Nu väljer jag att tolka det som att det var välmenat. Sambon brukar skämta om att jag hade blivit alla tiders besiktningsman 
Tänker att vi förstår varandra. Nu blir det en promenad i det fina vädret 
Ja, precis och hur man är som person. Vissa människor går ju igång på det där med streck på skjortan, märke på klockan etc. Inte bättre eller sämre, bara annorlunda.
Intressant reflektion. Upplever att det kan vara lite onyanserat på båda kanterna. Men absolut.
Haha… ingen sådan baktanke. Jag gillar bara få argument från båda sidor. Trodde inte det skulle bli en sådan brandfackla… 
Exakt…
Hahaha… 
3 gillningar
De som kör FIRE har ofta redan provat det andra, men de andra har sällan provat FIRE. Så det blir lätt lite naiva argument/tankar.
6 gillningar
Ja. Min beef är väl att man ser FIRE många gånger som en lösning på väldigt många eller alla problem, och enligt mig är det inte det. I alla fall inte för mig eller de jag har sett runt mig. Extremt få av de med FI-kapital är RE, däremot gör alla det som de älskar.
Därav att jag nu gillar att dela upp det i just FI utan att det måste vara RE med.
3 gillningar
Mmm, det är ju bara massa sunk cost. Svårt att släppa taget 
Finns massa folk som skulle ha råd att jobba deltid och tydligt skulle må bra av det, men de gör det inte.
3 gillningar
Varför släppa taget om något man gillar och har valt att göra?
Lätt att lura sig när man är mitt i det, och det är ju skönt. När man råkar se igenom en nivå eller råkar ha tid att tänka igenom det så får man hitta något annat sätt att lura/motivera sig själv. Så bäst att inte ta någon paus så man hinner reflektera.
5 gillningar
Tycker det är en rätt tråkig syn. 
Problemet är väl snarare att så många ”står ut” med att göra saker som de egentligen inte gillar och klamrar sig fast vid att ”där framme då kommer jag inte behöva göra det”. Typ som att 60% hade bytt jobb om de bara vågat, ungefär lika många drömmer om att starta bolag men vågar inte.
Berätta för mig en enda anledning till FIRE om man vid varje given period gör 90-100% av det man älskar? Och när man slutar göra det, så byter man till nästa sak man älskar?
Om man nu längtar till det där med att göra det man älskar, så finns det i princip garanterat SNABBARE vägar att nå målet än att ha en hög sparkvot i X år, räkna på SWR och därefter göra det. Givet dessutom att man är kvar…
3 gillningar
Syftade tidigare på de som inte trivs med heltid, men som gör det ändå trots att de med omprioriteringar skulle kunna slippa.
Men poängen är inte vad man gör utan varför. Byter du din tid mot pengar så kommer vissa saker med som inte kommer om det är kravlöst. Jag säger detta från erfarenheten att ha provat alla varianter från heltid och mycket övertid, till att jobba 40% och jobba 6 mån om året och 6 ledig.
Jag trivdes att jobba halvtid säsongsvis, men det är stor skillnad att inte göra det. En tempoväxling i hjärnan, och många saker går inte att avlasta ur hjärnan helt bara för att man inte jobbar just då (typ politiska fighterna och kämpandet för att saker ska göras på ett sätt som funkar/är hållbart om tio år och inte bara kortsiktigt löser). Om man har yrkesstolthet och en önskan om att saker ska bli bra behövs det att man verkligen klipper banden för att kunna stänga av det där.
Jag har inte bestämt att aldrig gå tillbaka, kan mycket väl hända, kanske redan nästa år, men eftersom status quo är att inte jobba så är det massa saker som jag kan dumpa ur huvudet för att göra plats för andra saker.
Det är skillnad. Och jag gör saker nu/plockar upp saker som jag aldrig varit intresserad av förut, för att det nu finns plats över till dem (life skills som jag upplever kommer förbättra mitt liv även om jag jobbar framöver). Visst kan det kännas som slöseri att inte passa på att få lön för saker som man ändå kan tänka sig att göra (det var därför jag var fast i ”one more year”—det var för enkelt att bara fortsätta jobba lite lågintensivt, och dubbla intäktsströmmar kändes tryggt), men det är stor skillnad nu när allt det där är klippt.
Man ser nya saker när man byter plats, det har jag alltid märkt som konsult när jag byter projekt, har jag sett när jag tagit breaks på flera månader, och jag ser det nu igen när jag provar att inte jobba alls. Det är som att titta på en annan person och inte riktigt förstå hur den personen tänker—bara det att personen är du tidigare i livet.
3 gillningar
Det finns ingen, om nu det du skriver stämmer och du ändå inte väljer bort något du älskar mer (typ relationer) eller som är viktigare (typ relationer).
Men, och nu är jag lite vass igen: Du la tid på att läsa Jar-Heads pekoral, välja citat och posta här. Jag ser egentligen ingen i tråden som håller med honom, så… vad fanns då att älska. Kaos? 
3 gillningar
Det måste i så fall vara för att du aktivt väljer att inte se det. Jag håller med delar. Jag är också mycket road av John Skogmans raljans över svenska FIRE som han ofta lyfter i Börspodden.
Ett sånt argument som jag står bakom är att man inte bidrar till samhället men nyttjar dess resurser precis som innan. Det här är inte en hundraprocentig åsikt då jag inte räknar med de som slutar jobba några år tidigare än 65. Sedan lyfts ofta fall där FIRE-folk blir någon slags självförsörjda SOS-bidragare som lever på existensminimum för att vara säkra på att klara resan hela vägen. Snåla mao och en ständig belastning för sin bekantskapskrets. Vad är det för liv? Inte rikt ivf.
Jag säger inte att detta alltid stämmer men exemplen är många nog att få göra sig lite lustig över det. Lite som att det är okej att skämta om finnar precis när som helst men att skämta många andra folkslag och områden är väldans förbjudet. FIRE-folk är ekonomins finnar. Då jag själv är finne tänker jag maximera mina möjligheter att skratta åt andra
3 gillningar
Då var det egentligen ganska lite du höll med om trots allt.
Men, med kniv, vodka och björkris kommer man ju långt när man vill att det ska svida.
1 gillning
Just det argumentet har jag svårt för. Alla intjänade pengar har ju skattats, även sparade pengar.
Hur mycket man nyttjar samhällets resurser är heller inte kopplat till sparkapital och eventuell FIRE, utan är helt individuellt.
Älska är lite starkt, men jag om man tar ett sansat förhållningssätt så upplever jag att det här är poänger. Problemet är att de flesta - vilket denna tråd är ett bevis för - inte kan se bortom den spetsiga formuleringen och därmed missar ganska många tänkvärda saker.
- T.ex. hur är mitt eget förhållningssätt till pengar?
- I vilka situationer har jag ett osunt förhållande till pengar?
- Var går balansen för medveten konsumtion för mig?
- Vad är värt och inte värt?
- Hur maxar jag avkastningen påde kronor som jag spenderar?
- Hur ser en ideal period ut i mitt liv?
- Vad går i linje med min livskompass?
- Var är jag på väg mot (till skillnad till på väg från)?
- 60% procent enligt gallup (tror jag det var) skulle bytt jobb om de bara hade haft modet
- Mer än varannan drömmer om att starta eget men vågar inte
- Många klagar på sitt jobb
- Vad är viktigt för mig på ett jobb?
- Vilka värderingar vill jag motionera på ett jobb?
- Se ovan
- Jag pallar inte hänga med relationer 12 timmar om dagar 7 dagar i veckan. Men jag kan ge exempel på många veckor där jag jobabt 12 timmar om dagen i 7 dagar.
- Självförklarande.
- Ja, varför inte?
- Jag ångrar fortfarande att jag inte köpte den där Rolexen till Caroline i NY för många år sedan.
- Kan absolut relatera till det här. Se hela tråden om mitt bilköp av teslan.
Bara ett exempel. Om man är mottaglig och har mentalt överskott så kan man ta coaching av en sten… Jag hade lätt kunna fylla en kväll med samtalsämnen om ovan eller fler avsnitt. Men det är ju lättare att tycka att han är dum i huvudet, eller hur?
6 gillningar
Den här tråden har varit en del av mitt kvällsnöje denna vecka som jag spenderat i Lofsdalen med alpina nöjen. Jag kan inte mycket om FIRE men som med alla ämnen som är lite laddade och roande att läsa om räcker det ofta med att bara kasta in en vedpinne till i brasan lite då och då. De allra flesta här är kloka och eftertänksamma. Men när det blir personligt spårar ni ändå lite vilket blir gott underlag för underhållning.
Jag är själv en usel människa. När jag går i pension tänker jag lämna landet för ett primärboende någon annan stans. Om det blir krig kommer jag ta min familj och lämna så snart jag kan. Det Sverige vi har idag är inte värt att försvara med mitt liv enligt mig. För tio år sen hade jag tyckt annorlunda. Vet inte riktigt vart jag är på väg med detta mer än att detta inte är ett så allvarligt ämne och jag utforskar det med stort intresse genom att inte bara segla med. Man får ju ganska bra tankar från er emellanåt!
5 gillningar
Nu får vi dina tankar och vad du menar. Det är mycket mer fruktbart och meningsfullt med utlagd text med frågeställningar.
Mitt långa svar var på Jareds nivå. Jag ber att få återkomma här, på din nivå. 
3 gillningar
Gör som jag, beväpnade sig med Kronenbourg och Minttu Lakrits, samt skriv på mobilen för maximal chans till autocorrupt för att göra det till lite mer sport.
1 gillning
Problemet med texten i stort är att den bara skapar diskussion, men den skapar inte reflektion. Saker är så uppenbart fel att det inte triggar igång folks djupare tankar, de bara fastnar i att rätta felet, och sedan kommer det inte ut något vettigt ur det. Vi har fått skriva om hans text till andra saker för att skapa värde.
Då kunde vi lika gärna postat de sakerna direkt, utan att blanda in honom.
Jag har haft tre faser:
- Nervös för att bli av med jobbet (innan FI)
- Lugn och fin för att jag har två intäktsströmmar och en blir nog kvar (FI)
- Nervös för börsen (FIRE)
Så visst, jag är lika nervös nu i FIRE som författaren är i sin fas innan FI. Men det är ju en bubblande lågintensiv nervositet som man egentligen inte tänker på så mycket. Du har själv berättat om ekonomisk otrygghet och sparandet till oändligheten, så du vet i mycket vad detta handlar om.
När det gäller pillande så skojar vi om det, men vi gör det inte. Så är det åtm för mig.
Jag har inte ändrat min portfölj/allokering sedan jag skiftade från “spara” till “investera”. Jag hade ett antal månader där jag hade lite pengar investerat först, lärde mig om olika fondtyper och tillgångstyper, provade Avanza Nordnet Lysa, lyssnade/läste RT och Rational Reminder. Sedan skyfflade jag in alla pengar med den portfölj jag har nu. Enda ändringen är att när jag bestämde mig för att jag faktiskt ville kunna gå FIRE “i morgon” om något hände så sänkte jag aktiedelen och höjde räntor/guld, för att anpassa min portfölj till den investeringshorisont jag då bestämt mig för.
Jag loggar in och tittar på siffror och visualiserar i spreadsheets mest hela tiden, men det gör jag för att jag tycker det är kul, inte för att ta beslut om att ändra allokering eller fonder.
Jag menar att det finns ingen nivå som är facit här. Att många konsumerar på den nivå som de råkar har råd med när de jobbar 40-timmarsvecka är bara för att de inte tänkt till.
Jag har funderat på var jag vill ligga i spend, experimenterat i olika nivåer, och har kommit fram till att den spend jag har råd med i FIRE är helt ok för mig. Jag skulle kunna spendera mer, antagligen en del mindre med, men nivån jag har råd med är ok för mig.
Jag upplever att många inte funderat så mycket på detta, och därför inte har tänket bakom för att kunna göra de prioriteringar som är rätt för dem.
När det gäller min tid i FI har jag jobbat enligt nivå 4 här:
Det här handlar enligt mig mest om att han inte kan föreställa sig ett liv där han inte har en vuxen i rummet som hela tiden berättar för honom vad han ska göra. Han har aldrig kommit ur fasen som ungar har: “Pappa, jag har tråkigt!”
Det går att lära sig hur man ska hantera det här–men man ska inte underskatta precis hur mycket tid man får loss som FIRE. Jag är för första gången på 20 år ibland lite uttråkad. Jag är inte säker på att det är en dålig sak.
Men jag har övat mig länge med deltid och långa ledighetsperioder. Om författaren gör detta några år så kan han antagligen också skaffa sig denna skill, eller åtminstone bli lite bättre på det. Kanske kommer han någon gång i framtiden då palla med att gå ner till 90% eller kanske till och med 80%.
“Intrinsic motivation extrinsic motivation” är intressant att googla på om man funderar på det här.
Jobb har nästan alltid varit enkelt och trivsamt för mig. Jag har attityden att gräva där jag står–jag måste inte hela tiden byta arbetsuppgifter, utveckla allt på nytt från grunden, eller göra konstanta förändringar för att inte bli uttråkad. Det har gjort det ganska lätt för mig att skapa mig en plats på mina arbeten där jag trivs.
Så nej, eftersom han säger “all” så är det motbevisat med ett förekomstbevis. Det hade gått att uttrycka den här poängen på ett sätt som skapar diskussion och tankar, i stället för det absoluta påståendet i texten. Du ställer dessa frågor själv i diskussionerna, t ex: “Vad är det som gör att man inte trivs med jobbet, vad vill man ha i stället, och kan man skapa den situationen på ett sätt där man fortfarande tjänar pengar på det?”
Alltså detta är ju bara precis samma mekanism som när man spelar Minecraft. Folk visar stolt sina enorma byggen, och man vet att mekanismerna / time-sinks i Minecraft gör att det inte bara handlat om att peta ut brickorna som i ett ritprogram, man måste samla materialet, det finns en risk-reward-situation under det arbetet när man kan råka på faror som gör att man förlorar massa material och tid. Det ligger massa tid och effort bakom bygget.
Men denna typ av gamification kan man se igenom, förstå vilka mekanismer Minecraft-skaparna använder för att man ska känna att man fick ut något av att sänka 8 timmar i Minecraft i en sittning och glömde käka mat.
När man ser igenom saker på detta sätt kan de bli mindre kul, så det bästa är att inte tänka till och bara sätta i sig sockervadden utan att fundera så mycket.
För skärmtid, snabbmat och annat, så kan detta vara OK. Även för livet i stort.
Jag har haft jättekul med Minecraft; jag älskar pizza, hamburgare, efterrätter. Men det finns annat i livet också,
2 gillningar
Mmm, vi har ju sett att du t o m klarar av det från ex-militärer 
Det är en imponerande life skill–tro inte att vi inte märker det.
Blir ju så sjukt nyfiken på backstoryn till denna bisatsen… 
Dvs. vad som har hänt att du skriver så. 
1 gillning