Kan börja med att säga att för oss blev det bättre lite senare. 4-5 års åldern är en intensiv tid. Våra är 9 och 11 nu, sen att vi skjutit oss själva i foten och skaffat en sladdis är en annan historia.
Vi har gjort en sak de senaste åren som varit ett vinnande koncept för oss. På sommaren har vi hyrt ett hus med pool en vecka. Man får en hem-lik miljö men utan alla måsten som kommer hemma. Vi lagar all mat själva men gör en meny för veckan där vi vet att alla gillar maten, ibland en sak till barnen och en annan till de vuxna. Men alla saker som man tänker på hemma, som att man borde städa, slänga in en tvätt etc slipper man. Har man tur med vädret känns det som att vara utomlands vid poolen men för en mycket billigare peng.
Det betyder att ni ofta äter samma mat som barnen? Det gör jag aldrig. Varken under semestern eller annars. Mycket tid får åt till matlagning kan jag avslöja. På resor är det en självklarhet att ha kök och göra all mat själv. Restauranger är en plåga
Antar du vet att det inte är lagligt? Antagligen pga alltför många som gjort som du behöver arbetsgivarna numer skicla in information till försäkringskassan.
Vi brukar ha släktträff på en camping i en vecka varje sommar. Bokar platser precis bredvid varandra (bor i tält). Släktens barn springer mellan vagnarna och lekplatser samt underhåller sig själva men det kräver att man har en sån bekantskapskrets samt känner sig bekväm i att barnen utforskar lite själva.
Annars brukar vi underhålla oss i det lilla. Typ ta med picknick till lekplatsen/parken (oftast cyklar vi lite längre bort). Jag och frun relaxar på en picknick filt och barnen springer runt omkring och leker .
Har sett den där livsstilen på campingar och ser att det är mycket fylla där man släpper iväg ungarna vind för våg för att sitta i vagnen och kröka. Kanske inte är så på alla campingar men det jag sett känns inte särskilt barnvänligt.
Du tänker nog på föräldraledighet/VAB. Förvisso är det inte tillåtet att ha barnen på förskolan när man är ledig oavsett, men jag har lite svårt att tro att FK följer upp på det.
Bidragsbrott tycker jag är för hårt, eftersom man inte får bidrag. Slöseri på samhällets resurser kanske, för mat/blöjor och om förskolan hade kunnat ha en mindre anställd inplanerad den veckan, men det är nog rätt marginellt ärligt talat.
Edit: sen undrar jag om det är olagligt, vilken lag menar du att man bryter?
En till här som sympatiserar och känner igen till fullo. Vi har två barn på 2 och 4 år. Jag tycker dessa småbarnsår är superkämpiga, och då har jag barn utan särskilda svårigheter.
Det är konstigt, det är som att min kropp är inställd på att helg och semester ska vara tid för återhämtning, och varje gång blir jag lika besviken över bristen på vila och egentid. Tycker jag borde snappat upp det förändrade läget vid det här laget.
Har tyvärr inga mirakelmetoder, vi söker också efter kloka tips på hur vi kan minska påfrestningar. Vi försöker iaf ge varandra egentid varje vecka. Vi jobbar fortfarande på att införa mer bestämda tider (jag tycker det vore oerhört skönt att veta ATT och NÄR man får sin ‘andningspaus’). Resor gör vi sällan, och då endast inom Sverige, av flera skäl. Eventuella större äventyr tänker vi får vänta tills både barnen och vi kan njuta av det mer. Försöker också påminna oss om att detta är temporärt (hoppas hoppas), småbarnstiden varar ju inte för evigt. Sen kommer ‘preteen’ och tonåren, och då kanske de inte vill umgås med en alls istället. Föräldraskapet är traumatiskt på många sätt. (Absolut finns det många fina stunder också, men ni fattar)
Kontakta familjerådgivningen i er kommun, jättebra stöd.
Vi gick till sådan under våren då vår stora kille gick sista terminen på förskolan och var allmänt stökig. Han rymde från förskolan, förstörde saker och kastade mat när vi åt middag. Bråkade vid läggning. Vi lärde oss att fokusera på det som funkar och att vara väldigt uppmärksamma på det.
Efter någon månad fungerade allt mycket bättre. Vi fick mer verktyg i verktygslådan. Om en taktik inte funkar, byt taktik.
Läste även Ditt kompetenta barn av Jesper Juul och en del av Ross Greene. Barn försöker alltid göra det bästa de kan. Barn lär sig av att lyckas, inte av att misslyckas. Två mantran som förändrat min syn på föräldraskapet.
Som många andra skriver här, försök att ta vara på denna tid, snart kommer barnen inte vilja hänga med en (tonåringar)
Jag skrev att resa med småbarn va helt meningslöst i en annan tråd och fick mycket mothugg. Att läsa denna tråden va som att få upprättelse. Tack, och ja småbarnåren är tuffa, men det blir bättre och bättre. Snart tar våra barn sig till och från skolan själva. Bara det är en enorm lättnad i vardagen. Sen kan de ta sig själva till fritidsaktiviteter och kompisar också. Till slut ser vi dem inte mer. Det går snabbt.
Vi var på vår första utlandssemester med barnen förra året. Då va de 7 och 9. Jag skulle säga att det va mestadels njutbart. Det är stor skillnad på en 7 åring och en 4 åring för att inte tala om under 4. Nästa år åker vi med mina svärföräldrar + svåger. Då är barnen ännu äldre och vi har dessutom lite avlastning.
Men i grund och botten hade jag gärna sparat pengarna och semestrat hemmavid istället.
Vi tittar lite på sommarstuga i närheten av mina egna föräldrar och barnens kusin. Visst, det kostar som en utlandssmester om året att bara äga den, men gud va skönt att slippa restaurang med barn, samt flygresor och trånga hotellrum och både jag och frugan älskar att fixa med hus och trädgård.
Och nej det är väl inte olagligt att vara hemma med barn på förskola. Det kan vara emot förskolans regler. Och det är inte direkt heller som att stjäla. Förskolan har ju en avgift man betalar. Men om det är emot förskolans regler tycker jag att man bör hålla sig till dem. Vi fuskade väl någon enstaka gång när man va sjuk för att kunna vila sig frisk i en miljö utan barn.
Nu när båda barnen är i skolan kan man ta ledigt och faktiskt vara ledig på riktigt med egentid! wohoo. Ska nog ta en måndag nån dag bara för att.
En gammal kollega och hans fru hade varsin kväll i veckan då de kunde göra vad de ville utan att dubbelkolla med den andra. Han brukade använda den till att gå på restaurang med någon kompis. Att ha den sortens garanterad, skuldfri egentid tror jag är värdefullt.
Ja, det är ditt nya liv, iallafall för några år framåt. Ju snabbare man accepterar det, desto lättare blir det. Men illa kvickt har åren passerat och man tittar tillbaka på guldstunderna man hade.
Själv har just semestrarna med strand varit det enklaste med barnen. Vi har alltid hyrt ett boende med matlagningsmöjlighet och skippat restaurangerna för det mesta. Barnen får mat de gillar och roar sedan sig själva under många timmar på stranden.
Jag tror det är en fördel för mig som var lite äldre (35+) när jag fick barn. Det kändes inte så jättejobbigt att förändra kraven och förväntningarna kring semester. Jag var helt fine med att ta semestrarna med fokus på barnen. Det behövde inte bara något märkvärdigt. Sådant gjorde vi före barnen föddes. När barnen kom till fick man se världen på nytt utifrån barnens perspektiv och då är minsta lilla utflykt ett äventyr.
Har heller aldrig sett semester och ledighet som tillfälle att “vila upp sig”. Tvärtom. Ledighet för mig är friheten att göra något helt annat samt möjligheten att fixa saker man inte haft tid med när man jobbar.
I så fall kan jag meddela att det inte har med ålder att göra. Förlusten av verklig ledighet är för mig den absolut i särklass största förlusten av livskvalitet som förälder.
Tycker inte det är någon större skillnad kring mina semester förre/efter barn mer än att det har tillkommit några extra moment/rutiner kring barnen men annars lever man på som innan barnen.
T ex, innan barn kunde jag dra ihop lite musikfolk och ha ett par veckor helfokuserad tid för musik (och krascha på varandras soffor däremellan, ungefär). Det är en “semester” som inte riktigt funkar med småbarn.
Bara en kommentar om detta: skaffa en pålitlig barnvakt! Det är ju liksom inte något magiskt med det. Om du hör dig för på jobbet så finns det garanterat nåns tonåring som vill tjäna lite extra. Tycker att många verkar lida alldeles i onödan i stället för att lösa ett enkelt problem.
Mycket tid får åt till matlagning kan jag avslöja. På resor är det en självklarhet att ha kök och göra all mat själv. Restauranger är en plåga