Hej forumet!
Jag har inte skrivit tidigare, men uppskattar alltid att läsa de goda råd som skrivs i andra trådar.
Nu är det så att jag i vår kommer att byta till ett absolut drömjobb, och jag är så så så lycklig. Drömjobbet kommer tyvärr att inbringa minus 8 tkr jämfört med nuvarande lön. Lönetappet kanske låter styggt, men är förväntat då jag byter sektor från fastighets- till kulturvårdsbranschen.
Jag har idag god ekonomi, men känner att jag skulle vilja ta bättre kontroll över intäkter-utgifter och funderar på om jag missat någon “många bäckar små”-aspekt.
Idag lever jag ihop med min sambo och hund, inga barn. Vi äger ett radhus 50/50 med en belåningsgrad på 35%. Vi lever ett ganska anspråkslöst liv där de största utgifterna består av regelbundna restaurangbesök och någon semester/år. Jag skulle säga att vi på det stora hela är ekonomiska av oss, ex. inga uteluncher, materialhobbies (förutom hunden då hehe) eller intresse av att resa utanför Europa etc.
Jag och sambon har delad ekonomi och den största förändringen vi kommer att implementera med jobbskiftet är att vi kommer att betala hushållskostnaderna proportioneligt efter inkomst (10 tkr skillnad på våra löner).
Däremot bär vi väldigt olika del av kontantinsatsen, jag 75% och han 25%. Skulle det vara en idé att min sambo exempelvis amorterar en del årligen?
Mitt egna sparande består av 200 tKr investerat, och 200 tKr på ett sparkonto med ränta. Jag tycker om att ha en redig buffert då hunden står på mig och jag inte behöver oroa mig över tråkiga veterinärutgifter eller liknande.
Skuldebrev mellan er – om ni äger 50/50 men vill justera ekonomiskt i efterhand
Ingen justering, men medveten risk – funkar om ni är trygga i det
Att din sambo amorterar “mer” är inte riktigt samma sak, eftersom amortering bygger gemensamt värde. Vill du jämna ut insatsen är skuldebrev oftast tydligare.
Bara för att du går ner i lön så ska du ju inte börja skära i levnadsstandard, ni är ju 2 och ni lever inte på marginalen idag.
Kolla vart pengarna går, hittar du något onödigt (som ett gymkort som inte används, streamingtjänster) så ta bort det, men i övrigt så tycker jag du ska njuta av att ha fått drömjobbet istället för att tänka på någon tusenlapp hit och dit.
Nu kanske jag skiter i det blå skåpet här och kommenterar något som TS inte är intresserad av och gör antaganden som ej stämmer. Må så vara.
Varför är det nästan som kutym att när, som i det här fallet med TS, gör en karriärsändring - så drabbar det din sambo i att han ska betala mer av era gemensamma kostnader ”proportionerligt”. Jag vet ju inte hela bakgrunden till valet av jobbbyte och kanske ligger det mer under ytan. Men byter man jobb frivilligt och frivilligt går ned i lön - så är det ditt val.
Någonstans är det såklart varje individs val vad man anser är mest rättvist att dela upp ekonomin såklart men…
Till detta så verkar du ha mer kapital eftersom du stått för 75% kontantinsatsen.
Jag tycker mest fair är att ni bör dela utgifterna ni har 50/50, så att din sambo får lägga undan mer pengar för att komma upp i åtminstone lika insats vid lägenheten och sparat kapital. Jag antar att han inte har samma kapital som du eftersom du stått för 75% av insatsen.
Det här var säkert inte vad du ville höra, nåväl, bara en synpunkt.
Som MKsthlm skrev har ni olika alternativ att överväga. Jag skulle tycka att allt annat än att boendet skall ägas 50/50 blir märkligt i längden. Skall du till exempel betala 75% av en badrumsrenovering?
Skuldebrev borde vara det rätta. Din sambo kan betala av sin skuld till dig innan det kan bli tal om amortering eller annat sparande.
Huruvida ni ska dela hushållsutgifter lika eller proportioneligt efter inkomst måste vara något ni kommer överens om efter er situation och hur mycket spelrum ni har. Jag kan inte se att man behöver hålla på och räkna ut proportionerna om båda har råd att finansiera det liv man lever och det inte skiljer avsevärt i inkomst (typ 50% plus på den ena i disponibelt). Och det blir märkligt om det nu är så att din sambo skall betala större andel av hushållskostnader om det gör att skulden till dig är kvar längre, eller dennes ägarandel hålls nere i och med detta.
Det framgår inte i din beskrivning hur er ekonomi ser ut nu. Sparar du nu motsvarande lönetappet och tänker sluta med det? Eller behöver ni skära ner motsvarande på utgifterna?
Det måste ju skäras någonstans. Är det inte på sparande så är det på något annat. Och då bör du bestämma vad innan. Annars är det lätt hänt att man fortsätter som vanligt och får skjuta till pengar i från besparingar I slutet på månaden och det är inte hållbart i längden.
Inför husköpet gick vi igenom alternativen 50/50 eller ägarandel som speglar insats, och landade i att det hade blivit lite knasigt om jag skulle bära så höga utgifter som 75% månad till månad. Redan med min högre lön tjänade jag mindre än sambon.
Skuldebrev är 99% klart, vi ska bara skriva ut och signera….vilken dag som helst nu ;).
Vad jag tänkte med amortering var att om min sambo ex. årligen amorterade 30 tkr så skulle vi också årligen revidera skuldebrevet. Kanske meckigt men ändå ett sätt för honom att i snigelfart minska sin skuld.
Du har rätt- jag borde nog inte tänka på detta i den omfattning jag gör, oavsett vad vi landar i som bäst för oss så har vi goda förutsättningar såväl idag som för framtiden. Har nog delvis blivit lite av en fix idé att klura på ekonomi för att det känns bakvänt att gå ner i lön vid jobbyte.
Tack för svar, och hedrande att du skriver ditt första svar på just mitt inlägg.
Såklart kan man tycka olika i denna fråga, och jag är säker på att du kan finna par som täcker in hela spektrat. To each their own osv.
Tänkte inte tråka ut er med detaljer kring mitt krokiga yrkesliv, men jag ska försöka hålla det kort: jag tog examen 2019 i en ganska nischad bransch som i princip tvärstannade under pandemin. Jag gjorde verkligen allt jag kunde för att ta mig in, men till slut fick jag pausa den planen och istället gå in i en närliggande sektor där min kompetens bara var marginellt efterfrågad.
Under de senaste fem åren har jag testat flera arbetsplatser i liknande roller, men jag har egentligen aldrig trivts. Hela tiden har jag längtat tillbaka till det jag faktiskt utbildade mig till. Till slut ledde det, i kombination med en dålig arbetsmiljö, till att jag blev sjukskriven.
Jag vill inte tala för min sambo, men jag kan säga så mycket som att han är minst lika glad som jag över att jag nu har fått en tjänst där jag faktiskt kommer må bra och utvecklas. Och för att vara tydlig: sjukskrivning är inget jag rekommenderar, varken för ekonomin eller måendet.
När du skriver att det bästa vore att dela utgifterna 50/50 för att han ska kunna komma ikapp i kontantinsats – menar du då att han i praktiken ska “amortera” till mig?
Som det ser ut idag har han en större buffert än jag, och sparar flera tusen mer i privat pensionssparande varje månad.
P.S Min sambo planerar att läsa en YH-utbildning om några år, och då är det självklart för oss att vi justerar upplägget så att jag tar en större del av kostnaderna under studietiden.
Tack!
Vi “behöver” nog inte skära ned på någonting, med min högre lön har jag mellan 6-11 tkr efter skatt över varje månad (om inget oförutsett sker dvs). Det mesta av detta har hamnat på ett vanligt sparkonto, endast 1000 kr/mån går in i ett pensionsspar-konto på ISK.
Min sambo gör lite annorlunda och har tre sparkonton dit han månatligen fördelar ca 6000 kr totalt.
Framåt hade jag velat höja mitt fasta sparande, så jag kommer att tighta till mina personliga utgifter, ex. shopping och några restaurangbesök.
Vi har inte höga utgifter för boende då huset är nybyggt, energisnålt och inga renoveringar föreligger.
Förhoppningsvis gav detta bättre insikt i våra ekonomiska förutsättningar :).
Så intressant, jag har nog inte angripit frågan på det sätt som du beskriver det.
På något sätt så känns oschysst att han skulle betala av sin skuld till mig, sätta över några tusen i månaden etc. Men det kanske bara är just det- en känsla.
Ja gör gärna det, för annars riskerar du att halva lånet ju inte betalas tillbaka då ni äger 50% var av boendet, och amortering ger till boendet, inte till dig.