Har gått och tänkt lite på sistone. Så fort man försöker lära känna en ny person, blir ofta första frågan vad de jobbar med. Eller vad de utbildar sig till, beroende på i vilken del av livet man befinner sig. Trist, eller hur? Då lär man inte känna personen, man lär sig bara vad personen gör med delar av sin vakna tid.
Utan titlar är vi alla bara oss själva, bortom de roller och titlar vi alla har i olika lägen.
Jag tycker det hade varit spännande om vi kunde presentera oss här i forumet - utan att använda någon titel i vår beskrivning. Alltså inte beskriva att man är jurist, pappa, lärare, mångmiljonär eller liknande.
För när vi tänker bort dessa roller och titlar, tenderar vi att fokusera på våra personliga egenskaper, värderingar, intressen, relation och passioner. Alltså vårt riktiga JAG.
Jag börjar:
Jag är en nyfiken 31-åring som älskar att utmana mig själv på alla möjliga sätt. Jag värderar ärlighet högt och strävar efter att vara en person människor känner sig trygga med, någon som sprider bra energier och alltid finns där för folk i min omgivning.
Får mig att tänka på en utbildning jag gick som tonåring där vi fick förslaget att inte fråga vad folk gör(/är) utan vad de skulle vilja göra(/vara). Lite fånig fråga men om man blir tagen på allvar skulle det ju verkligen kunna bädda för intressanta samtal.
Jag är 32, medellång och försöker oftast läsa de problem jag möter i livet genom att läsa en bok eller gå en kurs. Jag älskar att lära mig nya saker bara för att det är roligt, inte för att jag nödvändigtvis ska ha det till nåt. Jag tycker också om att ta hand om dem som står mig nära, genom att lyssna och genom att lösa små eller stora praktiska saker åt dem.
Se där en beskrivning av en del av vad jag lägger min vakna tid på
Jag har faktiskt tänkt på det när de presenterar de tävlande i Jeopardy. Om det vore jag. Fan, vad miserabelt. ”Anders är 52 år, jobbar som lokförare (jo, jobbet kommer med), han har inga hobbies, tycker inte om att laga mat och är dålig på det. På fritiden gör han inget särskilt.”
Enda gångerna jag titulerat mig var när man gick i skolan… De vart stud som titel…
För typ 20 år sen så ville försäkringskassan ha titel på någe papper som skickades in…
Titeln hade man inte fyllt i så de kom ett brev till att de ska fyllas i… Ringde upp dom å undre va dom pysslade me å va de har för betydelse me titel…
Allt sluta me att jag fyllde i att jag arbetar…
Titel va någe som va viktigt förr… Såg en gravsten de stod: Lägenhets innehavare … …
Har man ingen annat å välja så duger de me…
Kommer inte skriva min tinderprofil-text, no siree!
Däremot är det en fin fråga, som jag själv ställt i olika sammahang, likväl som besvarat. Så gör detsamma här och nu (svaren blir aldrig samma!):
Nyfiken, livsbejakande, förundringsälskande själ med tankespjärn som livsfilosofi. Ser och njuter av storheten i det lilla, det enkla. Tänkande, kännande, upplevande, observerande. Medveten och reflekterande. Natur, böcker, samtal är alla viktiga för mig, och jag älskar när jag känner att jag hör hemma i ett sammanhang (KASAM). Och det gör jag ofta (känner det alltså).
Introvert datanörd som kan designa så säkra miljöer att ingen kan arbeta i
dom. Gillar människor som bjuder på sig själva - kanske för att jag själv har svårt med det. Ogillar oödmjuka personer.
Nyfiken, energisk, sprallig, omtänksam och snäll när jag vill pappa egenskaper och fruktansvärt kåt
Det kom en uppdatering:
Tar livet med en klackspark
Kom på ännu en sak som en arbetsledare en gång sa: Du är som Emil i Lönneberga, snäll och rar som alltidd försöker sitt bästa men de blir ändå lite fel.
En jordvarelse tillhörande kategorin homo sapiens, hane, nånstans mitt i livet (förhoppningsvis), som gillar att vara i vår naturliga lekplats - naturen.
Insyltad i våra påhittade system så som pengar, skatteregler, språk, flextid och andra kontrollerande ramverk. På en liten liten obetydlig planet som cirkulerar runt en av många många många miljarder solar i universum.
pappa egenskaper och fruktansvärt kåt 