Vi åkte iväg med husvagn under flera år under barnperioden mellan ca 5 och 11 år. Både i Sverige och nere I europa flera år. Troligen Smart att undvika slutet juli till mitten av augusti pga köer mm.
Våra barn höll sams bra nog om man hade en i framsätet och en i baksätet med Mamma oftast.
Vi bodde alltid på väl valda kampingar med mycket öppna och stora ytor. Bilfritt i princip, Saker för barn att göra och mycket “nya” kompisar sommartid.med tiden behövdes mindre av ständig passning.
Denna period var vi riktigt fattiga och lagade nästan all mat själva i husvagnsköpet eller i alla fall var den köpt i mataffär.
Minimerar risk för “äcklig mat”. Dessutom är och var matpriserna i Europas affärer klart bra.
Vi körde inte långt varje dag . Kanske 20-25 mil per dag max. ibland flera dagar på samma ställe Åkte säg kl 10 och framme på nästa ställe kl 14. Lunch på vägen på någon rastplats kanske.
Bra nog husvagn kostar nu ca 35-40 KSek och en 30 år gammal fungerade bra.
Man får tillbaka det allra mesta om man säljer efter säg 6 år om man håller efter täthet etc. Ingen försäkring behövs. Trafikförsäkring går på bilens.
Gick bra att dra vagnen på mindre vägar runt 1.0 liter per mil ca 50% mer än utan vagnen. Lite raskare på större vägar kanske 1,2 liter /mil (med bensinare med turbo).
Dessa semestrar drog inte mycket pengar. Bensin + kampingavgifter drog mest.
Misstänkte innan vi provade detta att jag skulle blir less på att dra husvagn.
Semesterlunken man hamnar i var dock helt ok om man inte körde för mycket varje dag. Inget problem vara på resa i säg 4 veckor. Längtade inte hem.
Det som jag upplevt som problem för egen del & vårt hushåll är att vi satt fel förväntningar på semester/aktiviteter. Vi har i princip projicerat våra förväntningar på barnen och när det blir en miss-match där så uppstår friktion.
Ett exempel, vi har tagit barnen till Kolmården ett antal gånger. Första gången väldigt förväntansfulla, barnen gillar djur & vi tänkte det blir en rolig aktivitet. Förväntningarna var således att barnen skulle ÄLSKA att få titta på djuren. När vi väl kom dit så spenderades nog 85% av tiden på att de sprang runt på lekparken - något vi mer eller mindre kunde gjort hemma. Visade noll intresse för djuren. Lite tråkigt för oss som ändå spenderade tid, pengar & energi på att åka till Kolmården. Kort därefter insåg vi att det var nog vi som satt fel förväntningar på hur dagen skulle bli & spenderas.
Samma gällde utlandssemester, vi TRODDE att bad & lek i havet skulle vara det roligaste & bästa för barnen. Men som vanligt hade vi fel, det var saltvatten i ögonen och gråt över att det kliade i ögonen - havet var långt ifrån en favorit. Återigen så var det en lekpark på stranden som var huvudattraktionen.
Vi har accepterat & förstått att på en barnsemester så kan man inte räkna med att ligga i solstolen och läsa bok (om inte mor-och farföräldrar kanske följer med för att vakta barnen…). Med detta så får vi inte någon ångest heller, utan accepterar att barnen upplever saker annorlunda kontra vad vi gör.
För att verkligen vila upp sig tycker jag ni gör rätt i att avvara tid för eget intresse. Det kanske kan hjälpa lite att koppla av.
Mvh,
Instämmer till 100 %. Nu är båda mina barn över 30 år gamla, men de bästa semestrarna när de var mindre hade vi med en gammal vän och hans familj. Vi hyrde hus som rymde båda familjerna. Barnen som var inom tre års intervall kunde lika med varandra, vi lagade mat ihop och gjorde barnanpassade aktiviteter på dagarna. På kvällarna kunde föräldrarna umgås och prata. Mitt yngsta barn är och var funktionshindrat men kunde ändå vara med de andra tre (det såg en omtänksam storasyster också till). Under närmare 10 år i åkte till Danmark, Tyskland, Frankrike och Spanien. Mycket lyckat överhuvudtaget, i alla fall vad jag minns.
Detta klipp är så tänkvärt och sammanfattar även TS fråga. Dagarna (oavsett om det är helg eller semester) fyller sig själva.
Jag har inget minne av att som barn åka på massa aktiviteter. Vi var hemma hela somrarna med en skog som lekplats, syskon och massa roliga leksaker. vi hade aldrig tråkigt och föräldrarna styrde aldrig upp något.
Trodde barnvakt (som inte är släkt) var sådant som bara fanns i amerikanska filmer. Inte förrän jag läst i det här forumet som jag faktiskt insett att det existerar i sverige. Måste vara något som bara finns i vissa kretsar som jag annars inte kommer i kontakt med. Vi har aldrig haft någon form av barnvakt. Barnen skulle inte acceptera det. Inte jag heller för den delen 
Håller med barnen där. Lekplats är roligare än både stränder och djurpark! 
Går de inte på dagis heller? Flesta barn älskar tonåringar och ser upp till dem. Brukar vara rätt okomplicerat. Råder alla slitna att släppa sargen och testa.
Jo, det har de ju gjort och det var ju ett helvete med inskolning. Tror det beror mycket på hur ens barn är. Vissa har varken någon farstu eller sociala hämningar över huvud taget medan andra barn är blyga och har stor integritet. Mina barn tillhör den senare kategorin.
Det har blivit poppis på sistone att framhäva sig själv genom att försöka avslöja de som nyttjar ai
Det är väl mer typiskt svensk att låta mor och far föräldrar vara barnvakt?
När jag växte upp var vi 2-4 kvällar i veckan oss farmor och farfar.
När min far växte upp så bodde i generationsboende där farfarsfar tog hand om min far.
Min farmor växte upp med sina morföräldrar.
Osv
Säger bara all inclusive!!
Lite svennigt men fasiken va skönt på semestern.
stressa runt och handla o laga mat med småbarn är ingen lyx. Bästa familjeresa vi varit på!
annars är ju lokala utflykter kul!
Åter till ämnet nu.
Har själv två barn, 5 och 3 år strax. Jag känner igen så mycket av det som sagts, inte minst från trådstarten.
Inget i mitt liv har känts så träligt som denna period, som definitivt förstärks under semestern. Konstanta aktiviteter, ständigt tjat och kaos utan någon tid för en själv att återhämta sig.
Sedan finns det ju guldkorn under tiden som man inte får missa. Det är dessa man kommer att se tillbaka på med nostalgi. Är glad att jag hade sinnesnärvaron att identifiera en av dessa guldkorn under en av den mest intensiva semesterdagarna.
Under vardagarna är det definitivt lättare med dess rutiner och allt var det innebär. Det har varit otroligt skönt att vara tillbaka på jobbet för att vila hjärnan från föräldraskapet.
Mitt inlägg blev flaggat och borttaget. Fattar inte varför? (Jag har läst reglerna.) Min syn på detta forum fick sig en törn. 
Varför nu bry sig om att lägga tid på att kommentera och försöka ge goda råd?
Shit denna responsen hade jag inte väntat mig. Var resdag och fick inte möjligheten att lösa igenom alla svar och det tog sin tid. Jag märker ju att det är flera som är/varit i samma sits, även om varje upplevelse är unik så finns det mycket gemensamt.
Igen så vill jag påminna om att livet är ändå bra. 7/10 den mesta tiden även om det tillfälligt finns bättre och sämre dagar. Vad jag i diskussion med frun under dagen kommit fram till är att målet med just semester kan vara ganska olika beroende på vem av oss man frågar och när. Familjeakiviteter har ju fördel att det skapar minnen tillsammans, även om det inte är att vi specifikt gör vad jag eller individen föredrar. En av de bästa minnena från Gran Canaria var ju att se dottern gå från badkruka till fisk. Samtidigt när sonen rymde och man skulle vara jaga honom, och Frun var på toa samtidigt som dottern var i vattnet. Stressigt och fantastiskt på samma gång. Men det kan ju ändå finnas behov av riktigt ledighet. (Rydan definierade det bra) när man får göra vad man vill, ostört, så länge man vill. Och det kanske man inte gör med familjen alltid ^^ “egosemster” kanske kan vara en grej. Och Frun drar till Grekland med kompisarna i vår så då har man kanske en innestående
Betala för barnvakt är ju en intressant grej som vi aldrig diskuterat och är värt en vidare diskussion. Det lämpar ju sig mest för att få lite extra ledighet några timmar en dag eller helg. Ingen i min krets som testat detta och upplever att det är främst mor-och-farföräldrar som ofta står för detta, men det betyder ju inte att det inte går.
Gällande dagis diskussionen så upplever jag att den hamnar lite utanför trådämnet då det handlade mest om semestern (ledigheten under sommaren) och då är barnen ändå inte på förskolan. Men även här är det det där en balansfråga som upprör var och varannan människa, men jag ser att det är en diskussion för en annan dag.
Gemensam semester med andra par/familj har vi också tittat på men inte riktigt lyckats hitta rätt. Handlat om allt från att planer ändras, till olika ekonomiska förutsättningar och olika önskemål om resmål. Just keep “trying” I guess. Till slut borde det väl ge avkastning när man väl får ihop det.
Men seriöst. Är ni svagbegåvade som inte kan släppa att tråden inte handlar om man får ha ungarna på förskolan när man är ledig. Ni förstör forumet.
Ontopic:
Man behlver inte göra allt tillsammans. I helgen tog jag med barnen och gick till lekparken och hängde så frun fick sova ut. I gengäld gick jag eftermiddagen ledig när hon tog barnen och åkte till mormor och morfar. Man får växeldra.
Sen har höjdpunkten sällan att åka till Kolmården eller Grekland som nån tidigare skrev. Är oftast något simpelt som en lekpark eller våfflorna till frukost, så man behlver inte komplicera för mycket
Har försökt städa i tråden nu. Ber er att hålla er till ämnet. Till nästa gång,
-
flagga och hjälp oss moderatorer istället för att gå i polemik,
-
skapa ett länkat ämne för sidodiskussioner (det går bra via editorn och ta “länkat ämne”
då slipper vi att som nu läsa och flytta 40+ inlägg. Det är inte helt lätt att återkomma till en tråd i efterhand.
Hallå alla! Här kommer mitt bortplockade inlägg igen, nu godkänt av @janbolmeson då det är skrivet av mig och endast mig trots onödigt långt och gillat att dela upp text med emojis redan innan AI. (Så ni behöver inte flagga det igen, tack på förhand! 
)
Mycket igenkänning och många bra svar i tråden, och jag upprepar säkert några i mina tips:
Semester - gör det enkelt och smått. Strandhäng med varmkorvslunch i termos är melodin. Camping med andra familjer brukar funkar bra, om lek med andra barn fungerar. Man behöver kanske ställa om mentalt för vad som är rimligt och försöka förenkla så att det ändå blir så mycket semester från vardagsbestyr som möjligt. (Kanske måste man t ex inte äta helt ekologiskt och lagat från grunden, vara supernoga med sockret och vad det nu kan vara för regler man själv hittat på, just på semestern?)
Om utlandet lockar kanske det inte är med familjen man måste uppleva det de jobbigaste åren? Min man åker t ex på en skidresa till Alperna med vänner årligen, på enbart vuxna människors villkor. Man får tänka lite nytt och ge varandra frihet.
Gå ner i tid - självklart är det skönt att jobba mindre när barnen är små. Men så fort de har skolplikt är det fantastiskt! Att ha en ledig fredag att ägna åt kompisluncher, träning, musik eller skogen, vad man nu gillar, det ger så mycket energi och återhämtning inför helgen (som kanske inte alls är återhämtande)!
Barnvakt - att hitta en stabil tonåring eller en “extra mormor” som lär känna barnen och fungerar bra, det är en väl värd investering. Det är också bra för barnen att ha flera trygga människor omkring sig. Barnvakt på semestern kan också innebära just mer semester för alla!
Ett barn i taget - som tvåbarnsförälder kan man uppleva en oerhört stor skillnad i energi att sära på barnen. Barnet blir ofta så otroligt mycket lugnare utan ett syskon att konkurrera med (även om de fungerar bra ihop). Att ta med ett barn på en liten utflykt på det barnets villkor kan vara så mysigt, återhämtande och kännas lite lyxigt både för förälder och barn.
Ta hjälp av proffs - om vardagen är för tuff, se till att ta hjälp av proffs. Ni verkar ju redan vara i starten av en utredning, men kanske behöver ni själva stöd samtidigt? Man kan t ex få råd om hur man kan förenkla vardagen, då det är lätt att fastna i gamla rutiner som inte fungerar längre. Vi har fått kämpa mycket med ångest och fobier och har tagit hjälp i olika perioder, vilket har både hjälpt och varit avlastande. Jag hoppas att det också gör att det är självklart för mina barn att ta hjälp i tid som vuxna.
Tiden går i trappsteg - mina barn är nu 15 och 17 och jag upplever att utvecklingen snarare går i stora trappstegskliv än som en konstant backe. Det som inte funkade igår funkar plötsligt idag, och det kan vara svårt att hänga med. Plötsligt klarar de mycket mer själva och man kan ta den första 10-minuterspromenaden helt utan barn! Sedan kan de plötsligt cykla till träningen själv och helt plötsligt står man där med två små vuxna till i hushållet, som fixar egen lunch och säger till när de tar sista yoghurten. Med detta vill jag ge lite tillförsikt att det snart kan vara helt annorlunda, i morgon kanske någon tar ett trappsteg!
Håll ut och lycka till! 
Som svagbegåvad så tycker jag själv att det va naturligt att ämnet, “huruvida man får va ledig när barnen är på förskolan” kom upp i en diskussion i hur man hanterar semesterstress och återhämtning som småbarnsförälder.
Jag har personligen svårare för inlägg som pratar nedvärderade om andra än att diskussionen tar sig an oväntade sidospår. Det ser jag mer som berikande.
Köp ett tält. Kankse ett sånt där man kan ha kamin inne. Tälta vid en sjö inte långt från parkeringen. Leta Svamp, laga mat, vinterbada, hugg ved, elda som fan. Lek med barnen, ta med spel och annat. Ta med kompisar. Naturen ger lugn och är gratis. Året runt.
Min sambo hade hand om barnen så jag kunde spela golf och träna. Semestrarna var alltid kul och trevliga som jag minns det. Du är väl helt enkelt inte en pappa som gillar att umgås med barnen. Finns många såna och speciellt när barnen är små. Det blir bättre om en 3-4 år skulle jag tro.
Varför delar ni bara upp tiden 1-2 timmar per dag. Det skulle väl funka om ni fick 4-5 timmar var per dag på semester eller helg? Eller måste ni vara tillsammans 22 timmar om dygnet?