Vi i vår FIRE familj om 6 personer lägger ungefär 35-40 % av våra utgifter på resor.
Resor är för oss livskvalité.
Det är under småbarnsåren, enligt oss, viktigast att resa. Barnen formas under denna tiden.
Kanske när de är fem eller så? Jag har dragit ner rejält på resandet sen jag fick ungar. En riktig mardröm när man fastnar på en flygplats i 12 timmar pga inställda flyg med en tvååring.
2 gillningar
Livet väntar tyvärr inte.
Dagar kommer aldrig igen, vem vet om man lever när barnet är fem år.
Därför har vi rest hela tiden, 12 timmar på en flygplats mitt i natten med en tvååring kan vara jobbigt när det händer men blir ett roligt minne efter någon dag.
Vi försöker skratta åt livets jobbiga sidor, det blir bra minnen, man träffar ofta roliga människor och man brukar lära sig saker. Vi försöker alltid vända det jobbiga till något positivt.
6 gillningar
När de är små gör man enklare resor där man inte kuskar runt så mycket med olika transportmedel, boenden och obskyra ställen. I takt med barnens ökade ålder kan man göra resorna lite mer spännande och komplexa.
1 gillning
Varför? Jag tycker man enkelt kan backpacka runt i de flesta länder när barnen är små. Barn är väldigt anpassningsbara.
Det som hindrar de flesta tycker jag är rädslor. Alltid får vi frågan, hur vågar ni?
Det största hindret i de allra flesta människors liv är rädslor, hjärnan begränsar så många människor.
Detta gäller på alla plan, ekonomiskt, hur man reser osv osv
2 gillningar
Varför? För jag inte tycker det är särskilt kul att dra med mig småbarn på jobbiga resor. Det inget med rädslor att göra annat än rädslan för att det ska bli en enda stor plåga. Det är tillräckligt besvärligt med småbarn i en enkel tillrättalagd miljö och därför suget väldigt lågt att göra det ännu mer besvärligt.
Det här är ingen gissning från min sida utan jag vet att det kommer bli betydligt mer besvärligt och jag vet att jag inte har någon lust med det.
Som barnlös gjorde jag i princip endast komplicerade resor och har inte något större behov av att fortsätta med det genom att dra in småbarn i ekvationen. Därför jag vi valt enkla långvariga enkla resor vilket har varit fantastiskt då vi även haft tid att i lugn och ro njuta av barnen istället för att bara fokusera på överlevnad.
7 gillningar
Då är vi olika.
Jag tycker livet med fyra små barn är enklare än livet utan barn. Jag anser inget med att ha barn är en plåga det är en välsignelse.
Att resa med småbarn på strapatsrika resor innebär ett helt annat möte med andra kulturer. De flesta kulturer är mycket mer välkomnande mot barn än den svenska.
Att du förutsätter att det är jobbigare att resa med små barn låter i mina öron som en rädsla. Låt inte rädslor styra ditt liv, det blir fattigare än det hade behövt vara.
3 gillningar
Nej, jag vet att det är mycket jobbigare och jag vet att jag inte tycker om det. Det finns mycket i livet man kan göra men som man avstår ifrån att göra för att inser att den negativa upplevelsen skulle vara för hög i förhållande till den positiva.
Jag vill inte påstå att det är på grund av rädsla som jag tex väljer att avstå ifrån att hoppa på ett ben naken från Ystad till Haparanda för att att uppleva Sverige på ett spännande och utmanande sätt.
8 gillningar
Ungefär samma och ungefär av samma anledning här. Det är en fantastiskt fin sak att kunna göra för barnen.
2 gillningar
Småbarn får ut rätt lite av att resa, i min erfarenhet. De får ut desto mer av mänsklig kontakt och det kan de få i hemmet, på innergårdens lekplats etc. Resa med småbarn gör man i mitt tycke mest för sin egen skull.
19 gillningar
Jag håller inte med, våra barn pratar dagligen om olika resor de gjort, saker de sett, människor de träffat osv.
Vulkanerna de bestigit, kompisarna på stranden i Kenya, när de var inne i pyramiderna, ormar vi sett när vi vandrat, ödlor de matat osv osv.
Givetvis gillar vi vuxna det också annars hade vi inte gjort det men perspektiven barnen får går inte att få i vardagslunken i Sverige.
2 gillningar
En stor del av minnena barnen har, innan de är ca 5 år, är nog relaterat till att vi har temasöndagar med tema baserat på olika länder eller regioner.
Vi lagar mat tillsammans, vi tittar på kartor, vi spelar musik, vi ser på bilder på tvn från resorna, pratar resminnen och brukar avsluta med en film eller program från det aktuella landet.
2 gillningar
Tror vi pratar olika åldrar? Småbarn skulle jag säga är under 6 säg. De bestiger inte många vulkaner i den åldern…
Oavsett, dina barn hade annars pratat om andra upplevelser de haft. Sen att du gillar tanken på att dina barn pratar om en vulkan de varit på, det är något annat skulle jag säga och handlar mer om dig.
Att barnen är med sin mamma och pappa när mamma och pappa gör saker de gillar, det är nog den stora behållningen här. Om det var din entusiasm för cykel-tur eller din frus för trädgårdsarbete, så hade värdena nog varit snarlika.
11 gillningar
Och även om de inte alltid kommer ihåg vad de gjort (beror ju mycket på åldern) så lär de påverkas av att se helt andra miljöer, annan natur, andra typer av människor, annat mat osv osv. Så jag tror det kan ha ett värde även när det gäller yngre barn.
2 gillningar
Skulle tro det är minimalt jämfört med alternativet. Men gör det mamma och pappa glada så är det ett stort värde.
1 gillning
Jo vi har ”bestigit” tre vulkaner när tre av dem var under 5 år. Ibland går de ibland blir de burna en bit.
Givetvis pratar de om annat också! Det gör väl alla!
Du hävdade att barn får ut lite av att resa, jag visade exempel på att de inte får det.
Jag reste själv med mina föräldrar under ett år när jag var 5 år, det har helt klart format den jag är.
Jag kan minnas, intrycken, värmen, lukterna, smakerna, barnen jag lekte med osv osv
Mina föräldrar var ofta hemma i trädgården och arbetade när jag var liten, det gav, tyvärr, inte samma starka minnen och upplevelser.
2 gillningar
Och samtidigt utgör dessa minnen 99.9% av det som format dig till den du är idag. De tiotusentals interaktionerna. Som är så självklara att du inte ens tänker på dem idag.
Och som krydda på moset minns du ett fåtal exotiska resor, upplevelser som verkligen sticker ut.
4 gillningar
Visst finns det minnen men inget är så stark och fyller mig med mer känsla av lycka än månaden vi bodde på Fijiöarna.
Sinnena var närvarande på ett helt annat sätt.
En månad där minnena är fler än flera år i Sverige.
2 gillningar
Jag tror vi får vara ense om att vara oense.
För egen del tror jag inte resandet i sig är så centralt för en lycklig/konstruktiv barndom. Du hade kunnat ha andra fantastiska upplevelser som inte inkluderade ett pass.
6 gillningar
Givetvis måste man inte resa. Finns ju i stort sett inga måsten. Många barn lever för att bara överleva dagen och blir lyckliga vuxna.
Men i valet av att resa eller inte resa är det för mig väldigt enkelt.
En månads resa ger fler minnen än ett år i Sverige.
3 gillningar