Först och främst, det är helt naturligt att känna som du gör. Människor är sociala däggdjur, våra relationer och status i gruppen är helt avgörande för vår överlevnad. Det nu känner är normala, biologiska instinkter inför ett framtida potentiellt hot.
Men du blandar ihop flera separata problem.
Karriärmässig framgång, liksom utseende och övrig social status är viktiga hävstångsfaktorer vid valet av partner på det initiala dejtingstadiet. Det som får äktenskap att hålla över längre tidsperioder är ömsesidig respekt och uppskattning, förmågan att kommunicera effektivt samt förmågan att lösa konflikter på ett konstruktivt sätt. Ingen av dessa förmågor har någon som helst koppling till din karriär. (Man hade kunnat tro att de var åtminstone delvist överförbara men dessa färdigheter är extremt kontextspecifika. T.ex sättet som man navigerar konflikter med kollegor skiljer sig från hur man hanterar dem i ett äktenskap, precis som konflikter med barn kräver en annan ansats än med ens partner.)
Med andra ord, bara för att du inte är toppkandidat för en specifik tjänst innebär inte att du inte är en eftertraktad man och make. Jag kan nästan garantera att din fru går i gång på helt andra saker än din chef 
När det kommer till jobb så har du gott om tid att planera för en förändring. Jag har själv haft stor nytta av både fackförbundens karriärvägledning och universitetens studievägledare, men det finns även massor av privata konsulter där ute. Och med en stabil, om än spartansk, ekonomisk grund har du en gyllene möjlighet att kickstarta en ny karriär som du trivs bättre med. 