Problemet med texten i stort är att den bara skapar diskussion, men den skapar inte reflektion. Saker är så uppenbart fel att det inte triggar igång folks djupare tankar, de bara fastnar i att rätta felet, och sedan kommer det inte ut något vettigt ur det. Vi har fått skriva om hans text till andra saker för att skapa värde.
Då kunde vi lika gärna postat de sakerna direkt, utan att blanda in honom.
Jag har haft tre faser:
- Nervös för att bli av med jobbet (innan FI)
- Lugn och fin för att jag har två intäktsströmmar och en blir nog kvar (FI)
- Nervös för börsen (FIRE)
Så visst, jag är lika nervös nu i FIRE som författaren är i sin fas innan FI. Men det är ju en bubblande lågintensiv nervositet som man egentligen inte tänker på så mycket. Du har själv berättat om ekonomisk otrygghet och sparandet till oändligheten, så du vet i mycket vad detta handlar om.
När det gäller pillande så skojar vi om det, men vi gör det inte. Så är det åtm för mig.
Jag har inte ändrat min portfölj/allokering sedan jag skiftade från “spara” till “investera”. Jag hade ett antal månader där jag hade lite pengar investerat först, lärde mig om olika fondtyper och tillgångstyper, provade Avanza Nordnet Lysa, lyssnade/läste RT och Rational Reminder. Sedan skyfflade jag in alla pengar med den portfölj jag har nu. Enda ändringen är att när jag bestämde mig för att jag faktiskt ville kunna gå FIRE “i morgon” om något hände så sänkte jag aktiedelen och höjde räntor/guld, för att anpassa min portfölj till den investeringshorisont jag då bestämt mig för.
Jag loggar in och tittar på siffror och visualiserar i spreadsheets mest hela tiden, men det gör jag för att jag tycker det är kul, inte för att ta beslut om att ändra allokering eller fonder.
Jag menar att det finns ingen nivå som är facit här. Att många konsumerar på den nivå som de råkar har råd med när de jobbar 40-timmarsvecka är bara för att de inte tänkt till.
Jag har funderat på var jag vill ligga i spend, experimenterat i olika nivåer, och har kommit fram till att den spend jag har råd med i FIRE är helt ok för mig. Jag skulle kunna spendera mer, antagligen en del mindre med, men nivån jag har råd med är ok för mig.
Jag upplever att många inte funderat så mycket på detta, och därför inte har tänket bakom för att kunna göra de prioriteringar som är rätt för dem.
När det gäller min tid i FI har jag jobbat enligt nivå 4 här:
Det här handlar enligt mig mest om att han inte kan föreställa sig ett liv där han inte har en vuxen i rummet som hela tiden berättar för honom vad han ska göra. Han har aldrig kommit ur fasen som ungar har: “Pappa, jag har tråkigt!”
Det går att lära sig hur man ska hantera det här–men man ska inte underskatta precis hur mycket tid man får loss som FIRE. Jag är för första gången på 20 år ibland lite uttråkad. Jag är inte säker på att det är en dålig sak.
Men jag har övat mig länge med deltid och långa ledighetsperioder. Om författaren gör detta några år så kan han antagligen också skaffa sig denna skill, eller åtminstone bli lite bättre på det. Kanske kommer han någon gång i framtiden då palla med att gå ner till 90% eller kanske till och med 80%.
“Intrinsic motivation extrinsic motivation” är intressant att googla på om man funderar på det här.
Jobb har nästan alltid varit enkelt och trivsamt för mig. Jag har attityden att gräva där jag står–jag måste inte hela tiden byta arbetsuppgifter, utveckla allt på nytt från grunden, eller göra konstanta förändringar för att inte bli uttråkad. Det har gjort det ganska lätt för mig att skapa mig en plats på mina arbeten där jag trivs.
Så nej, eftersom han säger “all” så är det motbevisat med ett förekomstbevis. Det hade gått att uttrycka den här poängen på ett sätt som skapar diskussion och tankar, i stället för det absoluta påståendet i texten. Du ställer dessa frågor själv i diskussionerna, t ex: “Vad är det som gör att man inte trivs med jobbet, vad vill man ha i stället, och kan man skapa den situationen på ett sätt där man fortfarande tjänar pengar på det?”
Alltså detta är ju bara precis samma mekanism som när man spelar Minecraft. Folk visar stolt sina enorma byggen, och man vet att mekanismerna / time-sinks i Minecraft gör att det inte bara handlat om att peta ut brickorna som i ett ritprogram, man måste samla materialet, det finns en risk-reward-situation under det arbetet när man kan råka på faror som gör att man förlorar massa material och tid. Det ligger massa tid och effort bakom bygget.
Men denna typ av gamification kan man se igenom, förstå vilka mekanismer Minecraft-skaparna använder för att man ska känna att man fick ut något av att sänka 8 timmar i Minecraft i en sittning och glömde käka mat.
När man ser igenom saker på detta sätt kan de bli mindre kul, så det bästa är att inte tänka till och bara sätta i sig sockervadden utan att fundera så mycket.
För skärmtid, snabbmat och annat, så kan detta vara OK. Även för livet i stort.
Jag har haft jättekul med Minecraft; jag älskar pizza, hamburgare, efterrätter. Men det finns annat i livet också,