Hej forumet! Jag är fast i tankarna och skulle behöva er input.
Det är så att min fru och jag har höga inkomster, men det är oklart vad vi ska göra med pengarna. Vi vill uppgradera boendet, men vet inte hur nära vår nettoinkomst vi kan gå. Vi har förstått det som att många tar på sig så stora lån som möjligt, men vi är mer försiktiga och har generellt svårt att göra av med pengar.
Nackdelen med ett uppgraderat boende är att FIRE på den nivån skjuts framåt, mao, vi blir båda mer beroende av jobbet. Men det kanske inte är hela världen? Vi gillar våra jobb, och om vi blir arbetsbefriade utan egen vilja kanske vi kan nergradera? Dessutom är ju de flesta beroende av jobbet.
Om vi fortsätter med nuvarande takt kommer det bli för mycket pengar. Vi försöker implementera tanken att pengar ska omsättas i något som faktiskt har värde.
Vi har en liknande situation och jag känner redan sedan typ 10 år tillbaka att jag har allting jag behöver. Mitt tips är väl att läsa mycket psykologi för att förstå varför andra människor kan agera annorlunda än en själv då kan man iallafall skapa egna förklaringsmodeller till saker man inte själv förstår intuitivt.
Vad är det som får dig att tro att “svårt att göra av med pengar” är ett problem? Göra av med pengar kan man definitionsmässigt göra genom att bränna upp dem men att bestämma vad man ska göra MED sina pengar (dvs. man är tillsammans med dem) är den frågan som drabbar de flesta som genererar ett stort överskott förr eller senare.
Jag tänker att det finns två typer av mindset, ett konsumtionsmindset samt ett produktionsmindset. Många innehar det första och jag tänkte så när jag var yngre, där kopplar hjärnan alla problem till något som konsumeras exempelvis “Jag behöver komma igång med träningen, jag tror att ett köp av gymkort kan vara lösningen” istället för att tänka vad kan man producera här och nu utan att konsumera (t ex ta en löptur).
Jag som person vet att jag aldrig finner lycka i konsumtion utan det blir snarare ett nederlag varje gång jag blir tvungen att köpa någonting. Jag skulle inte kunna somna om jag köpte en ny bil trots att det inte skulle påverka mig märkbart, för mig blir det lite som att jag ger efter för en lösning som någon annan har kommit på (konsumera nytt) snarare än att jag har valt den.
Jag tycker dessutom att en konsumtionshjärna är ganska paradoxal i sina resonomang. Betänk att man bor på 20 kvadratmeter och är djupt olycklig. Man väljer då att “uppgradera” sig till 200 kvadratmeter, blir man då 10 gånger så lycklig eller blir man 10 gånger så olycklig?
För att dra det hela med vad man kan göra för att göra av med pengar till en absurd gräns rekommenderar jag denna dokumentär:
Det är alltså en förmögen affärsman som ska bygga i princip världens dyraste hus som en kopia av slottet i Versailles. Man ser under dokumentären att han är stressad och ganska överviktig, inte direkt en hälsosam man. Vad som hände senare var att dottern knarkade ihjäl sig och jag tror att de nu snarare lägger pengarna på någon form av organisation som ska se till att folk inte börjar knarka, huset tror jag aldrig färdigställdes.
Förmodligen har ni inte haft denna ekonomiska situation hela livet. Vad gillade ni att göra innan dess? Vad gillade ni att göra innan ni började arbeta?
Att uppgradera boende “bara för att” ger inte mycket mervärde, men om man har en lista på saker som skulle ge livsglädje som man i nuläget inte har så kan det absolut vara värt.
Detsamma gäller andra saker, resor osv.
Har ni hemstädning osv redan? Det känns annars som ett lätt sätt att öka livskvalitén genom att frigöra mer tid.
Fint skrivet, jag håller verkligen med om att man måste vara selektiv och försöka sålla bort vad man tror sig vilja ha bara för att alla andra vill ha det (eller att de också bara tror sig vilja ha det!).
De sämsta besluten jag har tagit är sådana där jag trott att lösningen på problemet är det som alla andra har valt att göra och därför har jag valt samma standard-/ickevalslösning.
Ofta handlar det om någon form av onödig konsumtion som inte ger så mycket lycka för pengarna.
“Alla andra kan väl inte ha fel!?” tänker man, men jo, det kan de faktiskt!
Tack för ditt utförliga svar. ”Göra av med” var fel ordval. Jag tänker att om man inte omsätter pengarna sparar man dem, och då borde man ha något mål med sparandet. Att spara för att man inte lyckats använda pengarna till att förbättra något känns som ett misslyckande. Samtidigt ska man ju inte slösa bort pengarna på saker som inte förbättrar, och det kan vara svårt att avgöra vad som är vad.
Vid något tillfälle kommer vi behöva uppgradera, frågan är bara om man ska ”ta i” och ”unna sig”. Det vore bra att ha plats för både tvättmaskin och torktumlare. Det är mycket man gör avkall på när man bor i Stockholms innerstad, men ändå vill vi antagligen inte flytta till ett annat ställe.
Varför behöver man ha ett mål med sparandet? Framtiden är ju alltid osäker och sparandet kan användas till möjligheter i framtiden. Kanske köper du ditt första rymdskedd eller så kanske du bygger en bunker
Man blir lite fartblind på detta forumet. . 39år, 15m och 160k netto och ändå jobba 75%. . .jo det är ju en rätt skaplig ekonomisk situation!
Med 75k i utgifter gissar jag på att ett saftigt lån finns
Jag skulle mest räkna här
Vill ni ta FIRE o så fall när och vilka utgifter har ni då = hur mycket behöver ni…är den summan ni DÅ har högre än vad som behövs så vet ni hur mycket ni kan lägga in i en ny bostad.
Ett. Alternativt sätt är att leva ett år där man enbart spenderar i linje med avkastningen och sedan leva ett år där man spenderar hela lönen. Man för även en dagbok över hur man mår och så vidare och efter två år så lär man ha en ganska bra bild av hur man vill leva resten av livet.
Tänk på att både hälsa, arbete, fru och barn kan försvinna i ett nafs. Så jag hade inte under några omständigheter medvetet ökat någon livsstilsinflation bara ”för att”. Du skriver ”med nuvarande takt kommer det bli för mycket pengar”. Den mänskliga hjärnan vill gärna extrapolera nuvarande situation. Tänk istället att pengar du ”slösar” på att bara spara/investera dem köper dig frihet och valmöjligheter.
Jag hade istället lagt energi på att säkra upp för att skademinimera om något eller flera av de händelser jag räknade upp skulle inträffa.
Kanske ha som mål att både barn och eventuella barnbarn ska kunna ha en god ekonomisk situation under deras liv. Då kan ni i princip spara hur mycket som helst.
Svaret på den här frågan är enkelt. Iallafall för mig.
Skaffa fler barn. Ju fler, desto bättre.
När barnen når åldern då det är dags att bilda familj så ser ni till att överföra en del av förmögenheten till dem, så att de kan köpa sig ett eget fint hus i ett tryggt och bra område utan en massa lån. Då befriar ni dem från ekorrhjulstillvaron som många unga föräldrar hamnar i, med långa dagar på dagis/förskola för barnen.
Vad behöver ni för detta? Säg att ni skaffar två barn till och vill ge varje barn 10 miljoner för att köpa ett eget hus plus att ni vill ha var en rejäl sudd pengar själva till pensionen. Då behöver ni komma upp i 40 miljoner i tillgångar. Det som finns kvar när ni möter Sankte Per kan sedan gå vidare till barnbarnen, som får en bra start i tillvaron.
Varför? Riktig rikedom är att när man är gammal få vara omgiven av sina barn och barnbarn.
