Bästa landet att pensionera sig i? | I 55-68-årsåldern

Australien i krokarna runt Brisbane har nog ett av världens bästa klimat, en kultur som vår, och ett språk som de flesta kan göra sig förstådda på.

Problemet kanske är visum som kanske är knepigt där, har inte sätt mig in i det, och så är det ju väldigt långt att ta sig dit, så man kan nog inte räkna med så många kompisar som kommer och hälsar på - det gäller för övrigt även många av länderna i Asien, och i USA.

VI har ett hus i Spanien där jag är 5-6 veckor på våren och hösten, totalt 10-12 veckor/år och det tycker jag känns lagom, man slipper värsta hettan på sommaren, och under vintern kan det vara rätt tråkigt väder om man ska vara helt ärlig.

Att bara visats i perioder utomlands gör också att man slipper mycket av problemen med höga försäkringskostnader och krångel med skatter. (Svenska försäkringen gäller väl i 45 dagar om jag inte missminner mig)

Att köpa eller hyra är en annan fråga, det blir nog ungefär lika dyrt att hyra i tre månader/år som att äga, men att ha ett riktigt “hem” att komma till har också ett värde tycker jag, medan andra kanske uppskattar ombytet som hyra ger.

Skulle jag bo längre perioder någonstans där man:

  • Har bra klimat
  • Enkelt med försärkingar
  • Relativt nära hem, som gör att man kan få besök av nära och kära

Då skulle jag nog titta på södra Gran Canaria, typ Puerto Rico, eller nåt liknande på någon av de andra öarna.

Min plan var först att köpa något på kanarieöarna, men priserna steg i samma takt som jag kunde spara pengar, så målet kom aldrig närmare. Tyvärr.

Till sist fick man rätta mun efter matsäcken och mina 1.4 miljoner räckte till ett hus med 3 sovrum, stora ytor utomhus, ca 70 m2 i markplan och två takterrasser - på ett lugnt område 2.5 km från stranden i Torrevieja, 9 minuters gångväg till närmaste restaurang-gata, 300 meter till närmaste matvarubutik, 800 meter till Shoppingcenter Carrefour/Habaneras, och enkelt att parkera bilen på gatan. Nåt liknande på kanarieöarna hade nog kostar norr om 3 miljoner.

Förra våren såldes grannhuset, likadant som vårt, för nästan 1.9 miljoner, så det verkar inte vara en dålig investering heller. + 500 k på 5 år är helt OK och mer än det kostat oss att äga huset under tiden.

4 gillningar

Fast jag börjar i helt fel ände. Så kan jag ju se att snittpriset per kvadratmeter i både Spanien & Portugal har stigit sedan 2019 enligt Idealista som är som typ Hemnet. Italien däremot ligger still och hovrar kring ~1900 €uro per kvm för tillfället och är därmed avsevärt mycket billigare…

Se en bit ner på sidan för diagram & statistik om du är nyfiken av dig :desert_island:

Samtidigt finns det en del områden i Spanien som inte alls är dyra. Torrevieja har jag kollat en del på (innan jag började tröttna på Medelhavsvintern), och där är det vanligt med bostäder som kostar kring €2k/kvm. Dock har jag hört att förmögenhetsskatten och kapitalvinstskatten ska vara dyr.

Jag håller med dig om att det är en bra idé att kunna växla. Men det blir ju aldrig en bra affär ekonomiskt att ha två fullutrustade hem. Möjligen om man hyr ut att man kan få igen lite pengar. Men man tenderar att vilja ha det bekvämt och i många fall blir det intressant att ha exempelvis en bil utomlands också. Det går fort upp i summor utöver själva bostadskostnaden när man har två hem.

1 gillning

Förmögenhetsskatt??

Nu satte jag kaffet i vrångstrupen här. Hade inte hört talas om det. Drabbar det även folk som inte är medborgare i Spanien/bor där permanent?

Det är väl som i alla andra länder (utom Eritrea och USA) att skatt drabbar enbart den som bor i landet, utan hänsyn till medborgarskap. Men förmögenhetsskatten är avsevärt billigare än kapitalvinstskatten, åtminstone för den som inte gör fat FIRE (dessa jobbar Spanien hårt på att skrämma bort).

bara nyfiken, vad menar du?

Så här ser förmögenhetsskatten ut på fat-FIRE-nivå enligt https://movingtospain.com/wealth-tax-spain/ :

From To Tax Rate
€ 3,000,001 € 5,347,998 1.7%
€ 5,347,999 € 10,695,996 2.1%
€ 10,695,997 Upward 3.5%

Då blir det inte så roligt om man plockar ut enligt 4%-regeln.

Hittade en uppdaterad artikel på samma sida som @havsekorre länkat till, den finns på https://movingtospain.com/wealth-tax-spain/

(Verkar vara samma länk, men när jag klickar på länken i @havsekorre:s postning kommer jag till ett felmeddelande :face_with_spiral_eyes:)

Där framgår också att det olika skattesatser i olika regioner, från noteringen under tabellen för regionerna;

Note: The Cantabria, Madrid, Extremadura, and Andalucía regions have 100% wealth tax relief. This means that you have an effective 0% rate and pay zero Spanish Wealth Tax in these four regions.

Kan vara avgörande när man väljer mellan populära orter på kusterna som Malaga och Alicante. :spain:

2 gillningar

Det beror på vad man är ute efter, jag och många med mig som hunnit samla på sig lite pengar är i 60-årsåldern, och har rest mycket under livet - jag personligen var rätt less på att åka till nya platser och lära känna området - vill hellre ha ett hem i solen än resa till solen och se nya platser om man säger så, och då blir det en annan sak än att hyra på lika ställen, även om det skulle bli billigare.

Jag vill komma “hem” till en skön soffa, en plats för datorn, en TV med Svenska kanaler och Youtube, en matvarubutik som jag känner igen mig i och favoritresturanger där jag vet vad jag får.

Jag jobbar ju även när jag är där, så att man kan ha någon form av daglig rutin som fungerar och man är van vid gör det mycket enklare än tidigare när vi reste till nya platser varje gång och man knappt ens visste om det fanns internet.

BIlar, visst - det kanske t.o.m skulle bli billigare att hyra bil där nere än att äga, men dels skulle man bli snål och bara hyra “när det behövdes” och det skulle göra att man blev mer låst till området närmast huset, vilket jag inte vill, att hyra med bra försäkringar och fria mil är också dyrt, kan kosta runt 30 000 för en månad.

Ser man på vad vi betalade för huset, och vad våra grannar betalade för sitt hus 4 år senare så har de betalat över 700 000 kr mer än vad vi gjorde, så även om det kostar mig ca 40 000/år att äga huset och bilen där nere + lite extra kringkostnader som underhåll och renoveringar (Det håller vi på en rätt låg nivå än så länge i alla fall) så blir det nog en skaplig affär ändå.

Även om jag får ge bort bilen som jag betalat 100 000 för så blir det nog bra ändå, om jag inte dör innan förstås, då blir det bra för barnen istället.

Dessutom är jag i det skede av livet nu där jag är OK med att göra dåliga affärer om jag slipper krångla allt för mycket, och att hyra på nya ställen varje gång medför garanterat en hel del krångel och att man ska oroa sig för hur det ska se ut och fungera dit man kommer.

Bara att hyra en bil är rätt mycket krångel, och oro för att man ska skada bilen på något sätt.

Ska man komma så billigt undan som möjligt ska man nog hyra en liten lägenhet för sig själv och sin partner, nära strandpromenaden, bad och shopping, och hyra bil när man behöver.

Men det blir ju en helt annan grej än det är för oss.

VI vill kunna resa runt och kolla på natur, olika städer och byar, sevärdheter och prova olika restauranger även om de inte är inom gångavstånd. Vi vill dessutom har barn, barnbarn och våra närmaste vänner med oss, vi är som regel 6-8 personer i huset samtidigt större delen av tiden, så det blir ju något helt annat än att försöka få det så billigt som möjligt.

Räknar man totalkostnaden/semestervecka och att vi är 6 personer där i snitt, 11 veckor/år så blir det billigt utslaget på alla även om jag betalar det mesta utöver flyget till och från.

(757 kr/vecka och person om man räknar med att det kostar oss 50 000 kr att ha huset och bilen där nere),

Det har också ett värde - att kunna bjuda, och ha vänner som accepterar det utan att känna att de står i skuld, utan istället ger mitt liv den glädje det ger mig att de är där och vi alla har kul tillsammans.

Kvalitetstid med barn och barnbarn är också mycket givande.

3 gillningar

Jag håller helt med dig, har själv ett hus i Frankrike som inte är det mest ekonomiska alternativet till land. Jag anser absolut att man ska gå på det som skänker mest livskvalitet och inte bör foka för mycket på kronor och ören.

Men ser man till totalekonomin som var en ganska stor del av trådstarten så rasslar det iväg rejält med pengar att ha två hem. Risken är att folk stirrar sig blinda på inköpspriset och skatter och inte tänker på hur mycket pengar som man tenderar pumpa in i ett extra hem. Jag upplever dessutom att det är svårare att vara ekonomisk på det sättet man kan vara i Sverige eftersom man inte riktigt kan reglerna eller kanske exempelvis använda motsvarigheten till Blocket. Köpte precis en sprillans ny cykel i Frankrike för jag orkade inte lägga mer tid på att leta upp en bra begagnad, det kostade för mycket energi, som ett litet exempel. Samma sak gäller ju att få tag i bra hantverkare och liknande, man har lättare att navigera det system man känner till och svårare i ett annat land. Det kan dra iväg kostnadsmässigt.

Nja det stämmer inte. Varken Madrid eller Andalusien har förmögenhetsskatt. De andra delarna som har någon form av förmögenhetsskatt kan med lätthet trollas bort (Helt lagligt) Skatten i ES är lägre än i Svedala och det betydligt vid stora belopp. Däremot så svider fastighetsskatt vid dyra bostäder.

Hela Spanien har en förmögenhetsskatt för den som har en stor förmögenhet. Se artikeln jag länkade till.

1 gillning

Fel info. Hela spanien har INTE förmögenhetsskatt

Har du möjlighet att skriva hur det ligger till? Eller länka till en tydlig beskrivning?

Mycket prat om skatter nu! Finns ju annat att diskutera tänker jag. Men för dom som är intresserade så finns här svar på era funderingar om ni scrollar runt lite :wink:

Hört många som sagt att fransmän kan vara ganska otrevliga mot utlänningar?

Mmm, precis, ofta vänder man sig till “Svenska” hantverkare för att det känns enklare, men då får man också betala premium, vi har en Spansk granne som har “byggfirma” som hjälper oss, men även han har ju lärt sig ta mer betalt av skandinavier, det ser man att det blir dyrare varje gång man köper en tjänst av honom. Han skaffar sig också mer prylar privat, så man förstår att han måste ta mer betalt. :slight_smile:

AC på vår gamla bil som vi köpte för 60 000 kr för 4.5 år sedan slutade fungera, hjälpa inte med AC-service. Köpte en likadan bil som var ett år äldre men hade gått 7000 mil mindre (möjligen…) och för 100 000 kr, och nu har AC:n börjat krångla på den, nu blir det inte byte utan jag ska prova lämna in den på en riktig AC-verkstad så får dom fixa den oavsett vad det kostar, räknar med 10 000 - 30 000 kr men det blir i alla fall billigare än att hitta en bil som vi vill ha (7-stisig) som är i bra skick, den bil vi har nu funkar bra i övrigt.

Men precis som du säger så kostar det förstås mer än de 40 000 kr som jag VET att det kostar varje år, därför jag räknade med 50 000 i kalkylen ovan, och det är ändå snällt räknat och innefattar ju inga renoveringar eller större haverier på bilen.

Med tanke på att man inte hinner köra så mycket på de ca 2-3 månader vi är där varje år borde dock bilen kunna hålla rätt länge om man inte har otur, blir kanske 500 mil/år eller nåt sånt.

Å andra sidan, är man så+ pass länge utomlands så behöver man ju ha något att göra också förutom att sola bada och dricka öl, så det är inte så farligt om några dagar varje resa åtgår för bilens underhåll och reparationer - det är en del av livet helt enkelt, ingen skillnad om man är här eller där, har man en bil så kommer det att krångla någon gång.

Med facit i hand hade det varit billigare för oss att hyra bil när vi är där, men som sagt, det är en grymt stor frihet att ha en egen bil, och slippa snåla om man hyr, eller ha en hyrbil stående vissa dagar som ändå kostar 1000 kr/dag att hyra. Sånt gör ont i själen för någon som sparat i tiotals år för att kunna unna sig lite lyx när man blir äldre.

Irrationellt, kanske, men man måste göra som man känner är bäst även om det kanske inte är det i slutändan om man bara ser till pengarna.

För att återgå till trådstartarens grundfråga så verkar de ju inte ens fundera på “växelvis boende” på det sätt som vi gör och då blir det förstås viktigare vilka regler olika länder har, jag tror ändå att Spanien har bland de minst krångliga reglerna om man ska vara mer än 6 månader/år i landet.

Jag skulle ändå råda trådstartaren att överväga boende i Sverige > 6 månader/år, det gör allt rätt mycket enklare än att emigrera och anpassa sig till ett annat lands skatter, även med tanke på sjukvård och sånt, om man vill flytta hem igen när man börjar bli skröplig och behöver mycket vård.

1 gillning

Jag slår ett slag för Monaco. Nära till flygplatsen i Nice om man vill “hem” en sväng eller resa ut på semester. Dessutom supersäkert.

3 gillningar

Man måste väl i så fall vara nivå 5 i princip dock?