ju vara en god väg?
/Peppe
Det är exakt så jag känner att jag blivit. Och tack för att du delar med dig, verkar som att du landat väl trots den höga risk du tog. För vissa är det vad som krävs, en hög nivå av press som får ut det bästa av en. Låter klyschigt, men du fattar vad jag menar.
Tack Peppe för du delar med dig och dina bra frågor. Skönt att någon annan känner igen sig! Känner igen mig i att man ser mönster/strukturer på problemen som uppstår i bolaget och det blir på något vis förutsägbart och frustrerande. Vet inte om jag har gnällspiks-glasögonen på mig men tänker mig att det är uppfräschande att se andra typer av utmaningar, både problem jag kan lösa eller organisatoriska som jag ska navigera.
Utifrån de exempel du anger (AW/konferens), är jag helt säker på att det inte är en svacka. Iaf att “kicken” inte varar längre än 3 dagar. Kom hem från NL i fredags, kul med teamdagar, men idag är jag helt slut.
Vi har Falck som man kan ringa och prata med, ska utforska detta.
Tror också att jag hade mer energi, som nyexad utan barn, att anpassa mig till min omgivning men min anpassningsförmåga idag är försämrad - kanske för jag är mer sann mot mig själv eller för att pappalivet är energikrävande och mer meningsfullt. Kanske en kombination.
Jag har själv sagt upp mig från ett fast jobb för ca 10 år sedan och flyttade till en annan del av Sverige. var helt rätt beslut, men det krävs mod och en del resurser(mentalt + ekonomi) för att klara tiden emellan jobb. Många kommer att säga att man inte ska göra det för att om du klarar det så borde andra också klara det och det kan vara en jobbig insikt för någon annan.Sen vet ju ingen hur länge man är mellan jobb men tror att det inte kommer vara problem få jobb inom HR. Jag är f ö också Personalvetare och trivs idag som konsult visserligen inte “egen” men var själv också i tankarna för 7 år sen får att byta karriär, men insåg efter ett tag att jag helt enkelt var på fel arbetsplats 
Hej! Hur har det gått för dig sen vi pratade sist? Var är du i livet? 
Samma fråga till dig TS, någon uppdatering ett år senare?
Hej,
Jag tog steget och bytte. Situationen där jag var kändes inte hållbar, började gå ut över mående/frustration som lätt tas med hem osv.
Hur gjorde du sen?
Mvh
Skönt, hoppas att du mår bättre idag.
Jag valde att stanna, var tufft men gjordes en ny förändring i februari i år till min fördel. Lite bättre energi och balans helt klart! Märker att min chef och kollegor vill att jag ska trivas. Så något bra gör man iaf får jag ibland påminna mig…