Hej! Nu behöver jag forumets hjälp! Jag har fått ett svårt val på mitt jobb, och önskar input
Min situation: 44 år, bor strax utanför en storstad, villa, familj med två barn (~10 ish åldern). Fin ekonomisk situation där jag senaste åren verkligen försökt att anamma de emotionella sidorna av pengarna för att skapa ett rikt liv. Trodde jag inte brydde mig så mycket om pengarna längre, men det visade sig att jag inte riktigt var där jag trodde när valet plötsligt uppstod
Jobbar på ett stort företag och har en fin position där. Senate åren har jag jobbat med personalansvar (vilket inte är min utbildning eller nödvändigtvis min styrka). Just nu tvivlar jag på allt, men hade jag fått frågan för en vecka sedan hade jag sagt att det var ledare med personalansvar jag ville vara, 100% säker.
Nu har jag två val:
Stanna och acceptera en ny tjänst UTAN personalansvar. Skulle i så fall arbeta som specialist enligt min utbildning och erfarenhet och i den grupp jag tidigare varit chef för och under den chef som “sparkat” mig från posten. Mina kollegor har redan uttalat stort stöd för att de gärna jobbar med mig framåt. Känner att det skaver att jag mister det jag tror jag vill göra och att jag skulle vara kvar i samma team.
Lämna företaget och hitta något annat.
Ekonomin ser ut som följer
Fin roll, +70k i månaden efter skatt, oklar roll. Just nu, inte helt entusiastisk över detta val men känns sjukt att tacka nej till en sådan lön. Pengarna i sig ger mig en känsla av trygghet och att jag kan lösa nuvarande och framtida problem.
Fint avskedspaket, där jag i princip skulle ha lön (som ovan) i ett år från nu. Detta skulle ge mig en paus och tid att komma på något annat. Känns läskigt att jag tror att jag “aldrig” skulle kunna få en sådan lön igen. Men då riskera att stå helt utan inkomst och bara tanken på detta påverkar min känsla av trygghet.
MEN jag tror ju egentligen inte detta är ett ekonomiskt val och egentligen inte ens handlar om faktuell trygghet. Det är något annat. Jag har under åren haft bra och dåliga perioder på jobbet men alltid sett en väg som leder till något spännande och roligt - för första gången gör jag inte det. Det är så lätt när man ska ge råd till andra, men när man själv står där är det mycket svårare. Vad tänker ni?
Det låter på din beskrivning som att du ändå ville bort från chefandet. Vad är det som inte gör dig entusiastisk över alternativ 1? Jag förstår att det kan finnas en mängd olika anledningar men du säger inte vad det är som skaver för just dig. Utifrån ser det ju bra ut att du får bli specialist i en roll som du kan och med en fin lön. Så vad är nackdelarna?
Tack! Jag editerade lite för att göra det tydligare. Det jag tror skaver är att det plockas bort det jag helst ville göra (tror jag), och att jag skulle vara kvar i samma grupp och se andra göra “mitt” jobb. Ego kanske?
Det som jag känner saknas i din beskrivning är hur era utgifter ser ut, skulle ni klara er en längre tid på en väsentligt lägre inkomst än vad ni har idag och hur ser arbetsmarknaden ut för din specialistroll där ni bor?
Tror du att du skulle kunna hitta ett nytt och intressant jobb inom en överskådlig framtid och har en ekonomisk buffert att hantera en situation där jobbsökandet kan dra ut på tiden skulle jag välja alternativ 2. Oavsett orsaken till din situation skulle jag ha svårt att jobba i ett team med en chef där det redan från början finns någon typ av “skav”.
Jag har inte varit på jobbsökarmarknaden på ca 15 år och just osäkerheten runt att jag inte vet hur lätt det är att hitta nytt gör det svårt att veta. Logiskt borde det gå.
Ekonomin är tillräckligt bra för att vi ska klara oss. Men blir ett törn på min självbild om jag inte drar in pengar
Först skriver du “Fin roll”.. lite senare “oklar roll”. Oavsett så tänker jag att det kan vara värt att säga “JA!” och testa. Det kanske blir jättebra? Valet är väl inte heller ett livstidsbeslut.
Ge det ett halvår (eller valfri tidslängd) och ompröva därefter. Du är väl fri att se dig om efter andra möjligheter även efter det här beslutet tas.
Jag förstår om det känns motigt att gå tillbaks från att va chef. Det är ett offentligt statustapp som skapar reaktioner i kroppen även om båda positionerna är bra. Frågan blir ju lite varför och är det något du kan ta lärdom av.
Vad är alternativ 3, 4, 5?
Ta jobbet och söka nytt?
Söka kurser eller en utbildning som gör dig till toppkandidat för det du vill bli?
Två saker som man ofta underskattar, men som många av oss som varit med lite längre har upptäckt:
Det är svårare än vad man tror att hitta ett nytt jobb efter 40. Det finns en stor dold åldersdiskriminering i Sverige och värdet av erfarenhet underskattas ofta.
Man märker ofta inte själv hur mycket man faktiskt påverkas av ett stressigt jobb. Det är först när man lämnat och fått ett par månader av återhämtning som man märker hur negativt jobbet faktiskt påverkade hälsan, orken och humöret.
Jag hade valt att stanna kvar men nu utan personalansvar och med arbetsuppgifter som stämmer bättre med mina intressen. Lön och social status kan kännas viktigt i stunden, men hälsan är mycket viktigare i längden.
Tack! Du belyser fint mitt problem och mina farhågor.
Precis det som är min farhåga. Talar för att stanna
Just detta som gör att jag funderar på att lämna!
Är inte säker på att stanna kvar innebär att jag kommer närmare mina intressen, snarare är min farhåga att det är precis tvärtom. Håller ju helt med om att hälsan är viktigast, men vet inte vart det tar mig.
Kulturen kring chefspositioner kan ju se väldigt olika ut på olika arbetsplatser.
Ibland är chefen chef för att den kan kärnuppdraget bäst och förväntas hålla ihop riktningen i detta. Typisk nackdel: personalvård och administrativa delar av chefskapet försummas/prioritera ned. Skapar frustration hos HR och medarbetare med större behov av stöd.
Ibland är chefen den som kan kärnuppdraget sämst/inte alls och förväntas framför allt sköta de administrativa och personalvårdande delarna av chefskapet. Typisk nackdel: chefen fattar inte fullt ut medarbetarnas arbetssituation, utmaningar osv vilket leder till frustration hos dessa.
Ibland vill ingen gärna vara chef, men alla turas om att ta på sig rollen en begränsad period för att sedan slippa igen.
Beroende på situation kan ett byte från chefskap till medarbetarskap i samma grupp innebära väldigt olika saker.
Vad är anledningen till att din chef skär bort din chefsroll? Är det riktat mot dig personligen eller en omorganisation som inte motiveras av hur du har utfört ditt arbete? Finns det risk för att du marginaliseras på ditt nuvarande jobb om du väljer alternativ 1?
För mig hade det spelat roll varför jag blev petad. Att bli kickad till dinosauriehyllan/bänkvärmarna hade inte lockat. Något som var vanligt på Ericsson när jag jobbade där.
Först och främst, ett stort TACK till er som tog er tid att läsa och svara. Det gjorde en reell skillnad! Först att formulera det och sen läsa och fundera på alla svar där jag hade logiska luckor eller där ni kom med bra input. Återigen tack!
Och vad valde jag då? Jo, jag valde att stanna kvar. Den största anledningen var att jag inte var redo att ta ett beslut med så stor risk. Då sitter jag hellre kvar och:
Ser hur det blir
Utvidgar mitt nätverk för att öka exponeringen mot andra jobb (både internt och externt)
Söker jobb när jag redan har ett jobb
Då behöver det inte gå lika snabbt – om det nu är svårt att få jobb. Och jag behöver egentligen inte avgångspaketet. Framtiden får utvisa hur det här blir men oavsett vad känns det som rätt val här och nu. Detta ska analyseras mera för att få ut alla lärdomar och insikter!
Intressant situation. Jag hade nog gjort som du och stannat kvar. Sett alltför många som lämnat skeppet samtidigt som det öppnats någon dörr ett halvår senare. Min egen erfarenhet är att det oftast i samband med chefsbyten kommer nya möjligheter då höga chefer har en förkärlek till omorganisering, vilket inte behöver vara något negativt, men bidrar till att en del känner sig obekväma och söker sig vidare, vilket öppnar dörrar.
När jag var yngre såg jag det som viktigt och eftersträvansvärt att bli chef. Jag jobbade tidigt i karriären i en miljö där att bli chef var det enda sättet att höja sin lön och få utveckling.
Under en period hade jag en chefsroll och erfarenheten var inte särskilt positiv. Nu fanns det en rad faktorer inblandade men även med bättre förutsättningar tror jag att utfallet hade blivit halvdant. Jag skulle kunna vara/bli chef men då skulle det vara i en specifikt passande miljö, inte i något mer generellt sammanhang.
Det viktiga i jobbsammanhang är att söka sig till det man är bra på. Att jaga prestige eller pengar i mer uttalad form blir sällan bra.
