Jag står just nu i ett vägskäl i mitt arbetsliv. Jag har haft flera anställningar de senaste åren där jag jobbat intensivt i säg 1–3 år på varje ställe. Vid varje tillfälle har jag fått höra att jag har väldigt hög kompetens för mina arbetsuppgifter och jag har levererat resultat som blivit uppmärksammade externt av andra i min bransch som branschledande. Men det har skavt i det interna livet hos arbetsgivaren. Jag har blivit frustrerad över dåliga rutiner, brister i arbetsmiljön och en ledning som inte förstått mina perspektiv. Jag har inte haft inflytande över ”mina frågor”, trots att det varit så på papper och i titel. Det har varit chefer som fattat beslut, som jag varken förstått eller kunnat efterleva då det stred mot min professionella bedömning om vad som utgör ett gott utfört arbete.
Om vi kokar ner min frågeställning så har jag upptäckt att det inte är viktigt att göra ett bra jobb på den här typen av tjänster. Vad jag kan och vad jag levererar är inte det viktiga när jag pratar med chefer och nyckelpersoner i organisationen. Det viktiga är helt andra saker, som att vara flexibel (göra som chefen säger), vara positiv (inte ställa jobbiga frågor) och att vara trevlig (passa in i en social mall). Ingenting av detta fungerar för mig. När jag nu söker nya utmaningar i arbetslivet är jag rädd för att jag kommer möta mer av samma även på nästa arbetsplats.
Är det någon som känner igen sig i denna beskrivning och kan ge råd? Vilka vägar finns framåt som jag inte ser? Jag känner mig väldigt vilsen och vet inte hur jag någonsin kommer kunna trivas på ett jobb.
Klart man måste bemästra “spelet” också men det är knappast “göra som chefen säger” eller “inte ställa jobbiga frågor” som är vägen framåt, där är du fel ute i din analys.
Du kanske behöver ta kontroll och skaffa dig mer inflytande över din situation, är du såpass duktig att det uppmärksammas utanför det bolag du är på så kanske starta eget är en väg? Eller söka dig till en chefsroll där du kan påverka i större grad?
Starta eget är ett alternativ. Chef tror jag inte på. Jag är gärna ledare, men inte chef. Chefen måste vara lojal mot sin överordnade, göra en massa administration och ha personalansvar. Inget av det tilltalar mig, kanske främst för att jag inte skulle vara speciellt bra på det.
Det är så klart en förenkling. Men arbetslivet i den typen av organisationer jag jobbat i (både större företag, mindre företag, myndigheter, kommuner, regioner och ideella organisationer) så har jag sett ganska stora övertramp där chefer bett sig väldigt illa mot medarbetare som inte passar in i en ganska snäv mall.
Detta är tyvärr verkligheten i många organisationer, och det är svårt att komma ifrån detta även om du blir egen.
Det finns alltid någon jobbig kund som måste smekas medhårs.
Som Dylan sjunger:
"
You’re gonna have to serve somebody
Well, it may be the Devil or it may be the Lord
But you’re gonna have to serve somebody
"
Trista tankar att sitta med men även du borde kunna hitta din “nisch” på något vänster.
Om du skulle måla upp en drömbild av hur din arbetsplats/arbetssituation skulle se ut, vad skulle vi se då? Vilka delar skulle vara de högst prioriterade (t ex lön, förståelse & respekt för dig som person, utmanande uppgifter, socialt likasinnade kollegor etc etc)
Jag delar den här bilden men noterar också att skillnaderna är stora. På vissa arbetsplatser har min egen ambition att “tänka utanför boxen” bemötts med konstiga blickar på möten och tillsägelser från chefen att inte ifrågasätta det ena eller andra. På andra arbetsplatser har det varit högre i tak. Alla saker är inte möjliga att ändra på utan vidare men det går ändå att ha en diskussion om dem. Kan man inte få handen kanske tummen är mer rimligt att sikta på. Om det är vad som är möjligt och man har det klart för sig är väl allt fint och bra.
I praktiken är det en fördel om du anammar detta tankesätt som anställd, oavsett vilken roll du har. Om det känns jobbigt eller fel att vara ”lojal” är du på helt fel ställe och/eller har fel chef.
Jag är flexibel, rimligt positiv och socialt välanpassad som få, i min yrkesroll. I verkligheten är jag en introvert fyrkantig gubbtjyv men om jag envisas med att köra den personligheten på jobbet så kan jag ganska snart se fram emot en snabbt dalande karriär.
Lär dig vilka kompromisser du är villig att göra med din personlighet och försök uppskatta hur stor påverkan det skulle ha på din karriär att helt enkelt lajva smidig och trevlig några timmar om dagen inför rätt personer. För mig så är skillnaden enorm.
Och här finns ytterligare en viktig aspekt som jag inte hade förstått när jag började jobba. Det riktigt ruttna i en organisation sitter oftast i toppen. När högsta ledningen inte är bra så sprider sig “dåligheten” nedåt. Det behöver inte märkas på en intervju men blir ganska snabbt tydligt i praktiken. När en organisation präglas av tystnad och rädsla blir hela kulturen förgiftad. Det är väldigt svårt att åstadkomma något riktigt bra i en sådan miljö, oavsett hur motiverad man själv är.
Du beskriver alla större eller medelstora organisationer och arbetslivet i allmänhet. Det är inte dem, det är du. Du kommer aldrig hamna någonstans där du känner annorlunda.
Tricket är att inte försöka passa in utan att hitta ett “jobb” (inte nödvändigtvis anställning) där du kan trivas. Själv prioriterar jag pengar och autonomi så jag blev egenkonsult. Bästa beslutet någonsin. Tjänar mer än medlemmarna i ledningsgruppen på de flesta large cap företagen och behöver inte delta teatern.
Googla Nassim Nicholas Talebs syn om anställningar och hur verksamheter fungerar. Hans åsikt är att det är lydnadstester, lydigast klättar högst. Sen funderar du lite på om det kan stämma och varför det i så fall är så, stämmer det med hur du tycker världen ser ut? Är det många mellanchefer som revolutionerat världen eller sitter de där för att de är lydiga? Vem blir utsedd till VD i ägarledda bolag?
Jag tror inte riktigt på den här bilden. Det här uppfattar jag som symptom, inte som sjukdomen i sig. Det verkar vara så att du är på fel plats. Det du behöver göra är att byta bransch eller sammanhang på ett mer definitivt sätt. Vad du konkret borde söka dig till behöver du försöka komma fram till själv. Du skulle kunna ställa frågor om det i forumet men det vore i så fall bra med “uppslag” om branscher, roller eller områden som du identifierat som intressanta. Säkert finns de personer här som kan bekräfta eller avfärda dina motiv för att överväga den rollen.
Det kan vara så som du beskriver här. Det framgår iallafall för mig inte riktigt av TS inlägg “hur illa” det är. Om man är väldigt “frihetstörstande” så är starta eget eller något i den vägen sannolikt rätt väg att gå.
Jag är själv sannolikt inte tillräckligt lydig för att komma till toppen. Det är jag helt medveten om och jag tycker inte att det gör så mycket. I en högre eller mer formellt präglad roll skulle min frispråkighet nog inte passa riktigt.
Man har träffat många rättshaverister som tycker deras område är det viktigaste men i verkligheten så bryr sig inte ledningen om deras synpunkter utan ser dom bara som ett irritationsmoment i vardagen, när allt ska klagas på och allt behöver förbättras, och ingenting funkar och de komplicerar saker i onödan.
Nu menar jag inte på att TS är det men finns en risk man blir bitter och blir en sån där. Därför är det absolut viktigt att spela spelet om man ska vara långvarig.
Det kan ligga något i det du skriver. Jag tror också det är på flera nivåer. För att ge lite kontext kan jag avslöja lite om vad jag jobbar med. Min yrkesroll är inom kommunikation/marknadsföring med stort inslag av it/internet. Jag har jobbat på både beställar- och utförarsidan. Både privat och offentligt. Det är några saker som är möjliga skav.
För det första tycker jag att många har fel bild av kommunikation/marknadsföring. Inom branschen och dess beställare. Min syn är att kommunikation/marknadsföring ska göra livet enklare och bättre för slutkunden. Det gör att jag är positiv till lösningar som utgår från mottagarens djupare behov, snarare än vad varumärket vill sända. Min syn är i en minoritet i min bransch, särskilt bland högre chefer.
För det andra har jag inte jobbat för organisationer eller varumärken som jag brinner speciellt mycket för. Jag är inte stolt över det värde dessa skapar i världen. Jag är inte heller intresserad av den verksamhet de utför. Här är en möjlig väg att jobba för en organisation som jobbar inom min intressesfär, vilket jag inte riktigt gjort.
För det tredje känner jag inte att mitt jobb bidrar till att samhället blir bättre. Detta är lite mångbottnat. Det handlar både om vilket värde jag tycker kommunikation/marknadsföring skapar, vilka organisationer jag jobbar för och vilken roll jag har. Jag skulle önska att mitt jobb bidrog till något större som var i linje med mina värderingar.
Dessa tre saker kanske ger lite mer förståelse för hur jag tänker.
Det skrivs redan mycket insiktsfulla kommentarer här så istället för att repetera så vill jag bara instämma.
Du är inte ensam om din situation.
Allt mynnar ut i att det är upp till dig vilka kompromisser du kan göra mellan dina värderingarna och känslor. Låt det inte äta upp dig.
Väldigt lite handlar om att göra ett bra jobb. Det handlar om att bli omtyckt. Och står du i skottlinjen mellan 2 olika skyttegravar så antingen väljer du skyttegrav, lämnar stället eller ser till att någon annan blir skjuten.
Tyvärr ganska vanligt, men ack så förkastligt rent produktionsmässigt.
Jag är också en person som dör rent arbetsmässigt i såna organisationer.
Har du funderat på att starta eget?
Jag är sedan många år egen företagare, och skulle numer förmodligen inte bli så långvarig som anställd i en grupp likt den du beskriver.