Semesterångest under småbarnsåren

Ett rikare liv
1

Oktober är här. Dagarna blir kortare, kallare och ihelgen åkte vinterdäcken på. I din veva märker jag att det börjar diskuteras om vad man ska göra nästa gång värmen kommer, eller hur man ska kunna få tag i lite extra sol under vinterhalvåret. Semesterplaneringen är i gång igen.

Tyvärr är det just semester har jag på senare år börjat få svårt att njuta av. Jag (man 34 år) är i en situation med fru och 2 barn (4 och 5 år) som jag älskar och vardagen tuffar på helt ok och vi tjänar bra (hushållainkomst på ca 65 tkr efter skatt. Men sen vi fick barn så har den där känslan eller längtan efter semester försvunnit. Det är inte längre lugnt att vara ledig. Jag vilar ju inte. Jag lagar mat, klipper gräs, packar strandväskan, minimerar kaos, städar.

I år var vår semester lite bättre. Vi höll oss hemma. Jag och Frun sa att det var viktigt att vi också skulle få egentid och vila så varje dag splittrade i vi upp oss en timme eller två och man kunde göra vad man ville (ofta utanför huset). Jag upplevde dock ofta att när man kom tillbaka hade läget inte varit speciellt lugnt. Här kan det vara värt att veta att 4-åringen är i starten på en autismutredning. Vad detta egentligen har inneburit för oss är att det lätt bli konflikter hemma, sociala aktiviter tömmer sonens energi snabbt, han drar inte jämt med andra barn. Jag har själv också gått med problem i foten 4 år pga en hälseneruptur som aldrig blev bra. Fick dock ny operation i vintras, så håller tummarna, men rehabtiden är lång och obekväm.

Då vi har familj i hela Sverige reser vi en del för att träffa dom. Men även här, så byter vi bara vardagen här, mot en annan vardag där. Vi åkte till Gran Canaria i vintras på sol och bad men ständigt övervakade, krav på solkräm och bråk på restaurang och “äcklig mat”kom som i vägen för själva njutningen. När barnen somnat så kunde vi sitta i lugn 2h på balkongen innan det var sängdags. Så ungefär som vardagen hemma, men det var varmare och kostade 60 000 kr. Vår vardag är inte dålig, och det vill jag verkligen understryka. Men den är inte lugn och den är inte “semester”.

För mig borde semester egentligen typ vara det jag inte hinner/kan göra på vardagen. Spela TV-spel, träna, promenad, träffa kompisar. Är detta den nya semestern efter småbarnslivet? Att hinna med den vanliga vardagen? Det känns som att “målet” borde vara högre. Typ skaffa båt, sommarstuga, åka utomlands, men jag vet inte. Kanske är man bara kvar i gamla tankar.

Nu sitter jag här och funderar på hur gör ni andra som har småbarn? Hur fixar ni en njutbar semester med familjen? Vad löser ni med pengar och vad löser ni med andra men? Vilken fråga borde jag ställa som jag inte gör? Osäker om detta är rätt forum, men har läst här ett tag och känner att detta forumet har många visa människor.

PS: Barnavakt finns ibland men sällan och ofta bara ett barn i taget pga mor/farföräldrar är gamla och inte orkar tempot.

5 gillningar
2

Res ihop med kompisar med barn i samma ålder. Då kan man turas om att ta hand om barnen plus ha bra snack när barnen somnat.

3 gillningar
3

Välkommen till småbarnslivet! Precis så där är det för alla och det är inget konstigt med det. Passa på att umgås med familj och barn. Strunta i dyra och bortkastade pengar på resor. Gör det enkelt för er och vänta några år till med resandet. Vi gjorde iofs en hel del resor även med småbarn men det var resor på många veckor under vintertid vilket trots allt är ljusår bättre än familjeliv i mörka kalla Sverige

5 gillningar
4

Borta bra men hemma bäst. Reser inte alls. Inte av flygskam eller något sådant. Vi har båda rest mycket med våra föräldrar och det är alltid som du beskriver; mest stress. Ofta värre än hemma.

Samtidigt väldigt begränsad uppsida. Våra respektive familjer var inte intresserade av något särskilt som man inte lika gärna kunde gjort hemma. Det var mest äta och slappa.

Vi har varit ihop massa år, men bara varit utomlands en gång. Vi hade lätt haft råd, men det är precis som du beskriver: Meningslöst på precis alla sätt.

Det var en av anledningarna att vi planerade för barn. Vi har perfekt ekonomi och intressen för det. Vi förlorar inget på att vara hemma och ta det lugnt med barn på semestrar, helger och eftermiddagar.

Sedan avlastar jag ofta min sambo mer och mer nu när barnet börjar bli äldre. Känns rätt viktigt det där att bara få vara för sig själv ett par timmar. Som nyfödd var det ju inte direkt jämlik fördelning. Snarare 24/7 hos henne, så det är en del att återhämta nu. Men det är verkligen gyllene tider som aldrig kommer tillbaka. Ganska bitterljuv känsla. Man vill ju ta vara på det.

Även om det kan vara jobbigt och tålamodsprövande så är det många stunder av förundran över livet och väldigt stort att bara få följa hur barnet utvecklas och förändras månad för månad.

Nu har inte vi semesterkassa, men hade vi lagt 60tkr på resor skulle jag övervägt att använda dem för någon slags barnvakt eller annan avlastning (städhjälp/trädgårdshjälp) och kanske några barnvänliga hemmaaktiviteter istället för att resa.

Vad är egentligen målet? Var lite kreativ med enklare sätt att uppnå det.

Vad vill man egentligen få ut av resan, båten, sommarstugan m.m. Det känns som att allt det där skjuter bredvid målet och man hade kunnat göra mycket mer genom att identifiera kärnan i vad man vill uppnå.

Umgås med barn kan man ju göra med en boll, en studsmatta, med djur, något enkelt spel eller vad barnet nu uppskattar. Aktiviteterna du skrev om verkar ha extremt låg ROI när det gäller avslappning och umgänge, t.ex.

Båten och stugan kanske också handlar mer om naturupplevelser och egentid som kanske också går att ordna mycket enklare på andra vis. Tiden och pengarna som skulle bränts där kanske går att sätta av som egentid och tjänster istället? Det kräver alltid mer av en än man tror. Man sparar väldigt mycket möda genom att säga nej till de där impulserna.

5

Så är det. Är också småbarnsförälder. Tycker mest semestern är en pina, föredrar förutsägbara rutinmässiga vardagen helt klart.

6

Barn behöver inte dyra semesterresor, barn behöver tid med föräldrarna. Helst tid med föräldrar som tar sig tid. En tid för cykeltur, tid för att gå till lekpark, tid för högläsning, tid för att få köpa en onödigt stor glass. Det är okej att stanna hemma och “bara” göra små utflykter efter väder och lust.

Allt behöver inte vara så stort och märkvärdigt när man är ledig med barnen, det är barnen som räknas och inte vad man ska berätta för arbetskamraterna när man återvänder till jobbet efter semestern.

3 gillningar
7

Jag tror det är lätt hänt för många att man har samma förväntningar på semestern som man hade innan man fick barn. Det kan ta ett tag att inse att det inte är samma liv. Man får backa en hel del med sina egna mål och krav för att istället sätta barnen i centrum och flyta med i deras tempo. Ju förr man inser det desto bättre. Viktigt att ha gott om tid och extremt låga ambitioner.. Häng bara med och hur av äventyret i det lilla

Vill också tillägga att det så klart inte bara är njutning. Kanske inte ens känns njutningsfullt alls men i efterhand kommer man minnas tillbaka på tiden på ett positivt sätt. Det är en speciell tid som aldrig kommer igen så försök göra det bästa av situationen

1 gillning
8

Jag har löst det genom att låta svärmor åka med fru och barn. Jag är hemma och slipper följa med. Får en vecka egentid som jag njuter. Har aldrig förstått varför man ska lägga 50-60-papp på en vecka och ligga på en strand där det ändå är stress, ständigt övervakning.

Åker heller en sån medelhavskryssning. Man är i samma hytt. Allt ingår. Vill man göra utflykt så gör man. Annars stannar man ombord och chillar.

9

Du får lite svar kring resor här i tråden, men jag tolkar dina tankar som att själva resandet bara är en exempeldetalj. Du verkar snarare fundera kring dynamiken i det vardagliga och konstant krävande småbarnslivet - hur man nyttjar ledig tid till att skapa en meningsfull paus/återhämtning för hela familjen.

Vi har både rest, hyrt boende, försökt kombinera geografiska avbrott med med mor-farföräldrar, etc. och tyvärr har vi inte hittat något bättre/roligare än att hålla på rutiner. Om du hittar någon enklare/friare lösning att förmedla så tror jag att du har fredspris att uthämta!

Rutiner - om än trista - ger oss en mer dräglig tillvaro; föräldrar som kan och följer checklistan/spelreglerna och barn som får utforska livet i en lagomt inramad tillvaro. Just resor tjänar speciellt på att vara återkommande i både sitt upplägg och sin struktur, för att skapa trygghet och lite ro åt alla.

10

Testa att turas om ännu mer?

Den ena kör frukost med båda barnen, den andre får sovmorgon och äter sedan frukost själv i lugn och ro på hotellet. Samma person har hand om barnen t ex från uppgång till någonstans efter lunch.

Där växlas ansvaret över och den som haft förmiddagspasset kan nu ta en tupplur, träna, läsa en bok eller liknande.

Personen som har kvällspasset tar läggningen.

11

Känner igen det du beskriver och under ett par år reste vi inte utomlands. Var inte värt det och barnen hade lika kul på lokala stranden som på Kreta. Men med barn ändrar det sig konstant. Allt går i faser och när man precis börjar vänja sig vid en börjar nästa. Det som känns jobbigt nu blir man nostalgisk över i framtiden. Framtidens gamla goda tider är nu. Mina barn börjar komma upp i tonåren och helt plötsligt vill de inte umgås med oss längre. Bara vara med kompisar eller sitta med mobilen. Från att de följde efter mig och ville jag skulle leka med dem följer jag nu efter dem och frågar om vi ska göra något. Jag minns hur jobbigt det var när barnen var små och folk sade att man skulle njuta av den tiden när den var så jobbig. MEN det är verkligen så. Det är ett tidsfönster som aldrig kommer igen. Så anpassa er till det som funkar bäst och försök ha kul. Strunta i allt som blir jobbigt och omständigt. Det handlar om fyra semestrar till sen komma allt vara annorlunda.

1 gillning
12

Vilken igenkänning!!!

Något som hjälpte mig: Jag tog semesterdagar när min partner var på jobbet (han visste om att jag hade ledigt dock såklart) och barnen var på förskolan - HELT UNDERBART! Helt tyst hemma och jag kunde bara VARA. Var balsam för själen och jag hade och har exakt noll dåligt samvete för att barnen var på fsk samtidigt. Nu när barnen är större har jag inte samma behov men tar ff egna dagar ibland :slight_smile:

13

Glömde skriva det här ovan men genom ovanstående blev semester och ledighet med familjen lättare - jag kunde få återhämtning vid andra tillfällen och kunde då njuta mer av ”kaoset” även om det ff var just kaos :slight_smile:

14

Först och främst, se till att foten blir bra innan du ger dig i kast med att resa långresor. Tänk om något händer utomlands, blir extremt jobbigt att hantera. Samtidigt kanske värme kan vara skönt i och med att det påverkar blodcirkulationen? Tror ändå det är bra att rehaben närmar sig sitt slut innan man reser utanför Sverige. Viktigt att bolla dessa funderingar både med ortoped och fysioterapeut:

Sen, gällande barnen, är det en otroligt tuff ålder, i synnerhet då ett av barnen har svårigheter. Här kommer det krävas mycket från er föräldrar. Jag tycker själv att det funkar rätt bra att ta ut ett barn på tumanhand och hitta på saker tillsammans. Det bygger anknytning och det gör det också lättare att stötta barnet när det kör i diket. Har barnet utmaningar kommer denna stöttning behövas mer från er föräldrar. Vet inte hur just er situation ser ut, men många kommuner erbjuder ofta stöd i form av föräldrakurser såsom ABC och Komet. Jag känner många som gått dessa kurser och fått bra verktyg att hantera utmaningar med barnen.

Sist men inte minst, även om barnen tar mycket tid, försök få någon timme i veckan på att ta hand om dig själv. Tex träna eller gå en promenad

15

Jag minns från den tiden hur det kunde vara en riktig fröjd att vara tillbaka på jobbet första måndagen efter semestern. Ta en fika med kollegorna och prata om vuxna samtalsämnen utan att någon avbryter, sedan sätta sig vid datorn och kunna koncentrera sig på något helt ostört. :grin:

1 gillning
16

Får man ens göra så? När mina barn var i förskoleålder var det extremt strikt med arbetstider. Man fick ha barnet där samma tid som man var på jobbet + 45 minuters resväg.

17

Nej det får man inte men jag gjorde så ändå. Det var bara tvunget

3 gillningar
18

Ja så är det. Att vara ledig med familjen är det bästa jag vet men ren återhämtning får jag utan familjen. Om ni inte redan gör det så dela upp er ibland. En timme är bra till vardags men nån gång per år är det skönt att få några dagar ensam. Ingen som behöver en, inga kompromisser. Eftersom ni har familj utspridd är det bra tillfällen att en tar barnen för att hälsa på släkten och den andra gör något annat, nästa gång byter man. Har inte själv testat men det du beskriver är anledningar till varför hotell med barnklubbar är populära. Kolla tex kinderhotels i Österrike. Eller bjud med en släkting på semestern som ni betalar för med överenskommelsen att hen hjälper till med barnen. Far- och morföräldrar är populärt men tex en äldre kusin kan vara bättre avlastning. Gör det som funkar för er, inte vad andra eller en tidigare version av er själva har för förväntningar. Fundera på när är det lättast att vara förälder, och när är det svårast? Planera så att ni gör mer av det första och mindre av det andra. För mig är det tex lättast när vi är utomhus och svårast på typ ett lekland. Så barnet kommer kanske besöka färre lekland än andra, men kanske ha fler naturupplevelser. Din beskrivning ”Jag lagar mat, klipper gräs, packar strandväskan, minimerar kaos, städar” går ju att undvika genom att leja ut hemma och/eller ta in någonstans med service.

19

Har två barn, varav den yngsta har ett par diagnoser. Det är tufft och man får hitta andra vägar för att få ihop livet. Vi har gjort två solresor de senaste 10 åren och det har gjorts mycket rekande för att hitta boende, möjlighet att kunna stänga en dörr till ett sovrum, lågsäsong, restauranger etc innan vi bokat. T.ex möjlighet att kunna laga mat själv, då restaurangbesök är en plåga, eller att man kan sitta avskilt på restaurang, kanske i kombination med all inclusive. Vi är hemma i Sverige för det mesta och försöker göra flera minisemestrar varje år med typ 2 hotellnätter åt gången, nu när yngsta är i 10-årsåldern så har vi klarat av att vara borta några fler dagar, men uthålligheten är begränsad så man behöver ha en plan B.

För övrigt så blir det snabbt dyrt om man ska åka på högsäsong. Så fort barnen börjar skolan, så minskar möjligheterna att resa ”billigt” och lugnare perioder.