Jag har jobbat väldigt hårt och mycket hela livet. Stort ansvar, hög press och arbeten där man alltid är uppkopplad och tillgänglig. Tills nu. Ett vägskäl gör att jag och nuvarande arbetsgivare går skilda vägar, och jag går vidare arbetsbefriad med 12 månaders löner.
Dags att blicka framåt. Vad gör jag? Hur gör jag? En del av mig söker trygghet och vill direkt hitta något nytt. En annan del av mig tänker att jag bör passa på att resa etc (med inkomstförsäkring etc adderas ytterligare ca 11-12 mån vid behov). En del av mig funderar på karriärbyte och ett mer långsamt liv framåt. Kanske studera något nytt…även om jag inte vet vad…
Hur hade ni gjort? Någon som varit i liknande sits? Hur resonerade ni? Några goda råd?
Jag är 40+, självvalt barnfri och själv i hushållet (dock med husdjur)
Förstår att tankarna snurrar, det blir verkligen en ny situation för dig!
Jag undrar, hur har du trivts med att alltid jobba hårt under press? Har du varit nära väggen eller har det fungerat bra för dig? Det borde avgöra vilken väg du tänker dig framåt. Du skriver om ett alternativ med långsammare karriär. Är det något som du hellre skulle vilja pga den nämnda stressen eller är det ett “förnuftigt råd” som andra gett dig?
Oavsett vilket så finns det ju nu en hel del tid att klura på framtiden. Att du inte har barn eller partner gör det såklart mer flexibelt att göra vägval. Vet dock inte om det är enklare.
Jag har alltid trivts i den miljön och med det tempot, men även sett hur människor omkring mig gått in i väggen. Jag upplever inte att jag varit nära själv.
Handlar nog mer om att jag nu hamnat i ett läge där jag har så många val som jag inte vet hur jag ska hantera. Kanske dags att göra något nytt, leva annorlunda, ta ett omtag. Gäller valen på lång sikt, men också hur det närmaste året ska spenderas. Två hundar som kräver min närvaro och tid, men annars fri att göra vad jag vill.
Unna dig lite tid till att verkligen komma underfund med du vill, sen lite tid till att få det jobbet, starta det företag, börja plugga eller vad det nu blir.
Håll under tiden koll på hur arbetsmarknaden ser ut runtomkring dig och vid lämplig tidpunkt får du pö om pö börja kompromissa med det ultimata utfallet. Inte ge upp det men acceptera att det kanske blir en omväg eller två!
Summerar livet som anställd bra. Oavsett insats kan mattan ryckas undan när som helst.
Vet inte vad du är van vi för lönenivå, men av din beskrivning av arbetstillvaron tolkar jag den som i högre spannet. Aka golden handcuffs? Nu har du släpps fri och fått chans att äntligen välja vad du VERKLIGEN vill göra. Grattis!
Så här skulle jag gjort:
Så lite frön runt i ditt nätverk att du kommer bli tillgänglig. Du har säkert ett bra rykte i din bransch, och ibland kommer någon annan med en idé som man inte själv lyckas kläcka.
Fundera på hur du kan plocka russinen ur kakan. Vad i ditt gamla jobb fick dig att inte kunna låta bli att jobba?
Starta AB och konsulta lite
Låt punkt 1-3 vaska fram svaret på vad du vill göra långsiktigt.
Det kommer går bra för dig! Bli inte förvånad ifall du om ett par år inser att den här uppsägningen blev det bästa som hänt dig!
Jag hade passat på att genomföra några tidskrävande personliga projekt. Resa på ett sätt som inte är kompatibelt med en heltidsanställning. Skriva en bok. Träna och genomföra en iron man.
Samtidigt hade jag reflekterat över nästa steg. Vill du fortsätta i samma karriärspår eller använda tiden till att ställa om?
Tvärtom, det är en jättedum idé . Har gjort det två gånger själv. Känslan att korsa mållinjen är svårslagen, men frågar mig ofta: varför kan jag inte ha en vanlig hobby som inte går ut på att se hur mycket smärta jag kan utstå?
Titta om du omfattas av någon omställningsorganisation. Därigenom kan i så fall få karriärådgivning, eventuell utbildning och extra studiebidrag.
Får du avdrag på arbetsbefriade lönen om du får ett nytt jobb? Eller blir det dubbel lön?
Själv hade jag börjat kolla efter nytt jobb ganska snart. T ex börjat söka 1 september.
Sök bara jobb som verkligen låter intressanta första tiden. Kanske fram till årsskiftet.
Får du inte intervjuer eller napp på något av de högintressanta jobben under den perioden så skulle jag gå på utbildningsspåret efter att arbetsbefriade lönen var slut. Och då vara studerande.
Jag skulle försöka undvika att aktivt ha status arbetslös för då är det ännu svårare att få jobb. Tuff arbetsmarknad nu. Bättre att vara anställd som nu eller studerande.
OM det blir väldigt jobbigt mentalt att ha blivit utköpt (kan ju vara olika känslor kring och skäl till att ni delar på er), och likaså tomhetskänslor/”jag spelar ingen roll för någon” - tveka inteatt ta stöd av livscoach, terapeut eller liknande. Du har en guldsits men det kanske inte alltid kommer upplevas så.
Passa på att njuta minst 6 månader, nytt jobb ger ju bara dryga 45% effekt efter skatt, du har så du klarar dig. Just inkomstförsäkringen är ju en ytterligare trygghet.
Tror inte någon arbetsgivare tycker det är konstigt om du är ledig 6-12 månader, kanske inte ens något du behöver nämna. Ingen beöver ju veta hur lång uppsgningstid du haft. Får man frågan visar det ju på självförtroende att man vågat ta igen sig.
Jag hade önskat jag kunde få en sådan deal någon gång i mott liv.
Vad har du för roll där du tror det blir svårt att hitta nytt? Eller är det framför allt roll med samma önenivå?
. Har gjort det två gånger själv. Känslan att korsa mållinjen är svårslagen, men frågar mig ofta: varför kan jag inte ha en vanlig hobby som inte går ut på att se hur mycket smärta jag kan utstå?