Jag har precis höra att jag, om inget händer, inte kommer få förlängt då mitt kontrakt går ut i oktober.
Tillägg: Jag är idag vikarie för en mammaledighet, och efter ett år tog jag över efter en annan mammaledighet. Den första avslutade sin anställning hos företaget.
Jag har a-kassa, inte inkomstförsäkring, tillräckligt på buffertspar för att kunna leva som idag i 5 månader extra, om vi lever snålt kan vi klara oss i åratal. Frun har fortfarande heltidsanställningar tillsvidare och drar in dubbelt, efter skatt, som mig. Om hon arbetar och jag inte gör något skulle vi i teorin kunna köra vidare i 30 år till.
Men, som någon som alltid har sparat pengar, som inte litar på det svenska pensionssystemet och som tror att jag är fattig oavsett belopp på bankkontot blir det jobbigt att vara mig.
Jag undrar om ni har några tips? Några historier om vad som hände er, en kompis eller någon ni vet om.
Exakt vad är du rädd för? Ju mer du utvecklar och preciserar dina farhågor, både för dig själv och oss här, desto lättare blir det att ge konkreta exempel och råd. Dessutom brukar ångesten försvinna när man kan se situationen klart och objektivt.
Som en anekdot kan jag dra fram min styvfar som blev uppsagd med avgångsvederlag efter 20 års tjänst (man lade ner en del av verksamheten). Han förhandlade bort non-compete, öppnade eget med en vän och dubblade sin månadslön första året. Avgångsvederlaget användes för att betala av större delen av bolånet. Uppsägningen var, rent objektivt, det bästa som har hänt honom ekonomiskt och karriärmässigt.
För att förtydliga mina farhågor så är jag rädd för att… Ja, se misslyckad ut. Jag ger mig själv väldigt lätt skit. Som att det är mitt fel att de inte anställde mig, det är mitt fel att jag valde fel utbildning och besitter en kandidatexamen i något jag inte längre gillar, besviken över att jag inte kan påbörja min karriär inom något.
Jag vet egentligen inte varför jag är så rädd. Men jag är rädd för att vara misslyckad, att min fru ska inse det och lämna mig.
Jag känner mig lite misslyckad för att jag känner såhär, att jag bara inte kan vara lugn.
Ja då ligger det ju helt klart djupare än ”bara” att förlora uppdraget. Jag personligen känner igen mig i dessa känslor också så jag är nog inte rätt person att komma med råd.
Men det jag kan göra är att försöka peppa🤝
Det kanske på något vis är just att ”förlora” uppdraget som är sparken i arslet till att göra något annat. De ekonomiska förutsättningarna är ju bra🤗
Anekdot. Känner person som jobbade kvar på första jobbet i 10 år trots en mycket snål löneutveckling. (Inte smart). Hen är duktig och ambitiös men fegade lite väl tyckte jag.
Hen hade “turen” att bli uppsagd då företaget köptes upp och aktuellt kontor/filial lades ner…
Hen fick lätt nytt jobb i hemstaden och några år senare hade hen dubbel lön! och bättre seniort jobb jämfört gamla stället. Dessutom 1 timme mindre arbetsresa varje dag. Uppsägning som gjorde nytta…
Du behöver nog förtydliga lite om det handlar om en anställning, ett konsultuppdrag osv. De flesta konsultuppdrag har inte en uppsägningstid på 6 månader (även om jag själv haft det en gång faktiskt).
Om det är ett konsultavtal borde det finnas en underliggande anställning som kvarstår, vilket då snarare får mig att tänka på en provanställning eller liknande. Men det är nog bättre att OP själv reder ut oklarheterna här än att vi gissar kring det.
Allt det här låter väldigt abstrakt. Om du har gjort felaktiga val borde det här vara rätt tid att göra något åt saken. Dock är det samtidigt viktigt att reda ut var det egentliga felet sitter. Det kan vara så att du kopplat negativa saker till utbildningen medan det faktiska felet ligger hos arbetsgivaren, branschen eller chefen. Du kanske har utmärkta möjligheter att starta om utan att behöva någon ny utbildning. Du behöver bara orientera dig om andra branscher och sektorer och hitta ett sätt att kunna söka andra typer av jobb.
Hon har 1 heltidsanställning, samma som jag har i 6 månader till, men på ett annat bolag med ett annan senioritet.
Ursäkta om jag skrev fel och sa att jag var på ett konsultuppdrag.
Skrev nedan i trådstarten nu:
Tillägg: Jag är idag vikarie för en mammaledighet, och efter ett år tog jag över efter en annan mammaledighet. Den första avslutade sin anställning hos företaget.
Mitt tipps för att få ett ökat självförtroende för att kunna få jobb när man vill är att skaffa kunskap/utbildning i något där.man kan vara sin egen.
Ett exempel kan du rörmokeri och ej får en anställning så är.det bara att öppna en egen firma de flesta i min ungängeskrets har gjort detta
nackdelen ibland när man jobbar som kassabiträde eller kan även vara något med utbildning men som är nichat eller kräver att vissa ska vilja anställa dig (skolkoncern/storföretag) är att man helt hamnar i händerna hos en andrapart som ska ta in dig för att göra tjänsten åt kunden.
Jag har en egen regel när jag utbildar mig att jag ska vara så säker på att min kunskap är eftertraktad samt enkelt att tjöna pengar på så jag ska kunna skippa att vara beroende utav en anställning och istället kunde sälja tjänsten själv direkt till kund.
Att låsa fast sig i en roll man egentligen inte gillar är en dålig idé. Du borde fundera över vad du egentligen vill och sedan styra mot det.
Jag har själv varit i en situation som var dålig yrkesmässigt och som jag lyckades ta mig ur. Exakt vad du behöver göra kan jag inte säga eftersom jag inte vet något om din utbildningsinriktning eller intressen. Oavsett skulle jag dock säga att det är värt att satsa. Att förlänga pinan och hålla sig kvar i ett trist yrke är en dålig idé.
Att få sparken och bli dumpad är inte roligt men det bästa som kunde hända mig har jag insett i efterhand.
Finns inget bättre tillfälle att göra förbättringar i livet, få livserfarenhet och perspektiv på saker och ting.
Vad andra tycker kan du skita i
Tro på dig själv!
