Som jag nämnt tidigare så handlar detta inte om att jag vill ha gemensam ekonomi.
Jag vill att vi har egn konton med våra egna pengar på som vi gör vad vi vill med. (Detta är för mig inte jätte viktigt heller egentligen men det är vad jag med min erfarenhet känner är bäst.)
Det jag vill ha är möjlighet att bidra till det ekonomiska i förhållandet.
Jag kanske skall tillägga här att min partner har svårt att låta mig hjälpa till med andra saker än ekonomiska med. Så som hushållsarbete, hjälpa till att renovera, ge hen komplimanger osv.
Efter att ha diskuterat med andra här har jag också mer och mer kommit till insikt om att det för mig handlar om att jag vill bidra till “oss”.
Just nu betalar hen allt och äger allt. Vilket får mig att känna mig som att jag har en biroll i vårt liv.
Jag får aldrig ge. Och för mig är att få ge det som ger mitt liv mening.
I ett tidigare förhållande hade jag en svärmor som vägrade ta emot hjälp eller gåvor. Gav en henne något så stod det dagen efter utanför ens dörr tillbaka lämnat.
Jag insåg då vikten i att “ta emot” när någon ger. Det finns ett talesätt som lyder:
“Om alla tar då får ingen, om alla ger då får alla.”
Vad jag insett genom åren är att jag vill lägga till: “Det är en gåva att få ge men om ingen tar emot får ingen ge.”
När en vägrar att ta emot gåvor, hjälp och komplimanger så förvägrar en givaren att få vara till nytta för andra.
Ang. Din diskussion om vad andra tycker och gör så tror jag att det inte spelar in i särskilt stor utsträckning alls i mitt fall.
Jag har aldrig haft förhållanden eller andra relationer som följer “normen” att bli pushad att göra det har snarare fått mig att känna motsatsen.
Men ja jag känner ett känslomässigt tryck att en skall göra som normen vad gäller mycket. Men jag känner sällan att det är viktigt att följa normen för egen del. Jag har lätt att uppmärksamma dessa känslor och strunta i dem.
Ang. Investeringen så har jag även insett att det inte är den viktigaste delen i detta.
Men vi bor i en fastighetsmarknad som har varit helt sjuk de senaste åren. Den har gått upp med runt 15% per år. Inget tyder på att det kommer att ändra på sig den närmaste tiden.
Det är bara en faktor för mig om vi skulle skaffa barn och jag skulle (potentiellt) bli “fast” i staden vi bor i.
Skaffar vi inga barn kan jag flytta till mitt hus och ha det bra där vid separation.