Ok… så det enda syftet m en Fondrobot är den där automatiska ombalanseringen. Och den i sin tur har bara en koppling till risknivå – som i sin tur bygger på några få frågor man ska svara på också det helt automatiserat. I nån snygg app.
Nja… jag är “underwhelmed”. Bättre då med personlig oberoende rådgivning tror jag. Om man inte vill/kan lära sig själv och hålla koll.
Så kanske det är. Jag vet inte, men önskar jag visste… @janbolmeson kanske kan utveckla…?
Black-Litterman modellen är en vedertagen modell för att hitta balansen mellan olika typer av tillgångsslag i portföljen. Det är en vidareutveckling av Markowitz MPT (modern portfolio theory), som vunnit Nobelpris.
I ett nötskal går det ut på att man använder data om historisk avkastning och historiska korrelationer för olika tillgångsslag (ex. aktier, räntor, råvaror) för att matematiskt hitta den portfölj som ger högst avkastning, givet en bestämd mängd risk. MPT använder enbart historiska data, men Black-Litterman tillåter även användaren att finjustera datan. Exempelvis har räntor högre förväntad avkastning nu än för 2 år sedan, så det vore fel att använda data från nollränteperioden i algoritmen. Det är fortfarande passiv investering, man går inte in och gör några specifika bet om enskilda aktier eller sektorer.
Opti använder också Black-Litterman:
Lysa använder inte Black-Litterman vad jag vet, utan deras aktier och räntor är i grunden marknadsviktade och förhållandet mellan dem baseras enbart på användarfrågor? Osäker på detta, använder inte Lysa.
Det största problemet med MPT och Black-Litterman, i min mening, är antagandet att historiska korrelationer ska gälla i framtiden. Jag tror att det kräver väldigt långa tidsserier med data (helst 100 år) för att ge tillförlitliga resultat, för att fånga alla tänkbara ekonomiska klimat. Opti använder data från 1970 och framåt. Så det är inte perfekt, men det är definitivt bättre än ingen modell alls.
Toppensvar! Fortfarande inget fan men det låter bättre än min (snabbt fattade) uppfattning var.
När jag läser avanzas whitepaper upplever jag att de ger exempel som att ett bet skulle kunna vara “amerianska marknaden”. Sen funderar jag på hur fördelning mellan tillgångslag fungerar i praktiken när de redan verkar ha fasta procent i de olika nivåer av avanza auto. (Menar inte att du måste ha svar på detta @Zino, bara tankar… 
)
Skulle du kunna utveckla lite vad du menar med det här? 
Helt enkelt att det är bättre att de går efter en vedertagen modell, än subjektivt tyckande 
Ett konkret exempel är ränteallokeringen, som är mycket bättre i Avanza Auto och Opti jämfört med Lysa. Avanza och Opti använder längre durationer med lägre kreditrisk (syfte “diversifiering”) jämfört med Lysas mer marknadsviktade räntedel. Detta är helt säkert ett resultat av Black-Litterman optimeringen, som visat att denna typ av räntor har lägre korrelation med aktier.
Har inte läst Avanzas whitepaper, men kanske tar de hänsyn till olika marknaders relativa värdering när de anger förväntad avkastning i algoritmen? Så länge det är systematiskt och inte subjektivt så kan jag acceptera det. Kan försöka läsa igenom deras whitepaper när jag har tid.
Lysas fokus är stabilitet och låg korrelation med aktier. (se nedan från Lysas whitepaper)
Min hobby analys av Auto 3 ränteinnehav (se ovan) är att den är något mer korrelerad med börsen och har något större risk/avkastning jämfört med Lysa.
Därför har jag landat i kombinationen Lysa räntor på 3-5 års sikt och Avanza auto 3 på 5-10 års sikt.
För räntebärande värdepapper har Lysa skapat en portfölj med fokus på låg korrelation mot aktier och låg volatilitet. Syftet för portföljens aktiedel är i första hand att ge avkastning, medan syftet med investeringarna i räntebärande värdepapper i första hand är att ge stabilitet till portföljen och minska stora fall i portföljvärdet under dåliga tider.
På räntesidan arbetar vi därför med en bred mix av olika typer av räntebärande värdepapper, det vill säga statsskuldväxlar och obligationer utgivna av stater, företag och andra organisationer. Vi lägger stor vikt vid att ränteportföljen skall ha en låg samvariation med aktieportföljen. Till skillnad från i aktieportföljen sker större delen av investeringarna i den svenska räntemarknaden och endast mindre delar av portföljen placeras i utländska värdepapper. I den mån det är genomförbart sprider vi också riskerna över både traditionella, ”nominella”, och inflationsskyddade, ”reala”, räntepapper samt över olika löptider.
Enligt Morningstars analysverktyg har Lysa Räntor snittduration 4,5 år och snittkreditbetyg A+, vilket innebär huvudsakligen syfte stabilitet i räntetriangeln.
Avanzas förslag för Auto 3 som du klistrat in ovan har (översiktligt räknat) snittduration ~7 år och snittkreditbetyg ~A+, vilket innebär huvudsakligen syfte diversifiering i räntetriangeln.
Låter helt rimligt enligt siffrorna ovan!
Stort tack Zino, skönt att höra att man har lite tur i tänkandet emellanåt.
En följdfråga om det är OK
Det pratas ju om att det är fördelaktigt att på ett ungefär matcha durationen med sparhorisonten.
Kan man se durationen som “minsta rekommenderad sparhorisont”? Dvs så länge jag håller tex mina Lysa räntor längre än snittdurationen är det bra men inte på något sätt kontraproduktivt om jag behåller dem ännu längre?
