Jag tror att vi är många här på Rikatillsammans forum som i likhet med mig själv har det ganska bra. Eller väldigt bra, till och med. Kanske så bra i en trygg och bekväm anställning så att det blir lite av en gyllene bur? En anställning med så förmånliga villkor att det blir en rejäl nedsida att byta bort?
Jag är intresserad av att höra historier och reflektioner från andra som funderar i de här banorna, eller har gjort en resa inom vilken de brutit sig loss från en trygg, välbetald anställning.
För att börja lite och så ett frö till debatten:
Jag är vad vi kan kalla “mitt i karriären”. Jag var en strävsam student och skaffade mig dubbelexamen som civilingenjör och -ekonom. Det gick snabbt att få ett välbetalt med jobbigt jobb på en top tier firma inom management consulting. Ett par år där för att sen hoppa in i industrin och jobba med ledning och styrning, strategiska frågor och annat som jag då tyckte var genuint spännande. Lönen och förmånerna steg. Ett tag flyttade jag till USA och hade samtidigt möjlighet att göra ett kortare konsultuppdrag för en brittisk kund. Det året tjänade jag över 5 MSEK.
Nu bor jag återigen i Sverige, och har skalat ned lite på ansvar, tempo och stress. Barnen är viktigast.
Samtidigt har jag börjat ledsna en hel del på att vara anställd. Jag har ett bra och intressant jobb men känner inte att jag brinner för det längre. Och jag tror inte att jag skulle få en nytändning av att bara byta till en arbetsgivare eller bransch. Tvärtom är mina arbetsvillkor mycket bra och dagarna fria.
Jag skulle absolut kunna konsulta i egen regi, men det skulle innebära högre tempo till marginellt högre ersättning. Jag letar istället efter uppslag till skalbara affärsmöjligheter som jag kan driva på mindre än en heltid, inte för att bygga nästa Spotify utan för att kunna ta ut en “normal” lön.
Vad är då problemet? Inte att jag har för höga fasta kostnader eller en inflatera livsstil, vi lever som rätt vanliga Svenssons trots att vi skulle kunna bo dubbelt så stort, ha pool och Lambo på uppfarten.
Nej, mitt “problem” grundar sig främst i att jag är ganska välbetald. Jag har en sexsiffrig grund(månads)lön, bonusprogram, generös tjänstepension och förmånsbilsupplägg. Att ersätta detta med en egen firma är inte realistiskt på de premisser jag tänker mig (inte jobba ihjäl mig, inte ha bonntur och snubbla över nästa Klarna…) Jag skulle behöva fakturera till en timpeng och beläggning som är helt orealistisk givet att jag inte har lust, tid eller ork att jobba väsentligt mycket mer än idag.
FIRE är, med dagens sparkvot och burn rate, 7-10 år bort - men det är egentligen varken slutmålet eller temat för tråden.
Du svarar inte på vad du vill med ditt liv. Då är det svårt att hjälpa dig vidare.
Av dina 24 timmar per dygn, vad vill du lägga mer tid på?
Sen verkar det som du haft ganska höga utgifter om du drog in fem millar per år och fortfarande jobbar med något du egentligen inte verkar trivas med. (95% av anställda tjänar femsiffrigt per månad.)
Ja, vi har haft höga utgifter i perioder (förskola i dyrt område i USA kostar MYCKET) men det finns också ett bra kapital och en lågt belånad bostad. Numera har vi mer normal burn rate.
Jag vill nog bara vara min egen chef, helt enkelt.
Min fundering rör väl främst hur andra attackerat samma ”problem”, dvs att det är väldigt, väldigt svårt att bryta sig loss och bli egen utan att mer än halvera inkomsterna.
Jag tänker att det bara är en gyllene bur om det hindrar en att utveckla sånt man drömmer om. Tex gå från välbetald ingenjör till fattig men potentiellt lycklig keramiker eller bonde eller nåt sånt. Har lite svårt att se poängen för din del med att göra samma sak du redan som egenföretagare. Blir det verkligen roligare? Vad är det du isf tror skulle bli bättre? Pengar har du ju redan. Du kanske egentligen behöver utveckla nåt helt annat?
Intressant diskussionsämne. Vad tycker du är en “normal” lön?
Jag förstår problematiken, det är relativt svårt att i många brancher köra deltid, även om man gör det på konsultbasis. Förvisso kanske man kan ha längre ledigheter, men oftast behöver man gå all-in för att göra nytta
Känner igen mig själv en del i det du skriver där jag var för några år sedan
Ang. det citatet jag tog ovan. Det är nog bara du som sätter reglerna (tillsammans med kunderna) för hur det måste bli som egen. Försök tänk både och, istället för antingen eller. “Power of the AND”.
Själv gick jag ner på 50%. Alltså säljer bara halva min tid och bara på det jag är allra bäst på. Då kunde jag i gengäld ta ut en riktigt bra timtaxa eftersom de vet vad jag levererar på det området. Acceptabelt för kunder då de bara plockar in mig precis så mycket de behöver utan att sitta fast med en anställd som periodvis sitter med underkvalificerade uppgifter till en (i sammanhanget) för hög lön. Waste för dem och tråkigt för mig. Tjänar netto ungefär samma som jag gjorde på heltid. Förvisso kan ett sådant upplägg kräva att man sitter på någon typ av special kunskap/förmåga.
Köpt 50% frihet för 0 kr som jag ser det. Visst, tiden till FIRE/pension blir längre, men resan dit är minst lika viktig som målet
Det är ju högst individuellt såklart, men nånstans 35-45 brutto skulle för mig vara ett måste för att jag ens skulle överväga att köra eget. Och då är det en bråkdel, med betoning på bråkdel, av vad jag har idag.
I största allmänhet har jag ett fritt jobb idag, där jag jobbar remote till 90% av tiden och reser resten. Men jag kan inte t ex komma på att det vore najs med en sista minuten charter t Kreta, eller ta tre månaders sommarlov, eller helt enkelt tacka nej till majoriteten av de arbetsuppgifter som jag upplever som själadödande. En del skit måste man trots allt göra för att få hyfsat betalt.
Jag tror du underskattar timtaxan en person med din bakgrund kan ta givet rätt typ av uppdrag som interimschef/managementkonsult, du har ett bevisat track-record som öppnar upp för rätt välbetalda uppdrag.
Som både du och jag vet inte behöver vara så slitiga. Absolut, en etableringsfas på varje nytt ställe, men därefter behöver det inte vara slitigare än nuvarande anställning, uppdragen blir vad man gör dom till och som du är inne på så finns det fördelar i att man som konsult lättare kan undvika en och annan själa-dödande arbetsuppgift och helt andra möjligheter till semester/ledighet. Man måste ju tänka på kunden och inte slösa på deras pengar från midsommar till mitten av augusti (om svensk kund) och jul-nyår och sportlov och påsklov och klämdagar…
Kanske ska tillägga att jag själv lämnade en välbetald chefstjänst och blev egen för ett antal år sen och har inte ångrat en sekund att jag vågade släppa sargen!
Lite. Vi har valt att mjölka läget till FIRE och sedan starta affärsverksamhet på hobbies. Samma problem som du nämner. En av oss är iofs redan FIRE men man vill ju göra det tillsammans
Det blir inte rimligt att ge upp de inkomster vi har nu frivilligt för hobbies tyvärr. Men med hög lön kommer väl högre risk så man vet aldrig hur länge det funkar.
Vi har iofs även satsat på en lite bekvämare livsstil nu sista spurten, med ytterligare fastighet i värmen på vintern. Även satsat på bra internationell skola Vi tänker så att om vi ska offra oss lite för höga inkomster så ska hela familjen ha en bekväm vardag hela tiden.
Hade liknande situation för ett par år sedan. Hade bott utomlands i två vändor, men sedan 10 år på ett mkt bra och välbetalt (6 siffror som du) jobb i Sverige.
Lösningen för oss blev att dra ut i världen igen. Vi åkte till ett mer spännande land än tidigare, och med barnen lite äldre så blev det en helt annan upplevelse. Det har också satt en helt annan fart på sparandet, så tidig pension har kommit MKT närmre.
För oss blev flytten ett lite läskigt steg ut ur guldburen med rimlig risk och mkt bra förmåner, till skillnad från att starta eget. Just nu är vi på väg att flytta till ett nytt land igen där jag kommer bli C-level på ett startup som är välfinansierat, så ganska perfekt faktiskt! Den nya tjänsten hade jag inte fått utan den nya utlandsplaceringen. På köpet kommer bättre skolor för barnen…
Är denna specialkunskap som du levererar baserad på någon personlig egenskap/förmåga eller krävs det tid från de övriga 50% för att hålla den uppdaterad och attraktiv? Ofta är det väl så att man är riktigt bra på det man också är riktigt intresserad av, vilket gör att skiljelinjen mellan jobb och fritid kanske inte alltid är solklar
Så kan det ju vara. Min specialistkunskap håller jag vid liv på de 50%en varav en del också är mångårig erfarenhet som inte förfaller såsnabbt direkt. Men helt klart något man kan behöva tänka på, så man håller sig attraktiv för kunderna
Sen är det ju inte dirket något jag håller på med på fritiden. Finns så mycket annat kul!
Jag kanske räknar som en kratta men om du idag tjänar så mycket som det låter som känns det som att det antingen:
Ganska snabbt går att spara sig till 1-2 års runway, eller använda ert befintliga kapital. Kunna prova på något annat, eller ta ett sabbatsår mitt i livet.
Att konsulta in så mycket pengar i den typ av område du jobbar inom borde vara något mindre än halvtid, även med ”lite lägre” timpenning? Om din egen bransch inte tillåter ett lugnare tempo, finns det andra branscher där kunskapen efterfrågas? När jag drev ett tillväxtbolag stötte jag exempelvis på flera personer som levde ett ganska lugnt liv som interim/specialist-CFO:er. Sämre betalt för dem, då våra bolag inte kunde betalt fullt, men lugnare tempo och/eller tidsbegränsade uppdrag.
Pension lär du väl dessutom ha fått rejält av så att upprätthålla den lägre nivån där är kanske också redan löst? Ungefär hur gammal är du?
Det jag inte får ihop riktigt är att det egentligen inte låter som en ekonomisk bur utan en mental bur? Ni har kapital som buffert, ni har rimliga utgifter och du beskriver en lägsta-nivå i linje med vad man kan konsulta ihop på deltid inom många bara delvis kvalificerade jobb. Är det en rädsla att lämna en bransch du är trygg med? Osäkerhet kring vad framtiden skulle bestå av? Tillhörighet? Kan det ligga något i de frågorna?
Jag kan i alla fall säga att jag förstår delar av din situation. Har vänner som tjänar långt över 100k i månaden men som också har utgifterna att matcha det. Då har man både en faktisk ekonomisk bur plus den mentala sidan av att inte våga prova något lite mer riskabelt som kan innebära rejäla sänkningar av utgifter. Behöva flytta osv. För dig låter det lite annorlunda.
Kanske är det någon slags frihet utan press du är ute efter?
Själv har jag levt exakt det liv jag önskat och de ekonomiska strömmarna har tagit mig till en skuldfri och kapitalstark tillvaro. Total skuldfrihet var det viktigaste första steget och därefter en tillräcklig “basinkomst” från aktieutdelningar som möjliggjorde att jag som egenkonsult kunnat tacka nej till de jobb jag inte var intresserad av.
Absolut, en etableringsfas på varje nytt ställe, men därefter behöver det inte vara slitigare än nuvarande anställning, uppdragen blir vad man gör dom till och som du är inne på så finns det fördelar i att man som konsult lättare kan undvika en och annan själa-dödande arbetsuppgift och helt andra möjligheter till semester/ledighet. Man måste ju tänka på kunden och inte slösa på deras pengar från midsommar till mitten av augusti (om svensk kund) och jul-nyår och sportlov och påsklov och klämdagar… 
