Nivåer för en sund hushållsekonomi (högre nummer = sundare):
Betala månadskostnader med sin lön, periodisera större/oregelbundna inköp med lån som man betalar av i efterhand.
Betala månadskostnader med sin lön, periodisera större/oregelbundna inköp genom att spara in dem i förväg.
Betala månadskostnader med sin lön. Låta allt som blir över gå in i långsiktiga investeringar, betala större inköp enbart med genomsnittliga årsavkastningen från investeringarna.
Ekonomisk frihet. Låt ALLA inkomster gå in i långsiktiga investeringar, betala månadskostnader och större inköp enbart med genomsnittliga årsavkastningen från investeringarna.
Fire. Inga övriga inkomster. Betala månadskostnader och större inköp enbart med beräknad trygg förtäring (safe withdrawal rate) av investeringarna.
Nivå 1-2: man lever på lönen
Nivå 4-5: man lever på sin pengamaskin (avkastningen från sina investeringar)
Nivå 3: mittemellan
Baskrav för alla nivåer ovan är att man har “minst lika mycket inkomster som utgifter” över tid, dvs att man går med vinst eller plus-minus noll utslaget över längre tid. Innan nivå 1 finns alltså potentiellt olika typer av “inte sund” hushållsekonomi (går minus över tid).
Bra metod för att levla:
Öka inkomster/lön
Håll i utgifterna så att de inte ökar med lönen
Sänk utgifterna om du är otålig och vill klättra fortare
Dvs olika sätt att öka hur mycket plus man går per månad.
När det gäller bostadslån så menar jag att räntebetalningen räknas som månadskostnad, amorteringen räknas som sparande och kontantinsatsen som större/oregelbundet inköp. Man kan alltså klättra hela vägen upp i stegen även om man har bostadslån.
När man når “vanlig” pension kan man högst vara nivå 4, eftersom man har inkomster (pension) förutom avkastningen
Vad tycker du om detta sätt att se på sin hushållsekonomi och att levla den? Hur långt har du nått/vill du nå?
Jag förstår inte varför FIRE skulle vara en högre nivå – eller sundare, för den delen – än FI. Men allmänt har jag svårt att se poängen med att dela in saker i dessa endimensionella och diskreta nivåer – jag ser liksom inte vad man vinner på att säga “jag är på nivå 3” istf “mitt sparkapital är 25x mina årsutgifter och jag sparar 60% av arbetsinkomsten”.
För mig handlar det om att förstå ett slutmål och stegen dit.
Jag menar att det är stor skillnad på 1an och 2an, att tjäna in pengarna innan man förbrukar dem.
Och jag menar att det är stor skillnad på 2an och 4an, att låta avkastningen på ens långsiktiga investeringar sätta budgeten/ramen för ens långsiktiga förbrukning. 3an blir där ett steg på vägen, där man tar full kontroll över sina sällan-utgifter/oväntade utgifter först.
Jag skulle vilja säga att det beror på om det är en pension som förtär kapital där du ser hur stort kapitalet faktiskt är (i så fall nej, du lever på din tillgång). Kontra t ex allmän pension där du har ett kontrakt som ger dig inkomst snarare än en tillgång.
Men det är egentligen inte jätteviktigt om det är någon skillnad på dessa två nivåer när man lyfter pension.
Steget från 2 till 3 handlar om att anpassa storleken på dina periodiserade utgifter (framförallt dina större planerade inköp/utgifter, typ semester eller ny mobil) till hur mycket avkastning du har på dina investeringar, snarare än ”hur mycket av din lön du kan spara per månad”. Dvs hur mycket din pengamaskin säger att du har råd med.
Genom att ta hand om periodiserade/sällanutgifter får du en helt jämn månadsekonomi.
Steget från 3 till 4 handlar om att genomföra det till 100%, hela din budget bestäms av vad du har råd med baserat på vad dina långsiktiga investeringar ger för avkastning. Du behöver inte hålla på och sälja och köpa fonder varje månad — i praktiken har man en liten cashbuffert för att jämna ut, och månadslönen som kommer in blir först en del av den. Jag använder även värdepapperslån och säljer och köper för att hålla buffer och kredit på lagom nivå lite då och då (i samband med ombalansering).
Vi jobbar mot steg 3 i närtid fast med tillägget att kunna leva på sparat kapital i pensionsåldern. Lite som tanken kring att låta investeringar betala av guldkanten i livet.
Du kan vara i pension på nivå 1 och 2 med (pensionsinkomster ersätter lön). Det är bara en mindre sund (som i mindre motståndskraftig/resilient) typ av ekonomi.
När det gäller mest resilient så är nivå 4 antagligen mest safe, eftersom man i Fire (nivå 5) kapar en intäktsström och fler intäktsströmmar ger i allmänhet mer motståndskraft.
1,5 är väl vi på. Sparar till det mesta, men blev ett billån när vi tyckte det var ett bra tillfälle att skaffa en elbil, med den ekonomiska motiveringen att vi sparar ungefär lika mycket på bränsle som lånet kostar (amortering+ränta), men likväl ett lån enligt skalan i TS.
Att låna för att sänka sina utgifter kan ju helt klart ge möjligheter att ta sig framåt fortare. Bostadslån kan t ex vara av den typen med. Samma sak med leasing, där man får en tydlig/stabil månadskostnad som man vet att man klarar av att hantera med avkastning från investeringarna.
Ja, jag tänker lite så också, det är skillnad på lån och lån om man säger så.
Men vissa vill inte ta lån av princip, och det har jag full respekt för, men ibland är det ganska fördelaktigt, men gäller ju att ha lite koll och räkna på det.
Men på sikt är strävan att gå mot 3 för egen del, högre än så på din skala ser jag ingen realistisk möjlighet för egen del, finns alldeles för mycket roligt att lägga pengar på…
Jag tycker lån/krediter/leasing är en del av toolboxen för att optimera sin ekonomi. Men jag tycker också det kan vara svårt att räkna på: om det verkligen lönar sig, om man ökar sin risk för mycket, osv.
Speciellt när förutsättningar ändras efterhand, är alltid svårt att veta innan.
Ta ett lån till ny bil med huset som säkerhet, 1,5% ränta och så låta de pengarna man skulle kunna casha bilen för sitta på börsen med betydligt högre avkastning var ju fördelaktigt fram till för ett år sen, nu är det helt andra förutsättningar.
Med hög inflation är det inte så lätt att spara ihop till det man vill köpa heller, då pengarna hela tiden äts upp, kanske bättre då att låna och köpa nu istället och betala av. Men om 2 år ändras allt igen…
Samtidigt är det ju skönt att inte ha lån på grejer, så är det bara.
Nivå 3. Lånade 3 månadslöner till annat än huslån 1986 till bil. Sedan dess inga konsumtionslån alls. Inte heller för husrenovering etc som vi tar löpande. Köper dock hittils inte bilar över ca 150.000 SEK och ofta mycket mindre och behåller dom >10 år.
Du behöver ju inte köpa och sälja något om du tittar på året i sin helhet, räcker den genomsnittliga årsavkastningen till att betala alla utgifter är du på nivå 4. Om du sen tar av årsavkastningen eller andra inkomster för att återinvestera är ju inte så väsentligt.
Ja, det är principen att man ser till att man inte har större utgifter per år än vad pengamaskinen genererar per år som är det viktiga.
En krona är ju samma som en annan krona, så att köpa fond för en likvid krona för att sedan direkt sälja fond för att få en likvid krona kan man genväga till att helt enkelt behålla den likvida kronan
Jag löser det genom att kontinuerligt sätta in överblivna pengar i värdepapperskrediten (håller en liten skuld där), men behåller tillräckligt mycket pengar i cash-bufferten/på lönekontot så att jag antagligen inte kommer behöva ta ut pengar ur värdepapperskrediten det närmsta. Vid ombalansering sänker jag värdepapperskreditskulden lite grann om det behövs så att den inte riskerar gå över gränsen till dyrare ränta.
.
