Hej!
Ber om ursäkt för den intetsägande clickbait titeln, men kom inte på nåt bättre.
Jag har på pappret ett helt fantastiskt liv, sambo, två små barn på 2 och 4 år, villa i en småort, ett välavlönat (~60kkr brutto) 100% distansjobb som systemutvecklare där jag i princip sköter mig själv, gott om kapital och ett separat bolag som drar in ca 500kkr netto utan att jag lägger någon faktiskt energi på det.
Men det är ju alltid nåt som skaver? Har alltid sysslat med datorer och kod i någon form och älskat det och jag är väldigt tekniskt duktig och kompetent inom området.
Däremot har jag sedan AI verkligen blev bra inte skrivit någon kod utan i princip bara promptat fram lösningar och hängt med i den svängen. Det är väldigt kul med AI och att prototypa går ruskigt fort och blir nästan som en MVP, men det dödar ju även lite (allt) av skaparglädjen.
Ovanstående i kombination med att jag älskar trädgårdsarbete och kollar avundsjukt på parkarbetare som jobbar säsong har gjort att jag sökt till en YH utbildning på 14 månader inom trädgård, som jag också blivit antagen till och som jag måste lämna besked till senast den 9e Juli.
Så nu kom stressen över beslutet och allt därtill..
Jag ämnar söka omställningsstöd, vilket jag bör ha goda chanser att bli beviljad, men det sågar ju en hel del i inkomsten, och kollar man snittlönerna inom trädgårdsyrket (specifikt t.ex anläggning) så ligger lönen ungefär på hälften av min nuvarande lön, dvs ~30kkr brutto.
Jag har ju ansvar för familj gällande försörjning som ju alla föräldrar och partners har, och vi har väl en något lyxig vardag med hämtmat, resor och aktiviteter som man kan reducera såklart, men det är ju effektivt en halvering av min inkomst.
Jag är vemodig inför ett beslut eftersom det påverkar såpass mycket och funderar över lösningar.
Min sambo jobbar bara 60% och jag jobbar i nuläget bara 70%, och vi har det “gött” även om småbarnsåren är jobbiga.
Jag har en längtan efter FIRE och jag är på god väg dit, men vägen skulle bli mycket längre om jag skulle anta denna utmatningen.
Ska man bara härda ut, kapitalisera på sin framgång så länge det går och sen satsa på att påta i trädgården på fritiden eller ska man börja med det redan nu och sänka sin standard och förhoppningsvis må lite bättre?
Är 34 år och gissar på att jag har goda chanser till anställning efter en eventuell utbildning.
Har också funderat på att säsongsarbeta, dvs köra IT det kalla halvåret och grönyteskötsel och anläggning den härliga delen, men då riskerar man ju att inte jobba så mycket med trädgård eftersom man ju också vill ha semester..
Inser att mitt inlägg blev rörigt nu på slutet men uppskattar vilken input som helst i princip ![]()
Tillägg: Anledningen till att min sambo och jag inte jobbar deltid är att vi har prioriterat att vara mer med varandra och barnen nu när de är små, dvs minska tiden på förskolan när de är riktigt små. Vi skulle alltså i teorin kunna arbeta 100% båda två.
Min sambo är däremot också missnöjd med sitt nuvarande jobb och önskar att byta, men hon är ganska nichad mot ett specifikt yrke, så hennes möjligheter till andra jobb är begränsade till okvalificerade yrken och där är det ju som känt ganska hård konkurrens.
Utöver detta så vill vi också bygga hus eller flytta till ett mindre hus, mer lättskött och billigare i drift än det vi bor i nu som kräver en del underhåll, har mycket dö-ytor/är dåligt planerat.