Omvänt gäller dock att om priserna har gått ner väldigt mycket vid en eventuell separation så sitter du inte kvar med några skulder som gör det omöjligt för dig att köpa någonting nytt utan istället startar du på noll, plus eventuella sparpengar vilket är ett bättre utgångsläge.
Men skulle detta verkligen lösa sig om du exempelvis ägde 25 % av boendet? Skulle du då bestämma en fjärdedel av alla beslut medan han skulle bestämma tre fjärdedelar? Och är det verkligen ens sant att han bestämmer rent juridiskt? Om du bor där och vill ha en viss tekanna eller sängkläder eller utemöbler så tror jag inte att han kan bestämma att du inte får ha det (det vill säga, jag tror inte att någon domstol skulle ge honom rätt). Visst, han kan säga att han inte längre vill bo tillsammans om du väljer vilka snittblommor ni ska ha, men det kan han ju säga oavsett hur ägandeförhållandet ser ut.
Min poäng är att så fort någon i ett förhållande avgör ett argument om hur man ska ha det hemma med hot om att man ska skicka våldsmonopolet på den andra personen (juridisk rätt till något innebär ju i praktiken bara att rättsväsendet kan komma till ens undsättning) så kan man nog (eller bör) betrakta förhållandet som avslutat oavsett.
Jag tror att en ännu bättre fråga du kan ställa dig själv (och kanske honom) är om det finns någon annan som han potentiellt sätt skulle vara villig att dela saker med i större utsträckning. I sådana fall kanske det finns en poäng i att känna sig dissad. Men han kanske bara känner att han aldrig vill äga ett hem tillsammans med någon oavsett hur kär han är och hur mycket han tycker om personen.
Ett förslag är att man känner sig som avvikande och att man i andras ögon har ett dåligt förhållande om man inte gör samma saker som dessa.
Föreställ dig en värld där inga par någonsin hade delad ekonomi och där de till och med skrattade/fnös åt tanken om någon föreslog det. Skulle det kännas lika viktigt med en delad ekonomi i ett sådant scenario? Man kan tänka samma sak med exempelvis giftermål: Skulle en människa vilja gifta sig med sin partner om ingen av hens vänner, bekanta eller släkt var gifta och de till och med tyckte att det var en skum och rätt flummig ritual som inte betydde någonting?