Är ny till forumet men följt Rikatillsammans från och till sedan Jan hade en ambition att spara alla barnbidrag till barnen för att nå miljonen, och har lyssnat mer aktivt på sistone då jag och sambon ska äntligen köpa en lägenhet ihop.
Jag har kikat runt i forumet efter liknande fråga för att undvika redundans och hittar inget liknande “case”.
Sambon och jag ska köpa lägenhet och vi sitter på olika förutsättningar att köpa den. Vi pratar öppet om olika scenarios och setups men kommer inte fram till vad som kan vara den bästa tillvägagångssättet för oss. Vi är inte främmande till att reglera olikheterna i diverse samboavtal för att reglera allt. Vi har heller inte delad ekonomi.
Min sambo tjänar mer än mig och hon har möjlighet till att gå in med mer insats.
För siffer intresserade så kan hon gå in med ca 65% av insatsen och jag resterande. Vi är också inne på göra en 60/40 split där hon tar 60% av löpande månadskostnaderna så att båda får ett rikare vardagsliv.
Det vi sitter och och har diskuterat är nedan alternativ:
Alternativ 1:
Äga 50/50, där vi går in 65/35 split med insatsen dvs hon går in med mer och det regleras av ett samboavtal. Skulle lägenheten säljas så får hon först sin överskridande andel tillbaka och därefter blir det en 50/50 split.
Osäker om det finns olika varianter av detta alternativ som är bättre?
Alternativ 2:
Hon äger 65% och jag äger 35% (dvs motsvarande insats fördelning). Samboavtal upprättas så att detta också efterföljs.
Det vi är osäker på är vad som är smidigast att göra i form av ägande delen. Vi är mycket för att det ska vara rättvist åt båda hållen och i olika situationer. Ingen ska tjäna på den andre - win win eller loose loose.
Hur hade ni gjort i en sådan situation? Finns det någon som sitter på liknande upplägg eller erfarenhet?
Alla tips mottages och även andra alternativ för den delen.
Bäst tycker jag är att båda skjuter in 50% och äger 50% men om det inte är möjligt skulle jag förorda att man får den ägarandel man betalar, alternativ 2 alltså.
Detta leder dock till frågor om hur man hanterar underhåll och eventuella ombyggnadtioner. När det gäller förbättrande åtgärder bör nog dessa tas i samma proportioner som ägarandelen säger, men rent underhåll för att hålla huset i samma skick är kostnaden för att bo där vilket båda gör. Dvs. 50/50 för underhållskostnader.
Detta är det mest rättvisa skulle jag tycka och sedan är det en annan fråga om man vill ha det mest rättvisa eller inte. Om den ena tjänar betydligt mer än den andra kanske man föredrar en ojämlik delning av boendekostnaderna, dvs. underhållet.
Nu vet jag inte riktigt vad vi pratar om för summor men misstänker att det inte handlar om hundratusentals kronor i skillnad på er möjliga kontantinsats?
Skulle alla gånger föreslå ägande 50/50 då det underlättar kommande gemensamma utlägg och beslut.
Har personligen gjort liknande, lärdomen jag har var att jag inte var övertydlig, jag utgick ifrån hur min syn är på skulder och hur jag normalt agerar i ett skuldsatt läge. Var övertydliga i det ni skriver avtal på och vad ni kommer överens om.
I mitt fall gick jag in med 90% av kontantinsatsen(50/50 ägande) och vi avtalade bort sambolagen samt upprättade skuldbrev. Vi avtalade nollränta och satte ej en fast återbetalningsplan…Detta hade jag inte gjort idag, hade på något vis skapat incitament för att faktiskt beta av på skulden. Istället har vi hamnat i situationen att skulden ses som för stor för att det ska “synas någon skillnad på avbetalningarna”.
Det är strax över 2 mkr vi går in med totalt så skillnaden blir rätt stor.
Är det bättre att hon behåller resterande “insats” och spar det långsiktigt i indexfonder?
Det vi har räknat på är att komma ner en procentenhet för amortering tar det ca 3.5 år för oss, vilket skapar mer utrymme att spara i indexfonder. Även där är vi kluvna på om det är bättre att amortera kraftigt i början och därefter börja spara för det rika livet
Om man äger 35% respektive 65% enligt alternativ två, kan det vara värt att tänka på att eventuell vinst vid försäljning också förändras, inte procentuellt förstås, men i rena pengar. Går ni med vinst i framtiden med exempelvis 1 miljon kommer din sambo generera en vinst på 650.000 (oskattat) och du 350.000 vilket kommer att öka gapet om ni vill köpa något annat ihop eller separerar framgent. Säger inte att det är rätt eller fel och det hänger förstås delvis ihop med hur ni gör med eventuella förbättringsåtgärder/renoveringar samt hur ni fördelar de kostnaderna som @Anonym redan nämnt. Mao en premie för din sambo
Det blir därmed också dig till gagn vid en vinst om ni har ett skuldbrev (alternativ 1) och står på 50% var, om ni inte väljer att reglera det avtalsmässigt. Du får mer ROI den dagen ni säljer, en premie till dig.
Jag tror jag tänker rätt här, ni som är mer ekonomiskt skolade får gärna rätta mig.
Har gjort den där “resan” och då valde vi ägande 50/50, avsägande av sambolagen och ett skuldebrev där det står att den ena partnern är skyldig den andra en viss summa.
Här tänker du nog rätt, men en till sak att lägga in i ekvationen, blir extra jobbigt för den skuldsatta i en sviktande marknad. I vårt fall har min sambo en skuld till mig då hon ville ha 50/50 ägande, nu är situationen att värdet på huset har backat kring 500k…
Så gjorde vi också. Skillnaden i kontantinsats är ändå väldigt lite, sett till hela boendets värdering, om man har möjlighet båda har möjlighet att stå för halva lånet var för sig. Då är det bättre att låna privat mellan sig, och slippa krångliga upplägg i det löpande livet senare.
Se bara till att amortera i hastig och stabil takt. Vi var lite slarviga med det där men det var sjukt skönt att slutligen kunna riva skuldebrevet till min sambo när sista tusenlapparna var avbetalda förra våren.
Personligen tycker jag det är aningen märkligt att reglera saker juridiskt om man nu verkligen tycker om varandra och planerar att leva tillsamman. Bara tanken att vilja reglera saker juridiskt är för mig en sak som kanske inte är optimalt.
Gift er borgerligt och sluta tramsa. Om ni får barn i framtiden, så kommer det också att underlätta att vara gifta.
Håller med här, det låter nästan lite som att ni planerar att separera redan nu.
Älskar ni varandra och ska leva hela livet ihop så kan ni väl gifta er och dela på allt?
Känner ändå igen mig i hur ni tänker men vi svenskar är så individualistiska att det blir så himla konstiga situationer ibland, ni är inte två olika personer längre, utan ett team!
Ska ni tvunget leva som två individer som planerar att separera och lägger redan nu upp den mest optimala planen för en separation så är mitt tips att köpa något billigare och dela allt 50/50, så slipper ni alla problem.
Men helt ärligt, det är väl era pengar alltihop? Det är inte dina eller hennes ifall man älskar varandra och ska leva ihop hela livet, tycker jag.
Håller inte med, om allt går åt helvete och relationen inte håller (som det gör i de flesta relationer rent statistiskt) så är det bra att vara förberedd istället för att förlora några år av att leva i misär för att jobba tillbaka det man eventuellt förlorat, och ja då kanske tidsramen för att kunna bygga en familj är förbi en.
Jag är i samma situation och kan beskriva hur vi gjorde. Eftersom ni inte är gifta så är det absolut enklast är att ni går in 50/50. Ni äger 50/50. Men då bör du också gå in med 50% av insatsen. Hon får spara sina pengar vid sidan av. Då är hon skyddad vid en eventuell split. Hennes investerade pengar utanför bostaden förblir hennes. Har ni en omjämn fördelning redan vid köpet så tror jag att det blir komplicerat.
Flashforward, 5 år senare. Så gifte jag mig med frugan. Skrev ett äktenskapsförord att vi bara har enskild egendom och giftorättsgod existerar inte. Då gick jag och sålde fonder motsvarande för att betala av min del av bolånet. Egentligen är det inte vattentätt, worst case scenario kan jag få åka på lösa halva hennes kvarvarande del av bolånet (men då får det vara så). Att äga olika mycket av bostaden är bara krångligt. Gör det enkelt för er. Det är jobbigt att äga något tillsammans ändå.
@Ingenjoren98 Håller fullständigt med dig, kan nog vara så att jag är ingenjör också och vi ser förhållandet/äktenskapet som en konstruktion där 50% fallerar. Då vill man skydda sig.
